18 oktober 2008

Måste vi ta oss an EU också?

Detta kan ses som en direkt uppföljning på föregående text om Avgrunden. Där skrev jag bl a att FRA-debatten och det som framkommit därvid gör att vi (=vi medborgare som är engagerade i att bevara och skydda den personliga integriteten som ett demokratiskt grundvärde) måste arbeta på två fronter. Eller med ett kort- och ett långsiktigt svenskt perspektiv om man så vill.

Kanske det inte räcker. Dvs om man ser de två första fronterna som svenska. För det är ju så att numera så lever vi i en värld där gränserna suddas ut, inte minst p g a internet! Vi har ju sett att EU:s regler också har stark betydelse för integritetsfrågorna.

Olof Bjarnason har i en kommentar till förra inlägget lyft fram hur EU behandlar, ja håller på att mygla bort det viktiga "tillägg 166 i Telekom-paketet". Och han hänvisar till Christian Engströms inlägg den 16 okt om detta.
Tyvärr är det väl inte det enda beviset på att integritetsfrågorna är viktiga att bevaka även i EU.

Ja, jag håller med om att EU har en oerhört komplicerad beslutsgång, med många möjligheter till myglande och odemokratiskt handlande.

Men, som övertydligt visats av FRA-frågan, att även om den formella demokratin i Sverige är bättre, så kan det ju gå mycket illa här med.

Är det inte ett slags "statskupp" som FRA-byråkraterna gjort när de med hjälp av en mycket liten grupp politiker tagit över det politiska beslutsfattandet? (Jfr Hans Lindblads första artikel, på denna blogg den 23 sept, http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-lagen-hur-br-sdana-frgor-hanteras.html .)

Men OK, det är väl så att ska vi vara heltäckande så måste vi utvidga vårt problem, vår strid till inte bara två fronter utan tre, eller fyra eller fem!
Detta för att inkludera dels hur vi ska söka påverka aktuella frågor, dels hur vi ska rösta i EU-valet i vår.
Och dels även hur vi långsiktigt ska demokratisera EUs beslutsgång.
Frågan är om vi inte tar för oss en för stor munsbit då?

Betr aktuella EU-frågor kan vi fortsätta som nu, dvs att påverka nuvarande svenska EU-parlamentariker, men frågan är om det räcker, det visar bl a Bjarnason-Engströms exempel redovisat ovan.

EU-valet då? Jag tycker mig se fler mycket bra EU-kandidater från fp i nästa års val. Kandidater från fp kan bli t ex, förutom nuvarande EU-parlamentarikern Olle Schmidt, som ju gjort goda insatser, även förre fp-led Maria Leissner och riksdagsledamoten Cecilia Wikström, båda uttalade FRA-motståndare och goda liberaler.

Men, det blir mycket att ta ställning till och bevaka och arbeta aktivt för. Måste vi prioritera?
Och hur är samsynen om man ser på alla dessa aspekter och områden?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Lars-Erick;

Ja det råder ingen brist på demokratifrågor att ta tag i! Flera fronter.

Rent formellt: vore det möjligt för t.ex. dig att kandidera som riksdagsledamot? Eller måste en enskild privatperson gå med i ett "etablerat parti" för att kandidera till riksdagen?

Om det är möjligt: tänk vilken möjlighet! Att bygga upp tillräckligt av denna "medborgarkänsla" som vi håller på med allihopa, vi i den diffusa, mångfacetterade och levande bloggosfären, och helt enkelt få in en stark fot i riksdagen? Eller varför inte flera?

Måhända är jag naiv. Men det skadar inte att tänka i nya banor...

Något jag ABSOLUT kommer att göra inför både val till EU och Svea rikes riksdag är att läsa på politikernas bloggar. Och jag skulle inte rösta på en enskild politiker som inte bloggar ..

Och precis när jag tänkt så här långt kommer jag på kruxet: 4-procent-spärren. Det är etablerade partier som gäller.

Lars-Erick Forsgren sa...

Olof. Jag är inte 100% säker, men jag tror man måste vara kandidat för ett parti, men det kan man ju kolla.
Lite märkligt eftersom man väljs för en valkrets, inte för partiet.

Etablerat parti, eller ett nytt parti, som ska inregistreras och för det krävs ett ganska stort antal namnunderskrifter, minns inte det heller, men ....

4% för mandat i riksdagen, vilket ger 17 mandat, om man prickar procenten precis (med ngn hundradel på rätt sida).
Eller om man når 12 % i en valkrets! Då får man ett mandat, även om man i riket inte når 4%.

Sen är det ju så att det är partierna som anmäler kandidaterna, det räcker inte att vara medlem. Och vilka som anmäls beror på olika former av nomineringsmöten och/eller interna provval. Bådadera med låg närvaro- el deltagandeprocent...
I en del partier brukar det dessutom finnas en inofficiell spärr som gör att ledningen (på ngn nivå) kan stoppa icke-önskvärda kandidater.
Fast då kan det förstås bli ett himla liv i pressen...

Lars-Erick Forsgren sa...

hittade just vallagen.
här länken, http://www.val.se/valsystemet/lagar/vallagen/

För registrering av parti, 1500 namn, rösträttsberättigade. Om det gäller riksdagsval o parlamentsval.

Man ska registrera sitt partinamn senast sist febr valåret, för att man ska kunna delta i valet det året. Gäller tydligen, så långt jag läst, även EU-val trots att det hålls i juni, rikdagsval hålls som bekant i septermber.

EU-val redan nu i juni nästa år. Om någon skulle vilja registrera ett nytt parti blir det svettigt att få ihop 1500 namn till febr.

kanske lägger jag ut länken som nytt inlägg oxå , om ngn är intresserad.

Lars-Erick Forsgren sa...

ser just ett (obetydligt) sakfel i min första kommentar här.
Prickar man 4% spärren precis så får man inte 17 utan 14 mandat i riksdagen.