Islams eventuella farlighet, kontext eller bokstavstolkning av godtyckligt valda avsnitt?

Det finns många som angriper muslimer som grupp för de illdåd som terroriströrelsen IS/daesh åstadkommer. Personer, med olika infallsvinklar (kristna, allmänt religiösa, ateistiska, allmänt främlingsfientliga, rasistiska etc), som anser att religionen islam i sig är farlig och därmed att alla muslimer är farliga. Sålunda har t ex i Piteå-Tidningen förekommit flera insändare som hävdar just detta. Jag skrev ett inlägg till PT (ännu ej publicerat i PT) som återfinns på min blogg ( http://lars-ericksblogg.blogspot.se/…/det-har-med-att-tolka… ).   
Som komplettering till det vill jag visa denna insändare, som finns i PT 12 dec, skrivet av Mayvor Ekberg,  fil doktor i religionsvetenskap, som bemöter de som ser Islam som problemet. Hon gör det genom att sätta in det som står i Koranen i sitt historiska sammanhang, och genom att se till hela kontexten, i st för att fastna i godtycklig bokstavstolkning av vissa utvalda stycken i Koranen. En utmärkt genomgång, menar jag.

Det här med att tolka enligt bokstav eller anda

Det poppar då och då upp både på internet och i pappersmedia personer som varnar för islam - och som ofta(st) därmed också likställer muslimer  med terrorister, som IS/Daesh. Ibland/ofta åberopar de att de minsann är kristna och att dessa hemska muslimer endast har sådana tankar och mål som är de värsta, våld, hat, kvinnoförtryck, öga-för-öga - och terrorism. Men det finns också de som letar fram olika verser (suror) i Koranen, för att "bevisa" att islamisterna, som de till och från benämner jihadister utan att klargöra om det finns olika slags muslimer, har stöd i Koranen för det som "de" utför i Allahs namn - och för IS/Daesh.

Jag tröttnade på detta sätt att okritiskt bunta ihop folk av en religion de inte gillar, och döma alla efter en mall. Och att inte se att bakom det åberopande som Daesh ledare gör av Koranen, det gör de av politiska skäl, för att få (ofta mindre utbildade) följeslagare att blint lyda dem och få makt.

Jag skrev därför en debattartikel, som jag tillställt Pitå-Tidningen, enl nedan. Förutom vad där skrivs, så vill jag erinra om vad en fransman,  som satt länge i fången av IS/Daesh,sa i Skavlan för någon vecka sedan om sina fångvaktare. De var västerländskt uppvuxna pojkar, oftast dåligt utbildade, mycket barnsliga, ägnat sig åt småkriminalitet, men nu sökt sig till terrorrörelsen Daesh som något slags botgöring - men i stället hamnat i den grövsta kriminalitet som innebär dödande och våldtäkter.
Dessa unga terrorister hade ibland inte varit muslimer från början, men konverterat till islam efter att ha fått kontakt med Daesh karismatiska propagandamakare. En del levde i ett fantasivärld där de drömde om att bli kända som just framstående våldsmän, via IS.

Nå, här min debattartikel, vilken som avstamp har en insändare med "bokstavstolkning" av några Koranverser,  som en hedervärd jurist gjort som replik till en muslim.  (aningen redigerad)

" Extremister tolkar religioner för att passa sina maktsträvanden

Terrorism har ingen religion, menade Frida Nilsson i PT 28 nov, vilket föranledde Richard Brännström, känd lagtolkare, att den 4 dec invända att terrorister (varmed han troligen avser Daesh/IS och närbesläktade terrororganisationer) visst har stöd i Koranen för sina illdåd. Och, han vill att muslimer i ”övriga världen” tar avstånd från jihad, sharialagar etc.

   Vanliga muslimer, som anser sig vara djupt troende, tolkar inte Koranen genom godtyckliga citat av ”verser”. Det är helt uppenbart, eftersom de tar avstånd från Daesh/IS. Jag noterar att den kände, djupt troende muslimen och fredspristagaren Malala Yousafzai tar mycket klart avstånd från den tolkning som ”de obildade och okunniga” talibanerna gör,  och som är mycket lika Daesh/IS, som de samarbetar med, och ses som grogrund för Daesh/IS som nu behärskar stora delar av Irak och Syrien.    Jag ser det inte som angeläget att avkräva vanliga muslimer att de tar avstånd från terrorister som använder islam som en täckmantel för sina politiska maktanspråk. I så fall borde ju även vanliga kristna avkrävas att de tar avstånd från illdåd som skett i kristendomens namn, liksom från de högerkristna rörelser som finns idag, och som också kräver makt med stöd av sin Bibeltolkning.

   Tolkning av religiösa urkunder är uppenbarligen en svår uppgift. 

   Ändå så har faktiskt muslimska ledare tagit avstånd från inte bara Daesh/IS utan också från de extrema tolkningarna av Koranen. Det finns t ex ett sjuttiosidigt dokument (tillgängligt på internet, på engelska) där de klargör punkt för punkt att ”IS-tolkningen” är fel, att det IS gör är förbjudet enligt Islam. 

   Det skulle leda för långt att här gå in på det ens sammanfattningsvis. För den som är intresserad kan jag hänvisa till en sammanfattning som jag har publicerat på min blogg (http://lars-ericksblogg.blogspot.se/2015/11/vad-star-islam-for-och-vad-ar-daesh.html). Den fullständiga texten /uttalandet finns på länken http://www.lettertobaghdadi.com/

   Bara några exempel. Det är förbjudet att förenkla och övertolka sharialagarna, det är enl Islam förbjudet att ignorera nutida lagstiftning, det är förbjudet att i Islams namn döda oskyldiga, man får inte ”handplocka” enskilda verser ur Koranen och därmed bortse från det övergripande budskapet.

 Det är förbjudet att döda journalister, ambassadörer och hjälparbetare etc.
 Islam förbjuder också att misshandla eller skada kristna eller andra icke-muslimer.
 Islam förbjuder att våld används för att få människor att övergå till Islam.
 Kvinnor och barn får inte förvägras sina rättigheter.
Tortyr är förbjuden. Etc.

   Summan blir, som jag ser det, att Koranen ska tolkas som dessa ledare föreskriver. Enstaka ”verser” får inte användas på ett sätt som går emot huvudbudskapet. På samma sätt som man som kristen inte kan eller bör åberopa olika mycket grymma, blodtörstiga verser i Bibeln, (fr f a i det våldsamma Gamla testamentet) så att Bibelns kärleksbudskap negligeras."
---
Extremism är alltså extrema tolkningar som inte omfattas av huvuddelen av muslimer (eller kristna) , men som används av maktsugna politiker som använder religionen för att få makt.

(Artikeln infördes i PT den 14 dec.)

Sveriges ekonomi blomstrar, trots .....

Oj vad det är dystert med svensk ekonomi. Vi orkar inte mera, säger regeringen, stora delar av oppositionen, alla flyktingkritiker av olika schatteringar.

Men hur är det?
Skattelycka i ladorna, skriver Dagens Industri, och påpekar att under oktober och november kom in fem miljarder mer än väntat, och därmed är tilläggsbudgeten närapå finansierad. Överskottet i budgeten är mycket högre än väntat. Prognoserna var för pessimistiska.

Dagens Nyheter preciserar och utvecklar den positiva nyheten än mera. Och redovisar och bemöter ironiskt de kritiska röster som vill påstå att Sverige går dåligt. Kritiker som vill ha något att skylla på flyktingarna. Surmulna röster måste ju ändå medge att BNP ökat, ja, ökat mycket, inte minst jfrt med länder som har liten befolkningstillväxt (= liten invandring).  Kritikerna menar att BNP/capita inte växer. Och då "gills det inte" att BNP växer.
Pyttsan, som DN redovisar med stöd av SCB. BNP per skalle ökar också - och rejält. Klicka och läs länken. 

Härom dagen såg jag en notis (sådan nyheter brukar ju ofta presenteras, om alls, i notisform) att Storbritanniens ekonomi växer dåligt, och att de behöver invandrare för att få fart. Så nu bör landet faktiskt snabbt släppa in och ta hand om de flyktingar som står och stampar. Den rännil som landet/regeringen tänkt sig "generöst" släppa in är helt otillräcklig.

Men kommunerna klagar ju på att de inte orkar med, att det är för dyrt med flyktingarna, som de måste ta emot. Så har ju visorna gått. Inte minst när sd-are och liknande säger att gränserna ska/måste stängas (numera med stöd av s+m också,om än aningen inlindat). För att ge "andrum".

Vad var den stora nyheten i morse? Jo, kommunerna går bra, de också! Orsak:  en allmänt stark ekonomi (= fina skatteinkomster!) och  så tillkommer de åtta miljarder som staten skjuter till för flyktingmottagande. AAAhhh, flyktingmottagandet STÄRKER den kommunal ekonomin.
I vanlig ordning så muttrar SKL (kommunernas lobbyorganisation som pressar staten på pengar) att det kan bli sämre framöver, dvs efter 2016. SKL är duktiga på att fixa statsbidrag till kommunerna. För vilka rikspolitiker vågar gå emot sina företrädare lokalt...
Sålunda utfärdar SKL en varning för att flyktingmottagandet kan bli kostsamt, längre fram. Och att det är så många äldre.
Min slutsats blir att nu finns det, även ekonomiskt, utrymme för att ta emot fler flyktingar eftersom att det innebär mera inkomster (flyktingarna är ju sällan i den ålder som kräver vård), och dessutom behövs de för att ta hand om oss skröpliga gamla "svenskar".  F.ö. så spenderar de ju pengar själva hela tiden, vilket sätter fart på ekonomin.

Musik från jazzens guldålder förgyllde Stockholmsslaskigt Piteå (m bilder)

Något försenad anlände Monica Borrfors och medmusikanter till Piteå för en em-konsert på Krokodil, Vädret var smågrinigt, slaskigt och halt.  "Stockholmsväder", kallade Monica det. Men hon fick oss snabbt att glömma detta genom att presentera en generös knippe av till största delen klassiska bop-låtar från det 50-tal, som kallats jazzens guldålder.

Monica började med Miles Davis "Boplicity". Redan i det numret så blev jag angenämnt överraskad av Fredrik Lundborgs spel på tenorsaxen. För mig är han en tämligen ny bekantskap, som jag hörde live f f g helt nyligen tillsammans med Stockholm Swing All Stars, där han f ö stod för en god del av arrangemangen.. Nu visade han att han är helt hemma med be-bop också. Och även t ex Coltranes musik.
   Senare i programmet sjöng Monica även Mileslåtarna  "All blues" och "Four", Charlie Parkers "Confirmation", Sonny Rollins "Doxy", Clifford Browns "Joy Spring", Horace Silvers "Nica´s Dream" och Benny Golsons "Whisper Not."
   Mellan låtarna gav hon en del kommentarer till dem och deras upphovsmän, med en och annan anekdot också. Trivsamt och upplysande,  även om en gammal jazzvän som jag kände till det mesta. Dock var det en nyhet för mig, som framkom när Billy Strayhorns "Lush Life" presenterades, att Strayhorn hade stor betydelse för Lena Hornes utveckling som sångerska. Inte visste jag heller att John Coltrane tydligen helgonförklarats efter sin död av någon gammalortodox kyrka, och där avbildas på ikoner med både saxofon och helgongloria. Eller så har detta inte fastnat tidigare i min hjärna.

Nå, Monica sjöng förstås bra, med inlevelse och teknisk bravur boplåtarna, som i de flesta fall inte skrivits för sång, utan texterna har kommit till senare. Och är inte precis så lättsjungna alltid. Kompet med Gösta Nilsson på (el-)piano, Filip Augustson på bas och Jesper Kviberg på trummor gode ett fullgott jobb. Göstas solon växte eftersom, från att ha varit rätt diskreta i början till att bli allt mer avancerade och intressanta, ja, mycket bra.
Och Fredrik Lundborg imponerade i snart sagt varje melodi med fantasifulla och intelligenta solon, och visade ingen blyghet att ta sig an även kända boptenoristers melodier med egen personlighet.

En låt som jag speciellt njöt av var den alltför sällan spelade och sjungna  balladen "If You Could See Me Now" av Tadd Dameron, en av de stora kompositörerna inom be-bop, och som borde ihågkommas mera idag. "Joy Spring" fick ett skönt kraftfull utförande och Nica´s Dream av Horace Silver gick inte heller av för hackor, inte heller Coltranes "Moments Notice". Och Monks "Round About Midnight" var också, naturligtvis, en höjdare.

Några melodier var inte precis 50-talsbop, men passade bra in ändå. Fats Wallers "Honeysuckle Rose" och Ellingtons "Take the A-train" är ju tidlösa klassiker av tidlösa jazzgiganter.

Sedan fick vi gå ut i "Stockholmsvädret", huttrande. Men försedd med Monica Borrfors nya CD, Hello Young Lovers, som lyckligtvis innehåller ungefär hälften av melodierna och med samma uppbackning som på denna Piteåkonsert.
Och på CD:n finns även en del andra låtar, som jag får njuta av i morgon, hoppas jag.

Flyktingkostnader, vilka då?

Jag har försökt tränga igenom det komplex som kallas kostnader för flyktingmottagande. Problemet är just dels att det är en svårgenomtränglig materia, dels att det sker en mängd sammanblandningar av olika saker - och en mer eller mindre medveten fel"information" från många, främst flyktingfientliga (och allmänt invandringsfientliga och SD-inspirerade) debattörer. Ett sådant trick från desinformatörerna är att dubbelräkna samhällets kostnader genom att dels räkna de ersättningar som utgår direkt till asylsökande (och nyanlända som fått asyl) och som går till kommunerna, och dels vad i detta som passerar genom de kommunala kassorna. Men obs, bara passerar, inte belastar den kommunala budgeten då det täcks av statliga bidrag. Ett annat trick är att aldrig ta med några plusposter för samhället i form av skatteinbetalningar från de som skaffar sig jobb och inte heller den stimulans för samhällsekonomin som sker genom att flyktingarna ju konsumerar sina direkta bidrag, dvs t ex handlar mat, kläder, etc etc.
Ett tredje trick är att räkna ihop alla möjliga (och omöjliga) bidrag och ersättningar som en flyktingfamilj kan få, rent teoretiskt, trots att de till en del är sådant som alla "svenskar" också får. Dels bortser ifrån att ev ersättningar är tidsbegränsade, utgår efter redovisning från den sökande, och inte kan kombineras med andra bidrag, är beroende på speciella situationer och kringgärdade av regler och begränsningar.

Nå, i min lokaltidning har också förekommit en del debatt och frågor kring detta. I dagens tidning var ett inlägg från ett av kommunalråden, Helena Stenberg (s), där hon svarar på frågan om kommunala kostnader. Flera insändarskribenter har uttryckts en rädsla för att flyktingkostnaderna drabbar den kommunala verksamheten.

Till detta har jag idag sänt in ett slags replik till PT, som jag lätt redigerad, citerar nedan.
---
Tack Helena Stenberg för din redovisning i PT (4 dec) betr flyktingkostnader mm, och hur de ersätts och fördelas. Jag ser där att de ersättningar som kommunen fått för 2014 (som ju är det senaste redovisningsåret) är hela dryga 31,3 miljoner kronor. Plus  drygt 400 000 extra till Överförmyndarnämnen. (OBS, Piteå har tills ifjol tagit emot förhållandevis få flyktingar, men nu tar emot många fler.)  Det är alltså det kommunen fick från staten (via Migrationsverket)  Du (Helena Stenberg) konstaterar också att för 2015 så kommer kommunen få mycket mera, eftersom i år tagits emot fler flyktingar, dessutom så får kommunen nu ett EXTRA bidrag på 17,2 milj kronor - för arbete med administration och organisation av flyktingmottagande och etablering! 

Av detta kan man utläsa att de kommunala "kostnaderna" för flyktingar i princip helt täcks av statsbidrag. Det gäller även för de ensamkommande flyktingbarnen, ersättningar som är mycket generösa - och som med en vettig organisation och upphandling av boende och tjänster mer än väl täcker de faktiska kostnaderna.

Även om en del (statliga) bidrag till kommunerna bygger på antal platser så är det självfallet inte möjligt att redovisa vad varje person kostar. Många kostnader är gemensamma, andra varierar mellan de olika fallen/personerna - och kommer som klumpsummor från staten och kan inte, i vart fall inte utan en våldsamt tidskrävande och komplicerad, byråkratisk bokföringsadministration, redovisas per person.  

Bidragen från staten fördelas ju dessutom på  flera kommunala nämnder, där huvudparten går till Samhällsbyggnadsnämnden (för samordning, SFI, flyktingbarn etc), men där avsevärda belopp går också till BUN/"skolstyrelsen", Socialnämnden och Överförmyndarnämnden.

Rent administrativa omkostnader kan möjligen till en (mindre) del falla på kommunen och vissa ersättningar kommer med viss fördröjning (efter rekvisition). Men, som jag uppfattar det, så är det alltså egentligen en administrativ/organisatorisk belastning som kommunen (-erna) får vidkännas, inte en ekonomisk.

Att staten har och får stora kostnader, det är en annan sak - inte något som kommer på kommunalskatten. Som givetvis ska redovisas, och som görs av statens myndigheter. Det är dock inget som motiverar att dubbelräkna samhällets kostnader, som en del debattörer (inte minst på sociala medier) gärna gör.  De höga statliga kostnaderna beror på de regler som fastställts (och dyra upphandlingar, där vissa firmor och "förmedlare" skor sig). Däremot är de ersättningar, som de asylsökande får direkt, små och skall nödtorftigt täcka dagliga utgifter, är tidsbegränsade och kringgärdade av en massa regler och förbehåll.

Sammantaget ska kostnaderna för flyktingmottagande dessutom ses som en investering som med tiden kommer att ge en god avkastning.  Detta då förutsatt att de får permanenta uppehållstillstånd, inte tillfälliga, och får och tillåts ta jobb relativt snabbt. D v s snabbare än idag.

Att nu regeringen (och fr f a moderaterna) säger att Sverige inte orkar mera just nu, det ser jag som att de byråkratiska apparaten inte orkar. Inte att det är "för dyrt", inte ens kortsiktigt.

Men vi behöver faktiskt en invandring, även av flyktingar, för att klara vår välfärd. 

Dessutom är det en plikt att visa humanitet och medmänsklighet att ta emot flyktingar som behöver skydd för krig, inbördeskrig och terror.

Lars-Erick Forsgren.
(Insändaren publicerades i PT den 10 dec.) 

Det är en kris för flyktingarna, inte för Sverige. Men den moraliska krisen är Sveriges

Jag skrev häromdagen om den moraliska kollapsen hos Sveriges styrande i det som vi kallar flyktingkrisen. Nu är ju ordet flyktingkris ett ord som kan leda tankarna fel. För krisen drabbar flyktingarna, de är mitt i den. Det är därför de flyr, och när de inte finner länder som vill ge dem skydd, då blir denna kris än värre för flyktingarna.

Men det är inte en flyktingkris för Sverige. Det Sverige upplever idag är en moralisk kris. En kris som uppkommit ur en intensiv SD-propaganda som göder rasism och "rädslor" av olika slag, däribland ekonomisk. Och som visar sig i att en stor del av de "ledande" politikerna i landet drabbas av något slags panik, vilken fördunklar deras omdöme - och gör att de slår vilt omkring sig för att söka stoppa flyktingarna. Och de säger att Sverige inte klarar fler flyktingar. De är oklara i vad de menar, och vill därigenom påskina att Sverige saknar ekonomiska resurser. Det är fel, det Sveriges ledning idag saknar är en organisatorisk vilja och förmåga att skapa ett brett engagemang för att ta emot och ge flyktingarna skydd.
Då söker regeringen och stora delar av oppositionen, i ren desperation, stoppa flyktingarna för att ge intryck av handlingskraft....

Jag kan förstå att det mottagningssystem som Sverige byggt upp är ansträngt, det har inte nog flexibilitet och förutsätter en jämn (och relativt låg) nivå på asylsökande samtidigt som systemet dels är kostnadskrävande i sig i sig utan att lyckas skapa integration snabbt nog, dels att kommunerna får, vad jag kan se, full ersättning (eller än mer) från staten, i vart fall för de två första åren. 
Dessutom finns en, för mig oförståelig, motvilja att dels ha en helhetssyn på hela frågan i ett större och långsiktigare perspektiv, dels att blunda för - eller kanske inte ens vilja se - att det finns en bred opinion för och vilja till engagemang hos breda folklager att hjälpa till i mottagandet av flyktingar som söker skydd. 

Jag behöver inte formulera mig  mycket mera själv, utan kan överlåta till dagens ledarskribent Tony Johansson i Piteå-Tidningen (s, men här kritiskt till regeringens nya flyktingpolitik), att utveckla just detta med nyttan och nödvändigheten av släppa fram ett brett engagemang, i st f att ge upp och skapa murar.

Jag citerar hela artikeln ordagrant. Läs noga.  (Länk finns här om ni inte nöjer er med att läsa min inklistrade kopia).

"STATEN BORDE STÖDJA ENGAGEMANG

Med regeringens senaste förslag i flyktingpolitiken, sänds nu signalen att Sverige inte längre är ett generöst asylland. Men det är tveksamt om det är nödvändigt och risken är att vi nu får en dominoeffekt i Europa.
   Det uttalade syftet med förslagen som bland annat innebär att det blir svårare för många flyktingar att få familjen till Sverige och att tillfälliga uppehållstillstånd blir norm, är att försämra Sveriges rykte som generöst asylland. Det angivna skälet är att mottagningssystemet är överbelastat och att ekonomin är ansträngd.
   Till och med oktober hade drygt 112 000 personer sökt asyl i Sverige. Många av dem kommer att få avslag, men det är lätt att förstå att mottagningssystemet är ansträngt.
   Samtidigt måste vi hålla i minnet att vi har en befolkning på nästan tio miljoner, en urstark ekonomi och en välfungerande offentlig sektor. Inte heller är vi i närheten av att använda Sveriges hela kapacitet. Att utnyttja offentliga lokaler i högre utsträckning och göra som under andra världskriget verkar det inte finnas en tanke på. Inte heller använder vi civilsamhällets väldiga potential.
  Enligt en opinionsundersökning från Ipso är var tredje svensk beredd att ta emot flyktingar i sitt hem, det innebär att det finns uppemot 1,4 miljoner potentiella flyktingboenden. 
   Men Migrationsverket vänder sig endast till uthyrare som kan ta emot fler än trettio personer. Nu finns det emellertid ett privat initiativ med ambitionen att komma runt Migrationsverkets riktlinjer genom att skapa paket om 30 enskilda personers erbjudanden och därefter teckna kontrakt med Migrationsverket. Initiativet har redan och utan marknadsföring och finansiering 800 föranmälda (den som vill erbjuda tak över huvudet till en flykting kan föranmäla sig på www.zamarit.se). Initiativ av detta slag borde staten stödja ekonomiskt och organisatoriskt, istället för att hålla fast vid regelverk som gör att privatpersoner måste vika sig dubbla för att kunna hjälpa till. Det svenska civilsamhället är dessutom nyckeln till en bättre integration. Staten borde därför vara på tårna och understödja vanliga människors engagemang.
   Inte heller ekonomiskt betraktat har vi nått någon sorts gräns, det är nästan alla ekonomer överens om. Flyktingmottagning är i grunden inte en driftskostnad i statens budget, utan en mycket långsiktig investering, varför man kan lånefinansiera utgifterna. Men det förhärskande synsättet är att det finns en motsättning mellan att finansiera flyktingmottagning och att betala för välfärd, vilket bygger på föreställningen att invandring gör att fler måste dela på samma välfärd. Det är fel. Att säga att vi borde ta emot färre flyktingar för då blir vi inte så många som måste dela på samma välfärd, är lika insiktsfullt som att säga att vi borde skaffa färre barn för då blir det mer över till oss som redan finns.
Invandring är en investering i en större befolkning och i en annan åldersstruktur, det sista är inte minst viktigt mot bakgrund av den ålderspuckel som vi står inför. De 45 000 barn som sökt asyl i Sverige i år är en väldig tillgång för Sverige på sikt, men det förutsätter att vi börjar behandla flyktingar på samma sätt som vi behandlar oss själva: som tillgångar för landet Sverige, inte som kostnader.
   Hela detta ekonomiska resonemang bygger dock på att vi utfärdar permanenta uppehållstillstånd. När regeringen nu föreslår att tillfälliga uppehållstillstånd ska bli normen, blir Sverige stående med kostnader som inte kan hämtas hem på sikt. Därutöver kommer det redan ansträngda mottagningssystemet att belastas med än mer byråkrati då Migrationsverket återkommande måste ompröva personer som man redan beslutat om. Samtidigt kommer ovissheten och osäkerheten för de med tillfälliga uppehållstillstånd att motverka integration och inträde på arbetsmarknaden. Tillfälliga uppehållstillstånd är därför irrationellt ur ekonomiskt, administrativt och socialt perspektiv.
   Politiken är endast rationell utifrån regeringens målsättning om den fungerar som signalpolitik och tvingar fram mer ansvarstagande i de andra EU-länderna. Det är sant att det inte är Sveriges flyktingpolitik som är problemet utan de andra EU-ländernas, men tyvärr tror jag inte att världen fungerar såsom regeringen hoppas. Istället riskerar vi få en negativ dominoeffekt.
   Den svenska brickan faller och effekten sprider sig utåt genom Europa. Vad finner vi vid dominospelets slut?
Där finner vi Medelhavet, där fler barn kommer att sättas i båtarna nu när anhöriginvandringen stramas åt; där finner vi Libanon och Turkiet som trots sämre förutsättningar tar ett långt större ansvar än vi någonsin gjort och som kommer att få en än mer ansträngd situation; där finner vi Europas taggtrådsbarriärer som ska ”upprätthålla gränserna” – och utanför taggtråden kommer flyende människor att hungra, fast i snö och lera.
När det moraliska taket sänks, då sänks också det moraliska golvet. Det är den största risken med regeringens nya flyktingpolitik."

Som ni förstått av min inledning instämmer jag. 

---
PS. I sammanhanget vill jag även ge denna länk. Stöder mitt och PT:s resonemang. Tycker jag. DS
http://www.svt.se/opinion/dan-israel-om-eldsjalar

Inkonsekvens och idiotiska regler stoppar flyktingar

Nedan ger jag ett exempel på hur redan dagens (gårdagens) regler och tillämpning skapar fullkomligt galna situationer och drabbar flyktingar. Och inte bara flyktingar, utan även, som i detta fall, sjuka i glesbygd.

Det är exempel på byråkratisk dumhet, regler som går på tvärs. Och visar hur de nu skärpta reglerna om id-koll och ursprungsland och var man befunnit sig på väg under flykten kan leda till. Och som kommer att ge än värre konsekvenser nu. Om regeringens vilja slår igenom. Tyvärr. Idiotiska konsekvenser. Förutom det att id-koll, övertro på pass (som kan vara förfalskade/köpta eller bortslängda) och  1:a-landsprincipen lätt leder fel, så är det ju faktiskt så att Sverige med ljus och lykta söker efter läkare (arbetskraftsinvandring) från alla möjliga håll. 

Att ge efter för den av SD och likasinnade frampiskade negativa opinionen, där främlingsrädsla och rädsla för att välfärden ska drabbas om vi tar emot flyktingar,  det är så fegt och dessutom kontraproduktivt.  Vi behöver ju många händer t ex både vården och skolan.


Jag citerar rakt av från SVT: 
"Läkaren Mral Kechechien från Syrien har bostad och jobb i Kall. Nu ska hon utvisas till Armenien.

Mral har varit i över ett år i Sverige. Nu har hon fått ett tungt besked. Hon får inte uppehållstillstånd.

– Jag är så ledsen. Jag kan inte förstå varför, säger Mral.

Vi träffar henne på Continental Inn i Åre där det bor över 600 flyktingar. Åre hälsocentral har öppnat en tillfällig mottagning här och Mral tolkar och bistår med sina medicinska kunskaper.

– Hon är ovärderlig, säger Pyttan Brinck som är sjuksköterska i Järpen där Mral praktiserar gratis när hon inte arbetar på Kallgården.

Mral gjorde som många andra som flytt från kriget i Syrien, hon tog vägen via Armenien.

– Jag stannade i Armenien och fick studera, men sen blev det lika farligt där för mig som i Syrien, säger Mral. Smugglarna sa att jag måste ha ett armeniskt pass så jag köpte ett pass. Smugglarna har lurat mig, de försäkrade att dokumenten skulle tas bort när jag var över gränsen.

”Hon behövs - hon kan sex språk”

Men Migrationsverket har fått uppgifter om att Mral har ett armeniskt pass och anser att Mral därmed är medborgare i Armenien.

– Passet var som ett hjälpmedel för kunna fly, säger Mral. Jag måste få Migrationsverket att tro på mig.

Pyttan Brinck tycker det är märkligt att man utvisar en duktig distriktsläkare samtidigt som man försöker locka hit läkare.

– Hon behövs. Hon kan sex språk  och kommer vara en resurs flera år framöver, säger Pyttan. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne.

Mral försöker få fram dokument som ska visa att hon är från Syrien och hon ser ett halmstrå. Att få ett arbetstillstånd.

– Jag jobbar sju dagar i veckan och betalar skatt. Jag behöver inte söka asyl. Jag klarar mig själv."

(Alltså om hon får stanna med hänvisning till att hon kommer från Syrien. Annars kan hon ju behandlas som kvalificerad arbetskraftsinvandrare. Och därmed kan hon bidra till den svenska välfärden, liksom så många andra i hennes situation. Min kommentar.) 

Jag skäms över den moraliska kollapsen hos Sveriges styrande

Jag skäms. Hinner inte och orkar inte skriva en massa kommentarer om den kollaps som det svenska politiska systemet råkat ur för, och som övertydligt manifesterades igår genom regeringens utspel om flyktingpolitiken. Men jag ska ge några korta rader.  Till det kan läggas en hel del invändningar som Ekuriren skriver i en ledare (länk). 

Det är en SKAMMENS dag. Ja, verkligen. Jag skäms över landets regering, över i stort sett alla riksdagspartier. Att Sverige, som jag alltid i grunden varit så stolt över, nu så snabbt rutschar ner i avgrunden. Överger demokratiska värderingar om medmänsklighet, integritet etc. Och inför än mera av övervakning (av fel människor, SÄPO etc är en tragisk historia) och när en mängd märkliga förslag ska drivas igenom som är ytterst tveksamma (milt sagt) om de ger annan effekt än att försvåra för flyktingar och asylsökande. Jag är så besviken, det dessa mörkermän och -kvinnor (i SD-anda) vill åstadkomma verkar vara precis motsatsen till ett tryggt, humant och mänskligt samhälle.

Jag ser ingen konsekvens i förslagen och skulle, om jag hade tid, kunna argumentera emot dem hur länge som helst. Men jag inser att viljan att stå upp för en liberal och human flyktingpolitik inte finns. Inte i regeringen, inte hos de reaktionära moderaterna, inte hos det KD där djävulen numera tycks ha tagit över kommandot, och givetvis inte hos det SD som lyckas skrämmas upp folk till rasism och intolerans.
Jag skäms och är förtvivlad över hur Sverige styrs. Där övervakning är det viktiga för våra politiker och myndigheter, men av fel personer och skött på ett klantigt sätt. Det Sverige som styrs av en oförmåga att improvisera och vara flexibel, men som ger utrymmer för girighet och alla slag av egoism. 
Regeringens förslag igår, var inte nödvändigt. Det var ett val. Ett aktivt val. Skriver Jesper Strömbäck på Facebook, helt riktigt. Och Maria Leissner skriver bl a: "Flyktingkrisen har två delar, den fruktansvärda situation som människor flyr från i Syrien som är en kris. Och en ledarkris där regeringen verkar svara på emotionella signaler snarare än faktiska omständigheter. Klart att flyktingarna från Syrien får plats, liksom flyktingarna från Balkan fick plats på 90-talet. Lite mer flexibla lösningar behövs, mindre rigiditet när det gäller det yrkesförbud vi de facto tillämpar för personer med utomeuropeiska utbildningar, så blir integrationen inget större problem."

Och t ex Johan Malmros skriver: "Sverige är världens 8:e rikaste land om man ser till BNP per capita. I stort sett alla av de 7 miljarder människor som bor på jorden har mindre pengar än medelsvensken. Nu har vi bestämt att vi inte har råd längre. De som flyr från krig och död får stanna där de är. Nu ska vi sitta här med våra pengar, våra stängda gränser, våra platt-tv, och våra SUV:ar medan de styrande politikerna diskuterar hur vi ska kunna täta till gränserna ännu mer. FY FAN VAD JAG SKÄMS ÖVER ATT VARA SVENSK IDAG. Och den förste som kommer med argumentet att Sverige faktiskt har gjort mer än både England och Finland, Danmark och Norge kommer jag att fet-unfrienda. Det är inte läge just nu!"  

Och jag tillägger att det verkligen inte känns motiverat att fira en traditionell (dvs överflödande) jul i detta läge. Jag kan inte glömma, inte få ro i min hjärna och mitt hjärta när Sverige(s ledarskap) stänger till landet för hjälpbehövande flyktingar. 

Jag slutar där.  

ALL extremism är farlig

Jag har tagit rubriken från dagens ledare i PT, skriven av Olov Abrahamsson.
All extremism är farlig.  Extremister, oavsett om man kan sortera in dem som "höger" eller "vänster"  eller något annat är farliga. Inte främst för att de anser sig har rätt, att de sitter inne med den enda sanningen, utan desto mer för att de anser att alla ska tycka likadant. Och att därför andras tankar ska raderas ut, vilket innebär att de är beredda att ta till alla medel för att genomföra detta. Inte "bara" att de avskaffar demokratin utan att de eliminerar rent fysiskt de som inte omfattar extremisternas "lära".

Därför blir jag oroad när folk som i och för sig inte är (eller inte anser sig vara) extrema ändå visar förståelse för extremism som ligger åt samma håll som de själva, men en bit ytterligare. De blundar för att extremister har stora likheter, oavsett om de är höger eller vänster, kristna eller muslimer. De vill tvinga folk in i deras åsiktsfålla, i auktoritetstro, att ändamålet helgar medlen, att våld är nödvändigt.

Ja, läs alltså PT-ledaren. Jag klistrar in den här.

"Den 26 oktober – det vill säga några veckor före det fruktansvärda terrordådet i Paris – skrev ett gäng samhällsdebattörer och kulturarbetare en artikel i Aftonbladet där de ställde olika former av extremism och terror mot varandra. De varnade för högerextremismen men tonade ned hoten från jihadister och vänsterextremister.

Det är inte säkert att de formulerar sig likadant efter det som skedde i Paris 13 november.

Terrordådet i Paris borde vara en väckarklocka för alla demokratiska krafter – oavsett om de beskriver sig som höger, vänster eller mitten.
All extremism och terror är övergrepp mot det öppna demokratiska samhället. Det går inte att bagatellisera någon form av våldsbejakande extremism.
Det är lika allvarligt om det handlar om en högerextrem fanatiker som Anders Behring Brevik eller en jihadist som Abdelhamid Abaaoud.
I bägge fallen handlar det om samma terror mot vanligt mänskligt liv – på Utöya mot barn och ungdomar som befann sig på sommarläger, i Paris mot människor som gick ut för att äta en bit mat, ta ett glas vin och lyssna på en konsert.
Författaren Magnus Sandelin påpekar på sin blogg att det inte går att relativisera hoten från vänsterextremister eller jihadister i dagens Europa.
Han påminner om de jihadistiskt färgade attentaten i Madrid 2004 och London 2005 med närmare 250 döda och 3000 skadade. Till den listan läggs nu Paris 2015.
Sandelin konstaterar även att det är ren tur att det inte blev ett liknande blodbad i Stockholm 2010, när självmordsbombaren Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds mitt i julhandeln.
Vidare berättar han om två svenska vänsterextremister som placerade en fullt funktionsduglig brandbomb i ett McDonalds. I ett pressmeddelande skrev de att meningen var att döda och skada så många som möjligt i kampen mot kapitalismen.
Endast lyckliga omständigheter gjorde att den tidsinställda bomben inte detonerade som det var tänkt.
”Idag är det inte många som minns det misslyckade attentatsförsöket. Men om utgången hade varit en annan med till exempel ett antal döda barn så hade Sverige också haft en helt annan kollektiv erfarenhet av vänsterextrem terror än vad vi har idag”, konstaterar Magnus Sandelin på sin blogg.
Säpo gör, klokt nog, ingen skillnad på olika former av extremister.
”Varje fall där någon av extremistmiljöerna använder våld för att någon eller några inte ska få höras i den fria debatten är ett hot mot yttrandefriheten, och i förlängningen demokratin”, konstaterar Säpo på sin hemsida.
Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, har samma utgångspunkt.
Gång efter annan förklarar hon att det handlar om både högerextrem vit makt-miljö, våldsbejakande vänsterextremister och radikaliserade islamister.
I grunden är dessa fanatiker dessutom väldigt lika. Drivkrafterna och synen på demokratin är ungefär desamma.
Det handlar om personer som upplever orättvisor, kränkningar och socialt utanförskap – och som radikaliserats och vänt ryggen till det etablerade samhället.
Kort sagt: Det går inte bara prata om bara den eller andra formen av politisk extremism.
Det krävs ett samlat grepp mot alla dem som anser sig ha rätten att sätta sig över demokratins spelregler och utgör hot mot det mänskliga i vår tillvaro."
---
Jag instämmer. All extremism är farlig, Vare sig den är åt "höger" (fascistisk, nazistisk, rasistisk) eller åt "vänster" (i form av t ex, AFA, kommunistisk el marxistiska bokstavskombinationer, etc). Eller jihadistisk, talibansk, IS/daesh el liknande.

Vad är det som håller igång Daesh/IS ?

De djupare orsakerna till att IS/Daesh uppstått är många och komplicerade.  Och de ska jag inte gå in på här. Liknande och delvis samarbetande rörelser finns ju också på andra håll, talibanerna i Afghanistan och Pakistan t ex och Boko Haram i norra/nordvästra Afrika.

Men vad är det som håller igång den väldigt aggressiva och ekonomiskt starka terrorgruppen IS/Daesh. Jo, det är just att de har stora inkomster. Dels genom kidnappning i stor skala, dels genom att de får en del från sympatisörer på andra håll i världen, men dels och kanske framför allt genom OLJAN. Men hur det går till har vi nog haft lite diffusa föreställningar om. 
En del debattörer har,  betr oljan,  lite diffust skyllt det på USA och det kapitalistiska systemet. 

Men USA och dess regering är väldigt kritisk och irriterad över att t ex Turkiet och Jordanien köper denna olja, men smugglarna och smugglandet lever sitt eget liv, vilket inte USA (och tydligen inte heller köparländerna) kan göra mycket åt.

Jag lägger här in  en länk som visar det komplicerade och delvis mycket paradoxabla i denna hantering. Det är en intervju med Mellanösternexperten Per  Jönsson på utrikespolitiska institutet. 

Det visar sig att som vanligt är det smugglare/profitörer som står för det första ledet i hanteringen. Slutliga köpare kan t ex vara vanliga människor inom de av IS/Daesh-kontrollerade områdena, men också t ex i Turkiet och Jordanien. Länder som är emot IS, men oljan är ju billig... (det är ju stulen olja som säljs under marknadspriset)...  och Syriska staten (Assads regim, som bekämpar IS och som IS bekämpar). Den Syriska stat som har svårt få olja på annat sätt. Och det går genom mellanhänder/smugglare/profitörer. 
I vilken mån som slutanvändarna är medvetna om att detta, det är nog svårt att veta.  En del vet troligen? Vilket blir en paradox, då de därmed finansierar Daesh/IS krig mot dem själva....

Men Turkiet ser genom fingrarna betr denna oljesmuggling, trots USA:s irritation. Dock har oljehandeln minskat  rätt kraftigt de senaste månaderna, pga omvärldens påtryckningar på de omkringliggande staterna. Vilket i sin tur gjort att t ex masskidnappningarna som IS också bedriver i stor skala har ökat på senare tid. 

Men oljan är fortfarande viktig. 

Flyktingpengar - eller politiskt spel?

Det här med flyktingfrågan blir alltmer komplex. Många aspekter har jag berört i andra bloggposter här tidigare. Orsaker, profitörer etc.
Dessutom diskuterar jag inte här biståndspolitik, den politik och de resurser som ska till för att hjälpa fattig ur sin fattigdom i sina hemländer.

Alltså. Jag anser det som en humanitär skyldighet, för att inte säga rättighet, att vi hjälper flyktingar som kommer till Sverige, som flytt från krig, inbördeskrig och liknande. Och det kan vi göra som privatpersoner men också solidariskt genom svenska medborgare, både genom staten och genom alla kommuner.

Då börja det talas om kostnader. De som alltid varit emot invandring har alltid talat om kostnader, trots att det sällan varit mer än ytterst marginella kostnader för samhället. Och de som är emot flyktingar har alltid sagt att det kostar för mycket, att vi nått gränsen för vad "vi" förmår. Igår. Talat om katastrof. Vi ska stänga gränserna, för att stoppa utflödet ut statskassan, och ur kommunerna. De har aldrig talat om inkomsterna, förnekat att det finns inkomster. För "flyktingarna får för mycket bidrag", och kostar kommunen för mycket.

Nu är detta svårt att reda ut, eftersom det cirkuleras så mycket desinformation. Eftersom flyktingar kostar, visst,  initialt gör de det. Men inte i längden. Och kostnaderna överdrivs och dubbelräknas - och man blandar ihop kostnader/intäkter med utgifter/inkomster, investeringar med drift, och blandar ihop bokföringsbegrepp och på vilken nivå det (initialt) uppstår utgifter. Vad är kommunala kostnader och vad är statlig? Har kommunerna några egna nettokostnader för flyktingar? Påverkas sysselsättning (och skatteintäkter) av flyktingemottagande?

Och så blandar man ihop vad som avser asylsökande, de som beviljats asyl och fått någon form av uppehållstillstånd. Dvs, det finns olika tidsperspektiv, olika faser i en flyktings tillvaro i Sverige. Alla utgifter finns inte hela tiden, och har olika adressater och mottagare. Och jag berör inte nu det som själva flykten kostar, och vilka som tar hand om de summorna.

Nu ska jag därför redovisa EN bit av detta.
Bidrag till flyktingar som är asylsökande. Som inte fått asyl, som inte är inne i det som kallas "etableringsfasen".

(Uppgifterna hämtade från migrationsinfo.se - och MIV)

 Personer som söker asyl i Sverige och inte själva kan försörja sig har rätt till dagersättning medan de väntar på beslut. Denna ersättning ser ut såhär:

Bor den sökande på en av Migrationsverkets anläggningar där fri mat ingår är dagersättningen:

• 24 kr/dag för vuxna ensamstående
• 19 kr/dag per person för vuxna som delar hushåll
• 12 kr/dag för barn t.o.m. 17 år (fr.o.m. tredje barnet halveras bidraget)
• Dvs en ensam vuxen får på en 30-dgrsmånad 720 kr. 
• En familj med 2 vuxna o ett 10-årigt barn får 1500 kr. 

Har den sökande eget hushåll och sköter matinköpen själv är dagersättningen:

• 71 kr/dag för vuxna ensamstående
• 61 kr/dag och person för vuxna som delar hushåll
• 37 kr/dag för barn upp till 3 år
• 43 kr/dag för barn 4–10 år
• 50 kr/dag för barn 11–17 år (fr.o.m. tredje barnet halveras bidraget)
• En ensam vuxen med eget hushåll som sköter maten själv får 2130 kr - på en månad om 30 dgr. 
• En familj, 2 vux med en tioåring, som sköter maten själv, ska klara sig på: 4950 kr. 

Förutom mat ska dagersättningen också räcka till kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter.

Detta är alltså det som går direkt till asylsökande.  Och som förbrukas/konsumeras inom kommunen där de befinner sig. Ökar omsättningen i näringsliv och service, = bra för kommunen som sådan och dess befolkning.
---
Personer som har fått uppehållstillstånd, som asylsökande och deras anhöriga, omfattas av etableringslagen. Det innebär att de har rätt att få etableringsinsatser utifrån en etableringsplan i högst två år. Nyanlända som medverkar till upprättande av en etableringsplan, eller deltar i aktiviteter enligt en etableringsplan, har rätt till ersättning. Etableringsersättningen är individuell och lika för alla oberoende av var i landet man bor. För att få full ersättning krävs deltagande på heltid i svenskundervisning, arbetsförberedande insatser och samhällsorientering.  Etableringsersättning träder då in i st för dagersättningen ovan.  (Dubbelräkna inte.)
Men den ska jag redovisa en annan gång.

Annat intressant är givetvis hur mycket kostar boende, vem står för det - vem bestämmer och vem betalar. Hur mycket får kommunerna - jfrt med vad de ger ut.
T ex om kommunen hyr ut till flyktingar av sig själv, då blir det en intäkt i den kommunala budgeten, som tas från det statliga bidraget. Dvs ingen kommunal kostnad (däremot statlig), utan en inkomst.

Detta virrvarr av frågor, om vem som betalar vad och hur det räknas,  tycks alltmer bli ett politiskt spel - som inte bara SD och deras sympatisörer står för.

Vad står Islam för ? Och vad är Daesh?

Här, för kännedom, en sammanfattning ur "Open Letter... till bl a de krigarna och efterföljarna till den  självutnämnda Islamska staten"  (Daesh)
av ett antal islamska ledare runt om i världen. (To Dr. Ibrahim Awwad Al-Badri, alias ‘Abu Bakr Al-Baghdadi’, To the fighters and followers of the self-declared ‘Islamic State’) 

(Tyvärr försvann den mera överskådliga uppställningen i originalet när jag kopierade den för publiceing här: Jag hoppas att de som är intresserade ändå kan traggla sig igenom den.
Den som vill se hela brevet, dygt 70 sidor kan kolla denna länk.
http://www.lettertobaghdadi.com/  )

 Summary 
1- It is forbidden in Islam to issue fatwas without all the necessary learning requirements. Even then fatwas must follow Islamic legal theory as defined in the Classical texts. It is also forbidden to cite a portion of a verse from the Qur’an—or part of a verse—to derive a ruling without looking at everything that the Qur’an and Hadith teach related to that matter. In other words, there are strict subjective and objective prerequisites for fatwas, and one cannot ‘cherrypick’ Qur’anic verses for legal arguments without considering the entire Qur’an and Hadith.
2- It is forbidden in Islam to issue legal rulings about anything without mastery of the Arabic language.
3- It is forbidden in Islam to oversimplify Shari’ah matters and ignore established Islamic sciences.
4- It is permissible in Islam [for scholars] to differ on any matter, except those fundamentals of religion that all Muslims must know.
5- It is forbidden in Islam to ignore the reality of contemporary times when deriving legal rulings.
 6- It is forbidden in Islam to kill the innocent.
7- It is forbidden in Islam to kill emissaries, ambassadors, and diplomats; hence it is forbidden to kill journalists and aid workers.
8- Jihad in Islam is defensive war. It is not permissible without the right cause, the right purpose and without the right rules of conduct.
9- It is forbidden in Islam to declare people non-Muslim unless he (or she) openly declares disbelief. 10- It is forbidden in Islam to harm or mistreat—in any way—Christians or any ‘People of the Scripture’.
11- It is obligatory to consider Yazidis as People of the Scripture.
12- The re-introduction of slavery is forbidden in Islam. It was abolished by universal consensus.
13- It is forbidden in Islam to force people to convert.
14- It is forbidden in Islam to deny women their rights.
15- It is forbidden in Islam to deny children their rights.
16- It is forbidden in Islam to enact legal punishments (hudud) without following the correct procedures that ensure justice and mercy.
17- It is forbidden in Islam to torture people.
18- It is forbidden in Islam to disfigure the dead.
19- It is forbidden in Islam to attribute evil acts to God .
20- It is forbidden in Islam to destroy the graves and shrines of Prophets and Companions.
21- Armed insurrection is forbidden in Islam for any reason other than clear disbelief by the ruler and not allowing people to pray.
22- It is forbidden in Islam to declare a caliphate without consensus from all Muslims.
23- Loyalty to one’s nation is permissible in Islam.
24- After the death of the Prophet , Islam does not require anyone to emigrate anywhere.

För övrigt:

Låt oss gemensamt gå till angrepp mot den islamistiska terrorgruppen Daeshś (även felaktigt benämnt IS eller ISIS) propaganda. Daesh propaganda har varit effektiv och smart. Den har hittills inte blivit attackerad med metoder som varit propagandistiskt verkningsfulla mot deras egen rekrytering. IS betyder Islamiska Staten – ett geografiskt område – som omfattar de gamla kalifatens utbredning med ett vidare syfte till världsherravälde.

Daesh är ett ord från arabiskan som betyder ungefär: "en samling skenheliga och bigotter som avser påtvinga andra sin vilja med olika medel." Dom avskyr att bli kallade detta. Det slår nämligen sönder deras implementering i vårt medvetande om att de är företrädare för en stat. Alltfler statsmän från USAs president Barack Obama till vår statsminister Löfven använder därför begreppet Daesh när de benämner denna terrororganisation. Låt oss agera samfällt.

Vad ska vi göra med flyktingpengarna?

Jag blir faktiskt irriterad. Folk (nåja, mest sånna som inte gillar folk som inte är födda i Sverige) de klagar över att flyktingarna kostar så mycket. De hittar statistik, eller rättare sagt de citerar påståenden från suspekta källor om hur dyrt det är, eller miss- och övertolkar statistik, lägger ihop summor sin inte ska eller kan läggas ihop. Och får orimliga belopp.

OK, flyktingmottagande kostar pengar, stora pengar. Men även om man sorterar bort alla falska eller missförstådda "redovisningar" så finns mycket man kan undra över. Och dessa undringar kan innebära att det verkar som inte beslutsfattare vet riktigt hur de ska handskas med pengar. Med följd att det kostar mer än det borde, som jag ser det. Och som inte är flyktingarnas fel - utan politikers och myndigheters "fel" (valhänthet och byråkrati)!

I min lokaltidning PT så redovisades igår att Piteå kommun får, hux flux, 17,2 miljoner  för "flyktinginsatser", som sker 2015 och 2016. Och de andra Norrbottenskommunerna får också varierande antal miljoner.  Utan att staten anger vad pengarna mera specifikt ska användas till. Vad kommunen inte vet är om det ens krävs någon redovisning av vart pengarna går.
Det är alltså mycket osäkerhet om pengarna.  Och just Piteå har tidigare inte tagit emot så många flyktingar, klart mindre än vad andra kommuner i norr gjort.

Däremot vet ju kommunen (Piteå liksom alla andra) att de får pengar för varje flykting och ensamkommande barn. Allt som kommunen gör betr flyktingar får de specialdestinerade pengar till. Detta verkar alltså vara några extrapengar.

OBS. Det är ju också så att de bidrag som flyktingarna får "i handen" kommer via Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan, skall ansökas om och är försedda med en massa förbehåll och undantag. (Se t ex SFS 2010:407)

För bara några dagar sedan så spreds i media uppgiften att en Smålandskommun sparat en massa miljoner som staten skickat på dem för att använda för kostnader för flyktingar. Men det hade inte behövts, kommunen hade bara lagt pengarna på hög...

Och beträffande pengaregnet i dessa dagar, jag såg att ett flertal andra kommuner (söderut) också stod helt undrande över vad de skulle göra med de plötsliga pengarna.

Så nog kan man tycka att flyktinghanteringen kostar pengar, speciellt för staten. Men man kan ifrågasätta hur mycket som faktiskt kommer flyktingarna tillgodo. Skyll inte på flyktingarna att det blir dyrt.

Vi ska bedömas som människor, individer - inte som en del av ett kollektiv

Så har ännu ett terrordåd drabbat Frankrike, liksom det drabbat både Paris och andra ställen tidigare.
Och ropen skallar att IS(kalifatet Islamska staten Irak-Syrien) måste stoppas. Självfallet måste så ske. terrororganisationen IS är ytterst extrem och blodig, hänsynslös i sin strävan att sprida sin makt inte bara till Irak och Syrien, utan till hela Medelhavsområdet och sedan vidare.

Det som oroar mig är, förutom IS, är att nu ropar alltfler att det är muslimerna som ska stoppas, på alla möjliga sätt. Man ser gör tron till ett kollektiv, som man är rädd för.

Jag vill ge länken till en klok och insiktsfull artikel av Olle Wästberg (i Expressen idag 14/11 2015). Den har rubriken "Muslimer får inte skuldbeläggas nu".  Och hans poäng är att vi måste se varje människa som en individ, inte som en representant för en grupp.

Ett citat "Vid dåd som det i Paris är det lätt att generalisera, skuldbelägga en grupp, men just i denna situation är det nödvändigt att se att det är en totalitär och fanatisk ideologi som är fienden.Att de människor som står utanför den ideologin inte har skuld eller ska misstänkas på grund av sin härkomst." 
Och han skriver att vi har mycket att lära av USA. Just detta att " i amerikansk tradition ligger, i varje fall starkare än i europeisk, att se varje människa som en individ, inte som representant för en grupp."

Direkt efter sept 11, 2001, skrev jag en liten stump på samma tema, att vi inte får tappa huvudet, utan att inse att vi inte får döma en grupp, ett kollektiv, för vad ett antal extrema våldsbenägna terrorister gör. Vi måste komma ihåg att varje människa är en individ, vare sig hen är kristen, muslim, jude, ateist, LO-medlem, arbetslös, pensionär eller något annat. 

Jag har ett citat av Lord Acton som ett slags signatur för denna blogg. "”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”

Jag skulle vilja lägga till ännu en devis, som är viktig (och socialliberal) för en god människosyn. "Se individen, människan, inte kollektivet"

Svenskarna är inte så givmilda som vi gärna vill tro

Jag medger det, jag fick en lätt chock när jag såg notisen i DN att svenskarna inte är mest givmilda i världen. Eller rättare sagt att vi kommer mycket långt ner på listan, den lista som The Independent publicerat och som avser vad som skänks till frivilligorganisationer i form av arbete och bidrag.

Etta på listan är Burma/burmeserna !!! Sedan följer USA, Nya Zeeland, Kanada, Australien och Storbritannien.  Sverige placerar sig först på tjugoåttonde plats. 28:e!

De fattiga burmeserna är mest givmilda, sedan följer några av de mera välbärgade människorna i ett antal engelskspråkiga länder. Och svenskarna först en bra bit ner på listan...  

Nu har Sverige, liksom övriga nordiska länder, ett rätt bra offentligfinansierat bistånd, men det är ju en annan sak. Som till rätt stor del kanaliseras genom frivilligorganisationer. 

Men den frivilliga givmildheten, den är inte så stor som vi nog lite till mans vill tro. Dessutom är den, enl all erfarenhet, koncentrerad till de svenska som har mycket låga inkomster eller är medel-Svensson. De verkligt rika i Sverige är, med några få undantag, relativt sett rätt snåla med frivilliga gåvor. 

De borde nog ha insett det som min kära mor sa: "Man blir inte fattigare av att hjälpa andra. Det finns alltid de som har det sämre."  (Och min mor, mina föräldrar hade det rätt så knapert.)

Sociala eller asociala medier ?

Internet är en uppfinning i klass med boktryckarkonsten. Genom den kan fler lära sig mera, snabbare och enklare, ibland också något billigare.
Men jag måste erkänna att det också finns stora nackdelar. Nackdelar som inte beror på internet i sig, utan på hur det används. På sätt som till en del av dessa nackdelar  (men inte alla) finns även när man använder tryckta medier.

Det jag irriterar mig på det är att i första hand de så kallade sociala media används i så våldsamt hög grad - och ibland så de blir snarare asociala - och används för desinformation.

Sociala medier kan vara en välsignelse på många sätt. Det hjälper dig att hitta folk, ta kontakten och hålla den. Du kan utforska och lära dig. men det kan också ha en förmåga att ta över ditt liv. Du kanske funderar på att bryta mönstret - och bryta med alla dessa sajter och appar?

Jag använder i första hand internet för nyttoändamål, som att söka information (inklusive källkritik), för e-mail (som ju hög grad ersatt den gamla snigelposten), för bankaffärer, dvs betala räkning och sköta ekonomin. Dessutom använder jag den utomordentliga debattkanal som bloggar kan vara, och Facebook. Det senare är dock inte ett riktig bra ställe för mera meningsfulla diskussioner, de blir för snabba, ger inte tid och utrymme för eftertanke, blir ytliga - och hamnar lätt utanför ämnet. Och så används Facebook i hög grad för desinformation och obehagliga påhopp och ren mobbning. Såväl Facebook som andra sociala medier, som Instagram, Twitter etc används också i hög grad för rent tjafs, oväsentligheter, OCH ryktesspridning och s.k. näthat, dvs mobbning, ofta helt anonymt. Och de är tidstjuvar. Och jag använder mobilen sparsamt, vill inte hela tiden ha näsan pekande ner på en liten skärm - jag vill se världen och människorna omkring mig.

För att belysa vad som som skulle hända om man ransonerar sin uppkoppling via dator, surfplatta, smartphones och användandet av "sociala medier", så citerar/refererar/bearbetar jag nedan en sammanställning som redan finns på nätet...

- Borta från alla uttryck för hur bra alla (?) andra har det, så kan du njuta av nuet utan att jämföra dig med andra. Tycka att de har det bättre och bli avundsjuk. Att slippa alla jämförelser gör dig till en lyckligare människa och mer positivt inställd till ditt eget liv.

- Ibland kan pressen att dela med sig innebära att du inte på riktigt uppskattar det som egentligen händer. Instagramma inte din middag - njut av den istället! Umgås med de som du äter tillsammans med. Checka inte in - ta in atmosfären istället!

- Först och främst: Ju mindre tid du tillbringar framför en skärm ju mer får dina ögon vila. Och när du kliver ur den virtuella världen finns det mer tid att röra på dig i den riktiga.

- När du skiftar fokus från din mobil till horisonten kanske du blir inspirerad av att se mer av den. Uppleva den IRL (internetförkortning för in real life, verkliga livet AFK (från tangentbordet)

- Man kan naturligtvis läsa e-böcker, men det är ändå något speciellt med en riktigt bok i handen. Ta chansen - ta till dig det tryckta ordet igen. Där finns nya världar och erfarenheter att upptäcka.

-   Du blir mera produktiv. Flera olika undersökningar visar att sociala medier ta för mycket av vår uppmärksamhet, både från studier och arbete - och familj. Ta dig tid att fokusera mera, in i detalj.

- Visst är det trevligt att skicka nära och kära ett meddelande. Men skulle du inte hellre träffa dem i verkliga livet? Och har du barn, ägna dem mera av rent fysisk närhet! Prata med dem - se dem  i ögonen.

- Studier visar att många känner sig pressade att bidra när de är på sociala medier, de bara måste kommentera, dela och gilla. Om du inte blir bombarderad med statusar och tweets hela tiden kan du försöka få balans på din självkontroll och bidra på ett mer sansat sätt.

- Du lär dig nya saker. Du kommer att upptäcka att du har mer tid över bara genom att sluta med att scrolla upp och ned på sociala medier. Du kan göra fantastiska saker med den här tiden, ta pianolektioner, lära dig ett nytt språk - eller utarbeta en livsplan.

- Du kan upptäcka livet bortom tekniken. Vi har lärt oss att vi inte klarar oss utan teknik såsom mikrougnar, telefoner och datorer. men så fort du slutar med sociala medier kommer tekniken ta en mycket mindre plats i ditt liv.  Tekniken ska väl vara hjälpmedel som ger oss tid, inte ta över våra liv?!

- När vi hela tiden är uppkopplade blir vi blasé och svåra att imponera på. Vi tittar hela tiden efter nästa grej som ska underhålla oss. Stanna upp, se dig omkring. Det finns mycket skönhet omkring dig.

- Undersökningar som utfördes under senaste OS visade att de som följde sporten och resultaten från mästerskapet på sociala medier också använde sig av flera tekniska hjälpmedel på en gång. Det var inte ovanligt att titta på tv och vara aktiv på sociala medier samtidigt. Ge din hjärna och din själ lite andrum.

- Sluta försöka göra allt på en gång. Ta chansen att prioritera bättre, sätta mål, bestämma vad som kommer först och vad som kan vänta. Njut av känslan att det du gör just nu verkligen är värt din tid.

Löser vi flyktingkrisen genom att stänga gränserna?

Nu orkar vi inte, säger s-regeringen. Vi har inte, och kan inte få fram boenden till de asylsökande i den takt de kommer.  Regeringen vill ge signaler till de som söker sig till Sverige att det är lika bra de vänder, stannar i Tyskland eller Österrike (de länder som tar emot flest, och där det också börjar bli trångt).
Samtidigt begär regeringen (fullt förståeligt) att fler EU-länder ställer upp och tar emot flyktingar, så det blir en jämnare fördelning inom EU. Det är bara så att många vägrar eller tar bara emot ett mycket ringa fåtal. De länderna säger sig inte ha råd, eller vill inte ta emot flyktingar med annan bakgrund än landet befolkning (dvs rasistmotiveringen).

Och oron sprider sig i Sverige. SD-propagandan har rönt framgång. Men också oron för att vi inte kan organisera och ta emot de mängder som kommer nu, och till det läggs ibland även det ekonomiska argumentet.

Visst kan man hysa stor oro för situationen i världen och vad den leder till.  Men blir det bättre för att man stänger både gränser och hjärtan? Att man blundar? Det är ju det som alltfler verka vilja göra. Säga stopp.

Nej.

Orsaken till i vart fall dagens oro betr flyktingströmmar måste vi inse att de beror på orättvisor som oftast uppstår där det råder förtryck och någon form av diktatur (politisk el religiöst maskerad). Dålig  utbildning, dålig levnadsstandard och ofrihet är en följd av diktatur.
Diktaturer leder förr eller senare till krig med grannarna och/eller inbördeskring.  Vilket ger flyktingströmmar, inom landet men också till närliggande länder - och en del söker sig längre bort , då närliggande länder ofta är överbefolkade även vad betr flyktingar.

Det bästa sättet att minska och t o m stoppa antalet flyktingar är att få slut på krig/inbördeskrig, dvs på diktatur och förtryck. Att arbeta för demokrati i alla länder. Inklusive bistånd som ger utbildning, försörjning och som framtvingar diktaturernas fall.

Tyvärr är det, som det ser ut idag, ett ganska långsiktigt mål. Vi måste därför också ta hand om dagens situation, att ta emot flyktingarna (helst i samarbete med andra länder förstås), eftersom flyktingar som driver runt i sig är en risk för oroligheter.  Men som blir en resurs när de rotat sig, integrerats och skaffat sig jobb, och betalar skatt och får Sveriges ekonomi och välfärd att växa.

Det är visserligen illa att Sverige är så illa förberett att ta emot fler än som varit den "vanliga" mängden. Det gör att det blir närmast panik i hanteringen. Frivilliga ställer upp för att ta hand om de som kommer. Och MIV och kommunerna försöker också, med blandat resultat. Kommunerna ropar på pengar. För allt verkar ju ska gå i offentlig regi, och då blir det stora kostnader, byråkratiskt och svårhanterbart.

Men icke desto mindre måste vi, Sverige, klara av detta. Av humanitära skäl. Och på sikt kommer det att gynna oss också, både mänskligt och ekonomiskt. Klara det genom gemensamma ansträngningar, med mindre byråkrati och genom att släppa fram alternativ och privata engagemang. Och mota girighet och fördomar och främlingsfientlighet.

Klarar vi inte av det, och stänger gränserna, då blir det värre - både för Sverige som nation, för EU,  för flyktingarna, och för demokratin och mänskligheten -  och världsfreden.

Det dyra flyktingboendet skulle inte behöva vara så dyrt

Morgan Johansson är uppgiven. Sverige kan inte få fram boende till alla flyktingar. Liknande signaler har kommit alltfler de senaste dagarna, främst från s-ministrar. Och från olika kommuner.

Jag har nämnt det förr, t ex här, att man (dvs politikerna och myndigheterna) borde pröva fler vägar att fixa boende och mottagande av flyktingar, asylsökande. Fler vägar och billigare än idag. Detta bl a p g a de höga ersättningar som diverse "uthyrarfirmor", som ibland bara är grymt profithungriga förmedlare, kräver - och får - för att tillhandahålla boenden t ex för ensamkommande flyktingbarn, som ju är en växande del av de asylsökande f n.
Också idag kom en artikel som vill se bättre möjligheter att hjälpa till för enskilda.

Jag ser nu att alltfler antingen tänker i mina banor, men också många som är helt uppgivna (trots att de är positiva till flyktingmottagande) likt regeringen. Och så de skadeglada SD-påhejarna som gärna drar upp kostnaderna som ett starkt skäl emot att ta emot flyktingar. Men de senare bortser jag ifrån. De vill ju under inga förhållanden se några flyktingar eller invandrare i Sverige.

Nå, felet som åstadkommer uppgivenheten (och som gör att det desperat ropas på andra EU-länders hjälp) det ser jag som en övertro på att allt ska ske, och måste ske i storskalighet och offentligt.  Både boende och integration och därmed även att få jobb.   Betr att snabba upp integrationen etc så kom ju häromdagen även signaler från en jordnära pensionär, som t ex menade att det skulle göras möjligt att för pensionärer kunna anlita asylsökande som extrahjälp utan krångel, utan att blanda in RUT/ROT och företag. Och utan att det skulle ses som svartjobb. Men för att ge flyktingarna både viss arbetslivserfarenhet och träning i svenska över fikabordet. Det skulle ge mycket - både för flyktingarna i form av snabbare integration och insteg på arbetsmarknaden - och pensionärer får lära känna folk från andra länder, vilket skulle berika deras liv.

När jag så sett kostnaderna för boenden, inte minst för ensamkommande asylsökande barn, böärjade jag gräva lite. Och då speciellt då kommunerna klagar över kostnaderna.
Men - kommunerna har, eller borde inte ha några egna kostnader,  eftersom de får väldigt rundliga ersättningar från staten.

Jag har inte orkat läsa igenom alla detaljer och regler. men klart ät att det inte är konstigt att de inte anser sig behöva höja skatten p g a flyktingmottagande.

Jag ska bara ge ett exempel, gällande de ensamkommande barnen.
Och det är hämtat idag den 5 nov 2015 från MIVs hemsida. Jag ger en länk, men från den kan man leta sig fram till fler sidor att studera.
Alltså.
Varje kommun får ett belopp om en halv miljon bara för att teckna ett avtal om att ta emot ensamma barn. Dvs i princip bara för att "skriva under" ett avtal.  Det torde täcka anställandet av en administratör/samordnare.
Därutöver får de kommuner som tar emot ensamma barn, eller rättare sagt, ordnar boendeplatser, en summa av 1600 kr per plats och dag. Det är ingen småsumma det. 48.000 kr per plats och månad.
Det är alltså vad ett barn anses kosta......   Men som inget barn får kosta, det har inga föräldrar råd med.
Och är det några speciella saker med barnet så kan kommunen få ytterligare 9.000 kr/månad och barn.

Då ska man veta att flyktingbarnet självt ska stå för en hel del kostnader därutöver genom "dagbidraget", sånt som  mat, kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter.

Undra på att det blir dyrt för staten. Men jag häpnar över att kommunerna får dessa bidrag för något som inte kan kosta mera än en bråkdel av de fyrtioåttatusen kr per månad/barn de får, minst.
Och jag undrar inte på att det finns giriga "uthyrare/firmor" som vill förse sig av detta....  och t o m tar ännu mera. De kan ju mena att marknaden sätter priset, om det inte finns boenden så tar man betalt. I övermått.
Men jag ser inte att varken de eller kommunerna (eller staten) har någon verklighetsförankring när de kommer upp i sådana summor.  Och det är inte flyktingbarnens fel.

Som någon skrev så finns det mängder av villor där det finns rum som kunde upplåtas (direkt) till ensamma barn eller flyktingfamiljer, och det till summor som kan synas närmast symboliska jfrt vad kommunerna får av staten, men ändå täcka alla verkliga kostnader och dessutom ge några kronor för den omsorg som då upplåtaren (familjen vars barn flugit ut, yngre pensionärer, el folk som helt enkelt har utrymme ändå som de kan upplåta) bör och ska ge åtminstone för barn. Boenden finns nog, i vart fall för de ensamma barnen och kanske även en del andra, och i hög grad till kraftigt lägre kostnader. I ett och annat fall kan nog t o m finnas de som inte begär en enda krona för att hjälpa barn eller ens familjer.
Och det finns säkert de som vill och kan bygga Attefallshus som de utan överpris kan upplåta till flyktingar en tid. Eller använda ROT-avdrag för att fixa till extrarum till ensamma barn.

Men då måste myndigheterna släppa fram hjälpviljan, utan krångel.

Som komplettering till pengaregnet över kommunerna vill jag bara nämna att utöver det jag nämnt ovan så finns mera att hämta i olika statliga bidrag, i speciella fall liksom för ökade skolkostnader etc. Jag vill inte tro att kommunerna vill "sno åt sig" en massa pengar, utan att de ständigt klagar måste (?) bero på att det är en massa logistik som måste fungera, och som de inte är vana vid - och som beror på byråkratiska regler när allt ska ske genom dem och MIV.
Så släpp fram hjälpviljan!

Stockholm Swing All Stars -fräscht utan nostalgi

Jag ska försöka koppla av från dagens deprimerande dagsfrågor kring främlingsfientlighet och rasism och i stället notera något från tisdagskvällens jazzkonsert i Black Box, Acusticum vid Musikhögskolan här i Piteå.

Kvällen var kylig, men när musiken kom igång blev det genast varmare. Jag har aldrig hört orkestern tidigare, men flera av medlemmarna är ganska kända och på kontrabas ("ståbas") var en verklig veteran, nestorn Göran Lind, känd från bl a medverkan i Kustbandet och andra band i trad/swingstil.

Det var en rätt stor och förväntansfull publik, som givetvis väntade sig svängig swingmusik från detta åttamannaband. Och svängigt blev det - och varierat, både lugnare ballader och snabbare låtar. Men inte bara stycken som man förknippar med swingstilen, dock svängigt framförda.  Första set började med ett knippe Ellingtonmelodier, omisskänligt Ellington, men i luriga arrangemang som gav en modern touch. Så noterade jag en version av Such Sweet Thunder ur Ellingtons Shakespearesvit, alltså inte 30-tal precis, som hade klara inslag av hans junglestil med growtrumpet och dito trombon.  Andra exempel på Ellingtonia var Sophisticated Lady, Kinda Dukish (med Göran Linds basspel i förgrunden)  och slutnumret (före extranumret Undecided) It Don´t Mean a Thing If It Ain´t Got That Swing.
 Mera vanliga swingnummer var bl a I Found a New Baby (med en närmast free-form-intro) , On the Sunny side of the street, Honeysuckle Rose i snabbt tempo (och personligt arr). Över huvud taget var arrangemangen fräscha och långt ifrån bara orkestreringar av de gamla kända arrangemangen. Men med bibehållen swingkänsla.

Men det var icke-swing även i repertoaren. Four Brothers kan möjligen karaktäriseras som storbandsswing av sent datum (Woody Herman), på gränsen till bop. Men Horace Silvers Doodlin´ är definitivt 50-tal med hardbopkänsla, och Dizzy Gillespies Salt Peanuts är ju en av de klassiska bop-låtarna. Båda framförda med stilkänsla, respekt och "swing". Salt Peanuts även med "sång" a la Dizzys. Limbo jazz är inte heller något traditionellt swingnummer, men passade bra även det, och svängde givetvis och inkluderade en aning show av Fredrik Lindborg (ts, cl).

Den fine trumpetaren Karl Olandersson, som hanterade olika sordiner med den äran, sjöng även i några nummer, bl a Bluer than Blue, i en stil som inte låg så långt ifrån Chat Bakers, om än lite mera kraftfull. Trombonisten Magnus Wiklund var också hemma i konsten att hantera sordin, främst då för growleffekter.

Orkestern fungerade utmärkt som helhet, men jag måste också konstatera att alla var goda eller mycket goda individuellt också och samtliga hade flera solon. Jag ska därför nämna allas namn. Förutom de redan nämnda var det Klas Lindquist as, cl, Gustav Lundgren guitar, Daniel Tilling piano, Mattias Puttonen på trummor. Bidrog till det goda intrycket gjorde också att varje nummer presenterades, oftast med någon liten kommentar också, liksom att det var strikt klädsel a la den klassiska swingorkestrarna, med mörk kostym, vita skjortor och fluga. Inte jeans och tröja-stuket alltså.

En kväll där swing och sväng var i fokus, men med en fräschör som effektivt tog bort det kvalmiga kopierandet som ibland kan dränka lyssnaren i nostalgi.

Lärare och jazzmusiker emot rasism och för en human flyktingpolitik

Lärarnas tidning kom idag till min fru, och själv hade jag Orkester-Journalen i posten.

Lärare mot rasism är en devis, och apropå morden i skolan i Trollhättan så konstaterar tidningen torrt att ingen metalldetektor i världen kan stoppa hat och rasism. Och inga vakter heller. Det krävs att förebygga hatet och tryggheten måste öka, och det sker genom att öka toleransen i samhället. Och då måste skolan och lärarna jobba med, förmedla den värdegrund som ligger i människors lika värde. Alla människors lika värde är grundläggande för skolan och samhället. 

Och jag vill mena att det just innebär att varje lärare är emot rasism och flyktingfientlighet, måste vara det. Hur ska de annars kunna fungera som lärare?

Orkester-Journalens ledare har rubriken: Jazzen tar ställning! Förmedlar alltså samma budskap. Att flyktingkatastrofen aktualiserar ställningstagandet emot rasism och för ett humanistisk flyktingmottagande.
Denna öppenhet är rätt så självklar, menar jag, med tanke på jazzens historia och vilka som spelat jazz och hur jazzen hade starka kopplingar till medborgarrättsrörelsen i USA och emot rassegregeringen. Därför är det naturligt att Jazzhjälpen den 29 sept på Fasching och t ex 2-dagarsfestivalen Tape Fest och flera andra arrangemang gjordes för att stödja UNHCR och flyktinghjälp på andra sätt. Refugees Welcome-festen i Piteå och andra liknande arrangemang kan också ses i detta sammanhang; musiker och artister av olika genrer står för öppenhet och tolerans och emot rasism.

Överenskommelsen om flyktingpolitik, min analys

Ett försök till genomgång av den överenskommelse mellan regeringen och de fyra icke-socialistiska partierna i det som kallats "alliansen". Med mina kommentarer.
Texten in extenso finns på regeringens hemsida, men länken får ni leta fram om ni behöver. Jag numrerar punkterna. Syftet anges vara att skapa ordning och reda i mottagandet, en bättre etablering och att dämpa kostnadsökningarna.  Jag ser inte överenskommelsen som heltäckande eller som ett slutsteg. Det lär behövas mer, kompletteringar och justeringar.

1) Korta handläggningstiden för asylsökande. MIV ska göra en plan i det syftet, snabbt. Vad som behövs, t ex om man kan snabbehandla enklare och solklara ärenden. Det verkar ju vettigt. 

2) Skapa fler utrymmen på anläggningsboende för asylsökande. Den som inte fått asyl ska mista rätten till dagersättning, liksom rätten att bo kvar på boendet.  Och de som fått asyl ska ut från anläggningsboendet till ny bostad så fort det går (men det är just det ja).  Verkar rimligt.

3) Försörjningskrav vid anhöriginvandring. Ett svårtolkat krav som förfaller gälla nya relationer  där ena parten bor i "annan EES-stat" (än Sverige (?) eller Schweiz, att kravet tas bort efter 4 år.  Ingen åsikt tills jag orkat reda ut vad det egentligen avser och förstått ev relevans i flyktingsammanhang.

4) Tillf Uppehållstillstånd (TUT) som huvudregel under tre år. Som huvudregel alltså. Men undantag för kvotflyktingar, ensamkommande barn, och barnfamiljer, rätt brett alltså. Dessa ska som regel få PUT, permanent. Övriga TUT, om ej (speciellt ?) skyddsbehov.
När TUT upphör och personen har en hyfsad inkomst ska TUT bli PUT, även om det då inte finns skyddsskäl. Det ska alltså "löna" sig att snabbt skaffa jobb/inkomst. Det kan ju vara en morot.... kanske.
Lagen ska gälla i tre år och tillämpas så fort den har trätt i kraft. Liggande ansökningar ska behandlas efter de nya reglerna. Redan avgjorda följder hittillsvarande regler, ingen retroaktiv ändring av de besluten.
TUT som huvudregel är inte bra, men jag ser det ändå som en kompromiss som bör gå att leva med på grund av de redovisade undantagen främst framför allt för barn och barnfamiljer. 

5) Lagliga vägar. Sverige ska ta emot lite fler kvotflyktingar, upp till 5000 (per år?) och så ska det utredas om fler lagliga vägar att söka asyl i EU, se på humanitära visum.  Inga invändningar, bara det blir ngt av det.

6) Ensamkommande flyktingbarn.  Orsakerna till den stora ökningen ska analyseras. Ska ses över även betr placering o hantering av dessa barn, även ses över betr socialtjänster, MIV, gode män, tolkar etc och alternativa boenden.  Välmenande, och säkert viktigt. Den finns nog också en underliggande avsikt att hitta sätt att begränsa ökningen av antalet barn/ungdomar.  Möjligen också kostnaderna, men det är otydligt.
Jag saknar en uttalad vilja att göra det möjligt, i ordnade och trygga former, för privatpersoner ta emot ensamma flyktingbarn i sina hem, helt idéellt eller emot blygsam ersättning för faktiska merkostnader. 

7) Omfördelning av flyktingar inom EU. Det betyder att Sverige kräver att en del (kanske ca en dryg tredjedel) av de flyktingar som kan komma till Sverige omfördelas (hänvisas) till andra EU-länder. Dvs till länder som inte hittills tagit emot några eller mycket få. Men hänvisning att det blir en akut situation för Sverige om ökningstakten fortsätter. Självfallet rätt(vist) och riktigt, om man kan ordna det och att de andra ländernas mottagande kan ske i rättssäkra och hyfsade former.

8) Tidiga insatser för etablering. Snabbare beslut, svenskundervisning, och obligatorisk samhällsorientering ska göra att de nyanlända ska göra det lättare att komma in i samhället, bl a för att motverka sysslolöshet. Studieförbunden engageras.  Visst, en bra målsättning. 

9) Alla kommuner ska ta emot flyktingar. Det är ett ansvar för alla. Fördelning efter hänsyn tas till arbetsmarknadsförutsättning, bef-storlek.  Rätt och riktig menar jag. Och det ska ske utan gnäll och gny från de som hittills dragit sig undan, vilket ofta är de som har goda förutsättningar ekonomiskt. Dessutom får ju kommunerna pengar från staten för att göra detta.

10) Snabbare och bättre etablering.  Avser regelförenklingar betr lagar o förordningar för ökad flexibilitet och etablering inom arbetsmarknaden. Bättre vägar för lågutbildade att få yrkesutbildning, pröva yrkesskolor, utbildningsplikt för även "äldre" som inte har grundskolekompetens. OK. 

11) Fler möjligheter till YA-jobb. Dvs att kunna kombinera utbildning med arbetslivserfarenhet (praktik), även för nyanlända.
Bör (ska) gälla även arbetsgivare som inte har kollektivavtal! Men villkoret då är att den anställdes villkor ska vara på kollektivavtalsnivå! Plus att denne ska få den utbildning och handledning som avses med YA-jobb.  Tja, det är väl OK, då avtal ska följas även om arbetsgivaren inte omfattas av kollektivavtal - och man hittar ett sätt att det inte missbrukas, utan följs.

12)  Fler praktikmöjligheter. Både i privat som offentlige verksamhet. Visst, kör igång.

13 ) Utvidgning av RUT. För att sänka trösklarna till (den vita, förutsätter jag) arbetsmarknaden. Mera av trädgårdsarbete, flyttjänster och IT-tjänster ska omfattas av RUT.
Visst, men även ROT bör kunna utvidgas en del för att underlätta att använda ROT för fler arbeten som kan, utöver jobb, underlätta att få fram fler och billiga bostäder. Likaså reglerna för Attefallshus.

14) Tydligare stöd för att få försörjningsstöd. Oklara skrivningar med krav om en proposition för nya bestämmelser, på en byråkratsvenska - avsett för AF? - eller?  Har inte ork och tid att söka genom genomskåda. Ingen åsikt, mer än önskemål om tydligare skrivningar ....

15) Begränsning av föräldrapeng.  Har tydligen två syften. Dels att begränsa möjligheten att kunna ta ut en "för stor" del av den totala tiden efter barnets 4-årsdag. Dels att inte man ska kunna få motsvarande förmån från sitt hemland (parallellt?).  Verkar rimligt. Överutnyttjande och sådant som ej avsetts ska ju stoppas.

16) Mer om boende. Avser t ex tillfälliga lättnader i plan- och byggregleringar. Ge tillfälliga bygglov, möjliggöra att bostäder (äldre?) eller andra lokaler görs beboeliga utan krångel.  Möjligt för kommunerna att hyra ut till MIV på långa avtal.  Visst, om man fixar att få till förenklingar, och inte binder fast vare sig kommuner eller MIV i  överkostnader... fixar man det? Möjligen om bostäderna också sedan kan användas och hyras ut på den reguljära hyresmarknaden. Eller säljas.

17 ) Fler skolplatser. Ska innebära att även friskolor ska kunna ta emot asylsökande och nyanlända elever på samma villkor som kommunala.  Distansstöd och samarbete över kommungränserna.  Självklart.

18 )  Använd befintlig kompetens i skolan. Dvs använd den lärarkompetens som finns bland de som kommer som flyktingar, såväl yrkes som ämneskompetens. Använd nyanlända lärare att undervisa nya flyktingbarn/ungdomar på sina egna språk i lämplig mån. Validera snabbt nya lärares utbildning och den ev kompletterande utbildning som behövs (ex-vis i språk/svenska). Pensionerade lärare och lärarstudenter kan också tas in i mån av tillgång och behov för olika uppgifter.  Ja, visst.  Ta alla chanser. Man måste givetvis se till den specifika situationen betr både behov och tillgång, men låt inte byråkratiska regler försvåra möjligheterna att ge undervisning.

19) Ansök om EU-medel, pga flyktingsituationen. Självklart ska det ske.

20 )  Engångspengar till kommuner och civilsamhälle. Dvs avses statliga extra-pengar till kommunerna redan 2015 för att lätta trycket på kommunala ekonomin. Möjligt det kan behövas, men jag är inte säker på att det behövs (för detta) i så väldigt stor utsträckning som SKL (och enskilda kommuner menar). Jag skulle gå igenom noga detta...
Däremot är det nog angeläget att "civilsamhället" (olika hjälporganisationer mm) behöver minst de 200 milj som anges.

21) Kommunstöd för bostadsbyggande. Avser den stimulans som regeringen föreslår för att öka bostadsbyggandet. Föreslås att de ska kunna riktas till kommuner som bygger bostäder och tar emot nyanlända flyktingar. Principiellt är det väl riktigt att de som tar sitt ansvar betr både betr byggandet i sig och för nyanlända flyktingar får lite plus för det.
Sen är det en annan sak om det av regeringen förslagna generella bidraget verkligen är mest effektivt och totalekonomiskt bästa.
Kanske är en utvidgning av ROT inkl för Attefallshus mera kostnadseffektivt, för en viss volym av det som är mest akut betr flyktingboenden.

Det var överenskommelsen.
Kompletteringar behöver kommas överens om.
Två exempel, som jag vill se, är dessa.
1) Att skydda biståndet. Idag tas alltför stor del av biståndsbudgeten till att finansiera flyktingmottagande. Jag skulle gärna se att biståndet inte rördes - och åtminstone att inte mer togs än idag.
2) Över huvud taget bör det finnas en samsyn betr finansieringen. Viss kan en del lånas upp, det kan ju ses som en investering. Som dock är väldigt stor och förräntningen måste ses på lång sikt, inte minst p g a att man tänker sig TUT, tillfälliga uppehållstillstånd som regel, något som försenar och försvårar integrering och inkomstbringande jobb för de nyanlända.
Därför menar jag att det vore rimligt med en del skatter, möjligen tidsbegränsade, för en solidarisk finansiering, som i första hand läggs på de mest bäst bärkraft, dvs de med klart högre inkomst än medianinkomsten och de med höga förmögenheter. Kanske kunde man göra en omkonstruktion av "fastighetsavgiften" så att den  faller också på de dyrbaraste fastigheterna, och samtidigt minskar den för de med enklare/billigare hus.  

Nu går förstås en del välbeställa personer i taket. Men jag menar att våra gemensamma utgifter ska fördelas efter bärkraft. Och att det är en investering som gynnar hela samhället, även de rika, om vi tar väl hand om flyktingarna.