Jag är inte alltid överens med den nyliberale debattören Johan Norberg, men i vissa stycken har han rätt i sitt inlägg på svt opinion idag.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=35188&a=1240508&lid=puff_1240581&lpos=rubrik
Han påpekar där att regeringen är hemligt förälskad i makten.
Att regeringen är förälskad i makten är väl ingen hemlighet. Inte heller att det gällde den förra regeringen.
Det är däremot ett stort problem för de väljare som vill ha politiker som står för åsikter, eller t o m har en ideologisk grund att stå på, och inte bara är förtjusta i makten.
Det de inte inser är att det faktiskt finns väljare som till slut tröttnar på taktiserande bara för maktens skull. I FRA-fallet är det dessutom en halsbrytande dålig taktik, i strid med det som vi trodde var åtminstone några allianspartiers ideologiska grundval. De lurar sig själva med detta.
Vi är trötta på politiker som slingrar sig och ger svar som ska behaga alla, och därigenom inte går att lita på i något.
Om de började kommunicera med väljarna, i st f att kommendera fram sina knapptryckare i riksdagen och slutade säga åt oss kritiker att vi inget begriper, så skulle de inse att de lever i en skenvärld.
Annars sker det först i sept 2010.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar