Jag medger det, jag fick en lätt chock när jag såg notisen i DN att svenskarna inte är mest givmilda i världen. Eller rättare sagt att vi kommer mycket långt ner på listan, den lista som The Independent publicerat och som avser vad som skänks till frivilligorganisationer i form av arbete och bidrag.
Etta på listan är Burma/burmeserna !!! Sedan följer USA, Nya Zeeland, Kanada, Australien och Storbritannien. Sverige placerar sig först på tjugoåttonde plats. 28:e!
De fattiga burmeserna är mest givmilda, sedan följer några av de mera välbärgade människorna i ett antal engelskspråkiga länder. Och svenskarna först en bra bit ner på listan...
Nu har Sverige, liksom övriga nordiska länder, ett rätt bra offentligfinansierat bistånd, men det är ju en annan sak. Som till rätt stor del kanaliseras genom frivilligorganisationer.
Men den frivilliga givmildheten, den är inte så stor som vi nog lite till mans vill tro. Dessutom är den, enl all erfarenhet, koncentrerad till de svenska som har mycket låga inkomster eller är medel-Svensson. De verkligt rika i Sverige är, med några få undantag, relativt sett rätt snåla med frivilliga gåvor.
De borde nog ha insett det som min kära mor sa: "Man blir inte fattigare av att hjälpa andra. Det finns alltid de som har det sämre." (Och min mor, mina föräldrar hade det rätt så knapert.)
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar