Finns det ingen tid för demokratisk renhållning?
Tid är en dyrbar vara. Man får förmoda att det är så som många riksdagsledamöter tänker, när de inte svarar på de små frågorna som tillställts dem om deras kunskaper om FRA-lagen. En del har ju faktiskt i sina intetsägande svar angett just tidsbrist. Det finns ju de som t ex prioriterar att svara på frågor från skolklasser före frågor om FRA-kunskaper som initierade väljare ställer till dem.
Att de helt negligerar väljarna, det vill jag inte tro...
Nu upptäcks nya hot mot olika demokratiska rättigheter snart sagt varje dag. Förslag till lagar läggs både i riksdagen och i EU-sammanhang. Lagar som skulle förtjäna mycket ingående gransking. Men beslutsfattarna verkar inte ha tid för detta, de registrerar knappt förslagen mer än så att de voterar om dem, som regel enligt regeringens eller gruppledarens vilja. Granskningen får journalister och bloggare stå för.
En sådan granskningen är självfallet bättre än ingen alls. Problemet är att då har partierna, dvs partiledningarna redan bestämt vad som ska beslutas. Det blir för jobbigt för enskilda ledmöter att sätta sig in i frågorna och ännu värre blir det om de har avvikande åsikt. De dränks ju av andra frågor, ofta av mindre dignitet. I vart fall om man ser till de principiella eller ideologiska aspekterna.
Hur löser vi det då?
Jag tror att det vore intressant att väcka upp idén om närdemokrati. Den idé som i man i någon mån försökte sig på under 70- och 80-talen. Tyvärr var de experimenten oftast lite halvhjärtade och dog som regel ut efter några år. Idén i sig ser jag dock som utvecklingsbar och borde i vart fall prövas igen. Då med de dubbla syftena att dels lägga besluten närmare människorna, dels avlasta riksdagsledamöterna en hel del ärenden, så att de i högre grad fick tid för viktiga principiella och ideologiska frågor .
Riksdagen borde avlastas ärenden som kan läggas på regional eller kommunal nivå, i en del fall kanske till och med till de enskilda medborgarna. Frågor som idag anses som regionala eller kommunala kan man testa om de inte lika bra läggs på den enskilde eller på något slag av ”kommundelsråd” eller liknande. Möjligheterna till aktiv demokrati skulle öka.
Det borde ge utrymme -tid - för riksdagsledamöterna att fullfölja det som jag ser som deras egentliga uppdrag vid sidan av budgetfrågorna, att bevaka makten och skydda demokratiska värden som yttrande- och tryckfrihet, integritet, mänskliga rättigheter.
Riksdagens uppgift kan inte vara att vara transportkompani åt regeringen! Riksdagen skall balansera och granska både regeringen och andra maktcentra utifrån ett medborgarperspektiv!
För övrigt anser jag att FRA-lagen skall rivas upp!
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
21 oktober 2008
Tid för demokratisk renhållning?
Etiketter:
demokrati,
demokratins framtid,
FRA,
integritet,
närdemokrati,
partier,
riksdagen,
yttrandefrihet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kanske en "författningsdomstol" skulle kunna sätta stopp för politikernas
övervakningsiver
http://www.forfattningsdomstol.se/
http://www.grundlagsutredningen.se/
Ja, det är en sak som bör till. Men det behövs mera.
Både för att ge politikerna tid, och för att ge dem (de som har demokratiska ideal) mera av civilkurage att kolla makten.
Lars-Erick, i fråga om närdemokrati vet du att jag är på din sida.
En tanke som förtjänas att tänkas är att det kanske inte är en odelat bra idé med den typ av strikt parlamentarism som vi har i Sverige. Det låter ju fint först men i praktiken betyder det ju att makten försvinner från den riksdag som vi väljer till en regering som vi faktiskt inte väljer. Man trillar liksom tillbaka i maktdelningsfrågan och tvingas konstatera att det inte bara är författningsdomstol som fattas utan också separation mellan den exekutiva och den lagstiftande makten.
Som vanligt läsvärt och träffsäkert från din sida!
Skicka en kommentar