Jag blir rädd och ledsen, och vacklar om yttrandefriheten ska värna rasistiska terrorister

OK, det finns positiva tecken. Olika manifesteringar till stöd för ett humant flyktingmottagande.  En massa volontärer, frivilliga som möter och hjälper flyktingar som kommer till Sverige. Och många stöder olika hjälporganisationer.
Och till och med rent praktiska råd och förslag om hur flyktingboenden ska ordnas. T ex genom smartare användning av ROT och hur bygga och använda "Attefallshus".
Och så hur Svenska Kyrkan kan ställa upp. Exemplet Växjö stift som över en helg fick fram 570 flyktingplatser.
Men det behövs mycket mer, inte minst genom samordning och resurser via stat och kommun och myndigheter som MIV.  Och förenklingar av regelverk.  Stopp för groteska hyror. Och stimulans och samordning av idéella insatser, exempelvis betr flyktingboenden.

Det som inte behövs, det är mordbränder av flyktingboenden, vare sig i de som används eller som håller på att färdigställas.
Vi behöver inte kampanjer emot flyktingarna, hur de än formuleras, och som direkt eller indirekt triggar rädda eller hatiska eller mentalt störda till hot, sabotage, våld eller mordbränder.
Att Sverigedemokraterna  (ett missvisande namn, då de ej är demokrater) direkt hyllar och applåderar att flyktingboenden bränns ner, det är vidrigt. Och att de kryper bakom yttrandefriheten är ynkligt. Jag ser uppmaningar till hot, våld och t ex mordbränder som åtalsbara brott.
 Det gör att jag börjar vackla betr yttrandefriheten, när den används för att försvara och uppmuntra till brott. Och att det förefaller som att rättsväsendet, p g a yttrandefriheten, underlåter att åtala uppmuntran till brott.
Att man, inkl partier, få tycka vad man vill, hur vanvettigt det än kan tyckas, är en sak, det får man. En helt annan är att uppmuntra till brott - även om det är indirekt, genom att utmåla andra människor som undermåliga och ovälkomna.
Jag vill citera lite från vad Maria Robsahm skriver (på FB) om detta. "Men det som dessa personer inte förstår är att i det ögonblick man hänvisar till den förda asylpolitiken som ett sätt att “förstå” mordbränderna definierar man dem samtidigt som terroristhandlingar. 

Terroristbrott är handlingar som syftar till att ”Injaga allvarlig fruktan hos en befolkningsgrupp eller tvinga offentliga organ att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd.”   Och märk väl – detta är ett brott som kan ge förövaren arton års fängelse. Arton år.

I valkretsen där man brände det planerade asylboendet i Kånna i Ljungby kommun fick SD 25%.
En tillfällighet?  Nej.
På flera håll försvarar nu SD öppet dessa mordbränder – som SD Mullsjö (se bild)
Det är samtidigt denna typ av attacker som 71% av Sveriges folk är rädda för. Medan de som utför dem gärna inbillar sig att de har detta folk bakom sig.

Men SD-sekten med svans är en pinsam liten klick som tror på domedagen.  Och när domedagen inte behagar infinna sig så som de vill - då försöker de skapa den själva.

Och vi vet redan att de som utför dessa mordbränder, de som tänder tändstickan, inte agerar isolerat. Bakom datorer och mobiler sitter ynkryggar och uppmanar folk att begå dessa brott. De gapar gärna om yttrandefrihet men tycks inte inse att de själva gör sig skyldiga till terroristbrott. Det kallas för ”stämpling till terroristbrott”. "

T ex detta med de höga kostnaderna för flyktingmottagande använder ju SD emot flyktingarna. Men det blir ju knappast enklare eller billigare om man bränner ner befintliga boenden...

Initialt är det givetvis stora kostnader när så stora flyktingströmmar kommer, som just nu. Men all erfarenhet visar att både flyktingar och "vanliga" invandrare går med vinst efter en tid. När de blivit integrerade, lärt sig svenska och kommer i jobb och betalar skatt.
Därför är det kontraproduktivt, inkonsekvent, att förespråka tidsbegränsade uppehållstillstånd för de som får asyl (vilket ju ändå långt ifrån alla får). Det innebär ju att flyktingarna ska kastas ut när de börjar gå med vinst för samhället.
Tvärtom bör man i stället underlätta och stimulera en snabbare integration och att de kommer i jobb snabbare, om de kan redan från "dag ett".  Tyvärr lär "dag ett" inte kunna gälla för de barn/ungdomar som kommer hit, p g a krig/inbördeskrig etc i hemländerna. Men de måste få utbildning, utan att det förhindras av byråkratiskt krångel.

Jag blir rädd, lessen och orolig för att det finns personer, ja ett helt parti, som har fientlighet emot flyktingar som sin främsta uppgift. Att de använder alla medel för att ingjuta rädsla för och hat emot människor på flykt, ja emot alla som de inte anser "svenska".  Att skylla alla mer eller mindre verkliga brister i Sverige som invandrarnas fel. Ja, ofta använder de ordet invandrare i st f flyktingar, för att göra målgruppen de är emot som ännu större. Och åberopar inte bara att de kostar (vilket inte alla gör) utan deras "osvenskhet" som ett skäl, dvs ren rasism med en vid definition.

Jag blir oroad när alltfler av de mera anständiga partierna nu steg för steg närmar sig Sverige"demokraterna", kommer med förslag till åtgärder som drabbar flyktingarna på ett eller annat sätt. Se ovan.  Och som är inhumana och ovärdiga. Som ett "svar" på att det kommer många nu. Men orsaken att det är många beror ju på krig/inbördeskrig/förtryck i sina hemländer, och att många länder (i närområdet) är överfyllda av flyktingar, inte kan ta emot fler, och att andra länder inte alls vill ta emot flyktingar.  Samtidigt som Sverige (myndigheter, stat, kommuner) inte har haft en tillräcklig beredskap - och därför har svårigheter att hantera alla flyktingar. Och att det finns en del som passar på att profitera på den dåliga framförhållningen och bristen på boenden.

I skrivande stund verkar inte överläggningarna mellan partierna ha lett till någon överenskommelse. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. För de ändrade positionerna  de senaste dagarna i sd-vänlig riktning är illavarslande.  Centern har hittills varit klar i sin positiva inställning till att Sverige måste ta hand om flyktingarna, men hur längre räcker det? Speciellt som jag tycker mig se tecken på, känna i luften, att socialdemokraternas ledning börjar vackla i fel riktning också. Om av "övertygelse" eller en vilja att komma överens med moderaterna. Småpartierna ser man nog bort ifrån, om man kan nå en kompromiss mellan s+m. Även om man gärna vill se en ännu bredare samstämmighet, som dock formellt utesluter SD.
Men en kompromiss som går m tillmötes, det är ju de facto en framgång för SD....
Vilket vore olyckligt, och det oroar mig.

Yttrandefrihet blir yttrandeOfrihet

Ser på facebook att sverigedemokraternas osmakliga och hetsande kampanjer emot romer och andra som de inte gillar ska kallas yttrandefrihet, de försvaras med hänvisning till att lagen inte ska användas för att stoppa SD:s rasistiska angrepp på de de inte gillar - utan med argument som klär av dem. 
Var ser jag den debatten?  Visst finns den,  på undanskymda platser. Men inte när de spektakulära utspelen, som de i T-banan görs. 

I stället rusar då folk,  som kallar sig för yttrandefrihetens försvarare, fram och kliar SD på ryggen och ger SD ett slags alibi för sin hatkampanj emot romer (och i förlängningen alla som inte är eller tycker som SD). Så SD kan fortsätta sin strävan efter ett samhälle med bara en åsikt.
Jag försvarar yttrandefriheten. Men inte till döds, dvs inte när den används för att legitimera det som de facto är angrepp på den.Fortsätter anpassningen till SD:s politik som den nu gör, med att steg för steg göra den rumsren av de "anständiga" partierna, med försvar för SDs propaganda oavsett hur den ser ut, var den förs fram och vem den drabbar, så har vi om tio år eller så bara EN åsikt i landet. Dvs bara en åsikt som får yttras: SD:s.

Så blir yttrandefriheten bortspelad, blir en frihet bara för extremism i sverigedemokratisk tappning. 

Jag känner en djup förtvivlan. 

Yttrandefrihet, är det ett frikort för rasistiska åsikter?

Yttrandefriheten är oerhört viktig. Det anser jag. Och därför ska vi värna om den, så den inte missbrukas. Det anser även lagstiftaren.
Och en mycket vanlig åsikt är att yttrandefriheten är så viktig att vi ska gå i döden för den, även om det innebär att de yttranden och uppmaningar som sker i dess namn innebär hot mot demokrati, frihet såväl fysiskt som andligt, mot vår överlevnad.
Jag anser att yttrandefriheten inte ska kunna användas för att avskaffa yttrandefriheten, för att avskaffa demokrati och mänskliga rättigheter, inte för att hota utsatta minoriteter av skilda slag.
Ytterst handlar det om yttrandefriheten ska kunna användas som frikort för skada de grundläggande reglerna i det demokratiska samhället.

En del av dessa hot har också lagstiftaren sökt hindra, genom lagstiftning, t ex bl a i
BrB Kap 16, § 8.
(Jag skriver om detta även i föregående bloggpost.)

Ett ytterst aktuellt exempel är synen, på olika håll, på sverigedemokraternas omfattande affischering i T-banan i Stockholm den 2 augusti. Detta med ett, enl min mening ytterst provokativt rasistiskt budskap emot de tiggande romerna, som kommer hit som EU-migranter. Många människor reagerade, protesterade, kände obehag över att tvingas möta ett sådant budskap, och att det skulle vara den bild av Sverige som turister skulle få.
Andra ryckte på axlarna. En och annan till och med gillade det. Och SD:s propagandamakare myste. För det fick ett enormt medialt genomslag.

Så beslöt en del som inte gillade det rasistiska och diskriminerande budskapet, att SD hotar en grupp människor av annat etniskt ursprung och från annat land. De beslöt demonstrera. Som vi ofta gör i detta land, lugnt och behärskat. Men denna gång så var det en liten minoritet av demonstranterna som rev ner ("vandaliserade") några affischer varav en del hängde i taket över rullbanan. Vilket inte var så välbetänkt ur säkerhetssynpunkt. Och att riva ner affischer med ett "politiskt" budskap, det får man inte göra.
Det var dessutom väldigt dumt, korkat och kontraproduktivt.
För därmed fick SD chansen att ropa att dessa demonstranter var huliganer, att de hindrade SD:s yttrandefrihet. Och en mängd tyckare, som till stor det sa sig inte gilla SD, de tyckte detsamma. Därmed flyttades fokus från SD:s vidriga åsikter till affischrivarnas brott mot yttrandefriheten.
Vilket givetvis SD räknat med. Gedigna demokratiförsvarare ryckte de facto ut till försvar för SD! Detta SD fick chansen att bära martyrkronan och dra på sig offerkoftan.

Nu anmäldes förstås både SD och SL för brott mot "hatparagrafen" (BrB 16:8) till JK. Som snabbt uttalade att så kunde man inte göra. Det var inget rasistiskt brott, inget diskrimineringsbrott.
Och så kan yttrandefrihetslagen användas som frikort för att framföra, dessutom på ett mycket uppseendeväckande sätt, rasistiska åsikter.

Jag menar att detta inte är speciellt välbetänkt. Tvärtom, det är trångsynt, insnävat in absurdom på ett sätt som knappast kan ha varit avsikten, och visar att JK:s tolkning innebär att man vid tillämpning av lagen inte behöver (eller ens får) inse avsikten med de i reklamen framförda påståendena.

Jag menar att de som tillämpar lagen på det sättet inte inser vad som är rasism, vad som är bakgrunden till begreppet ras, vad som är en hotad grupp.
Låt mig änb en gång  citera aktuell paragraf:
"Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids
hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan
sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell
läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två
år eller om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt
eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal
personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande
uppmärksamhet. Lag (2002:800)."---
Att avsikten med (i vart fall en del av) affischerna varit att peka ut och hota de romer, EU-migranter, som tigger i Sverige är fullständigt klart.
Det är ett utpekande, ett hot, en missaktning, mot en grupp med visst nationellt och etniskt ursprung, och meddelandet var kränkande, spreds till många personer, och var avsett att väcka betydande uppmärksamhet.
Och gjorde det.

Att riva ner affischerna var fel, det var dumt. Men de skulle aldrig har tillåtits sättas upp. 

För lättfattliga beskrivningar av begrepp som ras, rasism, se t ex denna länk. T o m Nils Funcke, som anser att yttrandefrihetslagen är till för att just möjliggöra avvikande och kränkande åsikter inom alla samhällsområden, anser att det finns gränser. Han nämner därvid just de hot som avses i §8  ovan. Men skriver också bl a att det inte innebär en rätt att kräva att enskilda personer, företag eller organisationer ska ge plats för eller sprida dem oavsett om de delar dem eller ogillar dem. Däremot anser han, märkligt nog, att i detta fall SL var tvungna att ge utrymme för åsikter de inte delar. Jag menar tvärtom att givetvis ska SL inte har diskriminerande åsikter, men ser ingen vits i att de ska tvingas upplåta plats för dem heller. 

I sammanhanget vill jag också ge länken till en artikel, som en facklig företrädare för SEKO skrivit i ETC. Man kan ha olika åsikter om ETC, men artikeln ska bedömas för vilka åsikter som där framförs, inte för var den publicerats.
Ett intressant påpekande där är betr tidpunkten för  SDs affischering.
"Den 2 augusti 2015 hölls en minnesceremoni för förintelsens romska offer i Stockholm, en minnesceremoni för att hedra offren efter massavrättningarna som pågick mellan den 2-3 augusti 1944 i dödslägret Auschwitz. Den 2 augusti 2015, natten mot den 3 augusti tapetserades tunnelbanestationen Östermalmstorg med SD:s hatkampanj om "tiggarna". 

Yttrandefrihet, hets mot tiggande romer och lite därikring

Jag känner att jag borde skriva en lång och utförlig, heltäckande text som reder ut mina tankar och reaktioner på det elände som SD lyckades skapa kring sin osmakliga reklam i T-banan i Stockholm, med hjälp av SL (Stockholms lokaltrafik, för de som inte befinner sig i stan så frekvent).
Men det är så stort ämne och tiden så knapp att jag väljer att skriva kort och plocka in någon replik och citat från bl a facebook och smärre kompletterande kommentarer.

Alltså. Det parti i Sveriges riksdag (SD) som klart och konsekvent, men ibland med inlindade formuleringar, anser att allt som de anser främmande för  det svenska samhället, det ska ut, bort, förtalas, hindras. Flyktingar/asylsökande, som de oftast kallar - mera neutralt men omfattande fler - för invandrare, de  ska inte komma hit, de ska stoppas vid gränsen, och den fria rörligheten inom EU den ska inte omfatta romer, och tiggare som inte är svenskar de ska förbjudas tigga och tiggande ska kallas "organiserad brottslighet"... etc etc. Det beslöt att trappa upp sin medianärvaro ytterligare.

Så köpte de (med pengar från sitt stora partistöd?)  reklamplats i tunnelbanan, dels på väggarna, dels hängande över huvudet i rulltrappan, så att ingen skulle undgå att se det. Formellt vände den sig till turister och bad om ursäkt för tiggeriet de möter i Sverige. Det gav genklang runt om i världen, som tecken för hur "svenskarna" (genom det stora partiet SD) ogillar det främmande, på invandrare genom att peka ut utländska tiggare.  Stort medialt påslag. "Svensson" såg, insåg ju budskapet, SD vill stoppa invandringen, stoppa och diskriminera tiggarna.  En del gillade det budskapet, andra inte. Men snart sagt alla förstod det.  Men alla förstod inte att SL godkänner sådan reklam med hets mot folkgrupp.  Jag har läst en lagtext som förbjuder sådant (hinner inte ta fram den nu), och även regler med liknande innehåll för reklam som även SL ska följa.
Och SD gnuggade händerna. För en relativt ringa peng hade de fått ett mediagenomslag som till och med överträffade partiets högt ställda förväntningar.

Så ordnades en demonstration emot reklamen. Bra, menar jag. Men tyvärr stannade en mindre del av demonstranterna inte vid en värdig och lugn demonstration, utan några rev ner några affischer och åstadkom en del tumult. I någon mån förståeligt, med tanke på avsändaren SD:s vidriga ideologi. Men så korkat. Så kontraproduktivt.

För nu fick SD ännu mera uppmärksamhet och kunde dessutom spela martyr, eftersom deras budskap av många ansågs borde ha stoppats. Att stoppa reklamen, och riva ner några affischer, det sågs som ett brott mot åsiktsfriheten och - än värre - yttrandefriheten. Och yttrandefriheten är viktig, det anser jag med.
Det många debattörer, som därmed även de trädde på offerkoftan på SD, inte gjorde kopplingen till, det var att, även om yttrandefriheten är viktig, så finns också ett skydd i lagstiftningen (och opinionen) emot t ex missaktning för folkgrupp, anspelningar på ras, hudfärg etc (diskriminering) diskriminering,
I BrB 16 kap  § 8 läser jag: 
"8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids
hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan
sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell
läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två
år eller om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt
eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal
personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande
uppmärksamhet. Lag (2002:800).
I nästa paragraf talas om att näringsidkare inte får diskriminera.

Vi har således yttrandefrihet, men vi får inte i uttalande eller annat meddelande som sprids hota eller uttrycka missaktning... etc  enl ovan.   Och det är alltså inte bara s.k. högmålsbrott (uppmaning till uppror etc) som inte är förbjudna.
...
Jag vill också ge en läsvärd bloggtext med rubriken "”SD vill att det ska brinna och vi hjälper till”. 
Jag delar i huvudsak skribenten, Tor Löwcrantz, uppfattning. Luras inte att spela med i SD:s mediaspel.
Och låt oss inte godkänna att deras vidriga budskap ska skyddas under hänvisning till yttrandefriheten.  Lagen, och yttrandefriheten, innebär inte att vad som helst ska få sägs, men inte heller att att vad som helst kan förbjudas med hänvisning till lagen när denna skyddar i lagen utsatta grupper (t ex tiggande romer) emot hot och missaktning etc. Skyddet är emot hatbrott, som försvar för demokrati och yttrandefrihet. Så ser jag det.
---
Och när jag ska lägga ut denna text ser jag rubriken: Tiggare beskjutna i Boden. 
Var har skytten/skyttarna fått inspiration månntro?

---
- Den här reklamkampanjen är den mest lyckade på flera år, så mycket utrymme och uppmärksamhet vi har fått för den kan man inte förvänta sig att få, säger Henrik Vinge. Presschef hos SD. (TT)
Jojo.

En manifestation för, emot eller både och, eller... ?

Dagens stora, enorma manifestation i Paris idag skulle, uppenbarligen vara en manifestation för yttrande- och tryckfrihet, och emot terrorism som dödar för att förhindra det fria ordet och åsiktsbildningen. Detta med anledning av hur terrorister slaktade ett antal redaktionsmedlemmar hos en fransk satirtidning i tidningens lokaler i onsdags, och hur slutet (?) på terroristjakten medförde ytterligare offer, inte bara så att mördarna utan även ett antal oskyldiga personer i den gisslan som togs dog.

Att manifestera för yttrande- och tryckfrihet är, sett ur västerländsk demokratisk mening, närmast en självklarhet. Att få uttrycka sin mening är viktigt i en demokrati och inte bara för de som tillhör en majoritet. Och även om det som sägs och trycks inte behagar de som har makten, även om det är satir och även om det av de som drabbas av satiren anser att det är häderi.

Och vi anser dessutom att pennan är starkare än svärdet. Dvs att tangentbordet och internet är starkare för att skapa och behålla frihet än våld och dödande. Om än diktatorer och extremister gör allt för att bevisa motsatsen. Frågan är förstås ändå om inte självmordsbombare etc som skickas ut av maktgalna extremister är kan skapa så stor skräck att det känns svårt att kämpa för yttrandefrihet och andra friheter.

Räcker då manifestationer emot terrorism? Visst, de visar förstås att vi inte gillar, att vi inte accepterar att leva under den skräck som terroristerna vill skapa med sina aktioner.
Men jag vet inte, eller rättare sagt, det räcker inte. Manifestationerna måste leda till konkreta åtgärder från de demokratiska makthavarna så att grogrunden för extremism försvinner.

För extremisterna har ju andra mål än vi, de vill ju avskaffa frihet av alla slag, för att i st skapa ett samhälle enligt deras vilja.

Även om ca en miljon manifesterade sitt stöd för tryckfriheten i Paris, tillsammans med ett sextiotal regeringschefer, och manifestationer samtidigt skedde på många andra håll i världen.
För frågan är om alla som gick ut på gatorna förenades av engagemanget för yttrande- och tryckfrihet. Och sorg över de dödade. Jag anar att en del protesterade emot just terroristerna, samtidigt som de såg dem som en grupp med "fel" extremism. Och gjorde den gruppen större än den är...
Något märkligt var det också att se ledande politiker från länder med helt olika inställning till både demokrati och vad som är terror delta i denna demonstrationen. Deltog de verkligen av hjärtat?

Nå, manifestationen kan också ses som en demonstration till stöd för Frankrike, och än mer för det som är symbolen för fransk inställning till demokrati, nämligen "frihet, jämlikhet och broderskap".

Menar man allvar med det så finns det ändå goda förutsättningar för att (på sikt) tränga tillbaka det som göder våldsam extremism.
Frihet i demokrati som ger fred, frihet att välja sin religion och att inte förtrycka de som väljer en annan religion eller inte väljer någon tro alls, frihet att utbilda sig även för flickor, tolerans, jämlikhet som innebär minskade klyftor och fattigdom, broderskap som innebär att det inte finns slaveri men att vi tar ett socialt ansvar för varandra, att vi lever och måste leva i gemenskap med andra. Att inte girigheten tar död på något av de tre begreppen. 

Det är stora uppgifter, och ger ingen snabbfix för att komma åt våld, ondska och förtryck. Men det kan gå, om vi vill.

En obehaglig fråga

Kan vi stoppa den negativa utvecklingen detta år? Hinner vi?

Jag grubblar. 2014 var ett år med rekordmånga krig på gång. Hatet breder ut sig, mer och mer, verkar det. Grupphat. Diktatorer mördar "sina" folk. Och startar krig åt höger och vänster, för att få mera makt, för att vända bort "sina" folks berättigade klagomål om brister i landet. Religiösa extremister använder egna, hemgjorda tolkningar av resp religioner  för att få politisk makt. För att skrämma till underkastelse. Och för att få folk att hata de som inte deras extrema tolkningar. Talibaner och IS ställer muslim emot muslim, och vill dessutom sprida "sin" förvridna tolkning av islam med våld. Demokrati - nej, säger de. Och menar det.
Och extrema judar hatar alla muslimer. Utan urskillning. Visst, de har blivit förföljda, men varför detta grupphat? Inget blir bättre av hat. Och vad var de "kristna" korstågen annat är ett hat både mot judar och muslimer. Maktpolitik maskerad under religionens namn.

Hur ska världen överleva? Ska vi tvingas in under extremisters diktatur? I ofrihet, tystnad, censur, rädsla, avskaffad demokrati, registreringar, adjö till yttrandefrihet, och nej till utbildning, nej till tänkande och framsteg. (Jfr t ex Malala Yousafzais kamp för allas rätt till utbildning och rätt att leva och tänka.)

Svaret är förstås KUNSKAP, tolerans, att våga tala med varandra, upplysning, inte mörkläggning, demokrati över hela världen. Fred. Att komma förbi den girighet som vill ödelägga världen. Att genom demokrati minska fattigdom, både fysisk och psykisk slaveri.  Etc

Men hur kommer vi dit?  Att genomföra det tar tid.
Men om vi inte har tid med det då? Hatet är ju så starkt att folk dödar varandra. Dödandet och tystandet av oliktänkande breder ut sig snabbt.  Behjärtansvärda insatser för att hjälpa slår ofta fel.

Vi kan ju inte stoppa terrorism med terrorism och inskränkningar av demokratin. Och vi kan inte bara stänga dörrarna om oss, som t ex SD vill. Som jag ser det så representerar sverigedemokraterna samma slags åsiktstvång talibanerna. Tycker man inte som SD så "ut med dom bara".

Det finns många goda förebilder. Levande och döda. Men samtidigt för många onda.

Har någon en snabb-fix för att få slut på ondskan?   Utan onda vapen.

Så många tar sida, för den ena eller andra sidan i sig. Och grupperar in sig. Men det är ju inte fruktbart, det är ju ondskan som vi bör bekämpa.

Ska yttrandefriheten ha gränser?

I både gammelmedia och på internet pågår en minst sagt livlig debatt kring yttrandefriheten, demonstrationsrätten etc. Nu senast mot bakgrund av en del nynazistiska demonstrationer, men också på grund av olika motdemonstrationer, ibland med våldsamma inslag, polisens agerande. För en tid sedan uppmärksammades också det våld som utövas av vänsterextremistiska organisationer.

Att våld ska bekämpas när det utövas av nazister och andra högerextremister (med rasistiska inslag), det är de flesta helt överens om  - med undantag av nazisterna/rasisterna själva, som ser det som en rättighet till följd av den åsikts- och yttrandefrihet och demonstrationsrättighet som all har i vårt demokratiska samhälle. Demokratiska rättigheter som de bekämpar...
Gatuvåld kan inte accepteras som en metod att sprida sina politiska idéer.

Vänsterextremistiskt våld, och våldsamheter i samband med motdemonstrationer mot rasistiska/nazistiska demonstrationer får ett mera blandat mottagande. Märkligt (?) nog finns ofta en vilja hos olika vänstergrupperingar och till och med "vänsterintellektuella" att försvara våld från vänsterextremister. Vänsterpartiet söker som parti numera ta avstånd från våld, men har uppenbarligen svårt att få alla sina sympatisörer med i detta avståndstagande.

(Som en randanmärkning kan noteras att Karl Marx - den store inspiratören för kommunister och socialister - sannerligen inte var främmande för rasförakt, tvärtom. Kollar man upp lite så finner man att han snarast var en grov rasist och antisemit. En av Marx skrifter heter t ex "En värld utan judar".)

Jag anser att en demokrati måste försvara de demokratiska grundvärderingarna, däribland yttrande- och åsiktsfrihet och rätten att demonstrera (om polisen finner det kan ske enl lagen).

Yttrandefrihet och åsiktsfrihet måste alltså finnas i en liberal demokrati. Men samtidigt måste rimligen, som en konsekvens därav,  totalitära yttringar, som rasism och annan våldsbenägen extremism motverkas, just för att försvara demokratins grundvärden. 

Jag har stark sympati för tanken att hitta ett sätt att förbjuda odemokratiska grupper att utöva sina våldsideologier. Men jag vet inte hur det ska preciseras och göras på ett glasklart sätt som inte begränsar åsiktsfriheten. Och hur det ska kunna innebära att deras demonstrationer skall vara olagliga. Så, visst, om någon kan hiita en väg som är en lösning på det, så ska jag överväga det.
Dock tror jag inte att det löser problemet i sig - och åsikterna försvinner inte genom något slags förbud. 
De går bara under jorden. Därmed blir de också svårare att bekämpa, att bemöta.
Olagligheterna (som hets mot folkgrupp, våldsamma demonstrationer och motdemonstrationer etc) ska bekämpas genom rättsväsendet. 
Polisens uppgift vid demonstrationer ska vara att upprätthålla lugn och ordning och skilja de olika sidorna åt, om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Därvid ska inte polisen tillgripa mer våld än nödvändigt, och inte agera som om den vill skydda bara endera parten. Och våldsamma demonstranter ska lyda polisens order, inte störa ordningen. 

De extrema åsikterna ska bekämpas med debatt och upplysning.  (Där har också skolan en uppgift att upplysa om vad våldsideologierna står för, att de står i motsats till demokrati.) 

På ett sätt är det bra att t ex SD finns, liksom de extrema kommunistgrupperna till  vänster om vänsterpartiet. Det finns människor med extrema och odemokratiska åsikter hur mycket vi än argumenterar - och det bör nog finnas en ventil för dem. T ex så de inte infiltrerar demokratiska partier. Och så de inte har en giltig orsak att se sig som martyrer... 

Men som sagt, deras åsikter bör vi som demokratiskt sinnade bekämpa. Och våld och andra olagligheter SKA polis och domstolar ta hand om, utan silkeshandskar. Vare sig det kommer från höger eller vänster.

Tillägg. 
Ser att Jasenko Selimovic skrivit bra i DN idag om detta. Det är mera mångordigt än min text, men läs det gärna ändå.

Demokratibloggen2. Yttrandefrihet, utan att hotas?

En av de faktorer som ligger bakom demokratins kris är de hot emot integritet och därigenom också emot yttrande- och åsiktsfrihet, som blivit allt tydligare under de senaste åren, säg dryga halvdussinet år.
En fara, som måste beaktas allvarligt, och göras något åt, det är hur offentlighetsprincipen kan användas, missbrukas, för att komma åt meningsmotståndare för att hota och skrämma dessa till tystnad. En metod som är vanlig bland extremiströrelser som inte hyllar demokratiska principer.

Se denna text häromdagen, länk. Rubrik: "Åsiktsregistrering med åberopande av offentlighetsprincipen - nej tack"
 
Som jag ser det är offentlighetsprincipen till för att myndigheterna och den av oss valda överheten inte ska kunna hemlighålla vad de gör, att vi ska kunna kolla vad de gör. Dvs ska vara ett demokratiskt instrument emot maktmissbruk.  Att den kan användas i motsatt riktning, för att trakassera medborgare som t ex genom upprop i en fråga uttryckt sin åsikt, det kan inte vara rätt. 

Man kan också se hur "debatten" mellan människor alltför lätt förgrovats och hur folk grovt förolämpas i vissa internetsammanhang. Det s.k. internethatet. Där åsiktsfriheten används inte för att diskutera åsikter utan för att förolämpa, trakassera och hota andras integritet. 

Integriteten skadas också, och därmed yttrande- och åsiktsfrihet genom det man kan kalla FRA-lagen och det kluster lagar som hänger ihop med det. Genom massövervakning, massregistreringar av allt vi gör på internet så upplever många att det inte bara är helt onödiga (och ineffektiva) åtgärder för att bekämpa det som sägs vara avsikten, utan också upplevs som just ett hot emot åsiktsfriheten. Med följd att fler och fler tvingas till självcensur av vad de skulle vilja skriva och debattera.
Även om de flesta (?) nog tror att vi lever i ett demokratiskt samhälle, med yttrande- och åsiktsfrihet, så ger FRA-lagarna, DLD etc överheten och dess myndigheter stora möjligheter att "komma åt" de som har andra åsikter än dagens makthavare. Och nya makthavare behöver inga nya instrument för att registrera (och förfölja) folk p g a deras åsikter.

Det är självklart att misstron emot politikerna ökar med sådan lagstiftning. 
___
Del 1 i denna serie "Demokratibloggen", finns på denna länk. 

Är det 5:e-kolonneri att anse att även nazzar ska få tycka vad de vill?

Från en del vänsterhåll (väldigt mycket åt vänster) så menar man att liberalismen "argumenterar för att vi ska betrakta nazistpartiet SD som ett parti som andra bara därför att Åkesson önskar så. De liberaler som förordar frihet för nazisterna att förtrycka blir medskyldiga till förtryck och våld. Liberalernas problem är att man inte tar en tydlig ställning för att försvara demokratin mot nazismen".

De som uttrycker sig så har en del anhängare, och menar att "det finns ett flertal liberaler som skriver artiklar om att nazister i olika former ska behandlas som andra. Man kritiserar sådant som att Svenska kyrkan ringar i kyrkklockorna för att överrösta nazisternas talkörer. Man kritiserar Jönköpingsborna som stoppade nazistmarschen. Man kritiserar brandmän, sjukvårdspersonal som inte vill träffa Åkesson. Man kritiserar alla folkliga protester mot nazisterna. Sådana liberaler är nazisternas femtekolonnare. De är odemokratiska som menar att alla andra ska låta nazisterna fortsätta."  

Jag delar inte det resonemanget. Liberalismen som ideologi står i rak motsättning till våldsideologier, som nazism och kommunism.  Vilket också dessa extremrörelsers främsta förespråkare och ideologer erkänt genom ett otal kända uttalande.
Att det däremot kan finnas en och annan som kallar sig liberal kan ha uttryckt sig slarvigt på ett sätt som kan misstolkas, om en motståndare så vill, det är möjligt. 

Jag har dock  inte sett någon liberal som förordar frihet för någon nazist att förtrycka andra. Däremot får alla tycka vad de vill, men vara beredda att bli motsagda, och det kraftfullt. Och att de givetvis inte får göra verklighet av sina våldsidéer, eftersom det är brott emot demokrati och emot  svensk lag.

 Nazister, liksom kommunister,  ska liksom andra få säga vad de vill. I vart fall i en demokrati. En annan sak är vad de gör, och olagligheter ska stoppas och bestraffas. Och åsikterna bör varje demokrat bemöta och bekämpa. Jag har sett att någon s.k. liberal skrivit att SD-are som valts in i  vanlig demokratisk ordning ska behandlas som andra folkvalda i denna sin funktion. Det anser jag är riktigt, om än det måste kännas obehagligt att ha SD-are (el andra med mycket extrema och våldshyllande åsikter) i sin fysiska närhet och "tvingas" debattera med dem. 

Men att bekämpa dem med odemokratiska medel, det vore att låta dem vinna. Det är inte femtekolonneri att hävda demokrati och dess spelregler. Att kritisera de som vill stoppa nassemarscher med vilka medel som helst, dvs inkl de som extremvänstern gör, det är helt OK, ut demokratisk synpunkt. Extremism ska inte mötas med extremism, det föder våld och undergräver demokratin. De s.k folkliga protester som inbegriper våld kan och ska kritiseras.

Men självfallet ska extremisters yttrande- och åsiktsfrihet inte innebära att de får tvinga sig in på arbetsplatser, i hem etc för att sprida sin propaganda. De får hålla sig till media, i den mån de får tillträde till dem, trycka egna skrifter, eller skrika bäst de vill, under fredliga former, på allmän plats. Och därför får de finna sig i att t ex kyrkklockor varnar för fara när de söker sprida sitt budskap. Eller att personer med andra åsikter häcklar dem vid offentliga möten. 

Är det legitimt för en nationalistisk stat att invadera ett annat land där det finns nationalister?

Den debatt som nu engagerar många betr Rysslands invasion (mer el mindre omfattande eller krigisk) av Ukraina, den lockar fram många synpunkter och frågetecken, i olika avseenden.
Rysskräcken kommer fram, med hänvisning till historien. Och den är givetvis mycket intressant och skrämmande betr Rysslands record. Men också kvardröjande sympatier för kommunismen och Sovjet (och därav ofta följande misstro emot USA) gör en del människor märkligt överseende med hur Putins Ryssland påstås ha legitima skäl att ta för sig Ukraina, och då inte "bara" Krim.

Historien visar att Ryssland, med eller utan sovjetiskt prefix, alltid haft ambitionen att utvidga sitt välde. Åt alla håll. Att inte respektera mänskliga rättigheter, att inte behandla minoriteter speciellt väl. Och den demokrati som efterträdde sovjetkommunismen är utomordentligt skör och behäftad med så stora brister idag att den knappt ens formellt kan ses som en verklig demokrati. Valfusk. Långt ifrån fria och rättvisa val där opposition på alla sätt förhindras, förtryckande av yttrandefrihet etc.

De som ursäktar Ryssland/Putin nu verkar inte ha någon större respekt för demokratiska värden. Ibland söker de maskera detta med tal om realpolitik, att geopolitiska strävanden gör att Ryssland får göra som de vill. Att sträva efter demokrati ses därmed som idioti eller i vart fall som naivt.

Så finns frågetecken på grund av den extremnationalism som finns i Ukraina. Men som också finns i Ryssland som sagt, och även t ex i Ungern.... och i Sverige, om än utan direkt och tungt inflytande här. Antisemitism finns också i Ukraina, liksom i Ungern - och i Ryssland. Liksom den oftast finns med där det finns nationalism av olika grader. Låt oss inte heller glömma den homofoba inställningen i Putins Ryssland.

Putins Ryssland struntar också i underskrivna avtal. Till och med börsen är orolig.

Till detta blir min kommentar:
Naturligtvis ska vi oroa sig för extremnationalisms förekomst varhelst den uppträder!  I Ukraina, i Ryssland, I Ungern - eller i Sverige. 
Alltså, Rysslands agerande, nu som tidigare, är uttalat nationalistiskt.
Putin rusar inte till undsättning för att skydda judarna. Han agerar precis enligt traditionell sovjetisk (och tsaristisk) nationalism, vill återskapa ett Stor-Ryskt imperium.
Samma slags nationalisms förekomst i Ukraina som i Ryssland, det motiverar inte Rysslands/Putins agerande betr Ukraina.  Det är mig obekant om den ukrainska nationalismen är expansiv som den ryska.
Ukrainas problem med extremister måste de ta itu med själva, gärna med hjälp av t ex EU, som de ju ville bli med i, men inte fick för Ryssland.  EU ska ju omfatta bara demokratiska stater (och där är Ungern nu ett problem!), vilket ju gör att före ett inträde så måste kandidaterna uppvisa en klar utveckling  som leder till en hyfsat demokratisk riktning. Vilket ju t ex innebär att Turkiets (regeringen Erdogan)  utveckling den senaste tiden sätter stora frågetecken.

Ett mera demokratiskt Ukraina, rensat från extremnationalister, det kan inte skapas som vasall till Ryssland. 
T ex de baltiska staterna vill ju inte in under Ryssland igen, därför har de gått med i NATO för att få skydd.
I en demokrati får och skall makten granskas och kritiseras.
I Ryssland hindras i hög grad kritik av Putin, censur, hot för att skapa självcensur, trakasserier, fängelse, ja t o m lönnmord av kritiska röster.

Jag önskar givetvis att denna kris snubblande nära krig löses utan våld. Men jag vill betona att jag anser att det inte får ske genom att offra folkrätten och demokratiska principer. Inte för att jag har en konkret handgriplig lösning, men alla ansträngningar måste göras för att förhindra blodspillan, förhindra farliga prejudikat som rättfärdigar våldtäkt av andra länder, och som underlättar och säkrar demokrati, integritet och respekt för såväl majoriteter som minoriteter.

Nationalism (även i SD-variant) är farligt för fred och samexistens i vår värld

Hade jag tid skulle jag vilja ta upp detta med det farliga med nationalism, oavsett om den finns som extrem till "höger" eller till "vänster".
Sverige-Demokraterna (SD) kan verka småttiga  och ofarliga sedda i ett större sammanhang, men deras grundsyn är ju samma andas barn som nu är aktuell i t ex Rysslands inställning till sina grannar (Ukraina) och andra fd sovjetstater.  Uppladdningen vid gränsen och delvis i den ryska basen i Krim är mycket illavarslande. Extremnationalismen i Ukraina är inte heller precis demokratiskt sinnad.
(Vi bör också minnas hur Sovjets imperialism drabbade t ex Ungern, Tjeckoslovakien och Afghanistan.)

Glöm inte heller Chinas maktanspråk på områden som tillhör Japan och Filippinerna. Det är en nationalism med gamla anor, som överlever och förstärkts av kommunismen i China. Att det kommunistiska China anammat en vulgärkapitalistisk ekonomisk väg har inte försvagat denna aggressiva nationalism. Nationalism har svårt att förenas med mänskliga rättigheter och demokrati och yttrandefrihet. Vilket, för de som inser det,  borde innebära moraliska-demokratiska problem betr  att genom handel stärka Chinas ekonomiska styrka.  Handel i sig kan ju vara ett sätt att samarbeta, men om den uppmuntrar nationalism hos de som har svällande muskler.. ?

Och så har vi Nord-korea, som vill härska även över Syd-korea. Inte bara en kommunistisk-nationalistisk utan dessutom en stat med ett styre med utvecklad hybris maktgalenskap, som är extra farlig i kombination med de andra ingredienserna.
Cuba har ju visat liknande inslag under Fidel Castros tid, även vilja att sprida hans "socialism" till grannarna.
Hur det blir med det nu är mera svårbedömt.  Och den smittade regimen i Venezuela har bekymmer. Det är också viktigt att komma ihåg och inse att regimer med inre problem gärna söker avleda uppmärksamheten från dessa genom nationalistiska utspel. För att ena folket mot utländska krafter....

Nationalism kan ju sägas ha sitt ursprung i viljan att värna det "egna", egen kultur, eget folks särart och stolthet, men slår (numera) ofta över i att bli ett hot mot andra folk och länder genom sina anspråk på överhöghet och överlägsenhet i olika avseenden.

Frihet är grunden för demokrati och fred. Utan frihet och demokrati får vi aldrig fred på jorden.
Men nationalismen, på det sätt som den yttrar sig idag, den är ett hot mot både frihet och demokrati och därmed också för fred och fredlig samexistens. På samma sätt som kommunism och nazism är hot mot fred och frihet. Och än värre när nationalism kombineras med dessa extremer till höger och vänster.

Så skrev jag ändå några rader om detta, avsedda som avstamp för diskussion i ämnet.

Säkerhetsbyråkratins agerande oroar och är kontraproduktivt

Demokrati innebär att folket ska veta vad de som väljs till folkets företrädare på beslutsnivå står för, även i praktiken, dvs även vad de faktiskt gör för att bevara demokratin.

När de folkvalda inte gör så, utan till och med överlåter till tjänstemän och myndigheter att göra ingrepp i medborgarnas frihet och grundläggande demokratiska rättigheter som integritet, yttrande- och tryckfrihet, begränsningar i offentlighet etc, då är det viktigt och nödvändigt att makten granskas. Att oklara lagar granskas, att myndigheternas övertramp av lagar granskas och påtalas, avslöjas.

Det är varje oppositions uppgift, om där finns verklig opposition. Det är massmedias absolut främsta uppgift. Och när media inte förmår det får vi lita till att enskilda medborgare hjälper oss andra och media för att vi ska få veta vad som sker. Så vi kan reagera och utkräva ansvar av de som misshandlar demokratin.

Därför är Edward Snowden en hjälte för försvar av demokratin. Därför kan man starkt ifrågasätta mycket av det hysch-hysch kring det som ledande politiker och övervakningsbyråkrater kallar för "säkerhetspolitik".

Därför ska det inte behöva finnas minsta misstanke att byråkraterna/ämbetsmännen tar över ratten från politikerna. SÄPO, FRA och vanliga polisen ska skydda demokratin, inte undergräva den. Myndigheterna ska, vilket t ex Datainspektionen verkar göra, fullgöra de order som de folkvalda ger. Och självfallet ska politikerna skydda de demokratiska värdena, inte massövervaka oss medborgare i varje steg och åsikt.

I Sverige inskränktes tryckfriheten, med anor från 1700-talet, under andra världskriget av underdånig hänsyn till diktaturens nazi-Tyskland. Integritet och åsiktsfrihet kränktes av socialdemokratin genom den s k IB-affären och det s k SAPO.  I dagens Sverige har,  delvis med start i diskussionerna kring FRA-lagens tillkomst 2008 och därefter, dessa frågor aktualiserats allt mer. I bakgrunden låg då 11 sept 2001 och den terroristskräck som Bush-regimen i USA utnyttjade för allt kraftigare inskränkningar i människors vardag. Genom att, med åberopande av terrorism, inskränka demokratin.

Jag reagerar därför starkt emot hur luddiga lagar införs, som ger möjlighet till regering och myndigheter som FRA och SÄPO till helt fri tolkning av dessa lagar, till ändamålsglidningar, till hur tillsynsmyndigheter antingen verkar blunda för eller inte får faktisk insyn i hur "säkerhetsmyndigheter" agerar.

Jag inser och vill givetvis att Sverige ska ha ett försvar och även skaffa sig kunskap om främmande makters eventuella dolska planer gentemot Sverige som stat. Men jag vill inte att demokratin ska avskaffas under sken av att skydda den. Svenska medborgare ska inte massövervakas. Spaning ska ske efter misstanke och utan att kränka människors integritet, och inte ske så att folk blir skrämda från att ha och uttrycka åsikter som inte är desamma som makthavarna har.

Jag är oroad av att svenska folket inte verkar mera oroat än det borde vara.

Jag noterar att nu torsdag morgon den 19 dec  meddelar SR att SÄPO döljer för tillsynsmyndigheterna vad de sysslar med. För att undvika "missförstånd". Hur ska t ex Datainspektionen kunna sköta sin tillsyn då? Och kanske är det faktiskt så att t ex Datainspektionen  förstår.... och det är det som SÄPO är rädda för.  Det oroar mig. 

 SR meddelar vidare att i USA får NSA (smått överraskande) stramare tyglar och kongressen ska ha större insyn. Obama är uppenbarligen oroad och kanske t o m en aning överraskad över hur NSA lever sitt eget liv (i tätt samarbete med FRA).

Dessutom verkar det fullt klart att det beslut som nu tagits i Brasilien om inköp av svenska JAS-plan, det har som en viktig bakgrund hur irriterade de i Brasilien är över hur USA, genom NSA, avlyssnat (spionerat) på Brasilien. Därför ger de USA en näsbränna, köper svenskt i st från spionlandet USA.  En sund reaktion!

Det är ju ingen direkt överraskning att den övervakning och att "modernt" spioneri i hög grad är riktat emot ekonomiska intressen också, eller spiller över sådan information. Det borde även svenska myndigheter och ännu mer vår regering inse allvaret av. Liksom de konsekvenser det kan ge i det internationella, fredliga samarbetet för vår säkerhet!

Jag tror inte (hoppas inte) att  FRA trots det intima samarbetet med NSA, varit inblandat i USA avlyssnande spionage emot Brasilien. Men tänk om, och om det avslöjas, hur skulle Brasilien reagera då? Bryta affären om JAS?
Och hur kan FRAs agerande, med eller utan samverkan med NSA,   inverka negativt på internationella affärer i vårt närområde? Förr eller senare upptäcks ju det. Och blotta misstanken kan ju skada.

Detta överdrivna spionerade, övervakande utan urskiljning, misstänkliggörande av vanliga medborgare, det är alltså kränkande av demokratin, försvårar säkerhetsskapande samarbete med vår omvärld, och kan till och med drabba oss/Sverige ekonomiskt.

Både "liberaler" och andra röstade för inskränkt yttrandefrihet.

Riksdagen röstade nyligen med stor majoritet FÖR inskränkningar i yttrandefriheten, tryckfriheten och offentlighetsprincipen. Varför? Är samma ledamöters inställning till FRA-lagens yttrandefrihetsbegränsande effekter en förklaring. Dvs man anser inte att yttrandefriheten är en grundvärdering i ett demokratiskt samhälle?!
Man gick alltså emot den princip som i Sverige varit helig allt sedan 1766! (OK, med smärre avsteg under andra världskriget av rädsla för nazi-Tyskland.)

En förteckning över hur riksdagens ledamöter röstade finns i denna länk: http://niklasstarow.wordpress.com/2013/12/01/riksdagens-ledamoter-som-ar-mot-yttrandefrihet-har-ar-listan/

Antalet frånvarande vid omröstningen var hög, och jag vill i några fall gärna tro att det var en slags tyst protest. Tyvärr tror jag att i de flesta fall var det bara en vanlig utkvittning.

Yttrandefrihet och tryckfrihet går hand i hand. Men märkligt nog inte ens för ledamöter i det parti som kallar sig liberalt (folkpartiet), inte för de frihetsälskande fria bönderna i cp, inte för den numera "demokratiska"  högern=moderaterna.
Och den debatt som föregick detta beslut var märkligt lite uppmärksammad.
Men en påminnelse om vad det innebär kan vi läsa i detta inlägg i UNT.

http://www.unt.se/kultur/en-bit-av-demokratin-har-rostats-bort-2731002.aspx

Honnörsord som liberalism och demokrati klingar falskt när de används av de som röstade för dessa inskränkningar.

Hur kan partipiskan så styra röstandet i svensk riksdag?

Tårtkastning i politiken

Så fick Jimmie Åkesson en tårta i ansiktet.

Visst, det är fel att kasta tårtor mot meningsmotståndare. Att tysta en motståndare på det sättet är fel metod.
Men jag måste erkänna att jag inte blir så våldsamt upprörd.  Nog kan det kännas som en kränkning för den som får tårtan i fejset. Men, farligt är det inte. Det kunde ju ha varit något värre som kastats.
 Ändå jag har viss förståelse för de som vill protestera emot SD´s rasistiska politik, även om detta inte är det bästa sättet.
Och tyvärr ger denna tårta SD och Jimmie Åkesson ett tillfälle igen att prata om hur förföljda de är av odemokratiska krafter, att yttrandefriheten är hotad.  I teorin har han ju rätt, men inte i praktiken.

Dessutom, varför kasta bort pengar på att ge Åkesson en tårta, säkert slickade han i sig lite...  Det hade väl räckt med en liten Gustaf-Adolfs-bakelse ;)

Men visst, tårtkastningen visar vad som kan bli följden när extrema partier sticker upp och skapar motsättningar i samhället. DET är det viktiga vi kan lära oss av detta. Extremistiska åsikter måste bekämpas med argument. Och genom att skapa ett samhälle som inte gynnar extremister.

Pressfrihet och yttrandefrihet är ingen självklarhet, ens i Sverige.

Ingress till PT:s ledare idag den 3 maj. PRESSFRIHETENS DAG. Idag, den 3 maj, firas pressfrihetens dag runt om i vår värld. I länder där pressfrihet råder firas detta och där den saknas manifesteras frihetskampen. Idag kan vi alla bidra till att lyfta fram det demokratiska värde som pressfriheten har och ge stöd åt de som kämpar mot censur och förtryck.

Piteå-Tidningen har en viktig ledare idag om pressfriheten och dess villkor.  Läs den! PT är en s-märkt tidning och dess politiske redaktör är till och med ett fd s-kommunalråd i Arjeplog. Jag skulle dock vilja karaktärisera PT som en "oberoende s-tidning".  Dvs självklart i det mesta socialdemokratisk, men utifrån ledarskribentens synvinkel. Vilken inte alltid är densamma som partiledningens. Och s-partiets ideologi är ju alltmer svår att definiera. Vilket i o f sig gäller de flesta av dagens partier. 

Nå, det "oberoende" borde gälla alla tidningar, som inte är direkta medlems/propagandatidningar för partiledningens röst.  Och i detta fall, pressfriheten, kan jag konstatera att PT med åren blivit alltmer medveten om den granskande uppgift som en tidning har gentemot makten. Makt korrumperar, och då kan man inte som tidning undanta att granska även det parti, som tidningens ledarsida stödjer ideologiskt (i den mån det går att urskilja ideologier idag).

PT skriver att press- och yttrandefrihet är demokratiska självklarheter, men att den måste omfatta alla människor och ständigt är hotad. Därför måste vi ständigt värna om den. 

"Den fria pressen är inte lätt för makten att handskas med. När den fria pressen fungerar som bäst är den en vagel i ögat på de som innehar makten. Den granskning och bevakning som pressen utför är inte alltid angenäm för den som sitter på maktens medel. Det kan därför vara lätt att vilja begränsa pressens möjligheter att verka och utföra sitt samhällsuppdrag. Frestelsen att vilja påverka och kontrollera pressens sätt att utföra sitt arbete kan vara stor, och har man inte i ett samhälle en medvetenhet om detta kan en utveckling i negativ riktning gå fortare än vi anar och tror. Den fria pressen står således under ett latent hot som vi inte får ignorera."

PT (Bengt-Urban Fransson) påpekar också de hot som finns emot de digitaliserade arenorna, att makten även där ofta söker begränsa friheten att fritt få uttrycka sig, påpekar hur makten blir alltmer sofistikerad i sin strävan att förtrycka det fria ordet.  Att metoderna idag kan innebära risken att många  idkar självcensur, för att inte komma i kläm själva. 

Där vill jag stryka under risken för självcensur. I Sverige har vi sett hur de riskerna ökat i och med FRA-lagen och andra lagar i samma anda.  En del debattörer och kritiker av makten har själva erkänt att de är mera försiktiga nu. Det är givetvis förödande för den demokratiska debatten i samhället. 

Piratpartiet har inte synts mycket i debatten den sista tiden, media ligger lågt med bevakningen av pp och dess frågor. Det förtjänar påpekas att piratpartiets kritik av FRA-lagen innefattar just detta, risken för minskad demokratisk debatt. 

Att inte hålla käft - en tillämpning av frisinne/liberalism

Se detta gärna som en kommentar till pågående debatter om liberalismens mening och innehåll. Som sådan eller om dess svenska rötter och beståndsdelar, frisinnet och socialliberalismen.
Och till ledande svenska politikers ovilja att respektera ex-vis yttrandefriheten.

"Får man vissla under middagsvilan? Farbror Ernst hävdade att man inte fick det, eftersom man då störde honom när han skulle sova. Min åsikt var den motsatta: att man alltid fick vissla när man kände behov av det. I över femtio år har det varit min publicistiska princip."

Så inleder Bo Strömstedt sitt bidrag till boken "Fritt sinne" (Atlantis 1992).
Via en livfull skildring av hur han, när han lämnat en artikel till tidningen Dagen, fick en hälsning från Lewi Pethrus själv å hela pingströrelsen vägnar, att han skulle ändra åsikt eller hålla käft, så deklarerar han vad som är en tidnings uppgift.

"En tidning är till för att inte hålla käft."

Bo Strömstedt är en i högsta grad frisinnad och socialliberal publicist. Hans hjärta har alltid varit hos provokatörerna. Hos de som inte kunde hålla tyst. Som hos Vilhelm Moberg och dennes envetna rotande i skumma rättsaffärer. Som hos Bengt Anderberg, som smädade Gud men ändå frommare än himmelens änglar. Att inte hålla något heligt, utan att ifrågasätta, att pröva med fritt sinne.

Jag rekommenderar er att försöka hitta boken "Fritt sinne" på biblioteket, eller på något antikvariat. Denna rekommendation gäller självfallet även regeringens ledamöter, Carl Bildt inte undantagen.

Kommentar om demokratins brister i Sverige

I ett tidigare inlägg diskuterade jag frågan om demokratins brister med utgångspunkt i en DN-debattartikel om ungdomars bristande förtroende för det demokratiska systemet.

Den bloggposten har föranlett ett flertal intressanta kommentarer, som jag här vill lyfta fram, genom länken ovan, samt genom att själv kommentera ytterligare lite.

Som många skrivit till min tidigare bloggpost så vill de flesta ha demokrati, men har starka invändningar till hur dagens demokrati fungerar i Sverige. Att det t o m finns inslag som liknar eller är på väg till diktatur i den meningen att det är en grupp/klass (politikerklassen) som tagit monopol på makten, vilket utestänger andra, dvs de vanliga medborgarna. Partistöd etc gör att de gamla partierna är självgående utan medlemmar eller verkliga väljarkontakter. Och FRA-lagen etc underlättar för partierna/regeringen att hålla oss väljare på mattan.

Jag ser det nödvändigt, för demokratins skull - även om det minskar partikansliernas makt, att förändra villkoren för partierna till förmån för kandidaterna och för möjligheterna att kandidera i personval, även för icke-partianslutna kandidater. Och givetvis skala av riksdag och regering en del beslut som kan läggas på kommuner eller direkt på den enskilde. För att komma i vart fall ett steg ifrån den "åskådardemokrati" som vi idag har, och närma oss en deltagardemokrati. Jag ser det, som vårt samhälle ser ut, omöjligt med fullständig direktdemokrati i allt. Till och med det schweiziska systemet med folkomröstningar om ditten och datten har allvarliga brister ur demokratisk synpunkt. Det utesluter ändå inte att den enskilde får mera att säga till om i sin vardag och om sin livssituation.

Självfallet kan inte fullständig demokrati råda inom privata företag, som juristen skrev i sin kommentar. Men i ett demokratiskt samhälle måste finnas valfrihet även i konsumerandet, vilket förutsätter verklig, faktisk konkurrens på marknaden.

Som jag tolkar begreppet liberal demokrati (vilket av många statsvetare är liktydigt med demokrati) så innebär det ett stort hänsynstagande till minoriteter! Vilket i vart fall psykologiskt borde underlättas av om "risken" för maktskifte alltid är överhängande. Evigt maktinnehav av en majoritet, även demokratiskt vald, är på något sätt emot demokratins natur och en väg till diktatur. Makt korrumperar, som bekant.

Inte minst därför är det viktigt att vårda rättigheter som yttrandefrihet och integritet.

Demokratins problem i stort liksom i vissa konkreta frågor har jag nyligen skrivit om även här, här och här.

Skuldpresumtion och gillandet av FRA-lagen m.m.

Jag uttryckte nyligen min förvåning över att det inte finns en allmän folklig vrede över FRA-lagen, hur den tillkom och sedan avskalats de "plåsterlappar" som skulle göra den smakligare ur integritetssynpunkt. OK, rätt många protesterade, kraftigt, under 2008. Men inte tillräckligt många, och därefter har regeringen och andra FRA-kramare fått leva utan att bli märkbart störda.
FRA-lagen är ju ett övertydligt exempel på att "oskuldspresumtion" inte är ett levande begrepp i Sverige. Denna lag och andra liknande, är tvärtom exempel på att "vår" överhet anser oss alla som presumtiva brottslingar. Brottslingar som ännu inte åkt fast. Detta borde ju uppröra varje "hederlig" invånare i detta land.

FRA-lagen är i stället en skuldpresumtionslag. Uppenbarligen i överensstämmelse med hur svenskarna ser på sig själva. En som är misstänkt är givetvis detsamma som en brottsling. Att göra skillnad på misstänkt och brottsling, det verkar helt oväsentligt för många. Inte minst för vissa journalister och rubriksättare.

Detta inlägg är delvis inspirerat av Olof Bjarnasons bloggpost om hur SvD blandar ihop begreppen och hur det faktum att den som fångats på en övervakningskamera visserligen kan ses som misstänkt, men att det absolut inte innebär att denne därmed är dömd, dvs en brottsling.

Nåja, dömd blir personen av rubriksättaren, och därmed även av många av läsarna. Är det inte så att uttryck som "ingen rök utan eld", "den som har rent mjöl i påsen, har inget att frukta" de har stor del i "vår" syn på varandra. Dessa fördomar (ja, det är fördomar, dumma fördomar) blåses under och förstärks av medial slöhet att hålla isär begreppen misstänkt och brottsling. Även polisen förfaller numera allt oftare i media till liknande medvetna (?) slarv. (Polisföreträdares argumentation för meningslösa men ur yttrandefrihetssynpunkt skadliga åtgärder, som påstås ska förhindra barnporrbrott, de är samma andas barn.)

Detta slappa synsätt, och hur media - och ibland även vissa politiker - använder begreppen, det är en förklaring till att alltför få inser bl a det skadliga med FRA-lagen.
Det alltför många ännu inte inser är att de alla är brottslingar, enl FRA-lagen och att de därför är övervakade. Den som är övervakad är ju misstänkt. Och en misstänkt är ju brottsling.

Att spela med terroristerna, eller emot...

En gång i tiden kallades de för frihetskämpar. Vi i den västliga demokratiska världen, vi stödde dem. I vart fall ofta. I vart fall med ord. Och i vart fall om de förekom i länder som vi inte själva hade som kolonier.
De kämpade för frihet och demokrati. En gång i tiden var det hedervärda begrepp. Begrepp som även ledande politiker i västvärlden hyllade.

Numera är det mera besvärligt och komplicerat. Det demokratiska sinnelaget är "något urlakat" hos dagens makthavare. Man ser mera till affärsförbindelser än om det andra landet är demokratiskt. I allt högre grad finns en frustration hos de folk som ännu inte lyckats befria sig. I en del fall blev befrielsen inte heller demokratisk mer än under en turbulent övergångsperiod, det koloniala förtrycket förvandlades till inhemsk despoti. Alltmer dessutom med religiösa förtecken. Antingen hos makthavarna eller de som känner sig ofria. Så kom det sig att frihetskämpar i ökat grad blivit terrorister. Först till namnet, men även till gagnet. Minns 11 sept 2001.

Terrorism är till för att skapa oro, för att människor som drabbas inte ska leva i tron att de är trygga. För att terroristerna vill tvinga fram en ändring på det sättet.
Men det djupare syftet denna gång med bombmannen i Stockholm vet vi ännu föga om! Det kan faktiskt vara annat än en medveten terrorstrategi. Det kan vara andra orsaker, som religiöst grubbleri (ja, fanatism) i kombiniation med en dålig social situation. Alla i den situationen blir inte i självmordsbombare eller terrorister, men en del, ett fåtal blir det. Detta fenomen förtjänar att studeras djupare - om varför och varför inte!
De som nu idag den 12 dec skapar oro verkar vara, om man läser massmedia, regeringens företrädare (med delvis motsägande och bombastiskt uppblåsta uttalanden), polisen, säpo etc. Omedvetet (?) går de därför terrorismens ärenden. De skapar mer oro än vad en persons självmord rimligen bör orsaka.

Terrorism kan inte "botas" genom polisiära metoder. Möjligen i någon mån stoppas, tillfälligt. Om vi tänker på varur "terrorismen" uppstått, dvs ur kampen för frihet. Terrorism hotar faktiskt ingen stat. Men tyvärr kan den skada enskilda invånare. New York/USA, London/UK, Madrid/Spanien finns kvar.

Men vad värre är, terrorism tas allt oftare som förevändning för politiker och myndigheter för att införa lagar om övervakning och kontroll av människor, lagar som urholkar demokratin! Det är den stora faran med terrorismen! Därmed spelar dessa politiker terrorismen i händerna.

Enda sättet att undvika terrorism är att skapa ett samhälle, en värld med demokrati och där människor känner sig delaktiga, på lika villkor och i frihet. Det tar tid. Och känns förmodligen möjligen mera smärtsamt för en del politiker än att "bara" tillämpa polisiära medel och övervakning.

Ett exempel. I det fattiga Filippinerna finns en gerilla/terroristorganisation som benämns Abbu Sayyaff-gerillan. Detta efter namnet på den muslimske ledaren, genom ingifte befryndad med Usama bin Laden. Den har plågat södra Filippinerna, som är ett till ca 85% katolskt land, i många år nu. Enligt uppgift består gruppen av en mycket liten kärna av "ideologiskt" motiverade "frihetskämpar". Den helt övervägande delen sägs däremot vara unga fattiga grabbar, arbetslösa, delvis föräldralösa, som rekryteras genom att få fri sprit och knark, en aning mat och så sätts gevär i händerna på dem. Så blir de höga av drogerna och den makt de känner med vapen i händerna och utför olika attentat, bombdåd, kidnappningar etc.
Med en mera välordnad ekonomi, med fler arbetstillfällen och sociala skyddsnät skulle den rekryteringsgrunden snabbt försvinna. Kärnan vore då lätt att bekämpa. Men nu bekämpas denna terroristgerilla med stöd av militära "rådgivare" från USA.

Militär-polisiär bekämpning av terrorism verkar ha kommit till vägs ände. Trots det fortsätter det på det sättet. Ytterligare en skrämmande faktor är när de som kallar sig demokratiska företrädare kallar folk som kämpar för yttrandefrihet, fri information och integritet för terrorister som inte bara ska övervakas utan också fängslas och straffas hårt för sina åsikter.

Med en sådan utveckling är det snubblande nära att börja kalla dessa av makten benämnda "terrorister" för demokratiska frihetskämpar!

Betr renhållningsarbete, att sprida information eller vara megafon

Måste erkänna att en del debatter blir väldigt tröttsamma när positionerna är låsta. Nu tänker jag just nu mest på vad som kan hända på Facebook. (Jo, debatten med kvarvarande högerliberaler inom fp, den leder ingenstans, fp´s framtid känns helt ointressant med nuvarande företrädare.) Därför över till några intressanta texter jag vill rekommendera. Om viktigare saker.

Anledningen till detta är att jag anser det viktigare att sprida information, och då inte minst att informera om att information är viktigt för frihet och demokrati. Jämför gärna en tidigare text, med utgångspunkt i fredspristagarens resonemang. I anknytning till det vill jag även nämna några texter, i DN faktiskt, på temat Wikileaks och yttrandefrihet, och om lusten att skjuta på budbäraren när obehagliga sanningar kommer fram.

Bloggen Sagor från livbåten har en rasande bra text om att kampen om Wikileaks är kampen om vår demokrati. Dvs om vår frihet. Ett litet, kort citat, men läs hela texten.
"Våra makthavare beter sig alltmer som medeltida furstar, vars stolthet, dignitet och tadel inte får ifrågasättas. Deras hemligheter får inte brytas, oavsett om det rör sig om personliga saker eller om saker som har långt mer med deras verkanden än deras personliga integritet att göra. Vi som folk får inte ha hemligheter, vara anonyma eller kommunicera utan inblandning, medan makthavarna i sin tur inte får granskas. Det är upp och nervända världen, där hemligheter kallas transparens och övervakning kallas personlig integritet."

Dessa dagens medeltida furstar har tyvärr mängder av underdåniga megafoner både bland säljvilliga företagare och hos de media som borde se som sin uppgift att granska furstarna.

Dock finns det smärre tecken, röster som vågar stå upp för det fria ordet och för det renhållningsarbete som Wikileaks faktiskt utför. Här två exempel från min lokaltidning, Piteå-Tidningen.

PT:s politiske chefredaktör Bengt-Urban Fransson skriver under rubriken "Funderingar kring om öppenhet kan skada" att: "Min slutsats blir i varje fall den att den öppenhet som Wikileaks har varit med om att bidra till är av godo för samhällsutvecklingen. Makthavare runt om i världen har blivit påminda om att allt vad man gör och säger en dag kan komma ut. Det kommer att bidra till ett större ansvarstagande i framtiden. Det är jag övertygad om. Och det är minsann inte fy skam det. Då har vi kommit en bra bit på väg mot ett bättre samhälle."

Den "vanlige" journalisten Torbjörn Carlsson har en krönika, också den idag, där han inte skräder orden. Rubrik, "Wikileaks viktiga renhållningsarbete". Några citat:
"Alla som i grunden är motståndare till Wikileaks avslöjanden är också motståndare till demokratin. Att ta fram trollen i ljuset och avslöja maktmissbruk, mygel, korruption och rena brott är ett viktigt renhållningsarbete som måste göras.
Det kan vara en Watergateskandal, det kan vara Boforsmutor eller vidrigheter i Abu Ghraibfängelset i Irak. I det lilla kan det vara märkliga förturer i bostadskön som sker i det fördolda eller myglande politiker som skor sig på det allmänna."
"Wikileaks stora avslöjanden kom i den förra vändan när ett antal allvarliga krigsbrott i Irak och Afghanistan blev kända. Märkligt nog blev genomslaget inte särskilt stort då och så vitt förstått passerade det tämligen obemärkt i USA.
Nu lär Wikileaks sitta inne med mycket ännu opublicerat material och det är möjligen därför som det darras i maktens korridorer. Den ständigt ljugande tv-kanalen Fox News spar inte på krutet. Den obehaglige Bill O´Reilly anser att Julian Assenge bör avrättas och Sarah Palin jämför honom med Usama Bin Ladin."

Torbjörn Carlsson påpekar också att man inte ska blanda ihop Julian Assange och Wikileaks, det viktiga är den insyn i maktens korridorer som vi kan få genom Wikileaks (och liknande journalistik).
"Wikileaks är en viktig aktör och väktare i en tid då makthavarna i allt större utsträckning skapar lagar i syfte att strypa informationen, övervaka medborgarna och urholka demokratin."

Läs dessa texter, de framför bra hur jag ser på detta. Alternativ rubrik till denna text kunde vara: Sanningen oroar makten.