L-partiets moraliska konkurs - plats för ett sant socialliberalt parti

 L-partiet under SD ("sverigedemokraterna") = en ideologisk och moralisk konkurs, helt ovärdig det parti som folkpartiet var, och bildades av de frisinnade och liberala, 1934.

"Någon" har stulit mitt parti, så kände jag, när förfallet började. Och det har blivit allt värre.

Mitt parti var det socialliberala, som stod för frihet i gemenskap, frihet och socialt ansvar, för det folkliga frisinnet, för de glömda. Liberal demokrati, utan socialism och utan nazism.

Det var då det.

Idag är L-partiet ett tomt skal, som inte har ngt berättigande, som motverkar det som en gång var dess ideologi och samverkar, underdånigt, med de som var dess fiende. --- Jag vill inte skriva ut L-partiets fullständiga namn, Liberalerna, eftersom det numera är helt falsk beteckning. Som misskrediterar allt vad liberalism står för. Därför skriver jag L-partiet. Förhoppningsvis så försvinner det snart, senast inom fyra år, och ett nytt parti framträder för de socialliberala väljarna. T ex under namnet Folkliberalerna.

Gilla

Kommentera

Dela

En nazistisk terrorgrupp är inte en vanlig förening.

Det som beskrivs i denna artikel är tyvärr en fruktansvärd verklighet, hur nynazister (NMR) angriper det demokratiska samhället, genom att skrämma folk, genom att sprida sitt hat emot de som ser tolerans och medmänsklighet som viktiga värden i en demokratisk stat. Och hur polisen hanterade detta, om hur otillräckligt det var och är.  Jag var inte i Almedalen, men har tagit del av direktskildringar som bekräftar artikeln, tagen ur DN, nätupplagen, lördagen den 7 juli 2018. Jag menar att den är så viktig att alla bör ta del av den, inte bara de som har DN.

Citat:

"Fredagen den 6 juli vid 16.30-tiden hetsade nazistledaren Jimmy Thunlind mot judar på Hamnplan i Visby. Han stod på ett podium, omgiven av våldsdömda vänner. Hans ord om ”juden David Schwarz”, ”juden George Soros” och ”judiska bankirer” dånade ut i en högtalaranläggning inför hundratals människor. 

Jag hade tänkt vända mig till polisen och informera om detta, men kom på att det inte behövs. Ni var ju där. Jag såg massor av poliser på plats, uniformerade och civilklädda. 

Några av er agerade. Ni föste undan en kvinna som gick fram mot podiet och protesterade. ”Ni skämmer ut Sverige!” skrek kvinnan ursinnigt åt nazisterna. När ni förde bort kvinnan skanderade nazisterna glatt: ”Ut med packet! Ut med packet!”.  Sedan fortsatte de nazistiska talen dåna ut i högtalarna.

Ni poliser har haft en fruktansvärt svår uppgift i Almedalen. Ni har försökt punktmarkera en terrororganisation som är öppen med sitt hat mot minoriteter och att våld är en del i deras strävan att avskaffa demokratin. ”Kampen kräver mer än ord”, som det stod på tre knivar som polisen beslagtog i en bil som tillhörde 33-årige Emil Hagberg, en av flera ledargestalter i Nordiska motståndsrörelsen med våldsdomar i bagaget.

Denna Almedalsvecka har nazisterna stått för en rad våldsamma angrepp. I onsdags kväll attackerades tre kvinnor med en regnbågsflagga. 36-åriga Nenna Zithrine från Hässleholm, aktiv i Kristdemokraterna, var en av dem. Hon har nu armen i gips efter att hon blivit upptryckt mot en lyktstolpe av nazister och fått skador på flera fingrar. 

51-åriga Camilla Wagner från Stockholm misshandlades av en man från NMR-gänget som ”kom som en rugbyspelare”.

– Han tacklade mig bakifrån. Jag flyger i backen och slår i bakhuvudet i stenläggningen. Polisen griper honom direkt. Polisen var med oss hela tiden, fast vi förstod inte det.

”Polisen var med oss hela tiden”. Ja, ni har ju verkligen försökt vara det. Civilklädda och uniformerade har ni legat som frimärken intill de nazister som verkligen hatar er. På Hamnplan i fredags fick jag syn på en tatuering på en nazists ankel: ”ACAB”. En förkortning för ”All Cops Are Bastards”, ungefär ”Alla snutar är svin”. 

Läs mer: Polisen: ”Vi kan inte garantera någonting – men gör allt vi kan” 

De hatar er poliser för exakt det som vi andra uppskattar er för: Att ni är satta att skydda och upprätthålla demokratin. Ändå har ni misslyckats med just detta den här veckan. Det har blivit fel, massivt fel. För demokrati handlar inte bara om yttrandefrihet, att alla ska få säga sitt. En central del i en frisk demokrati är också skydd för minoriteter. 

Vem kan klandra RFSL Ungdom för att de ställde in sina evenemang och åkte hem? Varför skulle inte unga bögar och lesbiska vara rädda för en nazigrupp vars högste ledare dömts till fängelse för sin delaktighet i en hatattack mot en gayfest i RFSL:s lokal i Kristianstad? Under rop som ”jävla bögjävlar” och ”ni ska inte få leva” gick Simon Lindberg och hans knivbeväpnade nazistkompisar till attack mot schlagerlyssnande gäster.

Vem kan klandra Artur Ringart, vars farföräldrar mördades i Auschwitz, för att han känner sig utsatt när ett stort gäng nazister kliver in i tältet där han leder en debatt, börjar filma och dela ut Hitlerhyllande tidningar?

Vem kan klandra den femtonåriga tjej som började gråta när hon i fredags ansattes av nazister som kallade henne hora, fotade henne och hotade att lägga ut bilden i sociala medier?

Nyligen sade era poliskolleger från Säpo att NMR ”har förmåga att begå allvarliga brott som skulle kunna klassas som terrorattentat”. En organisation med ett sådant våldskapital kan man inte hantera som om den vore ett vanligt politiskt parti.

Ni poliser som föste undan kvinnan som ville protestera mot nazisterna – jag inser att ni inte gjorde det för att ni tyckte att hon gjorde fel, utan för att skydda henne. Ändå sändes en fruktansvärd signal just där. Att höra ett femtiotal segerrusiga nazister med svällande tuppkammar vråla ”Ut med packet!” åt den modiga kvinna som sa det vi alla tänkte – det var för mig Almedalens svartaste stund.

”Vi är politiskt färgblinda”, har poliser under det senaste året sagt när nazisterna sökt och fått demonstrationstillstånd. Men det går inte att vara färgblind inför en folkmordsideologi. 

Detta förstår ju egentligen ni poliser. Annars hade ni inte gripit fem nazister som gjorde Hitlerhälsning natten till i lördags. De sitter anhållna när jag skriver detta, misstänkta för hets mot folkgrupp. 

Men det är svårt att fatta hur det kan vara förbjudet att heila, men okej för en nazistledare att stå på ett podium inför hundratals människor och vräka ur sig hat mot judar. Jimmy Thunlind hetsade även mot homosexuella, som han kallade äckliga och onaturliga. Hans tal var en påminnelse om nazismens kärna. Behöver vi verkligen fler påminnelser?

Förra året slutade Almedalen på exakt detta sätt. Glada nazister, skrämda minoriteter. Jag stod i nazisternas tält vid ett bokbord där Förintelseförnekarlitteratur låg prydligt intill Hitlerhyllningar. Vilken är den populäraste boken? frågade jag. ”Det är nog den här”, sa den blondskäggige NMR-mannen och höll fram den fanatiske rumänske antisemiten Corneliu Codreanus ”Till mina legionärer”. Codreanus stödde Hitlers utrotningsidéer och agerade även på egen hand för att döda judar.

”Varför gillar du Codreanu?” frågade jag den blondskäggige. ”För att han bekämpar samma fiende som vi bekämpar i dag”, svarade nazisten. 

Det plingar till i mobilen, när jag skriver detta vid lunchtid på lördagen: Ännu en rapport om en misstänkt misshandel, där nazister ska ha slagit ner en ensam man. Mer jobb för er poliser. Jag vet att många av er är utarbetade, att ni fått försaka semestrar för att agera krockkudde mellan våldsamma nazister och upprörda motdemonstranter. 

Felet är inte ert, ni poliser som jobbar på fältet i Almedalen. Felet ligger i synen att en nazistisk terrorgrupp kan hanteras som om den vore vilken förening som helst.

Niklas Orrenius."
---- 
Just det, nazistiska terrrorister i grupp är ingen vanlig förening. De måste betraktas som terrorister, vare sig de uppträder i grupp eller som enskilda personer. Vare sig de har kostym och slips eller mera uniformliknade klädsel, med eller utan tryckta slagord eller symboler som visar förakt för människor som de inte gillar.
De får inte skrämma, förfölja, terrorisera folk, inte frånta folk sina mänskliga rättigheter, inte skrämma folk så att de inte vågar rösta, eller ens visa sig ute bland andra. Och polisen måste skydda oss från de som vill förstöra demokratin.  

En näringslivsprofil, som tänker längre än näsan räcker. Längre än Svenskt näringsliv tänker.

Jag har nämnt det förr, men det förtjänar att nämnas igen; en gång i tiden fanns det många och framstående näringslivsföreträdare som inte uteslutande tänkte på pengar, vinst och fina fallskärmar, folk som tänkte längre än näsan räckte. De insåg att näringslivet är en del av samhället, och att det har ett ansvar som sträcker sig längre än att vara vinstmaskiner. Dvs, de var inte automatiskt moderater/höger, vilket i dag verkar vara regeln. Med få undantag. Ett av dem ska jag nämna nedan.

Idag är det Wallenberg"tänket", som dominerar. Förr fanns dock undantag även där...  Och kontakter med regeringen (= Gunnar Sträng) skedde inte bara för att få förmåner för det egna bolaget eller industrin.

Läser nu, och blir påmind om denna tid när en av de verkliga profilerna uttalar sig om dagens Svenskt Näringsliv och dess kontakter med Sverigedemokraterna. Marcus Storch. Han ger en gruvlig salva mot dagens näringslivsföreträdare, och efterlyser moral i agerandet. Säger t ex detta:

"– Visst är de demokratiskt valda och de finns i Sveriges riksdag, men måste vi ändå bjuda in dem? Jag anser att svaret är nej, säger han.

– Någonstans går det för långt. Är allt till salu för att näringslivet vill få igenom just sin lilla idé på ett litet ganska marginellt område. Jag tycker det är hyckleri."

De som försvarar kontakterna idag har ju sagt att man måste prata med alla, speciellt om det är ett parti som är så stort som SD, det kan ju nå en verklig maktposition. Och de anser det viktigt att påverka SD i näringslivspolitisk riktning.  Det avfärdar alltså Storch som hyckleri, allt får inte vara till salu. Och därmed syftar  han på SD:s ideologi - han har läst deras program. 

Jag citerar mera ur den fullständiga artikeln i Di. En kortare variant finns även i DN.

"Det svenska näringslivet har passerat en gräns. Kontakterna med Sverigedemokraterna är moraliskt oförsvarbara. Det säger Nobelstiftelsens tidigare ordförande Marcus Storch. Marcus Storch är en profil i det svenska näringslivet. Han har varit vd för Aga och bland annat suttit i styrelserna för NCC, Axel Johnson och Mekonomen. Han är en av Antonia Ax:son Johnsons närmaste rådgivare.

(För bakgrund till uttalandet, läs denna min bloggtext också, rubrik Ynkligt och naivt dubbelspel av näringslivet och SD.) 

Fram till 2013 var han ordförande för Nobelstiftelsen, och skapade då stora rubriker när han och övriga styrelsen beslutade att inte bjuda in Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson till Nobelfesten.

”Jag brukar fråga min omgivning hur många som har läst Sverigedemokraternas partiprogram. Det är inte många. Det vore en väldigt nyttig läsning”, säger han.

Di har under veckan granskat de allt tätare kontakterna mellan näringslivet och Sverigedemokraterna och frågan delar näringslivet.

För 73-årige Marcus Storch, vars pappa och mamma flydde undan nazisterna till Sverige i början av 1940-talet, är frågan om vilket förhållningssätt man ska ha till Sverigedemokraterna, som är sprunget ur vitmaktrörelsen, högst personlig.

Han är stolt att Nobelstiftelsen än så länge hållit fast vid hans beslut att porta partiet.

”Andan i Nobel är fred, forskning, litteratur och kultur. Vi står för något som vi ska vara väldigt stolta över att Sverige har. Det här partiet står inte för något av det”, säger han.

Kan man hålla fast vid att SD inte är välkomna, om partiet får 20 procent av väljarstödet?
”Ja, det är inte procentsatsen som avgör. Det är partiets värderingar som avgör. De står inte för allas lika värde. De står inte för att man ska ta en hänsyn till vad som sker i vår omvärld. De vill dela upp oss människor i ett A- och ett B-lag.”

Han är starkt kritisk till att Svenskt Näringsliv, andra intresseorganisationer och Kreab har etablerat nära kontakter med partiet. Att uppvaktningen tycks ha gett stor utdelning spelar ingen roll, anser Marcus Storch.

”Någonstans går det för långt. Är allt till salu för att näringslivet vill få igenom just sin lilla idé på ett litet ganska marginellt område. Jag tycker det är hyckleri”, säger Marcus Storch.

”Carola Lemne är svag när hon säger att de måste behandla Sverigedemokraterna som andra partier. Det är löjligt att säga att vi pratar med vem vi vill utan att vara öppen med det. Har de något att säga, säg det rent ut till allihop.”

Många inom näringslivet har en annan uppfattning än du, varför?
”De flesta instämmer inte med vad jag säger. Jag tror att det har med moraluppfattning att göra.”

Man kan enligt Marcus Storch heller inte blunda för historien, där delar av det svenska näringslivet har ett mörkt förflutet.

”Det är inget nytt detta, det är en gammal tradition. Under andra världskriget var högersidan i Sverige extremt tyskvänlig. Den har alltid haft en fäbless för starka krafter.”

Marcus Storch är inte enbart upprörd över Svenskt Näringsliv och dess lobbyorgan, utan riktar även udden mot de etablerade partierna. Regeringen beskriver han som extremt svag och helt oförmögen att hantera den laddade politiska situationen.

”Lyft blicken. Europa har en flyktingkatastrof som pågår. Det är en mänsklig katastrof. Sluta käbbla om någon miljon hit eller dit till någon idiotisk satsning.”

Ett blocköverskridande samarbete är nu nödvändigt, anser Marcus Storch.
Vad anser du att det skulle innebära för Sverige om SD gavs politiskt inflytande i en borgerlig regering?
”Det skulle vara en tragedi för Sverige, för vår tradition och för den moral vi har i landet.”

Slut citat. Jag noterar att han även är rådgivare till Antonia A:son Johnson, liberal och inte bara framgångsrik företagsledare utan även socialt engagerad (Stadsmissionen mm). Och Storch menar att Sverige också måste ta itu med flyktingkatastrofen.
Jag kan bara instämma. 

- - - 

Ps och tillägg några timmar senare: Ser nu också att det finns ett tydligen växande missnöje med SN-SD historien och Kreabs agerande genom Sverigechefen Martin Uvell.  
Som synes är det dels ett missnöje öht med kontakterna ur moraliska aspekter, men också ur mera affärssynpunkt, för Kreab och SN och förtroendet. 
Från Di. Efter Di:s avslöjande om Kreabs nära kontakter med Sverigedemokraterna skakar marken under Sverigechefen Markus Uvells fötter.
En tung ägarrepresentant bakom lobbyjätten vill nu att Uvells personliga kontakter med partiet utreds grundligt.
Så skrev Uvell ”Är nöjd, glad och eventuellt en liten, liten smula onykter efter middag etc med den eviga Linus Bylund (SD), vi har fått många viktiga insikter!”

Klas Eklund, styrelseledamot i ägarbolaget Magnora, där Kreab, Kunskapsskolan och flera av Peje Emilssons andra bolag ligger, tycker att kontakterna nu måste utredas.

”Di har gett sin bild och Markus Uvell har svarat. Nu får Kreab reda ut vad som hänt. Om det har varit privata kontakter eller om han agerat på Kreabs vägnar. Samtidigt är det svårt att skilja alla de här hattarna åt”, säger Klas Eklund.
I veckan gick Svenskt Näringslivs tidigare ordförande Signhild Arnegård Hanson ut och kritiserade de personliga kontakterna Uvell haft med ledande SD-toppar, även hon styrelseledamot i ägarbolaget Magnora, Signhild Arnegård Hansen. Hon var tidigare ordförande för Svenskt Näringsliv och sitter i styrelsen för Kreabs ägarbolag Magnora.

”Jag tycker det är problematiskt när man blir för personlig med dem man ska påverka och jobba med. 

Som styrelseledamot i Kreabs ägarbolag vill Signhild Arnegård Hansen inte diskutera på vems uppdrag uppvaktningen av SD sker.

”Det här är affärsuppdrag som inte är offentliga. Di har pratat med flera andra i näringslivet som är starkt kritiska till Kreabs nära koppling till SD, men ingen vill träda fram med namn.

”Jag tycker det här direkt stötande”, säger annan.

Om Kreabs agerande får affärsmässiga konsekvenser för byrån, som globalt omsatte närmare en halv miljard kronor 2014, återstår att se. Stockholms stad, som under många år har varit en stor kund hos Kreab, ser dock alvarligt på banden till SD.

Vad är SD? Populister, rasister eller konservativa eller...

Vad är sverigedemokraterna - egentligen?  Är de rasister? Är de "bara" främlingsfientliga? Är högerextremister?
Kanske tycker vi inte att det spelar så stor roll hur vi betecknar den. Men, ska vi förstå vad partiet i sig står för kan det vara bra att veta varifrån det kommer, hur det växt fram och i vilken mån det skiljer sig från nazister, nynazister, fascister, extremhöger etc. ÄR det Sveriges Dansk folkeparti eller  motsvarigheten till Framskrittspartiet? Är de arvtagare till de svenska bruna rörelserna, eller inte? Eller motsvarar de Le Pens franska invandrarfientliga och populistiska parti? Eller...

Alla dessa extremister åt olika håll,kan man ju tycka.  Och varför finns de, och hur SD-sympatisörerna ut? .... 
 ill man ha en koll på extremhögern (ett i o f sig oegentligt begrepp) så kan man med fördel läsa "Sverigedemokraternas svarta bok" (Axelsson/Borg).
Det är ju närmast omöjligt att ha allt i huvudet, men i den boken (utgiven strax fölre valet 2014)  får man en grundlig kartläggning av SD:s bakgrund, av hur SD växte fram och ur vilka rörelser. Vilken soppa, ja, det är det. Är SD populister? 
På köpet får man och ett grepp om SDs strategi och egen positionering i förhållandet till andra grupper. Och växelspel med dessa betr personer och åsikter.


Helt kort (läs boken).  SD:s strategi är att blåsa under det utbredda missnöjet rent allmänt med alla andra partier, de etablerade. Och all publicitet gynnar dem. Får dem att bli underdogs, att ta på sig offerkoftan. De spelar givetvis på att yttrandefriheten innebär att de ska få föra fram sin politik, och där får de ofta (ett naivt) medhåll av gedigna demokrater. De utmålar sig som anständiga, välkammade, inga skinnskallar längre, och inget gatuvåld inte, men de gillar uppmärksamheten kring järnrörsaffären - och internt och hos de breda medlemslagren är de inte lika välkammade. Men utåt. 

I någon mening kan man nog säga att de är ett slags ultrafascister, i en egen tappning. De använder (utåt) inte begrepp som ras, nordisk ras etc. Nej, man talar om svenskhet. Som kan förvärvas trots hudfärg och långväga härstamning. Men kan också förloras om man, "svensken" inte lever enligt svenskhetens principer utan förfaller till mångkulturell syn.  Och det är "massinvandringen" som är hotet mot svenskheten, mot det svenska välfärdsamhället. 

Rötterna är många (läs boken, det är inte bara BSS). Men samtidigt så växer det ut bruna grenar från det nutida blå-gula SD-trädet. 
Och det är förenklat att kalla SD för högerextremister, eller ens socialkonservativa. Även om de själva kallar sig för socialkonservativa.
De hyllar dessutom i hög grad den gamla socialdemokratiska folkhemmet. Vilket ju visar sig också i deras olika förslag i riksdagen. Men de är exkluderande som varken folkhemssossar eller socialkonservativa är. 
Det övergripande är en extrem nationalism, även om de inte använder ordet i onödan, en längtan till det gamla, till den rena  nationen utan influenser utifrån. Givetvis i högsta grad emot internationalisering, emot EU etc.
Sverige är i förfall, och måste räddas.
De klagar inte bara på skatterna (tvärtom) som populisterna oftast gör. De har en ideologi som går djupare än Ny Demokratis ytlighet. 

Och lösningen på alla problem är att stoppa invandringen. 
Att det är emot all humanitet - och emot utveckling och skulle rasera den svenska välfärden, det bryr de sig inte om.
De spelar på det främlingsskap som många känner inför omvärlden, inför utvecklingen, de gamla partierna oförmåga att ha kontakt med väljarna. På rädsla. 

Och gissningsvis så sympatiserar inte partiets stora sympatisörskara med SD:s ideologi fullt ut. Men de är rädda .... och tror att SD har lösningen. 

Varför minnas förintelsen?

I dagarna påminns vi om Auschwitz, om nazisternas besinningslösa, men kallt och beräknande industriella likvidering av miljoner judar och andra under WW2.
Det är bra att vi påminns. Men ändå mer om vi betänker varför detta skedde. För,varför ska vi minnas förintelsen?
Vi får inte glömma, sägs det.
   Men varför? För att inte gå på det som (ny)nazisterna påstår om att förintelsen är en myt? Och att därför media inte ska uppmärksamma folkmordet av judarna, vilket budskap hotfullt gick ut i dagarna från någon extrem nynazzegrupp.
Självfallet måste vi förstå att det inte är en myt, förintelsen är ett plågsamt faktum. Vilket bl a ledde till att världssamfundet genom FN bidrog till att överlevande judar skulle få ett område i Mellanöstern som egen stat, Israel. Där judarna till och från under långa tider haft en egen stat.
Ja, det är viktigt att veta.
Men än mera viktigt är att se orsakerna till förintelsen. Att "principerna" bakom den inte är något som är unik för nazismen och dess judehat.
Förintelsens enorma omfattning är unik - i volym. I vart fall i någorlunda modern tid. Men visst finns och har funnits många exempel därefter på liknande handlingar, övergrepp. Som ofta gällt andra än judar, men lika fel för det!

Det nazismen bygger på är den vedervärdiga inställningen att vissa människor är mera värda än andra. Att grupper av människor är mera "högstående" än andra, och därför har rätt (eller till och med skyldighet!) att både förtrycka, fördriva och utrota de som anses som mindervärdiga. P g a ursprung, "ras", religion, sexuell läggning el likn.

Men samma inställning finns även hos andra "ideologier", att vissa är mer värda och andra mindre. Den kommunistiska tanken om "proletariatets diktatur" (där en partielit styr) är i grunden detsamma. Liksom extrema tolkningar/rörelser inom olika religioner. Där "uttolkarna" helt klart har maktpolitiska syften. Jfr påvar, biskopar och prästers uppmaningar till Korsriddarna att "befria Palestina" från judar och muslimer. Hur konungar med våld "kristnade" länder, för att erövra land. Hur morerna med våld erövrade större delen av Spanien för att sprida Muhammeds lära. Hur i dag talibanska ledare "tolkar" islam för att med våld och terror få makt (och pengar), ofta där samhället kapsejsats med vanmakt och fattigdom som följd och där demokrati inte fått ordentligt fotfäste.

Det vi måste minnas och förstå, det är att alla människor har samma värde. Att varje människa är unik. Att inte skuldbelägga, nedvärdera människor p g a något slags mer el mindre godtyckligt definierad grupptillhörighet.

Inte bara med avsky minnas Auschwitz och de nazistiska förintelselägren, utan också kommunistiskt dödande av oliktänkande. Staten Israels urskiljningslösa dödande av palestinier i Gaza. Terrororganisationer som Hamas dito dödande av israeler/judar. ISIS (islamska kalifat) dödande av både muslimer (som de anser som otrogna) liksom kristna och andra folkgrupper som de anser mindervärdiga. Talibaners dödande av andra muslimer, kristna och andra "otrogna". Boko Harams dödande av de som de inte "godkänner" i Nigeria, och flera andra liknande extrema grupper på andra håll som förföljer, terroriserar och dödar oliktänkande eller av "fel" folkslag. 

Stig-Björn Ljunggren skriver idag i PT insiktsfullt och bra speciellt om det svåra i att skriva om islam, att det är att skaffa sig problem. Men jag vill i en detalj kommentera. Han anser, som "hedning" att Islam måste moderniseras, liksom kristendomen gjorts (vilket väl är riktigt, i stort sett). Men också att det måste ske inom islam, av muslimerna själva. 

Jag ifrågasätter om det, när det gäller islam, är en modernisering som måste ske. Det som sker idag kan ju ses som en "modernisering", men som de facto är en utveckling i politiserande syfte, en förgrovning. Jag menar, bl a med stöd av djupt troende muslimen Malala Yousafzai, fredspristagaren, i hennes bok "Jag är Malala" att islam ÄR en tolerant och kärleksfull religion, inte den råa våldsbenägna och totalitärt enögda lära som talibaner och andra extremister menar. Och jag menar att de flesta muslimer har samma tolkning som Malala. "Talibaniseringen" är en "modernisering" som vi kan vara utan. Däremot kan vi kanske välkomna en modernisering av islam i den meningen att islam "accepterar" det moderna samhället, tar till sig framsteg och forskning. Eller som Stig-Björn nog menar, blir en aning sekulariserad. Men Malala är inte sekulariserad, men tolerant och "modern", men ändå rätt konservativ i moralfrågor etc. Den synen hos alla muslimer skulle effektivt stoppa terror och mord i profetens namn.

I sammanhanget vill jag också ge en länk som visar på att allt inte är extremism. Där muslimer visar samhörighet med judarna i Malmö.

Än en gång, det vi måste inse, och övertyga andra om, det är att se människan, varje människas lika värde. Inte "se" grupper som vi är rädda för, inte sortera in det vi inte gillar i stora kollektiva grupper att hata och förfölja. Att se människan.

PS. Ser nu att Göran Persson, som annars jag inte brukar ösa beröm över, tydligen höll ett mycket bra och insiktsfullt tal igår om Förintelsen. I vart fall enligt Expressens referat. Ett tal där han också lyfte fram vad som leder till extrema, hårda ställningstaganden som kan leda till våld och dödande. Dvs ett brett perspektiv.

Den "humane" Jimmie Åkesson

Reinfeldts klantighet gynnar Åkessons SD.

SD-ledaren Jimmie Åkesson är en skicklig politiker. Verbal och hal som en ål. Det är inte minsta tvekan om att hans s.k. sverigedemokrater vilar på och kommer ur nazistiska och rasistiska rörelser och tankevärldar. Det vill inte Åkesson kännas vid. Han klär sig och uppträder prydligt och belevat, han bemödar sig om att argumentera i stället för rabbla alltför förenklade slagord, som snabbt skulle avslöja hans fördomar. Han har vunnit framgångar, och han når fler väljargrupper med sitt dubbla budskap.

TV-utfrågningen av honom visade hans skicklighet att klara detta, men också budskapets brister.  Märkligt nog blev Åkesson lite överrumplad av utfrågarnas inledning, där de ifrågasatte SD:s beräkningar av vad deras förslag betr A-kassan skulle kosta. Han gled undan och sa sig inte minnas vad  SD beräknat kostnaderna till, men det visste ju utfrågarna som också hade beräkningar som andra gjort, som visade att SD gjort glädjekalkyler på flera miljarder. Detta gjorde att många borde erinra sig att SD i sina, ofta populära förslag, inte "kan" räkna eller väljer underlag ytterst selektivt för att få "sin" budget att gå ihop. Trots att partiet alltid svepande hänvisar till att minskad invandring (dvs att sluta ta emot flyktingar) skulle ge resurser till allt de föreslår.  Kostnaderna är ju, enl SD, enorma, och skulle enl Reinfeldt bli än större de närmaste åren. Något Åkesson självfallet villigt upplyser om.

Åkesson menar att Sverige inte ska "släppa in" så många flyktingar, p g a kostnaderna. De har han sagt från början, om än kostnaden inte alltid varit huvudskälet utan mera grumligt främlingsfientligt. Numera förnekar han ihärdigt att han skulle vara rasist utan en socialkonservativ nationalist. Alltså värnar han om Sverige genom att "minska" invandringen och anser det mera humant att skicka pengar till flyktingarnas närområde. Dvs till de länder, ofta fattiga, som ligger i omedelbar närhet till det land där krig och förföljelse pågår. Och där det oftast är mer än överfullt av flyktingar, som lever under svåra förhållanden och med risk för nya angrepp från förföljaren. Att det, trots allt, bara är en liten rännil av dessa flyktingar som efter svåra umbäranden når Sverige nämner han inte, tvärtom. Han ville inte heller svara på frågan om han själv, i samma situation som flyktingarna, skulle vilja stanna i dessa flyktingläger eller sträva efter att komma till mera trygga förhållanden. Han ville inte se hur det är för den enskilda människan, utan såg bara statistik över antal och faran i att ta emot "för många".  Så var det med hans humanism.

Det är fullt klart, syns det mig, att det allt överskuggande målet för Åkesson och hans SD är främlingsfientlighet, rasism, en vilja att "hålla Sverige rent" från alla sorters invandrare, vare sig de är flyktingar, arbetskraftsinvandrare, s k kärleksinvandrare eller bara ha en aning mörkare hudfärg än "riktiga svenskar".  Sveriges rasrena folkstam ska bygga på  färre aborter...
Allt detta förnekar han ivrigt, och skyller på kostnaderna. I kalkylerna tas då inte med de inkomster som Sverige får (även i skatter) när flyktingarna etablerat sig och fått (eller skaffat sig, t ex genom egna företag) arbete. Att kostnaderna bara är initiala utgifter för något som mera kan ses som en investering i framtiden, det blundar han och SD helt för.  Han vill ju inte heller att invandrarna ska ha jobb.  Att stora delar av t ex vård och omsorg i Sverige skulle braka ihop utan de utlandsfödda, det förnekar han också. Det är inte relevant i sammanhanget, menar han...  Att det finns mänskliga, humana skäl för att ta emot flyktingar, det kan han inte se.  Och det är sannerligen inte lätt att få asyl i Sverige. Det är svårt att ta sig hit, och prövningen tal lång tid och blir kostsam både för den enskilde och samhället då den sökande inte kan arbeta.

För att inte bara locka de främlingsfientliga och underblåsa rädslan för främlingar och annat som känns nytt, så lyfter SD fram de (kortsiktiga) kostnader som han menar att flyktingarna orsakar Sverige. Och att de pengarna i stället kan användas till sådant som lägre skatt för pensionärer, bättre sjukvård, bättre omsorg och sociala skyddsnät.  Eftersom kalkylerna är felaktiga och ofullständiga och inte ser till plussidan så är det ett bedrägligt sätt att låtsas finansiera de i och för sig riktiga och behövliga åtgärder SD föreslår.

Jag har full förståelse för att många blir oroade av de siffror som Åkesson (med Reinfeldts hjälp) presenterar. Men de håller alltså inte. De vilar på gissningar och godtyckligt valda underlag.  Det är inte i första hand de förmodade ökade flyktingarnas antal, som kan ge behov av skattehöjningar. Det är en allmänt försämrad konjunktur i kombination med effekterna av för stora skattesänkningar tidigare (genomdrivna av m och stödda av SD) och diverse smärre reformer som partier i båda blocken vill genomdriva, även om de talar tyst om att de kostar pengar. Reinfeldt var otydlig om detta, ja delvis förnekade han det.  Och detta gör att Åkesson kan glädja sig åt Reinfeldts "erkännande".

Jag förstår också att många gärna ser att SD:s förslag till förbättringar i olika avseenden genomförs. Men finansieringen håller inte. Det viktiga för SD är att locka väljare med dem, så att SD ska kunna bedriva sin främlingsfientliga politik.

Alltså, den som ser humanitära skäl att ta emot flyktingar, kan inte stödja SD. Inte heller den som som vill främja svensk ekonomi och utveckling.  Alla andra riksdagspartier är bättre alternativ.

Den som vill se förbättrad sjukvård, äldreomsorg och bättre villkor för pensionärer etc, de har också bättre alternativ i alla andra partier, om än vägarna att nå dit kan skilja sig.

Är det 5:e-kolonneri att anse att även nazzar ska få tycka vad de vill?

Från en del vänsterhåll (väldigt mycket åt vänster) så menar man att liberalismen "argumenterar för att vi ska betrakta nazistpartiet SD som ett parti som andra bara därför att Åkesson önskar så. De liberaler som förordar frihet för nazisterna att förtrycka blir medskyldiga till förtryck och våld. Liberalernas problem är att man inte tar en tydlig ställning för att försvara demokratin mot nazismen".

De som uttrycker sig så har en del anhängare, och menar att "det finns ett flertal liberaler som skriver artiklar om att nazister i olika former ska behandlas som andra. Man kritiserar sådant som att Svenska kyrkan ringar i kyrkklockorna för att överrösta nazisternas talkörer. Man kritiserar Jönköpingsborna som stoppade nazistmarschen. Man kritiserar brandmän, sjukvårdspersonal som inte vill träffa Åkesson. Man kritiserar alla folkliga protester mot nazisterna. Sådana liberaler är nazisternas femtekolonnare. De är odemokratiska som menar att alla andra ska låta nazisterna fortsätta."  

Jag delar inte det resonemanget. Liberalismen som ideologi står i rak motsättning till våldsideologier, som nazism och kommunism.  Vilket också dessa extremrörelsers främsta förespråkare och ideologer erkänt genom ett otal kända uttalande.
Att det däremot kan finnas en och annan som kallar sig liberal kan ha uttryckt sig slarvigt på ett sätt som kan misstolkas, om en motståndare så vill, det är möjligt. 

Jag har dock  inte sett någon liberal som förordar frihet för någon nazist att förtrycka andra. Däremot får alla tycka vad de vill, men vara beredda att bli motsagda, och det kraftfullt. Och att de givetvis inte får göra verklighet av sina våldsidéer, eftersom det är brott emot demokrati och emot  svensk lag.

 Nazister, liksom kommunister,  ska liksom andra få säga vad de vill. I vart fall i en demokrati. En annan sak är vad de gör, och olagligheter ska stoppas och bestraffas. Och åsikterna bör varje demokrat bemöta och bekämpa. Jag har sett att någon s.k. liberal skrivit att SD-are som valts in i  vanlig demokratisk ordning ska behandlas som andra folkvalda i denna sin funktion. Det anser jag är riktigt, om än det måste kännas obehagligt att ha SD-are (el andra med mycket extrema och våldshyllande åsikter) i sin fysiska närhet och "tvingas" debattera med dem. 

Men att bekämpa dem med odemokratiska medel, det vore att låta dem vinna. Det är inte femtekolonneri att hävda demokrati och dess spelregler. Att kritisera de som vill stoppa nassemarscher med vilka medel som helst, dvs inkl de som extremvänstern gör, det är helt OK, ut demokratisk synpunkt. Extremism ska inte mötas med extremism, det föder våld och undergräver demokratin. De s.k folkliga protester som inbegriper våld kan och ska kritiseras.

Men självfallet ska extremisters yttrande- och åsiktsfrihet inte innebära att de får tvinga sig in på arbetsplatser, i hem etc för att sprida sin propaganda. De får hålla sig till media, i den mån de får tillträde till dem, trycka egna skrifter, eller skrika bäst de vill, under fredliga former, på allmän plats. Och därför får de finna sig i att t ex kyrkklockor varnar för fara när de söker sprida sitt budskap. Eller att personer med andra åsikter häcklar dem vid offentliga möten. 

Nationalism är en fredsfara

Att vara fosterlandsvän var ofta det naturliga för många mer eller mindre lätt konservativa personer, främst i medelklassen och överklassen. Ansågs knappast som farligt i någon mening. Och var det kanske inte heller, om det inte gick för långt.
Tyvärr så kunde det gå för långt, dvs i en slags nationalism som inte bara värnade det egna landet, utan dessutom hävdade att det egna landet och dess innevånare var "bäst", överlägsna andra, och att landet borde expandera. Kunde man påvisa att det fanns landsmän i andra, framför allt närliggande, länder så borde de givetvis "befrias" genom att grannlandet införlivades med det egna.

Om vi håller oss till relativt modern tid så är nog nazismen (nationalsocialismen) ett av de mest markanta exemplen på hur farlig sådan expansionslysten nationalism kan vara. Men nationalism trivs också under andra ideologiska förtecken, som kommunism eller socialism. Till och från behöver inte den farliga expansionslusten någon politisk etikett heller, utan lever sitt eget liv och som det förefaller speciellt gott i ett totalitärt klimat.

I en fungerande demokrati har extrem nationalism av det aggressivt expansiva slaget normalt sett svårt att vinna gehör. Däremot i en ny och svag demokrati finns risken att maktsugna (ofta samtidigt giriga) personer använder nationalism som ett instrument för att ta över och behålla makten. Nationalism utvecklas också gärna i länder med vacklande samhällsekonomi där den demokratiska basen är svag.

Min tes är alltså att nationalism kan förekomma med olika förtecken och används för syften som inte behöver vara annat än att en makthunger som den/de makthungriga inte kan uppnå på demokratisk väg, möjligen då just genom att spela på, som ett instrument för att nå makten.

Vi finner då att det inte bara är den "gamla" nazismen som kan vara aggressivt nationalistisk. Det var i hög grad även den kommunism som gjorde Ryssland till ett Stor-Ryssland under beteckningen Sovjetunionen, som dessutom införlivade ett antal lydstater under sitt välde. Även det kommunistiska Kina är klart nationalistiskt expansivt och oroar i hög grad ett antal grannländer. Och håller ett grepp om andra. Att kommunistledarna i Kina bytt till en vulgär och rå kapitalistisk ekonomisk politik har på intet sätt  minskat de nationalistiska tonerna, snarare tvärtom. Trots ny ekonomisk politik (som också gynnar den politiska klassen extremt) så använder de nationalismen för att behålla makten så länge de kan. Och vad är Nordkorea annat än ett extremt farligt land där nationalism och kommunism kombineras?

Dagens Ryssland under Putin är det för dagen mest flagranta och farliga exemplet på hur farligt det blir när en "ledare" använder och spelar på nationalistiska känslor för att behålla och utvidga sin maktsfär även till grannländer. Putins Ryssland är knappast kommunistiskt i den gamla meningen, men är tveklöst (efter några år med spirande demokratiska försök) ett postkommunistiskt land med auktoritetstro, tro på att det är bra med "starka" ledare, att "Moder Ryssland" ska expandera.
(Nog är det ändå märkligt att så många röststarka "vänstermänniskor" i Sverige ser minst sagt förlåtande på Putin-Rysslands extrema och aggressiva nationalism.)
Den extrema nationalismen har blivit en överideologi, som kan förenas med vad som helst, utom demokrati och fredlig samlevnad med andra.

Nationalism är i dess mera uttalade form, och oavsett "höger- eller vänsterstämpel",  farlig för demokrati och fredlig samexistens inom ett land, men vid makten blir det även en fara för fred, frihet, demokrati och samexistens över huvud taget i hela världen.

En härlig socialliberal!

Vilken härlig socialliberal Sven Wedén var! Klar motståndare både till nazism OCH kommunism/socialism. Därför en övertygad demokratiförespråkare, konsekvent betr den personliga friheten och integriteten liksom till det sociala ansvarstagandet.

Han var socialt medveten och övertygad om behovet av företagsdemokrati, jämställdhet och minskade klyftor i samhället - redan som fpu-ordförande!  Lanserade tidigt förslag om andel-i-vinst och behovet av tjänstepension för alla, värdesäkrad. Ja, han var företagare själv men  insåg behovet av företagsdemokrati, styrelserepresentation för de anställda och behovet av anställningstrygghet - decennier innan det genomfördes. Han höll distans till Wallenberg.
Betr andel i vinst skrev han:  ... " (det) ger ett klart uttryck för en högre uppskattning av varje arbetsinsats värde och motverkar den materialistiska uppfattningen om den mänskliga arbetskraften som endast ett kostnadselement  bland andra i produktionen. Vinstdelning gör de anställda till medarbetare och stärker deras självkänsla. Dess produktionsfrämjande verkan gör välståndsstegringen snabbare."
Både LO och arbetsgivarförening var emot vinstdelning.

 Wedén var också en framsynt bostadspolitiker. Inte minst från sin egen barn- och ungdom visste han hur dåliga bostäder påverkade hälsan och välbefinnandet. En viktig orsak till tuberkulosens härjningar var ju trånga och dåliga bostäder.  Wedén lade tidigt förslag om ökat bostadsbyggande och han ansåg att det var viktigt med konkurrens, som skulle sänka kostnaderna.
(Min notering är att den socialdemokratiska politiken i detta i stället inneburit olika slag av skattefinansierade subventioner och även bostadsbidrag. Åtgärder som visserligen hållit nere utgifterna för att hyra lägenhet, men knappast stimulerat till konkurrens och lägre samhällsekonomiska kostnader. )

Och så var Wedén en ovanligt empatisk och trevlig person, som gillade rent spel i politiken.  Ledande fp-politiker under 25 år, men p g a sjukdom bara partiledare i drygt två år.

Detta är några exempel, tagna delvis ur Hans Lindblads biografi över Wedén på Ekerlids förlag.  Läs den. Titeln är: Kärlek, tbc och liberalism.
Lindblad jämför Wedén även med de partiledare i fp som kom efter honom och finner att Bengt Westerberg är den som mest liknade Wedén.

Både "liberaler" och andra röstade för inskränkt yttrandefrihet.

Riksdagen röstade nyligen med stor majoritet FÖR inskränkningar i yttrandefriheten, tryckfriheten och offentlighetsprincipen. Varför? Är samma ledamöters inställning till FRA-lagens yttrandefrihetsbegränsande effekter en förklaring. Dvs man anser inte att yttrandefriheten är en grundvärdering i ett demokratiskt samhälle?!
Man gick alltså emot den princip som i Sverige varit helig allt sedan 1766! (OK, med smärre avsteg under andra världskriget av rädsla för nazi-Tyskland.)

En förteckning över hur riksdagens ledamöter röstade finns i denna länk: http://niklasstarow.wordpress.com/2013/12/01/riksdagens-ledamoter-som-ar-mot-yttrandefrihet-har-ar-listan/

Antalet frånvarande vid omröstningen var hög, och jag vill i några fall gärna tro att det var en slags tyst protest. Tyvärr tror jag att i de flesta fall var det bara en vanlig utkvittning.

Yttrandefrihet och tryckfrihet går hand i hand. Men märkligt nog inte ens för ledamöter i det parti som kallar sig liberalt (folkpartiet), inte för de frihetsälskande fria bönderna i cp, inte för den numera "demokratiska"  högern=moderaterna.
Och den debatt som föregick detta beslut var märkligt lite uppmärksammad.
Men en påminnelse om vad det innebär kan vi läsa i detta inlägg i UNT.

http://www.unt.se/kultur/en-bit-av-demokratin-har-rostats-bort-2731002.aspx

Honnörsord som liberalism och demokrati klingar falskt när de används av de som röstade för dessa inskränkningar.

Hur kan partipiskan så styra röstandet i svensk riksdag?

Sjätte november, och sjunde.

I morgon onsdag är det den sjätte november. Till åminnelse av krigarkonungen Gustaf II Adolf och att han dog vid slaget i Lutzen 1632. Det kan väl alla som gick i skolan på den tiden det lästes historia. I våra historieböcker sågs kungen som en hjälte och trons, den lutherska, försvarare. 

Riktigt så enkelt var det ju inte. Trettioåriga kriget var i och för sig ett religionskrig. Men ett religionskrig där (som oftast med sådana krig)  religionen nog för flera parter bara var en förevändning för storpolitiska ambitioner. Dvs för att vinna makt, territorium och ära.

På torsdag, den sjunde november,  "släpps" biografin över Sven Wedén. (av Hans Lindblad, på Ekerlids förlag). Wedén, en man som såg internationalismen som en viktig bevarare av fred, och en förutsättning för frihet. Han kunde historia, Wedén, efter många och långa vistelser på sanatorium och mycken tid att läsa. Och han såg nationalism som en konservativ inskränkthet, farlig, konflikt- och krigsskapande. Wedén såg också farorna med både nazismen och kommunismen.

I år skulle Sven Wedén ha blivit 100 år, om han fått leva.

Liberalism är inte egoism, tvärtom

Liberalism - nyliberalsim eller socialliberalism? Termen liberalism har idag en alltför "liberal" tolkning, verkar kunna innefatta inte allting, men alltför mycket, för att vara meningsfull. Ändå använder jag själv begreppet, med stolthet. Eftersom det för mig står för radikalism, nyfikenhet, utvecklingstilltro, kritiskt tänkande, förmåga till omprövning, frihet med ansvar. En livsattityd alltså. 

En attityd helt skild från konservatism och socialism i alla deras former.

Det är alltså på intet sätt något begränsat till ekonomi/plånboksfrågor - och än mindre till den ofta snävt egoisktiska syn som jag tycker mig finna hos de som betecknar sig som nyliberaler och ofta anser att det är den enda "rätta" liberalismen. 

För mig har alltid liberalism innefattat en stor portion idealitet. En vilja till och insikt i att vi alla lever på samma jord, att vi visar både tolerans och vilja att hjälpa andra.  Och den liberalismen ses som den stora fienden av kommunister och nazister av olika slag. 

Är det kanske så att denna min tolkning inte bara beror på att jag menar att t.o.m. de gamla liberala teoretikerna (som Adam Smith) hade en rättviseaspekt i sina resonemang. Utan även på att den liberalism jag växt upp och verkat i var en folkrörelseliberalism. Det som kallades frisinne. D v s en folklig, jordnära liberalism som växte fram i frikyrkorna och nykterhetsrörelsen, jag t o m inom den tidiga fackföreningsrörelsen innan den kidnappades av socialismen. 

Enligt en gammal ordbok så är frisinne det svenska ordet för liberalism. Så då så.

Idag finns bara fragment kvar av dessa folkrörelser, i vart fall i deras ursprungliga mening. I den mån de överlever har de stelnat och blivit bidragsberoende. 
Och ordet frisinne används bara i ytterst snäva kretsar. Tyvärr, men orsaken är givetvis att få förstår vad det står för. Ofta använder man termen socialliberal i stället. Det är möjligen ett aningen vidare begrepp, men är samtidigt ofta missuppfattat och/eller förlöjligat.  Till och med i folkpartiet, som var den folkliga liberalismens hemvist från åtminstone Bertil Ohlin-Waldemar Svenssons tid intill för sådär ett decennium sedan. 

Ändå föredrar jag idag att använda begreppet socialliberal, när jag närmare vill definiera min liberalism. Och ser det som en avgränsning gentemot ideologier som står för själviskhet och konservatism, emot kollektivism och inskränkt nationalism. För mig är socialliberalism en generös, tolerant och ideellt baserat ideologi för fria människor som lever i gemenskap med varandra. 

Kommentarer?