Apell för försvaret av demokratiska värden

Se detta som en appell för att bevara demokratiska värden.

Vill delge er detta. Hämtat från Henrik Alexandersson, bloggaren HAX, därefter min kommentar:

"Nu börjar det sippra ut information om Glenn Greenwalds bok om Edward Snowden och NSA.

Till exempel uppges att svenska FRA skall ha ägnat sig åt "ekonomiskt spionage" mot bland andra Brasilien.

Detta är föga förvånande. Och de frågor som tidigare ställts står kvar: Vilken är den lagliga grunden? Vem har fattat beslutet?

Likaså bekräftas uppgiften om att FRA via NSA:s Xkeyscore-databas kan komma åt uppgifter om svenskar och svenska förhållanden – till exempel från sociala nätverk som Facebook.

De frågor som tidigare ställts står kvar: Vilken är den lagliga grunden? Vem har fattat beslutet?

Räkna inte med att regeringen frivilligt tar debatten."
---
I SR i morse (13 maj) så refererades i klartext att USA (myndigheterna med politiskt stöd)  har som mål en övervakning som omfattar ALLA, i hela världen. Att samla uppgifter om ALL telefon- och internetkommunikation.  Inget hymlande. Och att Sverige genom FRA är en av de främsta och lydigaste lakejerna i denna enorma övervakningsnojja. Och att USA genom FRA/NSA är mycket nära att uppnå sitt mål, att täcka de luckor som funnits för fri kommunikation.

Det är ingen tvekan om att Ryssland har en fullständig övervakning över medborgarna, liksom China och några till diktaturstater.  Låt oss inte tro annat. Att Putin låter Snowden bo i Moskva är en taktisk gest för att inbilla världen att han är för "demokrati". Och för att reta USA givetvis.

Vi måste inse att staten inte är god. Och de "legala" verktyg som nu skapas,t ex genom FRA-lagen etc, så kan nya, auktoritära regimer bara följa lagarna och göra oss ont än värre.  Både i Sverige och USA (och andra tidigare stabila demokratier) håller statsmakten på att ockuperas av mer eller mindre ideologilösa styren genom politiker som ser makten i sig som viktigare än att  arbeta för en demokratisk ideologi.
Dock har vi fortfarande chansen att rätta till detta uppenbara och nära hot mot demokratin och våra mänskliga rättigheter som integritet och fri yttrande och åsiktsfrihet  och kampen emot rasism och extremism åt olika håll. Rasismen kan ha en grogrund i de ökande klassklyftorna i Sverige.

Vi har i Sverige chansen nu först i valet till EU-parlamentet att strunta i småfrågorna och välja in piratpartiet som är det enda som fullt konsekvent värna  integriteten som ett demokratiskt värde.
Sedan kan vi ge både Sverigedemokraterna och gammelpartierna en nyttig näsbränna genom att rösta in piratpartiet i Sveriges riksdag. För demokrati och emot rasism, konservatism och socialism.

Landstingens dyra sprutor

Nu ska landstingen få en miljard för att ge svenskarna det vaccin mot svininfluensan som staten köper in.
Det är väl i princip bra. Det som gör mig fundersam är prislappen. Landstingen gnäller att det är för lite, en del säger att de behöver 2-3 ggr så mycket.
Då börjar jag räkna. En miljard, det är sådär 110 kr per skalle, förutsatt att varenda kotte verkligen vaccinerar sig.
För såvitt jag förstått är detta en ersättning för att ge sprutorna.

Då undrar jag, hur är det med landstingens organisation och förmåga till rationell planering? Ska det ta en halvtimme per spruta? Det är ju fråga om massvaccinering. Då ska det, mycket generöst räknat, ta max 5 minuter per spruta. Förmodligen borde det gå mycket snabbare.

Det eventuella pappersarbetet kan inte behöva ta mer än 30 sek/person. Dvs att kryssa för i en lista (ev i datorn, och då ännu snabbare) att personen blivit vaccinerad.

För mig verkar det hela främst bli en prestigekamp där landstingen försöker pressa ur staten ( = oss skattebetalare) en massa pengar, för något som är såpass marginellt att de borde klarat det utan större ovationer. Dvs en marginell merkostnad för något som strängt taget varje landsting borde ha beredskap för att göra snabbt och rationellt, enligt det uppdrag de har.

Med effektiv organisation och kostnadsmedvetande borde det inte kosta mer än en tia per patient. Och den tian skulle nog de flesta vara beredda att betala. Men inte mycket mer, för då förstår de flesta att det inte sker rationellt, och börjar undra över vart pengarna tar vägen.

Är partierna för medborgarna eller för staten, apropå FRA-lagen.

Ser i AB en liten artikel om att medborgarna har ett slags beredskap för att rycka in om det krisar till sig. Lite vårdslöst uttryckt. Det är statsvetaren Erik Amnå som menar detta, enl en ny bok av honom. Därmed bekräftar han en del förmodanden som jag haft en längre tid. T ex att det som ansetts som politisk apati är en felsyn. Intresset är större än politikerna trott, det har bara tagit andra kanaler och delvis legat under ytan. Många har en stark vilja att engagera sig om det behövs. Däremot är inte de etablerade partierna speciellt lockande kanaler för detta intresse.

En viktig orsak till det till synes minskade intresset är att partierna lämnat det civila samhället och blivit en del av staten, den offentliga sektorn. Partierna är en del av etablissemanget, inte väljarnas ombud för att bevaka makten.

FRA-frågan syns vara en illustration till detta. Väldigt många människor har engagerat sig i denna viktiga och komplicerade fråga. Samtidigt har de en stor misstro till partiernas sätt att hantera den. Partierna ser sig som makten som ska kolla medborgarna. Då uppstår en förtroendeklyfta.
Men - folket har vaknat. Nu är det upp till partierna om de tar tillvara detta intresse, eller om de söker finna en "lösning" som tillfredställer dem själva, men inte står i samklang med de åsikter som så välartikulerat framförts av den "jourhavande" skaran medborgare.

Ska det bli en pånyttfödelse av demokratin - eller en fördjupad klyfta mellan partierna som en del av staten och medborgarna där nere, utan inflytande?

länk: http://www.aftonbladet.se/debatt/article3157138.ab

Social-demokrati och social-liberalism, o lite om social-konservatism

Vad är socialdemokrati? Från början var det en vilja från en del (f.d. radikala) socialistiska arbetarledare (alla arb-ledare var inte socialister, många var frisinnade/liberala) att bygga ett parti som skulle ta makten med demokratiska medel, dvs genom allmänna val, och inte genom revolution.
När de tog namnet "socialdemokrati" så såg de nog "social-" som en, möjligen smart, förkortning av termen socialistisk. De ville (vill?) ha en socialistisk omvandling av samhället, men inte skrämma folk med blodig revolutionsromantik.

Det visade sig vara en vinnande strategi. Visserligen är det inte ofta som sossarna vunnit egen majoritet, men de har alltid haft kommunisterna som ett lydigt och lojalt stödparti. Och har ibland hittat andra stödpartier (bondeförbundet/centern eller miljiöpartiet), som inte anser sig som socialister, men ändå ställt upp.
När sossarna velat ta för stora steg i sin socialiseringsplan (ex-vis löntagarfondsfrågan) så har de fått ge sig, backa. Det har varit smartare att ta ett litet steg i taget - salamistrategin. Då och då har man bestridit sin socialiseringsplan, ibland av taktiska skäl. Ibland har det funnits företrädare som varit mera pragmatiska och själva inte varit så socialistiska. Men i grunden verkar partiet som sådant vara stabilt socialistiskt, de s k "förnyarna" till trots.

En del sossar kallar sig t.o.m. för socialliberaler. Ofta är det en missuppfattning, de tror att socialliberalism är liberaler som är socialister (vilket ju är en omöjlighet, man kan inte vara både-och), om än med en mjukare framtoning. En del sossar inser att marknadsekonomi är ett måste, att det är den välfärdsskapande kraften. Att en socialistisk planekonomi bara leder till fattigdom och ofrihet. Vad dessa sossar har för ideologi i grunden är oklart.

"Social" i socialliberalism är alltså något annat än socialism. "Social" står här för socialt ansvarstagande utan socialism. Ja, socialliberalismen är anti-socialistisk, den anser att alla människor ska behandlas lika, inte att alla ska vara lika. Samtidigt finns det även liberaler som ser med skepsis på socialliberaler, de har samma felsyn på ordet "social" som många sossar.

Men socialliberaler har ofta samarbetat med socialdemokratin. När de haft samma mål. Exempelvis när den allmänna och lika rösträtten för både män och kvinnor skulle genomföras i kamp mot de konservativa. Exempelvis när sociala reformer skulle genomföras, trygghetssystem införas för sjuka, för barnfamiljer, för äldre etc(även det i strid mot de konservativa). Så länge dessa system inte slagit över i socialisering. För socialliberaler har frihetsaspekten alltid varit viktig, att se till individens integritet, att den enskilde är viktigare än ett svårdefinierbart kollektiv. Sossarna har gärna prioriterat kollektivet och statsnyttan före individen. (Under några decennier såg sossarna också möjligheten att köpa röster genom att överdimensionera olika bidragssystem till en grad som i längden inte kunde hålla.) Att prioritera staten före individen är något de har gemensamt med de konservativa och med kommunister/socialister.

Socialliberalismen står således för både social trygghet, som "alla" vill ha, och samtidigt för individens rätt och integritet, som också "alla" vill ha. Några socialliberala teoretiker är John Stuart Mill, John Rawls, Karl Popper, i Sverige Bertil Ohlin.
Socialdemokratin vill också (?) ha social trygghet, men prioriterar kollektivet och staten och vill att staten ska vara en Storebror som ser och styr allt, socialisering.
Socialkonservatismen vill också ha en grundläggande social trygghet - men inte på den enskildes villkor, utan den ser det mera som en godhet som staten/patronen i nåder ger de stackare som inte klarar sig själva. Staten är viktigare än individen, liksom hos socialdemokratin, men med skillnaden att socialkonservatismen inte gillar socialisering.

Eftersom staten är så viktig för både sossar som konservativa är makten över staten i form av riksdag och regering det helt övergripande målet.
"Riktiga" socialliberaler vill i stället stärka den enskilde i förhållande till både staten och privata maktcentra.

(Efter det att jag skrev detta såg jag bl a följande bloggar som delvis diskuterar detta ämne:
http://susning.nu/Socialliberalism
och: http://nihonshu.blogsome.com/2007/03/29/socialliberalism/
De ger en del ytterligare intressanta aspekter på det hela. )