Påvebesöket är viktigt (plus tillägg)

Påven till Sverige. Och dessutom en påve som har det förpliktigande namnet Franciskus. (Hur många vet vad namnet står för och varför denne påve tagit det? I vart fall verkar inte det vara något som svenska media funderat över.) 

Vad är det då som de flesta "vanliga" (sekulariserade) kommentatorer drar fram. Jo, de stora säkerhetsåtgärderna - och kostnaderna för detta. 

Det är genant för dessa reportar och kommentatorer. Givetvis måste det till en hel del säkerhetsarrangemang (som kostar) när en ledare av en dignitet som överträffar både USA:s president, och Rysslands dito. Etc. 
Påven är en person som andra statschefer är angelägna att hålla sig väl med - i vart fall de som är demokratiska och/eller mäktiga. 

Vatikanen må geografiskt vara en pyttestat, men katolicismen har fler änhängare än de flesta geografiskt större stater har medborgare. Och frånsett i Sverige (och ytterligare en och annan nordlig stat) har religionen en stor betydelse i människornas liv mest överallt.
När en påve av Fransciskus kaliber gästar Sverige så är det en stor och viktig sak. Han står dessutom för tolerans och en humanitär människosyn, inkl beträffande flyktingarnas situation (även icke-kristna flyktingar!) som är ytterst positiv.
Och dagens  påve står för en moderniserad syn på katolicismen, som positivt avviker från de stelnade former som alltför länge och mycket präglat den katolska kyrkan - både centralt och på många håll i världen.  Men en mänskligare, och mindre formalistisk syn har växt fram på sina håll i inte minst i Latinamerika och i en del andra utom-europeiska länder. En syn om också innefattar samarbete och samverkan med andra kyrkor, vilket påven står för. Så är bl a hans resa till Lund föranledd av minnet av reformationen och att han där träffar ledare för Lutherska Världssamfundet. Men visst finns det en hel del för påven att ta itu med, vilket ju gör det än mer angeläget att ha en god dialog med Vatikanen!

Det finns mycket mera att säga om detta, men jag väljer att i övrigt hänvisa till Alf Svenssons debattartikel i Dagens Industri. Alf Svensson var en kd-ledare som man måste respektera, även om man inte alltid delade hans politiska uppfattningar (men de var ju ändå bättre än hos dagens kd:s) .
Och jag ser det angeläget att alla goda krafter samverkar och det borde t ex vara naturligt att även (det sekulariserade) Sverige hade en ambassad i Vatikanen. Vilket ju tyvärr inte är fallet.

Här länken till Alf Svenssons artikel i DI. Den inleds sålunda.
"Under måndagen besöker påven Franciskus Sverige. Han stannar i två dagar och kommer att vara i Lund och Malmö. Det var diplomatiskt obegåvat och intellektuellt sett torftigt att Sverige stängde ambassaden vid Heliga Stolen, skriver Alf Svensson, före detta partiledare (KD).

Ingen amerikansk president eller någon sovjetisk/rysk ledare har eller har haft samma inflytande som påven. Inflytande! Makt kan byggas på kärnvapen och kängor. Stalin frågade, som bekant, hur många legioner påven kunde mobilisera. Svaret han fick var ett höjt ögonbryn.

Fruktan och fasa kan demonstreras på tusen och ett sätt, men inflytande, det är något annat."
--- 

Tillägg, dagen efter. 
I stort sett torde de flesta, dvs av de intresserade (vilket många inte verkade vara, främst för att de inte gillar religioner), vara rätt nöjda med påvebesöket. Den med Lutherska världsförbundet gemensamma manifestationen av alltmer fördjupat och respektfullt samarbete ägde rum under både högtidliga och närmast passionerade former. Och mediaintresset var hyfsat gott, även om det tydligt lyste igenom ett främlingsskap hos vissa journalister inte bara inför katolisismen utan om religion ö h t.  Den fråga som dominerade från media och vissa politikers sida var den närmast politiska frågan om jämställdhet i katolska kyrkan, dvs om kvinnliga präster. Och där kom också plumpen från den 80-årige påven, som vid avresan mycket kategoriskt avvisade tanken på detta, dessutom med ett misslyckat försök att skämta bort det. Och det utan att ge vare sig en teologisk eller allmän motivering. 

Flyktingsmugglare, profitörer eller idealister

Den gode Hans Rosling sa i teve häromdagen att man inte skulle kalla flyktingsmugglarna för smugglare. Nja, där håller jag inte med. En gång i tiden fanns det ett inslag av idealister, som hjälpte folk att fly och undgå gränsvakter etc tills de var tryggt i landet. Men det dominerande under lång tid har ju ändå varit profitörerna. Som kan ta tio ggr eller mera för en riskfylld resa än vad vanliga transportörer tar.
Saxar ur Di 9 sept. "Europas stängda gränser tvingar desperata flyktingar i smugglarnas armar.

Under 2014 omsatte bara båttransporterna med migranter över Medelhavet motsvarande 1,5 miljarder kronor, enligt FN:s beräkningar. I år pekar allt på att antalet desperata flyktingar från inte minst Syrien och Eritrea ökat rejält.

I takt med stigande efterfrågan har smugglarna konstant skruvat upp sina priser sedan 2011, enligt den svenska polisenheten NOA:s rapport från tidigare i år. Av rapporten framgår att nio av tio asylsökande bedöms tvingas anlita smugglare helt eller delvis för att ta sig till Sverige.

I smuggelverksamheten förekommer olika grader av aktivism och ideella krafter. Men den tveklöst lukrativa verksamheten lockar enligt Europol allt fler kriminella och har antagit industriella proportioner.

"Det finns ett växande antal nätverk som vi tidigare såg hantera narkotikatrafiken som nu bytt fot till att smuggla människor”, säger Robert Crepinko, chef för Europols enhet för organiserad brottslighet, till Wall Street Journal (WSJ).

WSJ har med hänvisning till FN:s flyktingorgan UNHCR och Europol sammanställt vilka summor de flyende tvingas betala när de lägger sina liv i händerna på smugglarna. Vissa smugglarnätverk uppges skylta helt öppet med olika tjänsteerbjudanden i sociala medier.

Priset för att kliva på en överlastad smuggelbåt i västra Libyen med destination Lampedusa i Italien, uppges kosta upp till 4.000 dollar, motsvarande omkring 34.000 kronor. Båtresan från västra Turkiet till grekiska Kos kostar under för hälften så mycket, skriver WSJ.

Smuggling landvägen, från Turkiet ända upp till Tyskland uppges kosta omkring 12.000 dollar, motsvarande drygt 100.000 kronor. Men landvägen garanterar långt ifrån en säker färd. Om det vittnar den senaste katastrofen med över 70 kvävda i en lastbil i Österrike i slutet av augusti.

De växande skaror som under sensommaren tagit tåg och vandrat till fots över Balkan möts vid den serbisk-ungerska gränsen av smugglare som erbjuder ”svarttaxi” över gränsen och direkt vidare till Öst" 

Så, dessa profitörer som gått från knark etc till flyktingar, de gör det för pengarna. Och behöver inga förskönande beteckningar. 

Och de som ger smugglarna denna marknad det är regeringar som inte ser till att det finns legala vägar, och som envist vidhåller ett "transportöransvar" som gör det omöjligt för t ex flygbolag att ta med kudner som inte har fullständiga id- och asylpapper.  

Nu har det ändå visat sig att det finns ideella människor, som offrar tid, krafter och pengar för att hjälpa flyktingar dit de vill komma. Men tyvärr, dessa ideella människor, de hotas nu av straff. Av fyrkantiga regler och lagar. Som inte bekymrar smugglarna, men som straffar ideella. 

Se denna länk från Sydsvenskan. Hjälpen kan sluta i fängelse. 

 De senaste dagarna har 14 personer gripits vid Bron misstänkta för människosmuggling. Polisen gör ingen skillnad mellan dem som hjälper flyktingar in i landet av ideella eller ekonomiska skäl. Polisen gör ingen skillnad på vad som driver den som hjälper flyktingar över gränsen, allt grundar sig i hur utlänningslagen är skriven. 

– Det finns en del som gör det här ideellt som en humanitär insats men det finns också de som tar betalt, säger Lars Förstell.

Både i Danmark och i Sverige har privatpersoner ställt upp för flyktingarna. Det handlar om donationer av mat och kläder men även om transporter genom Danmark och vidare över sundet."
 Skamligt, men efter reglerna.

Tänk om det vore ditt barn!

Ni har kanske sett bilden. En liten pojke som bara blev tre år. Den syriske flyktingpojkens korta liv var fullt av krig och död och skräck - och han drunknade i ett försök att nå tryggheten. Han  har blivit en symbol för flyktingkatastrofen i Syrien.
Det är en plågsam bild att se.

Pojkens namn är Aylan Kurdi, han och hans familj flydde från Kobane, i inbördeskrigets Syrien. Han var en individ, med samma människovärde som alla andra. Men Aylan kom inte längre än till stranden till den turkiska semesterorten Bodrum. Drunknad. 

Flyktingar flyr från krig och elände. Orsakerna är att diktatur och förtryck leder till krig mellan länder och inom länder. Många, de flesta flyr inom sina länder, flyr undan strider och förgörelse. Men också om de kan till ett grannland, som redan är överfullt av flyktingar. Till länder som inte orkar att ta hand om alla flyktingar, trots alla ekonomiska och administrativa bidrag de får t ex genom FN eller direkt från olika länder. För att överleva söker därför många sig till mindre belastade länder, t ex inom EU. Men alltför många överlever inte, drunknar i människosmugglarnas dåliga båtar eller dör i lastbilars trånga utrymmen utan luft. Och de som överlever hamnar på platser där de inte kan tas omhand. De stoppas vid EU:s gränser, t ex Ungerns. De som tar sig igenom taggtråden - och inte grips av gränspolisen, de får inte resa vidare ut ur Ungern. Trots att de köpt tågbiljetter (för sina sista slantar).  Det är ju makabert, bisarrt. 

Visst, att stoppa krigen är den bästa hjälpen. T ex genom att avskaffa diktatur och nationalism. Men idag ÄR det krig, folk flyr. Måste fly. Det är ett faktum vi inte kan, inte får blunda för. Det hjälper inte att säga stoppa invandringen, inte ens om man menar "bara"flyktingarna för det är ju de som verkligen behöver en fristad. Helst där de kan känna trygghet och kunna skapa sig en hyfsad tillvaro. 


Är det mänskligt att låta folk dö på det sätt som nu sker? Tänk om du vore flyktingen, om det är ditt eller dina barn som drabbas och drunknar på vägen till friheten.

Var glad att du bor i Sverige, och förhoppningsvis inte behöver drabbas direkt på samma sätt. Men inga barn ska behöva drabbas, inte heller de som flyr från krig.  Visar vi inte medmänsklighet så är vi inte värda att själva bli mänskligt bemötta. Vi kan inte leva som om inte omvärlden existerar. 

Den "humane" Jimmie Åkesson

Reinfeldts klantighet gynnar Åkessons SD.

SD-ledaren Jimmie Åkesson är en skicklig politiker. Verbal och hal som en ål. Det är inte minsta tvekan om att hans s.k. sverigedemokrater vilar på och kommer ur nazistiska och rasistiska rörelser och tankevärldar. Det vill inte Åkesson kännas vid. Han klär sig och uppträder prydligt och belevat, han bemödar sig om att argumentera i stället för rabbla alltför förenklade slagord, som snabbt skulle avslöja hans fördomar. Han har vunnit framgångar, och han når fler väljargrupper med sitt dubbla budskap.

TV-utfrågningen av honom visade hans skicklighet att klara detta, men också budskapets brister.  Märkligt nog blev Åkesson lite överrumplad av utfrågarnas inledning, där de ifrågasatte SD:s beräkningar av vad deras förslag betr A-kassan skulle kosta. Han gled undan och sa sig inte minnas vad  SD beräknat kostnaderna till, men det visste ju utfrågarna som också hade beräkningar som andra gjort, som visade att SD gjort glädjekalkyler på flera miljarder. Detta gjorde att många borde erinra sig att SD i sina, ofta populära förslag, inte "kan" räkna eller väljer underlag ytterst selektivt för att få "sin" budget att gå ihop. Trots att partiet alltid svepande hänvisar till att minskad invandring (dvs att sluta ta emot flyktingar) skulle ge resurser till allt de föreslår.  Kostnaderna är ju, enl SD, enorma, och skulle enl Reinfeldt bli än större de närmaste åren. Något Åkesson självfallet villigt upplyser om.

Åkesson menar att Sverige inte ska "släppa in" så många flyktingar, p g a kostnaderna. De har han sagt från början, om än kostnaden inte alltid varit huvudskälet utan mera grumligt främlingsfientligt. Numera förnekar han ihärdigt att han skulle vara rasist utan en socialkonservativ nationalist. Alltså värnar han om Sverige genom att "minska" invandringen och anser det mera humant att skicka pengar till flyktingarnas närområde. Dvs till de länder, ofta fattiga, som ligger i omedelbar närhet till det land där krig och förföljelse pågår. Och där det oftast är mer än överfullt av flyktingar, som lever under svåra förhållanden och med risk för nya angrepp från förföljaren. Att det, trots allt, bara är en liten rännil av dessa flyktingar som efter svåra umbäranden når Sverige nämner han inte, tvärtom. Han ville inte heller svara på frågan om han själv, i samma situation som flyktingarna, skulle vilja stanna i dessa flyktingläger eller sträva efter att komma till mera trygga förhållanden. Han ville inte se hur det är för den enskilda människan, utan såg bara statistik över antal och faran i att ta emot "för många".  Så var det med hans humanism.

Det är fullt klart, syns det mig, att det allt överskuggande målet för Åkesson och hans SD är främlingsfientlighet, rasism, en vilja att "hålla Sverige rent" från alla sorters invandrare, vare sig de är flyktingar, arbetskraftsinvandrare, s k kärleksinvandrare eller bara ha en aning mörkare hudfärg än "riktiga svenskar".  Sveriges rasrena folkstam ska bygga på  färre aborter...
Allt detta förnekar han ivrigt, och skyller på kostnaderna. I kalkylerna tas då inte med de inkomster som Sverige får (även i skatter) när flyktingarna etablerat sig och fått (eller skaffat sig, t ex genom egna företag) arbete. Att kostnaderna bara är initiala utgifter för något som mera kan ses som en investering i framtiden, det blundar han och SD helt för.  Han vill ju inte heller att invandrarna ska ha jobb.  Att stora delar av t ex vård och omsorg i Sverige skulle braka ihop utan de utlandsfödda, det förnekar han också. Det är inte relevant i sammanhanget, menar han...  Att det finns mänskliga, humana skäl för att ta emot flyktingar, det kan han inte se.  Och det är sannerligen inte lätt att få asyl i Sverige. Det är svårt att ta sig hit, och prövningen tal lång tid och blir kostsam både för den enskilde och samhället då den sökande inte kan arbeta.

För att inte bara locka de främlingsfientliga och underblåsa rädslan för främlingar och annat som känns nytt, så lyfter SD fram de (kortsiktiga) kostnader som han menar att flyktingarna orsakar Sverige. Och att de pengarna i stället kan användas till sådant som lägre skatt för pensionärer, bättre sjukvård, bättre omsorg och sociala skyddsnät.  Eftersom kalkylerna är felaktiga och ofullständiga och inte ser till plussidan så är det ett bedrägligt sätt att låtsas finansiera de i och för sig riktiga och behövliga åtgärder SD föreslår.

Jag har full förståelse för att många blir oroade av de siffror som Åkesson (med Reinfeldts hjälp) presenterar. Men de håller alltså inte. De vilar på gissningar och godtyckligt valda underlag.  Det är inte i första hand de förmodade ökade flyktingarnas antal, som kan ge behov av skattehöjningar. Det är en allmänt försämrad konjunktur i kombination med effekterna av för stora skattesänkningar tidigare (genomdrivna av m och stödda av SD) och diverse smärre reformer som partier i båda blocken vill genomdriva, även om de talar tyst om att de kostar pengar. Reinfeldt var otydlig om detta, ja delvis förnekade han det.  Och detta gör att Åkesson kan glädja sig åt Reinfeldts "erkännande".

Jag förstår också att många gärna ser att SD:s förslag till förbättringar i olika avseenden genomförs. Men finansieringen håller inte. Det viktiga för SD är att locka väljare med dem, så att SD ska kunna bedriva sin främlingsfientliga politik.

Alltså, den som ser humanitära skäl att ta emot flyktingar, kan inte stödja SD. Inte heller den som som vill främja svensk ekonomi och utveckling.  Alla andra riksdagspartier är bättre alternativ.

Den som vill se förbättrad sjukvård, äldreomsorg och bättre villkor för pensionärer etc, de har också bättre alternativ i alla andra partier, om än vägarna att nå dit kan skilja sig.

Svensk inrikespolitik om Libyen

Så blev då Líbyeninsatsen svensk inrikespolitik, av sämsta slag. De sossar som högljutt krävde handlingskraft av regeringen, de backade när det kom till kritan. De svenska JAS-planen ska bara ner för att kolla läget från luften. De får inte använda sina vapensystem (mycket effektiva och precisa enl experter) för att stoppa Gaddafistyrkor som angriper civila. För det kom Reinfeldt överens med Urban Ahlin (s) och vänsterpartiet om. Ynkligt av m, s och v. Vi låter andra sköta jobbet, medan svenska piloter bara får lite träning i flygtimmar över utländskt territorium. JAS ska spana in läget och sedan skynda sig undan så att andra får göra jobbet. Det känns varken ärofullt eller över hövan meningsfullt.

De flesta ledande politiker vill alltså att Sverige ska visa upp sitt internationella samveta. Vifta och visa att vi är med. Men ändå inte vara med, bara titta på. Hur många libyska liv räddas av det?

Ett för mig överraskande klarspråk talar Annika Nordgren Christensen (mp), tidigare ledamot i försvarsutskottet. Det är ord och inga visor när hon i Newsmill ställer både Reinfeldt och Juholt med resp partier i skamvrån. Senfärdighet och vankelmod från regeringens sida, och att sossarna mest visat lust att göra tydligt att regeringen inte har majoritet, blandat med skiftande ställningstaganden.

Självfallet är inte Libyeninsatsen riskfri. Varken militärt eller politiskt. Självfallet ska insatsen styras politiskt. Men verkställas av militär. Nu är det många som tycker sig se "realpolitik" inte bara i FN:s beslut i att hjälpa och skydda civilbefolkningen i Libyen, utan än mera i motiven för enskilda staters deltagande. Dvs att det inte "bara" är humanitära skäl, utan mera renodlat maktpolitiska skäl, inklusive då förstås tillgång till oljan. Och vi kan självfallet inte veta vilka som kan komma till makten efter Gaddafi. Så stängt som Libyen varit är det svårt att veta hur oppositionen är sammansatt.

För mig är det ändå det humanitära som är huvudskälet för även en svensk insats. I det ligger att skydda civilbefolkningen, vilket torde förutsätta att Gadaffi SNABBT ger upp på ett eller annat sätt. I det ligger att Libyens folk själva ska välja sin väg. Ju fortare det går att få bort Gadaffi, ju större torde chansen vara att den vägen är demokrati. Men ju senare och tvehågsnare hjälpen blir, desto större risk att det kan bli en extrem rörelse eller till och med något slags militärdiktatur som avlöser Gadaffi.

Jag vill alltså mena att även om motivet i något fall inte är det mest klarögt humanitära och demokratiska, så är det viktiga att utförandet sker så att människoliv sparas så långt möjligt och att det underlättar övergång till deomkratiskt styre.