08 oktober 2008

Civilkurage, respekt och Hans Lindblad

I ett mail till mig utvecklar Hans Lindblad en aning resonemanget om civilkurage och när man kan ha respekt för andras åsikter.
Jag vet att Hans inte har något emot att jag sprider hans åsikter, så jag tillåter mig att citera ett stycke, där han själv kommenterar sin artikel nu senast.

"Jag relaterar (till) John Kennedys bok om politiskt kurage. Han tar upp ett antal politiker som stått fast vid sin uppfattning även när de mött mycket starkt motstånd. Ett av de exempel Kennedy för fram är senator Taft (som senare förlorade mot Eisenhower ifråga om att bli republikanernas presidentkandidat 1945). Det Kennedy tar upp är Tafts kritik mot Nürnbergprocessen mot naziledarna, där Taft menade att domstolen inte byggde på etablerade grunder. Kennedy delade absolut inte Tafts åsikt, men han fann att Taft hade kurage genom vidhålla sin uppfattning, alltså att han tog självständig ställning och inte vek ned sig bara för att han hade många emot sig."

Hans Lindblad skriver vidare att han kan respektera riksdagsledamöter avsett om de i sak är för eller emot att FRA får spana i kablar.
"Däremot har jag svårt för ledamöter som före valet varit negativa mot att ge FRA ökade befogenheter men sedan efter valet byter sida."
Alltså, att de som efter att ha hamnat i regeringssits plötsligt vill spana på folk, fastän de tidigare var emot det.

Vidare ställer sig Hans frågande till de ledamöter som fram till för någon vecka sedan menade att det för landets säkerhet var viktigt att FRA fick de befogenheter Odenberg och sedan Tolgfors begärde.
"Hur kan de nu, strax efter, godta att FRA får betydligt snävare ramar för sitt agerande? Antingen vilseledde de medborgarna och överdrev hoten, eller också bryr de sig nu mycket mindre om de hot de själva ansett vara allvarliga."

Jag vill gärna att debatt förs i hyfsade former, även om jag kan förstå att man i upprörda ögonblick tar till mindre rumsrena uttryck. Som regel kan och bör man skilja på sak och person, och kunna respektera varandra också när man har olika åsikter. Är de väl genomtänkta och/eller ideologiskt grundade så är det dessutom ganska lätt att känna respekt.

Det bör också respekteras att personer kan känna osäkerhet i frågor där de inte är informerade, eller känner att de inte övertygats av den information de fått. Eller om de utsatts för starka påtryckningar från på olika sätt "närstånde". Att det då kan ta tid att komma fram till ett eget ställningstagade, eller att man ändrar ett ställningstagande efter det man fått mera information och hunnit tänka igenom frågan vidare.

Däremot är det svårt att respektera åsikter som inte är förenade med insikter. Liksom att ställningstaganden ändras till exempel om man för tillfället är majoritetsställning i stället för i opposition.
Och det är svårt att förstå, som i FRA-frågan, att det som ena stunden är så väldigt viktigt, den andra stunden är så oviktigt att man utan vidare kompromissar bort det.

4 kommentarer:

Johan Westerholm sa...

Lars-Erick

Jag har ställt mig samma frågor. Och detta även till interna (s). Hur kan man med någon form av självrespekt ena dagen idiotförklara motståndare och dagen efter med samma frenesi förespråka förändringar som man tidigare just idiotförklarat?

Maktens pris heter heder och självrespekt....

mvh

Johan

Lars-Erick Forsgren sa...

Ja, Johan, det verkar så. Makten är viktigast och allt annat får stryka på foten.

Och det är en sak som det är så svårt för "folk" att förstå. Men det är väl ett friskhetstecken hos "folk".

"Folk" skulle nog uppskatta en modern Adolf Hedin i stället. I vart fall vill jag gärna tro det.

Anonym sa...

Det som förvånar mig och gör mig störtförbannad och även förklarar varför bara trehundra demonstrerade på Sergels Torg är att bloggosfären (de FRA-kritiska) rövslickar Piratpartiet. Jag har som upphovsman och STIM-ansluten följt det partiet sedan dess start. Vet ni om att Piratpartiet vill konfiskera mina rättigheter som upphovsman från dag 0. Deras snack om om icke-kommersiell fildelning är rena skitsnacket. Gå in på The Pirate Bay och räkna annonserna. Således, om Mark eller du lars-eric forsgren smörar opassande, rick med flera kan det förklara varför folkpartiet slåss för att komma över de fyra procenten. Moderaterna har ju fått tyst på fegisen Karl Sigfrid.

Lars-Erick Forsgren sa...

Minata.
Jag vet inte om din kommentar precis passar under denna rubrik, men OK.
Såvitt jag vet så delar inte Mark piratpartiets syn på fildeling o upphovsrätt.
Jag har inte uttalat ngn mening i frågan över huvud taget.

Dessutom, jag anser faktiskt att man kan vara överens om tagen i en stor sakfråga utan att samtidigt köpa hela paketet åsikter från den andre för det.

Liberaler och sossar stod skuldra vid skuldra när det gällde att en gång införa den allmänna och lika rösträtten i Sverige. i kamp mot den tidens höger/konservativa/moderater. Ingedera parten ändrade sina åsikter i andra frågor för det.

Och när sossarna började köra sina socialiseringskrav så var liberalerna under ledning av Bertil Ohlin de hårdaste motståndarna emot det.

Man väljer samarbetspartner och motståndare efter vilka frågor som är aktuella just då.