07 november 2009

Ett vägval: Vart går vi?

Egentligen visar många av de dagsaktuella diskussionsämnena att vi står inför ett vägval betr vårt samhälles utveckling.
Ska vi utvecklas i demokratisk riktning, med deltagande, humanitet och medkänsla, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet, integritet och frihet. Eller dess motsats: övervakning, kontroll, avlyssning, stängda gränser, en liten härskande klick och en allmänhet utan inflytande.

Om jag ser tillbaka sådär ett tiotal år, och speciellt då de senaste 4-5 åren så har jag svårt att blunda för att de negativa tendenserna överväger. Makten koncentreras till en "elit" som inte släpper in nya och framför allt inte personer med nya idéer. Makten spelar på folks rädsla för terrorism och för det okända, spelar sverigedemokraterna i händerna. Det stiftas lagar som registrerar och övervakar oss, ofta med stora brister vad gäller rättssäkerhet, integriteten kränks. Jag kan nämna många exempel, men det räcker att nämna FRA-lagen, IPRED, utökad kamera- och annan allmän övervakning i st för inriktning på brottslighet. I makten ögon är vi alla presumtiva brottslingar.

Jag ser då två möjliga scenarios. Det ena är att den allmänna opinionen vaknar i tid, inser hur demokratin urvattnas och glider oss ur händerna och att vi röstar bort dagens makthavare, dvs inte bara regeringen utan de ledande i alla riksdagspartier och ersätter dem med nya, som återställer den ideologiska, demokratiska inriktningen, inklusive att nya partier med demokratiska rättigheter som frihet, integritet och medborgarinflytande kommer in i riksdagen.
Då blir det en normal demokratisk förnyelse.

Det andra alternativet är att opinionen vaknar för sent. Partierna styr Sverige än längre bort från demokratin, genom än mera övervakning, kontroll etc ända till den punkt då det inte längre går att med demokratiska medel återvinna demokratin. Åsikts- och yttrandefrihet har beskurits så att få vågar öppet vad de anser. Detta pågår tills dess det jäser så till den grad att friheten måste tas tillbaka. I värsta fall kan det då inte ske utan våld.

Jag hoppas verkligen att allmänna opinionen vaknar i tid.

3 kommentarer:

OlofB sa...

Ett viktigt inlägg LE (som vanligt).

Jag har bestämt mig för att inte bara titta på längre - jag ställer upp som kandidat till PPs riksdagslistor.

Har ingen aning om hur det går, jag är själv relativt ny pirat (sedan nyår). Det jag känner att jag kan bidra med är att jag kan pedagogisera/popularisera frågorna med bilder.

Lars-Erick Forsgren sa...

Olof Bj. Jag uppskattar verkligen att du engagerar dig i pp. Du, farmorGun och några till ser jag som viktiga för att få en god balans och sans i partiet. Men både du och jag ser ju brister i pp. Det behövs påverkan både inifrån partiet och utifrån. Jag ser mig som "utifrån" ännu, men med starka sympatier i de tunga frågorna. Och vill gärna ha in pp i riksdagen, som en väckarklocka för de gamla partierna.

För dagen verkar dock riskerna större att sd kommer in... Vilket kan bli en än värre katastrof än dagens läge.

OlofB sa...

LE; Tack!

Håller med om att det behövs påverkan utifrån såväl som inifrån.

Just nu lider PP av sin "pubertet"; det har gått från barnstadie in i tonåren och växtvärken är tydlig. Men det är ändå det skepp som har en chans att göra en reell effekt nästa mandatperiod, till skillnad från övriga småpartier som lägger sig platt på marken.

Jag hoppas kunna delta i PP och hjälpa till att utveckla dess "ideologi" till något fullgott!
(namnet får jag nog svälja för det blir svårare att ändra för var dag som går. olyckligt, speciellt för PP själv då det är ett namn som direkt associerar med piratkopiering, vilket jag tycker är en tämligen liten fråga i sammanhang som brevhemlighet, yttrandefrihet och maktdelning...)