27 februari 2021

Jazzmix per 27 febr 2021 med blandade minnen

Den 27 febr 2021, mixade jazzminnen


Börjar med: Grattis Lina Nyberg på födelsedagen. Jag sitter här och blir nostalgisk. Tiden går ju, eller lider, som man brukar säga. Tänker på när jag såg och hörde dig ffg. Måste ha varit runt 1990.  I Piteå, dit jag kommit i början av 80-talet. Du var ung och troligen rätt nyligen omskrivits i OJ, gissningsvis var jag inte bara och lyssnade utan också skrev om ditt besök (för PT ?) , men har inget bevarat (klipp - det var ju före både datorer, fax och internet). Vi satt några med er musiker, efteråt. Undrar om det var en grupp med Lars Sjösten, och jag pratade lite, lite med dig, och en del med Lasse Sj. Har en känsla av att jag var mycket uppskattande över konserten och dig.
Du var ung, i början av din karriär. Jag var inte gammal då, men betydligt äldre än du var. Vilket betyder att jag är förfärande gammal, och sitter och försöka sortera minnen när jag istället borde ta itu med aktuella, vardagliga bekymmer runt livet i Coronans Sverige.

När jag skrev raderna ovan hörde jag samtidigt ex-vis Pete Seger och Kingston Trio, Where Have All the Flowers Gone. Samt Bom Bom med John Lee Hooker. Hinner jag står Eric Dohlpy sedan på tur.

Men minnena fladdrar vidare. När episoden med Lina Nyberg i Piteå ägde rum hade jag redan, cirka tjugo år tidigare lämnat posten som ordförande i SJR. Och ytterligare runt fem år tidigare träffade jag Lars Sjösten ffg, i Molde samtidigt som jag träffade Stuff Smith, jazzviolinisten, på ett kringarrangemang till jazzfestivalen. 


När jag i slutet av 80-talet mera bekantade mig med jazzlivet i Piteå blev jag mycket bekant med
Dick Gyllander, gitarristen och jazzentusiasten, som också jobbade på Musikhögskolan i Piteå, men även med t ex Arno Gullberg, vibrafonisten. Dick fixade också jazzkonserter både i Luleå och Piteå, ex-vis under PDOL (Pite dansar och ler).
Anledningen till att jag minns detta nu är jag precis fått senast numret (1 2021) av
JAZZ/OJ där Bo Sundström pryder baksidan. Jösses, annons för hans ”Det kanske händer”-skiva i finjazzmagasinet OJ för Bo Kaspers... Vilket påminner mig om en av Dick Gyllanders jazzkonserter i anslutning till PDOL en sommar runt 1990 då jag helt apropå stötte ett gäng då unga jazzmusiker ( bl a Robert Nordmark) som var i Piteå med Bo Kaspers (ngt utökade?) grupp. Lite skämtsamt frågade jag om det ändå inte var jazz-light? Tja, menade de, aningen generade, det var ju ändå ett knäck...   
Robert Nordmark hörde jag långt tidigare, förutom på jazzklubben, också på
Framnäs folkhögskola i samma lokal där Kim Parker gjorde en sådan fantastisk konsert (ungefär i samma tidsmässiga sammanhang), så bra att jag följde efter till hennes Luleåspelning efter... 

Apropå senaste JAZZ-numret så innehåller det också ett alltför stort antal nekrologer, minnesnotiser över avlidna jazzmusiker. En smula eftertanke leder också till reflexionen att en alltför stor del av läsarna är samma åldersgrupp som de glesnande jazzmusikerna... Och såväl överlevande musiker som jazzlyssnare lider allvarligt av akut brist på levande musik.
Videofilmade, streamade konserter eller tusentals skivor hemma i hyllorna kan INTE ersätta levande musik. Inte i längden.

Lars-Erick Forsgren.

11 februari 2021

Något skaver med Liberalerna (krönika i PT)

Jag tillåter mig citera en krönika i PT, i tisdags. Hela krönikan, skriven av Simon Olofsson, vilken inte är ledarskribent. Sagt för upplysnings skull.  En bit in i texten skriver han om liberalernas historia. Kunnigt och läsvärt,  både för liberaler och andra. 
---

 Det här med Liberalerna har blivit som ett mysterium. Det håller mig vaken om nätterna.

Nästan febrig, men utan corona, ser jag frågan breda ut sig i det tomma taket: Hvad vilja Liberalerna?
Liberalerna, som plågas av ett svårartat fall av väljarflykt, vill ställa till med regeringskris. Partiledaren Nyamko Sabuni verkar ta varje tillfälle i akt att sänka Januariavtalet, det avtal hennes eget parti ingår i och som ironiskt nog också är det enda som just nu gör Liberalerna relevanta i realpolitisk bemärkelse. Ändå verkar Sabuni bära Januariavtalet som ett brännjärn i formen av ett kors. Så pass mycket bränner det att hon villigt hoppar på första bästa båt till ett eventuellt nyval för att göra sig av med partiets eget avtal. Och detta över en perifer fråga gällande invandring som Sabuni påstår ska kosta Sveriges några spänn extra.
Något skaver med Liberalerna. Liberalismen är historiens kanske viktigaste politiska idé. Liberalismen har format hela utgångspunkten för den västerländska demokratin. Utan den hade vi förmodligen fortfarande käkat hö och tittat på modell X av kung Ludvigs droska. Liberalismen gav upphov till individens friheter, den gav oss rättigheter, den har värnat särart, valfrihet och demokrati, den har skapat välstånd tidigare samhällen inte kunnat drömma om. Och i en tid där alla dessa aspekter åter hotas på ett sätt som de inte gjort sedan 40-talet sitter vi nu här med ett liberalt parti som gjort sig själva totalt irrelevanta.
Jag anade ugglor i mossen redan när Sabuni i en av sina första intervjuer i Expressen 2019 gick till frontalangrepp mot invandring och mångkultur. Att Liberalernas partiledarkandidat försöker imitera SD kan inte båda gott. Varför trodde hon att självbetitlade liberaler skulle vilja haka på det tåget? Hur i hela friden kan Liberalerna göra restriktiv invandring till den enda fråga som partiet verkar bry sig om? Är det vad den liberala politiken värnar i nådens år 2021?
Och mycket riktigt. Samtliga väljarundersökningar målar en dyster bild över Liberalernas chanser för att kunna sitta kvar i riksdagen, och än mindre i en regering. Partiet pushar för ett nyval som mest troligt kommer att leda till deras egen politiska undergång. Sabunis ledarskap är ett politiskt självmordsspektakel som är smärtsamt att se, oavsett om man tillhör deras väljarbas eller ej. När liberaler låter som brunhögern förstår man däremot att svaret på den ursprungliga frågan stod att läsa i taket hela tiden. Intet vilja Liberalerna.

01 februari 2021

trassel m nytt inlägg samt det fr 3 jan. lagda på varandra. vet ej hur fixa

 trassel m nytt inlägg samt det  fr 3 jan (om Greta). lagda på varandra.  vet ej hur fixa.
försök leta... wfwe rubrik o som ny flik.... 

Liberalerna tillhör mitten, inte högern eller vänstern (ins)

 Väljer att idag 1 febr 2021 citera en insändare i Sydöstran, som tämligen väl stämmer med hur jag ser på frågan om var ett socialliberalt parti hör hemma. (Med en förtydligande korrigering. Jag har bytt ut det tvetydiga begreppet "borgerlig" (älskat av liberalismens fiender) till det begrepp "icke-socialistisk", som professor Bertil Ohlin, den legendariske fp-ledaren, själv ansåg bättre beskrev vad som förenade de just icke-socialistiska  partierna - som ju hade och alltjämt har olika ideologier sinsemellan.)
Insändaren har skrivits av Ronny Karlsson, Trummenäs.

Rbrik: Liberalerna tillhör mitten

En turbulent debatt pågår inom Liberalerna om partiets positionering. En debatt som riskerar att ställa partiet utanför riksdagen. Som före detta aktiv liberal under flera decennier är det smärtsamt att bevittna en falangstrid som kan sätta punkt för mer än en sekellång stolt liberal historia.

I en historisk tillbakablick har demokratifrågorna en given plats. L gick i bräschen för den allmänna och lika rösträtten. Mer än något annat parti medverkade man till tvåkammarriksdagens avskaffande. Ideologiskt har partiets präglats av devisen ”Sociala reformer utan socialism”(budskapet på en valaffisch 1976). Motståndet mot alla former av socialistiska påfund (som till exempel införandet av löntagarfonder) har varit kompromisslöst.
   
Men markeringarna mot högerpolitik har varit lika hårda. Den liberale folkpartiledaren Bertil Ohlin gav innehåll åt begreppet socialliberalism. Det gav inget utrymme för högerpolitik, som till exempel att avskaffa första barnbidraget och fria skolluncher. I stället utvecklades en mittensamverkan mellan L (då FP) och C som 1976 ledde till en icke-socialistisk  regering med tyngdpunkten i mitten. De tyngsta ministerposterna tillföll mittenpartierna med Fälldin (C) som statsminister och Mundebo (FP) som budgetminister

I senare icke-socialistiska  regeringar med moderata statsministrar (Bildt och Reinfeldt) kunde liberaler bland annat få igenom en av 1900-talets mest betydelsefulla sociala reformer – LSS (Lagen om stöd och service till funktionsnedsatta). Liberaler, med Jan Björklund i spetsen, bröt också trenden av decennier med sjunkande skolresultat. Fokusering på kunskap och ordning och reda ersatte tidigare låt-gå-mentalitet. Även om mycket återstår – inte minst för alla elever i utsatta områden – så inger den nya färdriktningen hopp om en bättre framtid med en kunskapsbaserad skola. 
Idag ser det politiska landskapet helt annorlunda ut.
Ett nytt populistiskt och nationalistiskt parti, där Trump och Orbàn ses som förebilder, har etablerat sig som landets tredje största parti.
M, ett liberalt-konservativt parti, betonade under Bildts och Reinfeldts partiledarskap det liberala inslaget i ideologin medan Kristerssons moderater alltmer söker sig höger ut.

Ännu större högerglidning står KD för. Det parti som Alf Svensson en gång ledde har inte mycket gemensamt med dagens KD. Både M och KD är idag beredda att ta in SD i ett regeringsunderlag eller åtminstone få dess passiva stöd för att bilda en regering.      

I detta läge borde vägvalet vara lätt för L. Partiet ska stå ideologiskt rakryggat och inte binda upp sig för ett samarbete med värdekonservativa partier, varav ett av dem, SD, ser liberalerna som sin huvudfienden

I detta läge borde vägvalet vara lätt för L. Partiet ska stå ideologiskt rakryggat och inte binda upp sig för ett samarbete med värdekonservativa partier, varav ett av dem, SD, ser liberalerna som sin huvudfiende.


 L ska självfallet inte i förväg binda sig för en statsministerkandidat utan att få garantier för en liberal reformagenda.





Den liberala ideologin är stark och den kan stå på egna ben. Men den måste formuleras och paketeras som en helhet och tydliggöra varför liberala idéer är omistliga i svensk politik. Det arbetet återstår att göra!
Ronny Karlsson, Trummenäs"

---



06 januari 2021

Nytt år - och trettondagen

År  2020 var inget vidare.
Nyårsdagen försökte dock inge HOPP. Var temat för nyårsdagens teve-gudstjänst, från Immanuelskyrkan i Örebro.  Och visst, det var hoppingivande med en församling med ungdomligt positiv prägel, och med både barn- och ungdomskörer.

Nyårskonserten från Wien var också fin - där dirigenten lyfte fram hoppet och musiken som en väg för känna hopp om framtiden. Som vanligt en fullmatad konsert, med ett insprängt block av musik utomhus i både kyrkor och andra kulturella miljöer - i dåtid och nutid. 

Senare också den traditionella backHOPPningen i SVT.  Stundtals med besvärliga vindar, men många långa  HOPP.

Trettondagens tevegudstjänst också den från Immanuelskyrkan i Örebro, fylld av hopp och sång och musik av barn och ungdomar.


Inget klart resultat från gårdagens senatsval i Georgia i skrivande stund. Men starka förhoppningar om demokratisk framgång, i ett mycket jämt val.

Men vi ska inte glömma att trettondag jul anses vara den dag som Josef  och Maria och det nyfödda Jesusbarnet tvangs att fly från Betlehem och hotet från Herodes, till Egypten. Jesus framlevde alltså sina första år som flykting, innan familjen kunde återvända Nasaret. 

03 januari 2021

GRETA Thunberg har rätt. Rädda jorden som en plats för mänskligt liv

 Jag konstaterar: Greta har rätt. Klimatkrisen måste stoppas.

Miljöförstöringen, fossila bränslen måste snabbt fasas ut överkonsumtion etc likaså. Resurser måste användas smartare. Rovdriften av naturens resurser måste stoppas, växter och djur får inte försvinna p g a människans girighet.
Så t ex visar corona-pandemin att resurser kan skakas fram i ett krisläge. Klimatkrisen är faktiskt farligare än pandemin. Men när sysselsättning och näringsliv och samhälle måste kickstarta, efter pandemin, måste det ske klimatsmart. Inte genom överkonsumtion och sådant som förstör miljö och klimat.
Men det är inte Greta Thunberg eller hennes generation som ska fixa det. De kan vara inspirationen. Men det är allas (vi vuxnas), vårt ansvar och då främst politikerna, som måste våga ta riktiga beslut. Inte för Gretas skull, inte heller bara för människornas skull, utan för hela planetens överlevnad.
Och det är bråttom. Isarna smälter, och översvämningar ödelägger.