I Egypten, ett land med ca 80 milj invånare, de flesta barn och ungdomar, är två miljoner (!) invånare regimens spioner. De övervakar och infiltrerar varje organisation, varje sammanhang och rapporterar alla avvikande åsikter uppåt. Dels så finns alltså en polis, som huvudsakligen ska övervaka invånarna, dels ett angivarsystem som gör att ingen känner sig säker. För angivarna är pengarna från regeringen givetvis en viktig inkomst, och det förklarar att det gått så lätt för Mubarak och hans närmaste att arrangera "motdemonstrationer" av en stenkastande mob för att bekämpa frihetsdemonstranterna.
Exemplet Egypten visar hur svårt det är att skaka av sig en regim, som vilar på massiv övervakning av medborgarna.
Men - vi är ju på god väg dit i Sverige också. Om än formellt Sverige är en demokrati. För den som inte tror att vi är övervakade vill jag rekommendera den artikel som journalistförbundets ordförande och tidningsutgivarnas VD skrivit och som jag återgav igår på min blogg. Vi fick igår en obehaglig påminnelse om hur journalister är bland de första som drabbas när demokratins fiender kommer igång.
De åtgärder som delvis införts och delvis är på gång i Sverige, de begränsar journalisternas möjligheter till granskning av makten, och sätter källskyddet ur spel. Det är helt oacceptabelt om Sverige vill fortsätta kalla sig en demokrati.
De dikatoriska politikerna, t ex i arabvärlden, inser internets betydelse för demokratin. Därför försöker de stänga eller begränsa det fria internet. Man undrar varför de demokratiskt valda politikerna i våra fina demokratier också i allt högre grad vill detsamma, varför de begränsar internets frihet?
Vi måste se upp så vi inte hamnar i en Egyptisk situation. Och vi måste ge egyptierna allt vårt moraliska stöd för deras kamp för frihet.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Visar inlägg med etikett källskydd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett källskydd. Visa alla inlägg
04 februari 2011
03 februari 2011
Du är insnärjd, tro inte annat!
Det följande har inte jag skrivit. Men jag är helt övertygad om att den som skrivit det vill att så många som möjligt ska läsa det. Det handlar nämligen om hoten mot vår demokrati. Hur våra medborgerliga rättigheter stryps, bit för bit. Det börjande enl salamimetoden, tunna skivor. Men nu är det rejäla stycken som tas ifrån oss. Jag lämnar ordet till journalisternas ordförande och deras motpart, tidningsutgivarnas VD. Här är de helt överens. Jag kunde nöja mig med att ge er länken till deras artikel i PT (publicerad 29 jan), men för ovanlighetens skull kopierar jag in hela rubbet.
Skrämmande läsning. Men alltför sann.
"Stoppa datalagringsdirektivet
Regeringen vill lagra alla trafikuppgifter i dina e-postmeddelanden och telefonsamtal i minst sex månader. Regeringen vill veta vem du skrivit till, vem du pratat med, var du och den du kommunicerade med befann er. Regeringen vill kontrollera din och dina vänners kommunikation. Regeringen vill övervaka allt du gör. Detta är inte ett citat ur Georg Orwells roman 1984. Det är Sverige 2011.
Lagförslaget om lagring av trafikuppgifter är bara det senaste i raden av lagförslag som den svenska riksdagen redan röstat igenom som ökar övervakningen av medborgarna under den senaste tioårsperioden:
Telefonavlyssning av personer som inte är skäligen misstänkta.
Överskottsinformation från hemlig telefonavlyssning.
Lagring av uppgifter om telefonsamtal, e-post och Internettrafik
Lag om kvalificerad skyddsidentitet (poliser tillåts i hemlighet uppträda som journalister).
Hemlig rumsavlyssning.
Åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.
FRA-lagen.
Staten vill löpande samla all vår tele- och datakommunikation och lagra den i sex månader. Tyvärr vill staten inte själv visa samma öppenhet gentemot medborgarna. Det är ett demokratiskt problem när statens och myndigheters tillhandahållande av information inte håller jämna steg med vad de tycker sig kunna kräva av medborgarna.
När anhöriga, journalister och medborgare efter tsunamikatastrofen ville ta del av innehållet på de så kallade tsunamibanden, datafiler över all kommunikation som skedde i regeringskansliet i efterdyningarna av tsunamikatastrofen i Thailand annandag jul 2004, sa regeringen nej. Regeringen ville inte att uppgifterna skulle nå allmänheten och ansåg det vara rimligt att låsa in banden i 70 år. Ett beslut som dessutom fattades när det framkom misstankar om att det fanns graverande uppgifter för de inblandade på banden.
Ett annat exempel som påvisar brister gäller hur staten uppfyller reglerna för offentlighetsprincipen. Dagens Nyheters journalist Kristoffer Örstadius testade offentlighetsprincipen genom att skicka mejl till 322 myndigheter där han bad om att få ut offentliga handlingar. Slutsatsen var att hälften av myndigheterna slarvar med att uppfylla sina skyldigheter enligt offentlighetsprincipen. De ville helt enkelt inte släppa ifrån sig offentliga handlingar trots att de enligt lag är skyldiga att göra just detta.
För journalister och deras källor är regeringens lagförslag en katastrof. Genom att lagra trafikuppgifter ges staten möjlighet att övervaka vilka källor journalister har. Källornas trygghet och journalisternas plikt att skydda dem undermineras ytterligare. Trafikuppgifter om kommunikation mellan en källa och en journalist kan avslöjas utan att det finns misstanke om ett allvarligt brott. I vårt teknikberoende samhälle är det omöjligt för journalister att arbeta utan hjälp av tekniken. Vi ger journalister och utgivare råd om vilka metoder de ska använda för att skydda sig själva och sina källor, men det bistra sanningen är att det i dag är om inte omöjligt, så näst intill.
I flera av de EU-länder som infört datalagringsdirektivet har det rapporterats om konflikten mellan direktivet och grundläggande mänskliga rättigheter. Det har medfört att EU-kommissionen aviserat en översyn av datalagringsdirektivet till mars i år. Enligt EU-kommissionär Cecilia Malmström (se Europaportalen 28 oktober 2010) kommer EU-kommissionen i slutet av 2011 troligen presentera en ny version av datalagringsdirektivet.
Sveriges regering arbetar för att lagen om lagring av trafikuppgifter ska träda i kraft 1 juli 2011. Det är bättre att skjuta upp riksdagsbeslutet och avvakta EU-kommissionens översyn av datalagringsdirektivet. Men det bästa vore att skrota lagen helt och hållet."
Undertecknare är:
Agneta Lindblom Hulthén, Ordförande Journalistförbundet; Anna Serner, Vd Tidningsutgivarna.
Skrämmande läsning. Men alltför sann.
"Stoppa datalagringsdirektivet
Regeringen vill lagra alla trafikuppgifter i dina e-postmeddelanden och telefonsamtal i minst sex månader. Regeringen vill veta vem du skrivit till, vem du pratat med, var du och den du kommunicerade med befann er. Regeringen vill kontrollera din och dina vänners kommunikation. Regeringen vill övervaka allt du gör. Detta är inte ett citat ur Georg Orwells roman 1984. Det är Sverige 2011.
Lagförslaget om lagring av trafikuppgifter är bara det senaste i raden av lagförslag som den svenska riksdagen redan röstat igenom som ökar övervakningen av medborgarna under den senaste tioårsperioden:
Telefonavlyssning av personer som inte är skäligen misstänkta.
Överskottsinformation från hemlig telefonavlyssning.
Lagring av uppgifter om telefonsamtal, e-post och Internettrafik
Lag om kvalificerad skyddsidentitet (poliser tillåts i hemlighet uppträda som journalister).
Hemlig rumsavlyssning.
Åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.
FRA-lagen.
Staten vill löpande samla all vår tele- och datakommunikation och lagra den i sex månader. Tyvärr vill staten inte själv visa samma öppenhet gentemot medborgarna. Det är ett demokratiskt problem när statens och myndigheters tillhandahållande av information inte håller jämna steg med vad de tycker sig kunna kräva av medborgarna.
När anhöriga, journalister och medborgare efter tsunamikatastrofen ville ta del av innehållet på de så kallade tsunamibanden, datafiler över all kommunikation som skedde i regeringskansliet i efterdyningarna av tsunamikatastrofen i Thailand annandag jul 2004, sa regeringen nej. Regeringen ville inte att uppgifterna skulle nå allmänheten och ansåg det vara rimligt att låsa in banden i 70 år. Ett beslut som dessutom fattades när det framkom misstankar om att det fanns graverande uppgifter för de inblandade på banden.
Ett annat exempel som påvisar brister gäller hur staten uppfyller reglerna för offentlighetsprincipen. Dagens Nyheters journalist Kristoffer Örstadius testade offentlighetsprincipen genom att skicka mejl till 322 myndigheter där han bad om att få ut offentliga handlingar. Slutsatsen var att hälften av myndigheterna slarvar med att uppfylla sina skyldigheter enligt offentlighetsprincipen. De ville helt enkelt inte släppa ifrån sig offentliga handlingar trots att de enligt lag är skyldiga att göra just detta.
För journalister och deras källor är regeringens lagförslag en katastrof. Genom att lagra trafikuppgifter ges staten möjlighet att övervaka vilka källor journalister har. Källornas trygghet och journalisternas plikt att skydda dem undermineras ytterligare. Trafikuppgifter om kommunikation mellan en källa och en journalist kan avslöjas utan att det finns misstanke om ett allvarligt brott. I vårt teknikberoende samhälle är det omöjligt för journalister att arbeta utan hjälp av tekniken. Vi ger journalister och utgivare råd om vilka metoder de ska använda för att skydda sig själva och sina källor, men det bistra sanningen är att det i dag är om inte omöjligt, så näst intill.
I flera av de EU-länder som infört datalagringsdirektivet har det rapporterats om konflikten mellan direktivet och grundläggande mänskliga rättigheter. Det har medfört att EU-kommissionen aviserat en översyn av datalagringsdirektivet till mars i år. Enligt EU-kommissionär Cecilia Malmström (se Europaportalen 28 oktober 2010) kommer EU-kommissionen i slutet av 2011 troligen presentera en ny version av datalagringsdirektivet.
Sveriges regering arbetar för att lagen om lagring av trafikuppgifter ska träda i kraft 1 juli 2011. Det är bättre att skjuta upp riksdagsbeslutet och avvakta EU-kommissionens översyn av datalagringsdirektivet. Men det bästa vore att skrota lagen helt och hållet."
Undertecknare är:
Agneta Lindblom Hulthén, Ordförande Journalistförbundet; Anna Serner, Vd Tidningsutgivarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)