Mycket att göra för Erik Ullenhag, nye integrationsministern

Trots allt är det på något sätt hoppfullt att två av fp:s fyra ministerposter befolkas av socialliberaler. Fp har ju annars alltmer fjärmat sig från den ideologi som varit riktmärke i princip sedan bildandet 1934 och intill strax efter detta sekels början. De två är Birgitta Ohlsson (EU-minister) och Erik Ullenhag (integrationsminister). Nu är det i och för sig inte helt enkelt att profilera sin ideologi i en kollektivt ansvarig ministär som dessutom består av flera partier. Birgitta har i vart fall visat det i fallet med Frankrikes behandling av romerna. Erik har som partisekreterare främst haft att expediera partiledningens direktiv. Som minister bör han ändå har större möjligheter att visa sin ideologiska hemvist inom sitt ansvarsområde.

Och Ullenhag har mycket att ta itu med. Utspelet att papperslösa flyktingar ska behandlas som människor och faktiskt ha rätt till sjukvård är ett gott initiativ. Samtidigt ett exempel på hur regeringen genom samarbete med något opinionsparti kan bilda front emot sverigedemokraternas främlingsfientlighet.

En annan sak är att se till att MIV:s byråkrater behandlar människor med mänsklighet och humanism. Och enligt alla konventioner som säger att barn inte ska skiljas från sina föräldrar. Det får inte vara såhär!
Visserligen får inte svenska ministrar bedriva ministerstyre. Däremot är det de som ger direktiv och riktlinjer för hur underställda myndigheter ska agera. Och behövs det så kan ju reglerna ändras så att de följer regeringens målsättningar tydligare.

Sedan måste ju regeringen, i detta fall bl a Ullenhag, göra klart att de problem som sverigedemokraterna vill relatera till invandringen faktiskt i stället beror på olika gruppers/individers sociala position. Exempelvis arbetslöshet, utbildning, boende etc.

Manifest för en liberal integrationspolitik, äntligen!

Den här dagen började bra! Fyra personer verksamma inom projektet Liberaldemokraterna, som så småningom är tänkt att bli ett parti, har som sin första publika aktivitet publicerat ett program för en liberal invandrings- och integrationspolitik!

De gör det eftersom de finner det vara angeläget att presentera ett alternativ till såväl den förda invandringspolitiken som till Sverigedemokraternas alltför förenklade lösning som är anpassad till en bakåtriktad världsbild med rädslans skygglappar.

Jag vill på en gång säga att jag gillar den positiva grundtonen i dokumentet, tilltron till människan. Övertygelsen att frihet kombinerad med medmänsklighet (frihet i gemenskap) är framkomstvägen för ett gott samhälle. Det känns onekligen bra att liberaldemokraterna valt just detta ämne för sitt första utspel! Vilken härlig kontrast till sverigedemokraternas dystra och inskränkta attityd, den löser ju ingenting utan skapar bara rädsla.
Samtidigt är den en effektiv argumentation till den "nävrättens" politik som i mångt och mycket präglat de etablerade partiernas inställning med sina repressiva lagar (som IPRED, FRA och SWIFT) ofta kombinerad med en nedlåtande bidragsgivarattityd i brist på konkreta, positiva åtgärder.

Dokumentet visar på en mängd mer eller mindre oliberala och inhumana förslag i den senaste tidens debatt, hur man letat efter syndabockar, om myten om brottsligheten och dess orsaker, om den sociala situationen etc.
Men liberaldemokraterna visar även hur man kan förändra situationen på flera sätt, genom ekonomin, genom att komma ifrån vi-dom-tänkandet, genom att se varje invandrare som en resurs. Allt detta förtydligat genom en rad konkreta exempel, som microlån, för företagande, genom att ta tillvara invandrarens utbildning etc!

Jag vill citera slutklämmen i detta liberaldemokratiska ställnigstagande, som menar att
för att lösa integrationsproblemen, och för att bekämpa sverigedemokraternas främlingsfientlighet, behövs lösningar som inte är "vänster" eller "höger". (Det som de beskriver som "vänster" eller "höger" skulle jag benämna "socialism" resp "konservatism".) Det behövs varken mer bidrag eller mer integritetskränkande förslag. Det behövs äkta liberala lösningar. Det behövs frihet, medmänsklighet och samhörighet.

"Vår politik bygger på människans värde och rätt. Vi hävdar allas frihet, samhörighet och lika rätt i samhället. Vår idé om hur vi löser integrationsproblemen är att var människa ska ha rätt att leva fritt som hon eller han själv vill, efter sitt eget huvud, enligt sina egna drömmar, så länge de inte inkräktar på andras rätt att göra samma sak.
Vi vill lyfta integreringsdebatten genom att ta denna strid för människors frihet, mot vänsterns idé om att stat och överhet vet bättre än oss, hur vi lever våra egna liv.
Vi vill ta striden för var människas frihet att leva som hon eller han själv vill mot högerns moralkonservatism och kontrolliver.
Och vi hävdar människans rätt, som svensk och världsmedborgare, mot Sverigedemokraternas "aja baja-fingrande".
Alla mänskliga relationer ska grundas på ömsesidig frivillighet.
Om folk får ordna sina liv själva, efter eget huvud och hjärta. Då blir det vanligen bäst."

Varje människa som är intresserad av aktuella samhällsfrågor, och speciellt det område som hittills främst betecknats som ett problem, invandring och integration, bör givetvis läsa hela artikeln, här får ni därför länken till den.
Pssst, integrationsminister Erik Ullenhag, det gäller dig med!

(Michael Gajditza - bilden - är en av de liberaldemokrater som skrivit manifestet.)

SD stal föreställningen igen - men regeringsmarkering mot dem

Sverigedemokraterna säger att de inte är rasister. Ändå tågade de ur Storkyrkan när biskopen predikade för den församlade riksdagen om alla människors lika värde. Helt enligt bibeln och kyrkans tro.
Hon sade bland annat:
"Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor."

Det blev för mycket för de "ickerasistiska" Sverigedemokraterna. De tågade ut. De kände sig kränkta. Därmed visade de att de är rasister, annars hade de självfallet suttit kvar.

För övrigt blev det ingen större dramatik vid riksdagens öppnande. Kungen höll ett kort tal. Reinfeldt höll sitt tal. Den nya regeringens sammansättning presenterades. Småpartierna fick behålla samma antal ministerar som tidigare, men två nya poster tillkom för m för att markera att moderaterna blivit större.
Det enda i mitt tycke anmärkningsvärda - och positiva - var att Erik Ullenhag (fp) blir integrationsminister. Han är en av de få kvarvarande socialliberalerna inom folkpartiet, och som partisekreterare fick han mest administrera partiledningens hårda krav. Jag vill gärna hoppas att han får större chans att driva en human socialliberal integrationspolitik som minister. Det kan ju faktiskt ses som en markering om detta när han utses till denna viktiga post. En markering också emot sverigedemokraterna.

Att Beatrice Ask fick sitta kvar är givetvis ett elände, men vad kan man annat vänta av Reinfeldt.

I övrigt, en stor gäspning.

Även Erik Ullenhag har svarat...

Ännu ett svar har droppat in betr FRA-lagen. Denna gång är det folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag som skrivit ett vänligt men kort svar. I det hoppas han att jag observerat att det träffats en överenskommelse som kraftigt ska förstärka skyddet av den personliga säkerheten.

Vad ska man säga om det? Det tyder ju knappast på att han läst min blogg i vart fall... och ändå säger han och hans kollegor att nu inser de att internet är något de måste satsa på.

Nå, bakgrunden är att jag för ett bra tag sedan skrev honom ett öppet brev, som finns publicerat här tidigare på bloggen.
Länk: http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/08/ppet-brev-till-fps-partisekreterare.html

Dessutom har jag sänt honom både kortare och längre mail och uppmanat honom att läsa olika inlägg både hos mig och andra.

Jag kan inte säga att jag känner mig speciellt lugnad av Eriks svar. I mitt svarsmail till honom påtalar jag att "de 15 punkterna" innehåller en mängd oklarheter i flera avseenden. Samt att jag förutsätter att de sex interna fp-kritikerna tillgodoses fullständigt i den fortsatta processen. Då kanske den kan bli något bättre.
Men jag betonar också att lagen i grunden är felkonstruerad och att det rimliga är att riva upp den, utreda den i grunden utifrån ett medborgarperspektiv och sedan göra rätt. Likaså kan jag inte undanhålla honom att vi är mängder av intresserade och engagerade medborgare som menar att FRA-debatten blottlagt allvarliga brister i dagens demokratiska system.
Med mera.

Inte har jag några större förhoppningar att Erik i sin position har möjlighet att göra mycket, men jag vill ialla fall att han ska veta och förmedla till de andra i partitoppen den oro som finns och att för oss är inte FRA-frågan avförd från dagordningen.

Det öppna brevet läses

Det finns i skrivande stund inte många direkta kommentarer här på min blogg om det igår publicerade öppna brevet till Erik Ullenhag om FRA, demokratin och fp:s framtid. Däremot så har jag noterat att det studerats av en mängd besökare och att det kommenterats på flera andra av de "tyngsta" bloggarna. Hittills har jag bara sett positiva omdömen, men nog kan det finnas negativt tyckande också. Med "tyngsta" menar jag då bloggar som skriver och kommenterar FRA-lagen och gör det på ett sansat sätt, om än ofta skarpa i sin analys av frågan och av FRA-lagsförespråkares uttalanden.

Jag förutsätter att Erik U kommer med ett svar och att han svarar tar mina allvarliga frågor på allvar. Däremot gissar jag att svaret dröjer något. Det pågår ju betr FRA-lagen diverse diskussioner och även övriga aspekter borde övervägas noga. Annars blir jag inte bara besviken, utan också än mera bekymrad.

Jag rekommenderar också läsarna av min blogg, vare sig de är för eller emot FRA-lagen och vare sig de ser andra problem i dess kölvatten, att kolla upp de bloggar som jag ger länkar till här till vänster.
Både Bloggen Bent, Enligt min humla, Farmor Gun, Fp i Nacka, Mark Klamberg och Scaber_nestor ger mycken värdefull information och inblick i debatten öht, ibland till och med saltat med god humor.
Men det finns många fler, som är tämligen lätta att hitta själv via dessa bloggar.

Omsorgen om vårt demokratiska Sverige är värt det.

Öppet brev till fps partisekreterare Erik Ullenhag, om FRA-lagen, fp och demokratiska problem

FRA-lagen visar på en mängd problem och brister i demokratin. FRA-lagen och debatten om den, är mycket viktigare och större än man först kan tro. Den handlar inte bara om bristen på integritetsskydd. Det är visserligen illa nog, men det finns många fler aspekter.

Jag skriver till dig, då valet av dig till partisekreterare tände ett hopp om att fp skulle återerövra socialliberalismen. Tyvärr verkar det hittills som både socialliberala som mer allmänt liberala idéer fortsatt att trängas tillbaka inom fp. Som etiketter lever de, men knappast mer än så. Du bestrider det gissar jag, men så upplever jag och tusentals andra det. Både inom och utom partiet.

FRA-lagens hantering hittills inom fp har blottlagt både detta och visat på mer allmänna problem för demokratin i Sverige.
Alltså, FRA-lagen är ingen lösning på säkerhetsfrågan för Sverige. Den skapar bara problem av olika slag. Det är obegripligt att fp (och regeringen) ännu inte insett hur hopplöst fel lagen är. Den är felkonstruera rent tekniskt vilket också leder till en konflikt med de liberala principerna om integritet för den enskilde. Därmed blir den ett hot mot demokratiska värden, inte ett skydd.
Om ni åtminstone i någon liten mån tagit till er de många kloka och initierade synpunkter och fakta som framkommit i debatten från de som är kritiska till signalspaningslagen skulle ni helt frankt se till att den rivs upp. Likså visar vad som framkommit, att FRA i sig också måste läggas ner. Sedan kan man starta från början. Med eller utan samförstånd med sossarna. Helst utan, eftersom de inte på något sätt är en garanti för en bättre, mera integritetsskyddande lag.
Att, med taktiska motiveringar, ”sy in s” i en ny lag är kanske inte heller så smart. Att konstruera en halvdålig lag skulle bara öka känslan bland väljarna om att maktetablissemanget (riksdagspartierna) inte lyssnar på folk, klyftan fördjupas alltmer.

Det duger inte, som hittills skett, att anklaga FRA-lagens motståndare för bristande kunskaper, när det faktiskt mera verkar som att det är FRA-kramarna som inte inser vad lagens konsekvenser är. Eller så söker de dölja detta, av någon ljusskygg anledning.

Som framgick av en ledare i liberala Gefle Dagblad den 28 juli, uppföljd med ytterligare kritik även senare, så kan FRA-lagens genomdrivande ses som en byråkratins seger över demokratin, över politikerna. Detta är djupt allvarligt. Ytterligare ett skäl till att lägga ner FRA som institution. För att stärka demokratin.

FRA-debatten visar att fp(s ledning) idag inte står för väsentliga liberala värden. Jag är allvarligt oroad inte bara över fp:s framtid. Socialliberalismen behöver ett hemvist, fp bör bli det igen. För det är ju så att det finns mängder av liberaler i Sverige, det har FRA-debatten visat. Däremot finns idag inget parti som otvetydigt är vare sig allmänt liberalt och än mindre socialliberalt.

Min tro är att de socialliberala värdena faktiskt omfattas av en majoritet av svenskarna. De vill inte ha socialism, och inte den smått anarkistiska låt-gå-liberalism som numera kallas nyliberalism. De vill ha en socialt ansvarstagande och engagerad liberalism, en liberalism som skyddar den enskilde och ger frihet åt alla så länge den inte skadar andra. Folk vill ha ett parti som skyddar oss emot makten och som håller tummen i ögat på makt och byråkrati, inte partier som använder sin ställning för att stänga in oss och för att kontrollera oss. Vi vill ha en välavvägd mix av frihet och rättvisa. Trygghet och sociala skyddsnät, men inte kollektivistiskt tvång. Frihet och trygghet inte bara för friska, välavlönade utan även för sjuka och arbetslösa.

FRA-debatten visar nästan övertydligt hur stor klyftan är mellan de etablerade politikerna och väljarna. Tyvärr verkar inte partiledningarna själva ha upptäckt det, eller så negligerar de det, tryggt lutade mot allt högre partistöd och ett system som ger partiapparaterna makten över nomineringar.

Jag har den senaste tiden fått en del reaktioner från sverigedemokrater på mina skriverier (i tidningar och på internet) som visar hur skickliga de är på att utnyttja denna klyfta mellan maktetablissemanget och väljarna. När man kollar lite djupare vad som rör sig bland de som har sd-sympatier ser man samma sak, bara ännu mera mångfacetterat.

FRA-frågan i sig gynnar sd, men också det misstroende för de etablerade politikerna som frågan blottlagt. Sd spelar på det missnöje som finns med invandringspolitiken, men vrider det åt ett främlingsfientligt håll. De spelar på en muslimskräck. Samtidigt visar de gärna upp att de i sina led även har invandrare, oftast då arbetskraftsinvandrare som ogillar senare tiders flyktingar. Någon slags främlingsrädsla förefaller vara det gemensamma för sd:s sympatisörer, även om det inte alltid kan betecknas som rasism. Men det finns många sd-sympatisörer som dras åt vissa andra drag, t ex kulturkonservatismen eller reagerar mot den dåliga äldreomsorgen i Sverige. Tydligt är också att en sd-sympatisör lätt överser med en del inslag i sd:s politik till förmån för något annat. Och framför allt gillar man att sd är en ”underdog”, ett oprövat kort i rikspolitiken. Den rikspolitik vars partier idag fjärmat sig alltmer från vanligt folk. Det är skicklig populism som sd bedriver.

Jag vill gärna tro att dessa brister kan avhjälpas. Alla partier måste inse att det inte får finnas en klyfta mellan riksdagspartierna och väljarna. Det kan ske genom att de alla finner eller återerövrar sin ideologiska bas, tillämpar den och inte bara använder gamla eller nya etiketter. Folk genomskådar till slut om etikett och innehåll inte stämmer överens.

Partierna måste inse att makten inte är det viktigaste. Viktigare är att veta vad man vill göra med makten – och att man klart redovisar detta för väljarna. Partier som bara är valapparater inger inget förtroende i längden. Partierna måste lyssna på folket. Inte för att bedriva populistisk politik, utan för att visa vad de vill, vilken grundsyn de har och hur de vill angripa dagens probem utifrån sina resp ideologier. Visa att teori och praktik stämmer.

Därför måste t ex personvalen lyftas fram. Det ska bli enklare att personrösta och personröstande ska få bättre genomslag i valet. Ledamöternas ställning gentemot partiledningarna måste stärkas. Det måste bli möjligt för andra än nickedockor att ägna sig åt politik. Idag är det inte många som vill ägna sig åt en politik som upplevs som smutsig. Politikens rykte måste förbättras, genom att göra det möjligt för alla politiker att ta ställning utifrån sin övertygelse och sitt samvete.

Systemet med utkvittning i riksdagen är skapt för ett statiskt blocktänkande, där den enskilde ledamoten är en nickedocka, som är utbytbar mot en annan nickedocka. Allt för att underlätta för inpiskare och regeringar. Men vem har sagt att det ska vara lätt att regera?

Partierna måste ta chansen att, med FRA-frågan som avstamp, återerövra de demokratiska grundväreringarna. Att visa upp sina ideologier även i praktiken och sluta att trixa och som främsta syfte ha eller ta makten. Att ta tillbaka den demokratiska styrningen av byråkratin. Etc. Att slopa FRA-lagen och FRA kan vara ett första, men ej tillräckligt steg.

Jag skulle gärna se att folkpartiet blev ledande i den förnyelseprocessen. Med socialliberalismen i fokus. För att bekämpa de obehagliga inslagen hos sverigedemokraterna. För demokratins skull.