05 oktober 2008

IO och andra tecken på bristande sjukdomsinsikt

Jan Björklund låtsas självrannsakande i FRA-frågan. Erkänner att han/fp inte skött den så bra. Det är sannerligen en underdrift. Den är katastrofalt illa skött, under all kritik. Att låta partirådet bekräfta 25 sept-uppgörelsen med en ynklig krusidull, det bara förstärker intrycket att Björklund & co inget förstår av frågans sprängkraft. En sprängkraft som kommer av dess ideologiska laddning. Förstärkt av att det är de egna sympatisörerna som känner sig mest svikna - de känner att fp och de andra allianspartierna sprungit ifrån sina grundprinciper.
Har partiledningarna inga hjälpredor som kan tala om för dem vad som händer bland det folk som tidigare röstat på dem? Hör och läser det inte alla som nu bittert deklarerar att de kan inte rösta på något alliansparti efter detta?
Tror de att allt är OK bara för att riksdagskritikerna snärjts in i en kompromiss?

Hade Björklund haft den minsta sjukdomsinsikt hade han självfallet sagt att nu kan vi inte hålla på och trassla till FRA-frågan mera. Nu river vi upp lagen, utreder ordentligt hela saken ur alla aspekter, sedan får vi se vad och hur vi skall göra åt hela detta komplex.
Men det sa han inte.

Och Mona då. Hon tycker att det borde inrättas en integritetsombudsman, en IO. Så typiskt. Låter så välment, menlöst och tandlöst. Men snälla nån, vi har ju en riksdag!
Det rimliga vore ju att varje riksdagsman är en integritetsombudsman - en folktribun! Har alla där i riksdagshuset glömt vad de representerar? Nej, de representerar inte sina partiledare, de ska representera folket, väljarna, medborgarna! De ska bevaka makten, inte låta makten bevaka medborgarna.

Och centern uppges vara inne på Monas linje, och Björklund säger inte nej, inte till en ny byråkrat.
Nya myndigheter, nya tandlösa ombudsmän, mera byråkrati (jfr plåstrandet på FRA-lagen) - det är vad "folkets representanter" kan komma med när de själva inte förmår fullgöra sitt uppdrag!

Nej, vad vi behöver, det är riksdagsledamöter som tar parti för medborgarna, en författningsdomstol med tänder som sätter stopp för lagar som går emot grundlagen, ett mera långtgående personval.

Men för det krävs en sjukdomsinsikt hos våra ledande politiker.
Förändringar kommer att ske, men inte på ett sätt som dagens partiledningar kommer att gilla.

5 kommentarer:

Emma sa...

Kikade in här och vill lämna lite fotspår efter mig :)

Johan Westerholm sa...

Du verkar rätt arg nu....

Jag förstår det

Johan

Anonym sa...

Läsvärt!

http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/Fyraariga-statsministerdiktaturer/

Lars-Erick Forsgren sa...

Tiitut Emma! Jag har ju kikat in hos dig oxå, som du sett.

Johan. Ja, jag är arg, ledsen, besviken, irriterad och upprörd. På 50-talet läste jag (som ung pojke) Milovan Djilas "Den nya klassen".
Dagens politiker"elit" beter sig på likartat sätt. Med stöd av partigrupper som inte vågar säga ifrån, kritiker som tystas, med statligt stöd i st f medborgerligt engagemang etc.
Och bara därför tror de att de har rätt! I sina glasbubblor - eller bunkrar om man så vill.

Men än har jag inte gett upp! Jag noterar nu, enl besked, att än finns en chans. Hoppas det visar sig riktigt.

Lars-Erick Forsgren sa...

anonym.
Jag har inga egentliga invändningar till artikeln om förf-domstol. Förutom att en sådan domstol inte löser alla problem.

Betr invändningen fr Claes Borgström så vill jag mena att medborgarnas inflytande kan kanaliseras (o förverkligas) på flera sätt. Där är maktdelning ett sätt. Är inte självklart att vi väljare vill att en tillfällig majoritet ska ställa allt "gammalt" på huvudet.
Se t ex på USA, där är det ganska vanligt att man röstar fram en president fr ett parti, men en kongressmajoritet med annan färg. För att de vill se en maktdelning. Och så har de en förf-domstol också.