Skuldpresumtion och gillandet av FRA-lagen m.m.

Jag uttryckte nyligen min förvåning över att det inte finns en allmän folklig vrede över FRA-lagen, hur den tillkom och sedan avskalats de "plåsterlappar" som skulle göra den smakligare ur integritetssynpunkt. OK, rätt många protesterade, kraftigt, under 2008. Men inte tillräckligt många, och därefter har regeringen och andra FRA-kramare fått leva utan att bli märkbart störda.
FRA-lagen är ju ett övertydligt exempel på att "oskuldspresumtion" inte är ett levande begrepp i Sverige. Denna lag och andra liknande, är tvärtom exempel på att "vår" överhet anser oss alla som presumtiva brottslingar. Brottslingar som ännu inte åkt fast. Detta borde ju uppröra varje "hederlig" invånare i detta land.

FRA-lagen är i stället en skuldpresumtionslag. Uppenbarligen i överensstämmelse med hur svenskarna ser på sig själva. En som är misstänkt är givetvis detsamma som en brottsling. Att göra skillnad på misstänkt och brottsling, det verkar helt oväsentligt för många. Inte minst för vissa journalister och rubriksättare.

Detta inlägg är delvis inspirerat av Olof Bjarnasons bloggpost om hur SvD blandar ihop begreppen och hur det faktum att den som fångats på en övervakningskamera visserligen kan ses som misstänkt, men att det absolut inte innebär att denne därmed är dömd, dvs en brottsling.

Nåja, dömd blir personen av rubriksättaren, och därmed även av många av läsarna. Är det inte så att uttryck som "ingen rök utan eld", "den som har rent mjöl i påsen, har inget att frukta" de har stor del i "vår" syn på varandra. Dessa fördomar (ja, det är fördomar, dumma fördomar) blåses under och förstärks av medial slöhet att hålla isär begreppen misstänkt och brottsling. Även polisen förfaller numera allt oftare i media till liknande medvetna (?) slarv. (Polisföreträdares argumentation för meningslösa men ur yttrandefrihetssynpunkt skadliga åtgärder, som påstås ska förhindra barnporrbrott, de är samma andas barn.)

Detta slappa synsätt, och hur media - och ibland även vissa politiker - använder begreppen, det är en förklaring till att alltför få inser bl a det skadliga med FRA-lagen.
Det alltför många ännu inte inser är att de alla är brottslingar, enl FRA-lagen och att de därför är övervakade. Den som är övervakad är ju misstänkt. Och en misstänkt är ju brottsling.

Med FRA-lagen ger gammelpartierna (pp) en chans till riksdagsmandat, kanske.

En av FRA-lagens främsta och skickligaste motståndare är Mikael Nilsson. Nu deklarerar han i en artikel i Newsmill att han kandiderar i piratpartiets provval betr vilka som ska ställa upp för (pp) vid valet i sept nästa år. Nomineringarna är ju på gång inom partierna nu. Om några månader vet vi i princip hur de flesta partiers listor ser ut.

Det är en bra och genomtänkt artikel som Mikael N skrivit. Den ger både en klart disponerad genomgång av vad FRA-lagen och dess hantering innebär, dels ger den hans motivering till riksdagskandidaturen. Läs den!

Artikeln har fått en mängd kommentarer. Det är märkligt med en handfull FRA-kramares inlägg, att de är av så bedrövligt låg nivå. Och anonyma. Jag trodde först att en av dem ("Lunchdröm") var något slags försök till ironi eller satir, men det visade sig snabbt bara vara förvirrat.

Alternativet till FRA-lagen efterlyses?
Se då detta t ex: http://klamberg.blogspot.com/2008/08/birgitta-ohlsson-och-camilla-lindberg.html

Betr kandidatur till riksdagen för (pp). Mikael Nilsson är ett bra namn. Men som mera sansade bedömare framhållit beror (pp)s eventuella framgång i riksdagsvalet dels på hur man lyckas upplysa en bredare allmänhet om faran med FRA-lagen, dels på hur man lyckas bredda sin politik så att den, utifrån ett integritetsperspektiv, omfattar många fler frågor.

Det brådskar. Klarar piratpartiet detta?

Rent teoretiskt kan denna höst innebära att något positivt händer betr FRA-lagen. Men det ser inte bra ut. Sossarnas motstånd verkar mycket ljumt och osäkert och mest motiverat av valtaktiska skäl. Det är möjligt att resultatet bara blir att någon eller några av FRA-lagens motståndare (Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson, Agneta Berliner?) känner sig tvungna att markera sitt avståndstagande, men att lagen består om än med lite kosmetika påsmetad.

Det vore tragiskt! Men det skulle onekligen öka piratpartiets chanser, om det förmår ta dem.

Skälla kan kännas bra, men rikta det mot rätt adress

Dagens stora debattämne har givetvis varit , i skuggan av USA-valet, "nyheten" att FRA-lagen träder i kraft 1 jan utan de omtalade femton punkterna.
Jag kan inte påstå att jag blev förvånad. Det som förvånade mig var att radion drog upp det som en nyhet. Visst, det blev en nyttig påminnelse, men jag tycker det var ganska klart direkt efter 25 sept att FRA-kramarna tänkte sig göra på detta sätt. Först lagen, sen ta god tid på sig att titta igenom hur de ska manövrera motståndarnas femton punkter. Så skriva ett lagförslag, remissa det och göra en proposition till riksdagen. Allt medan lagen rullar på som om inget hade hänt.

Den starka reaktionen nu mot regeringens och Tolgfors agerande visar att väldigt många kritiker utanför riksdagen inte riktigt tagit till sig detta. Många har - fullt berättigat - riktat kritiken mot oklarheterna i den femton punkterna, och nöjt sig med detta.
Jag tror att vi måste vara mera envetna än så, och samtidigt mera långsiktiga.

Det vi måste inse att FRA-lagens förespråkare är skickliga taktiker, och att de inte ger sig i första taget. De kommer att fortsätta att manövrera för att få det som de vill. Och de planterar nyheter som det passar dem.

Vi som är kritiska måste vara lika skickliga. Vi måste nu se frågan i flera steg. Första steget är att dels rikta kritiken mot den formellt riktiga men omoraliska hanteringen mot regeringen, Tolgfors och partiledningarna. Dels uppmana de interna kritikerna att ryta till ordentligt.
Tala om för dem att de inte ska sitta stilla, utan betona för partiledningarna att de inte är nöjda, att uppgörelsen råkar i fara om regeringen fortsätter hanterandet på detta sätt, att lagen måste läggas på is tills punkterna är utredda till kritikernas "fördel". Och blir de inte nöjda så river de upp kompromissen. Fp-kritikerna har ju partirådsbeslut som indirekt ger dem tolkingsföreträdet.
Självfallet måste de använda detta vapen. Men då måste vi stödja dem så att de känner att det är viktigt för en bred opinion.

Steg två kan bli att under det att lagen läggs på is så kan det bli klart för fler att problemen är så stora att det är lika bra att riva upp eländet och ta om det från början, och skifta perspektiv. Att se det ur ett medborgarperspektiv - med integritetsskydd.

Om det inte blir så, så har i vart fall lagens konsekvenser förhoppningsvis blivit bättre belysta. Och ett alternativt andra steg blir då att kämpa för att Camilla Lindbergs förslag om en Integritetsbalk går igenom. Liksom andra förslag i samma riktning.
På sikt kan därmed integritetsfrågan ros hem den vägen. Både för en FRA-lag i någon form, som för andra frågor.

Pratet om en sanningskommission som skulle gräva i FRAs historia är för dagen ett sekundärt krav. Viktigt och riktigt i sig, men låt det inte bli en ursäkt för att inte göra bästa möjligt i den akuta situationen.

Vi bör nog också tänka på att om sossarnas ledamöter släpps fria att rösta som de vill, så skulle nog många rösta för en FRA-lag, förmodligen en ännu värre än den som beslöts om i juni. Det känns svårt att lita på vänstersidans pålitlighet med tanke på dess historia i denna fråga. Självklart ska de påminnas om sina löften om "riv upp". Men det känns inte bra att behöva lita på att de verkligen gör det, om frågan förblir olöst till efter valet om två år.

Nu gäller det alltså att rädda vad som räddas kan. Ge mod till de kritiska och se vad som kan och måste göras NU.

Sedan får vi ta Camillas integritetsbalk som hjälpmedel för resten. Har ni läst den?

Frågorna växer - hur ta hand om tiden efter FRA?

Detta med FRA-lagen och dess konsekvenser växer alltmer. I och för sig känner jag nog att den i sig är slutharvad. Det som gäller är nu att få nejet igenom. Det är steg ett. Dock ej steget.

Det bekymrande är att så mycket annat blottats i vårt samhälle. Märkliga och oärliga debattmetoder. Maktarrogans och maktsträvan utan ideologi. Spelet på fördomar och okunskap för att driva igenom en fråga och sedan söka tiga ihjäl den. Klyftan mellan folket och makten. Partipiskor som viner mer än man kan tolerera i ett demokratiskt samhälle. Närliggande frågor som hotar vår integritet på andra områden eller fora.

Och vad ska vi göra efter FRA?

Alltså, ett exempel. Om nu någon detalj i Fokusartikeln är en aning fel, så ändrar det föga av totalbilden av hur det gick till med FRA-lagens genomdrivande. Det man redan visste är illa nog, och bekräftas i stort av artikeln. Jag kände sympati för M Odenberg när han avgick som försvarsminister, men hans agerande och argumenterande i FRA-frågan har tagit bort all min respekt för honom.
Bea Ask tyckte ju rätt betr FRA, men vågade inte ta strid för sin uppfattning.
Att det finns tecken på nytt och mera "strul" i närliggande frågors behandling i EU gör ju inte saken bättre. Som jag skrev, i en kommentar till en kommentar hos Mark Klamberg, så när vi klarat hem FRA-lagens avskaffande (vilket vi måste göra) så återstår fler strider. Först kanske visavi EU. Men även med andra åtgärder för att restaurera demokratin, i Sverige och i EU. Som detta med en svensk författningsdomstol. Bättre personval. Etcetera.

Det börjar kännas jobbigt för den som måste göra detta från en frivillig lekmannaposition, men vi har ju inget val när de välavlönade heltidspolitikerna inte fullgör sina uppgifter på rätt sätt.

Frågan är vilka vi ska sätta i deras ställe vid valet 2010. Svikarna, de flesta av dagens allianspolitiker, är för många och de rakryggade FRA-motståndarna i riksdagen är för få. Och även om vi FRA-motståndare är många och ofta mycket kunniga i integritetsfrågor, så hur ska vi matcha fram nog många som kan fylla upp de vakansblivande stolarna?

Det vore ju ett nederlag om vi tvingas att välja om de som svikit oss!

Vi måste hitta folk som både vill och kan ta över, och vars åsikter vi kan dela även i annat än FRA-frågan. Det kan bli en lustig legion av okorrumperade pensionärer och unga frihetsälskande liberaler (med olika prefix). Och många som kanske inte vill sätta någon ideologisk stämpel på sig som för mycket kan kopplas till ett "gammalt" parti.

Jag tror, speciellt om vi tar hem spelet om FRA-lagen, att fp kan få tämligen många nya sympatisörer. Inte p g a partiets agerande, utan p g a de modiga sex fp-kvinnorna.
Hur det går i de andra partierna vågar jag inte ens spekulera om idag.

Men visst kan FRA-frågan bli en välkommen vitamininjektion för demokratin, om det går vägen och om partierna rätt kan förvalta detta nya intresse.
Men jag känner också att det kan bli - oavsett utgången betr FRA - ett bakslag om FRA-kramarna tillåts väljas om. Om vi inte kan få fram tillräckligt många engagerade presumtiva politiker som kan föra vidare ett nyväckt intresse för viktiga ideologiska frågor in i riksdagens vardagsarbete.

Fokusartikeln avslöjande om FRA.kramarnas taktik

Söndra och härska, det är FRA-kramarnas taktik.

Det är inte överraskande längre, men tydliggörs i Fokusartikeln på ett brutalt sätt. Många har upprörts över det. I de kommentarer jag läst finns en stark känsla av besvikelse över att det demokratiska systemet kan fungera på detta sätt. Att det i ledande positioner kan befolkas av individer som spelar ett så rått maktspel.

En dragkamp mellan olika grupper, ideer och departement finns alltid. Men åtminstone jag tycker mig ha anat att tidigare fanns det oftast någon grundläggande ide som man hade olika åsikter om. Inte bara ren och rå maktkamp.

Fokusartikeln lyfter fram, och gör än tydligare än vad som visats tidigare, hur FRA-lagens trixades fram utan djupare beredning, i ett spel mellan justitie, som var emot, försvarsdep som ville ha den, och finans som framför allt inte ville bli omkullsprunget av andra. I den smeten satt några trängda och okoncentrerade partiledare, som kommenderades av Reinfeldt. Sen har de inte våga erkänna hur överkörda och överrumplade de blev.

Tvärtom har de senare tillsammans med sina partiledningar piskat ihop sina skaror i riksdagen på ett skamligt sätt. Nu spekuleras om beskrivningen stämmer i alla detaljer, och vem som lidit mest. (Och det finns antydningar, som FRA-kramarna kan spela på i sitt taktikspel för att söndra.)

Det är oväsentligt. Det viktiga är att så får det inte gå till. Nu måste vi som är övertygade FRA-motståndare stödja våra parlamentariska företrädare. Och övertyga de vacklande så att de inser frågans allvar och försöka ge dem mod att åter ställa sig på rätt sida.

Partilojaliteten är inte det viktigaste, det är skyddet för den personliga integriteten. Det går inte att lappa och laga. Det går inte att kompromissa på 18 juni-lagens grund.
Självklart kan det vara taktiskt av dem att visa god vilja, men lagen måste rivas upp! Demokratin får inte gå i baklås genom att slå knut på sig själv.

Riv upp, gör om, gör rätt.

FRA-troll, demokratiska brister med mera

Det är en sällsam upplevelse att se hur diverse "troll" och mullvadar uppträder med kommentarer på olika bloggar och uttalar stöd för FRA-lagen. Praktiskt taget alltid mer eller mindre anonymt. Dessutom oftast med argument så uppenbart bristfälliga för att inte säga rent felaktiga med medvetna "missuppfattningar" och rent vulgära ibland. Hur korkade tror de att svenska folket är?
Reinfeldts översittaraktiga beteende är bara en bekräftelse på detta. Vi har sett det refererat i teve, men även Johan Ingerö har insiderinfo om detta. Kolla länken: http://ingero.blogspot.com/2008/09/moderaterna-lider-av-irrationellt.html

Min reaktion blir: har FRA-kramarna så lite på fötterna att de måste agera på detta sätt?
Det gör saken faktiskt än mer skrämmande att en fråga, en lag drivs igenom med sådana tunna och enkla argument. Det visar på ytterligare en brist i vårt demokratiska system.

Det är skönt att veta att FRA-motståndet bland de tunga fp-instanser, som kan avgöra detta, är fortsatt starkt. Såväl Mark Klambergs egen fp-avdelning, med flera statsråd och riksdagsledamöter bland medlemmarna, som Stockholms partidistrikt (med ytterligare tunga namn - på båda sidor) står fast vid Nej till FRA-lagen.

Därmed har "de sex fp-kvinnorna" ett starkt stöd i fp-landet utanför riksdagshuset. Det bör vara skönt för dem att veta, liksom den ständigt växande anslutningen av tunga liberaler till fp-uppropet emot FRA. Ett nytt tungt namn på nej-listan är för övrigt Olle Wästberg, med bl a många år i riksdagen och partistyrelsen på sin meritlista.

Ännu en brist i det demokratiska systemet, som jag även påtalat, är i den ytterst begränsade mån som ledamöter "tillåts" tycka och tänka annorlunda än partiledningen, och även att då rösta efter samvete och ideologi, något som (enl Mark Klamberg) togs upp av Gabriel Romanus vid fp i Stockholms möte häromdagen i FRA-frågan. Än mera aktuellt blir detta mot bakgrund av de enskilda påtryckningssamtal som ledamöter utsätts för, liksom den kollektiva mobbning som verkar förekomma inom moderaterna.

Att kvitta ut ledamöter med åsikter som inte stämmer med partiledningens, genom att tvinga dem att sjukskriva sig är ju helt förkastligt! Dessutom brukar inte minst moderaterna kalla sådan sjukskrivning utan sjukdom som försäkringsfusk.
Framtvingat fusk, av de som säger sig bekämpa fusk!

Från en fd riksdagsledamot har jag dock fått synpunkten att det torde bli svårt att grundlagsfästa en hållbar regel som omöjliggör tvångsutkvittning. Partierna vill behålla makten över ledamöterna!

F.ö. måste givetvis remisstiden betr nya behandlingen av FRA-lagen förlängas avsevärt.

Och ett memento är att socialdemokraterna sannerligen inte är några integritetsivrare i vanliga fall. Se: http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3Fstat%3D0%26ArticleID%3D2008%255c09%255c18%255c301367%26SectionId%3DEttan%26menusection%3DStartsidan%3BHuvudnyheter , en nyhetsartikel i Dagens Industri om hur de agerat betr samarbete med diktaturens Saudi-Arabien betr bl a signalspaning.
Vi får hoppas att s i FRA-frågan också håller loppet ut. Dvs om inte regeringen frångår sin självplågartaktik, ger sig och som eget initiativ river upp lagen.

FRA. Vem ska de spana på?

Redan för någon vecka sedan nämnde jag i ett inlägg, mera i förbigående, att brittiska underrättelsetjänsten nu insett att det inte går att spana på terrorister som ingående i någon grupp. Det nätet "fångar" alltför många, så det blir meningslöst, den "information" man får blir så omfattande att eventuella verkliga terrorister slinker undan. Eftersom de är individer, som kan se ut hur som helst. De behöver alltså inte vara skäggiga, invandrade muslimer eller enligt någon annan stereotyp. Det har visat sig att det inte duger att söka efter sådant som politiska åsikter eller religion. Det kan vara välrakade och välartade ynglingar i kostym, eller tjejer i jeans. Eller inte... dvs som folk är mest.

De är individer, som du och jag. Ska vi därför alla kollas, när det inte finns misstanke mot oss som enskilda individer?

Signalspaningsförespråkarna brukar försvara sig genom att påstå att lagen inte ger rätt att spana på enskilda genom massavlyssning. Jasså? Det är mest en strid om ord. De facto är det ju det som kan ske. De säger att FRA ska använda "sökbegrepp". Ett sökbegrepp kan vara många olika saker. Gemensamt är dock att det är något slag av klassifisering av medborgare, som kan framkomma genom kartläggning t ex av kommunikation och sociala mönster. Och att för att komma dit måste de massavlyssna - där kommer det första integritetsintrånget in - och så sortera ut agnarna från vetet. Man samlar in en massa integritetskränkande information för att därigenom, via sökbegrepp för grupper, komma ned på individnivå, hoppas man.

Frågan är om de hittar något "vete" på detta sätt.

Däremot är det klart att med nyss antagna lag (som egentligen är en ny lag plus ändringar i tre andra lagar, allt i ett paket som togs av riksdagen den 18 juni) så sker allt detta utan att det finns misstanke om brott mot rikets säkerhet. FRA ska "bara fiska" i det som går genom internetkablar.

Alltså. Det är inte effektivt att söka presumtiva brottslingar genom sökbegrepp som innebär grupptillhörigheter. Och FRA-kramare säger att det inte ska massavlyssnas på individer utan efter "sökbegrepp". Men ändå ska det avlyssnas - men utan att det finns skäliga misstankar.

Är det någon som ser logiken i detta - och att det skulle vara förenligt med integritetskydd och "FRA-lagen" som den är konstruerad?

F.k. en replik till ett par FRA-kramare.

Det var utomordentligt att DN-debatt igår tog in den granskning de tretton forskarna gjort av FRA-lagen .
Jag tror att det är viktigt att sprida kunskapen om FRA-lagen utanför bloggarna. Och pappersmedia är en viktig kanal för denna vidare spridning.

Samma dag, den 3 sept återfanns i Piteå-Tidningen en debattartikel från ett par FRA-kramande centerpartister. Rubriken var: Utan spaning, ingen aning. Jag har hittat den texten i några andra tidningar också. Jag skrev i går kväll en liten replik och sände till PT. Eftersom jag inte vet när eller om den tas in så lägger jag in den här också, för kännedom.

"Utan analys ingen aning. Därför riv upp FRA-lagen, utred och gör om.

Centerpolitikerna Stefan Tornberg och Staffan Danielsson hade den 3 sept ett inlägg i PT där de argumenterade för FRA-lagen. Samma inlägg har även funnits i andra tidningar med samma rubrik, ”Utan spaning ingen aning”.

Rubriken (till deras artikel) antyder att signalspaning, i den form FRA-lagen ger möjlighet till, är nödvändig för Sveriges försvar och underrättelsetjänst. Underförstås därmed att FRA-lagens motståndare inte vill ha koll på utrikes hot mot Sverige och inte vill ha ett försvar. Detta är självfallet helt befängt. Jag har i den omfattande debatten inte sett en enda kritiker av lagen som har den inställning som centerpolitikerna antyder!

Det motståndarna vill är att den underrättelseverksamhet, som måste bedrivas, ska ske effektivt och med skydd för den personliga integriteten. Detta framgår med all tydlighet av den debattartikel som infördes samma dag i DN med rubriken ”FRA-lagen medför massiv kartläggning av oskyldiga”, skriven av tretton forskare/experter. I den artikeln smulas sönder alla argument som Tornberg-Danielsson har i sin PT-artikel.

Den debatt som följt efter det smått tumultartade beslutet i riksdagen den 18 juni har bland annat visat att det inte är mängden information som FRA (eller andra underrättelseorgan) har, som är viktigast, det viktiga är att kunna analysera information. Idag ifrågasätts om den analytiska kunskapen finns i tillräcklig grad.

FRA självt (sic!) har hävdat att de inte kommer att kunna bearbeta alla mängder data som lagen ger dem möjlighet att samla in (oavsett vilken terminologi man använder). Detta för att lugna kritikerna att det inte blir en ”massavlyssning”. Men faktum är att lagen ger möjligheten. Vidare påstås att lagen inte ska ”drabba” de som bor i Sverige. Som om internet har några gränser! All trafik som går via en server i utlandet drabbas. Och utländsk trafik går, hittills, ofta via svenska servrar, därav den norska oron. Med FRA-lagen kommer dock utländsk internettrafik att söka gå runt Sverige, för att undvika att hamna i FRA:s garn.

Lagens moståndare vill att spaning endast ska kunna ske när det finns skälig misstanke om brott (mot rikets säkerhet). Lagens försvarare, som centerpolitikerna, menar att då kan det inte bli någon spaning, och det verkar de sörja djupt över. Vi motståndare håller på den rättstradition som utgår från att man är oskyldig tills motsatsen bevisats, oskyldiga ska inte drabbas. Lagens försvarare vill motsatsen, varje människa är skyldig till han/hon bevisat sin oskuld. Vi anser att detta är en kraftig inskränkning i rättssäkerheten och den personliga integriteten.

Debatten har visat, och lagens försvarare har inte kunnat övertyga om något annat, att lagen inte skyddar integriteten, att den kan (ja måste, som lagen är utformad) omfatta stora delar av svenska folket, som individer, genom de sökbegrepp som kommer att användas och när införskaffade data sammanställs i s.k. sociogram. Att undanta speciella grupper (tidningar, advokater etc) är tekniskt närmast omöjligt att göra bland annat pga att då måste först en sortering ske, som innebär en granskning i någon form, som skiljer agnarna från vetet.

Det finns många fler aspekter, men för att inte gå vilse i teknikaliteter räcker det att konstatera att principerna om personlig integritet måste upprätthållas, och att alltför mycket framkommit som visat att FRA-lagen inte kan fungera som dess tillskyndare säger att den ska fungera, och samtidigt finns alla dessa frågor och den oro som motståndarna har och som inte kunnat viftas undan.

Min slutsat blir, riv upp lagen, utred ner i botten, gör sedan om på ett rättssäkert och integritetsskyddande sätt."
---
Jag hoppas att fler gör som jag, bemöt de artiklar som FRA-kramare får in, även i landsortspressen. Och skriv även egna, utredande artiklar (dock inte för långa) som visar varför vi är oroade för FRA-lagen.

Kommentar kring DN-debatt om FRA-lagen

Här lite kommentarer till just citerad DN-artikel av tretton forskare om FRA-lagen och massavlyssningen.
(Direktlänk till artikeln: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=823492 )

De främsta argumenten för FRA-lagen och emot lagens kritiker verkar vara att lagen tvärtom skyddar integriteten, att inga svenskar kommer att drabbas, att lagen begränsar spaningen eftersom den idag är oreglerad (sic!), man spanar inte på individer utan på sökbegrepp, att FRA inte "säljer" (dvs inte byter eller vidarebefordrar) insamlad info till främmande makt, eller att de inte får göra så.
Det anförs också att FRA-lagens kritiker blandar ihop begreppen med FRA-PUL, den egna personuppgiftslag som gäller för FRA. Detta enligt tämligen likalydande kommentarer som härstammar från Allan Widman och Carl B Hamilton (båda fp), den senare dessutom medlem i den fp-avdelning som Mark Klamberg är ordförande i. Och den avdelningen är en av de nio fp-avdelningar i Stockholm som gemensamt går emot FRA-lagen!

Jag menar nog att DN-artikeln pulvriserar alla dessa argument, och fler därtill. Och självfallet måste man ta i beaktande FRA-PUL när man ser på FRA-lagen. De hänger ju ihop och därigenom får, som jag ser det, FRA-lagen de möjligheter som vi inte finner förenliga med personlig integritet. Att man säger sig använda sökbegrepp är ju en ordlek som döljer att i det finns persondata i sociogram. Det är inte omöjligt att FRA-PUL borde ses över också, men de värsta konsekvenserna verkar den lagen få i och med att FRA-lagen kommit till stånd.

Summan av kardemumma blir, med FRA-lagen, att integriteten inte skyddas som den borde, att i Sverige boende personer (och många utomlands också) som är helt oskyldiga kommer att kunna granskas genom de data som insamlas och som systematiseras i s.k. sociogram

FRA-anhängare menar också att det som vi vill utreda redan är utrett. Jasså, varför då all denna oro och varför kvarstår alla dessa frågetecken?

Om allt är solklart och jättebra med FRA-lagen, hur kan det komma sig att de inte lyckas övertyga oss om dess förträfflighet även beträffande integritetsskyddet?
Vi är ju inte emot vare sig försvar eller underrättelsetjänst, vilket ofta antyds av FRA-kramarna.
Det vi är emot är insamlande av data över oskyldiga personer mot vilka inga misstankar finns, enskilda eller hopfogade i s.k. sociogram och hur man än leker med orden för att dölja denna insamling. Vi vill bevara och skydda personlig integritet, liksom yttrande- och åsiktsfrihet.

Dompan död och annat elände.

Först kände och känner jag mig bedrövad och sorgen av beskedet om Dompans död. Visst, han var inte längre helt ung, men ändå. Arne Domnerus var en person som personifierade svensk jazz på flera sätt.

Var så upptagen av vardagliga saker, vilka dock inte var nedstämmande på något sätt. Lille sonen befanns vara helt OK och mer än det vid treårskollen på BVC.

Så ser jag detta om Telekompaketet. Detta om en knasig EU-parlamentariker från Estland (var det väl) knåpat ihop en grej som skulle innebära dödsstöten för den fria debatten på bloggarna. En censurgrej av högsta potens.

Är det för att avleda intresset från FRA-debatten i Sverige?

Och nu erfar jag att FRA-tillskyndarna menar att i dagens DN-debattartikel så har de 13 forskarna blandat ihop två lagar, dels FRA-lagen, dels FRA-PUL. Som om detta skulle göra FRA-lagen smakligare om den kan tillämpas enligt FRA-PUL.
Jag finner det närmast löjeväckande, denna debattmetod.

Moral, inget för FRA-kramare? Demokratin i diket.

Skickade Anna Trobergs frågor om det moraliska i FRA-lagen till några riksdagsledamöter. Svarsfrekvensen har inte varit överväldigande.

Någon sa kort och gott att det finns inget i FRA-lagen som är omoraliskt.
En annan var lite mera utförlig, men sa i princip samma sak. Lagen förhindrar att FRA tar del av privat information (häpp!). "Var skulle det ske att staten (FRA) kartlägger sociala kontakter?" Och, i så fall, är det polisens sak... (Va, där kom motsägelserna igen om vad som kan ske genom FRAs spaning.) Om det är moraliskt rätt om staten (via FRA) kan registrera din politiska tillhörighet går inte att svara ja eller nej på. Etc. Det här med moral det är svårt det, tydligen.

Men, sättet att svara är belysande i sig. Och gör mig än mera oroad av denna lag. Och av de som ligger bakom den och stöder den.
Demokratin har kommit på avvägar, långt ifrån sitt ursprung. Rent av hamnat i diket.
Låt oss hjälpas åt att restaurera den!

Kanske jag plågar ytterligare några i riksdagen med frågorna. Om jag känner att det är mödan värt. Det känns tveksamt...
Kanske är andra metoder bättre? Vem vet. Ge mig gärna en kommentar om det!

Länk till Annas blogg: http://rosettasten.com/2008/09/01/fra-lagen-vs-morallagen/

FRA-lagen. Sociogram var ordet. Med mera.

Jag missade tv-debatten igår om FRA, av någon märklig anledning. Det gjorde inte Mark Klamberg, han var till och med där och deltog. Från detta har han rapporterat i sin blogg ( http://klamberg.blogspot.com/2008/08/svaret-r-sociogram-i-analysdatabasen.html ) och ger en del upplysningar som är ganska ruskiga. Även de kommentarer till detta som redan inkommit är upplysande, och obehagliga.

Det har ju påståtts att FRA inte "spanar" på ord. Nu kom förklaringen, de använder sociogram! Kolla gärna det ordets betydelse på Wikipedia. Innebörden är dock att "vi lämnar alla elektroniska fotspår, genom betalningar, mail och telefonsamtal. Allt färdas i fiberoptiska kablar och allt som går genom de berörda kablarna överförs till FRA. Olika typer av människor rör sig på olika sätt vilket gör att man kan skapa profiler (sociogram). Det går bra att identifiera mönster även om trafiken är krypterad och utan att söka på text i meddelandet. Reduktion är att man plockar ut nyckeldata ur ursprungsmeddelandet där det senare ej sparas. Nyckeldatan hamnar i analysdatabasen för att bygga upp sociogram." (citat från Marks blogg)

Det är ju än mer skrämmande att FRA genom sin spaning kan kartlägga allt detta. Synnerligen intressant redovisat av Mark, kolla in hans blogg.
Läs också redovisningen om FRA:s PUL , som innebär att man kan kartlägga och använda sexualliv, etnicitet och politisk åskådning som sökbegrepp. Integritet är det inte fråga om det minsta.
Sannerligen, ju mera man gräver och tar del av fakta i denna fråga, ju märkligare blir FRA-lagen när man försöker koppla ihop den med begreppet integritet.

Det som framkommer av alla debatter, på internet, på TV, på olika hearings bildar en alltmer skrämmande bild av vår "överhet" och hur den ser på oss vanliga väljare!

Dock - en god sak av denna FRA-historia är just hur många i riksdagspartiernas toppar (och diverse byråkrater) avslöjar sin märkliga demokratisyn. Det gör att vi kommer att kolla dem än mera framöver. Fortsätter de på detta sätt kommer vi att kunna utkräva ansvar på valdagen.

Dvs, om vi inte dessförinnan betecknats som säkerhetsrisker och genom någon märklig och i smyg införd lag förhindras att rösta.

Men demokratin är värd att kämpa för - när de som säger sig försvara demokratin så skändligen kränker den med sitt praktiska handlande.

Jag hoppas att denna debatt också väcker många av de som röstade ja den 18 juni, och att de nu vågar visa att de inte godkänner motiven för FRA-lagen utan sätter bevarandet av demokratin högre!

Hur vill vi ha demokratin och politikerna?

Jag har tidigare skrivit om hur FRA-debatten blottlagt brister i demokratin, bl a i mitt öppna brev till fp´s partisekr Erik Ullenhag (länk: http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/08/ppet-brev-till-fps-partisekreterare.html ) men även i andra texter. Ser att alltfler nu funderar i liknande banor, t ex Farmorgun den 28 aug (länk: http://farmorgun.blogspot.com/2008/08/fra-i-svt-debatt.html ) och signaturen Rikard i en kommentar till Mark Klambergs blogg ( http://klamberg.blogspot.com/2008/08/r-du-redo-fr-sanningen-om-omrstningen.html ).

Om inget annat gott kommer ut ur FRA-debatten så har den i vart fall stimulerat människors intresse för att bevara (restaurera) demokratin. Frågan är om de ledande politikerna i våra partierna har samma intresse?

Inser de ens behovet av ett medborgerligt engagemang - eller vill de spela ensamma i maktens korridorer? Alltför många yttranden av alltför många toppolitiker i FRA-frågan inger farhågor. Att inte inse klyftan till väljarna är farligt, inte bara för de politikerna, utan för demokratin som sådan! Att blunda bereder marken för antidemokratiska krafter!
Vad nyttar det då om vi får aldrig så många "FRA-lagar" som kollar varje människa in i minsta detalj???

När jag tänker på vilka politiker som jag uppskattat och som jag får något slags förtroende för, så är det de ärliga politikerna, oavsett parti och idéologi. Jag uppskattar ärliga gammelkonservativa som inte hymlar med sin åsikt. Och jag har lättare för ärliga gammelkommunister än för "rödvinsvänstern". Inte så att jag det minsta sympatiserar med deras åsikter, men de har en ideologi och står för den. De är ärliga, och ingendera av dem är faktiskt farliga för demokratin. De vill det bästa, även om jag anser att vägen är förkastlig. Och även om diskussioner med dem kan vara besvärlig pga av deras trosvisshet, så kan man diskutera utifrån resp grundsyn.
Ibland kan man till och med ge och få erkännanden om både mål och medel.

Det jag inte kan med är när målet ska rättfärdiga medlen. Det gäller både i diskussioner med kommunister - och när FRA-kramare vill försvara demokratin med odemokratiska metoder (vilket jag anser att FRA-lagen är).
Inte heller kan jag känna någon respekt för politiker som så uppenbart manövrerar bara för att få eller behålla makten.
Det är vad som man vill göra med makten som är det viktiga, och om man är beredd att lyssna på och ta hänsyn till folket i en demokratisk debatt.

Taktiskt och otaktiskt i FRA-frågan.

Från FRA-kramare reses alltmer kravet på "balans" i debatten och detta från varje enskild människa som debatteras. Jag uppfattar det så att FRA-kramarna främst finns inom riksdagen, regeringen och den närmsta kretsen kring dem, liksom bland politiserande byråkrater inom FRA och vissa politiserande militärer. Dvs folk som är eller agerar som politiker på hög nivå, och därmed är skyldiga att uppträda och agera tämligen balanserat. (Jfr m-ledamoten och militären Göran Petterssons föga balanserade "argumentering".)

Att ställa samma krav på varje medborgare är däremot synnerligen övermaga. Visserligen tror jag att debatt många gånger vinner på att föras i en lugn och saklig, analyserande ton, men det kan inte åläggas varje engagerad människa att vara så. Enskilda väljare måste få välja det sätt att uttrycka sig som han/hon kan. Och vrede och upprördhet är legitima känslor i fall där man känner sin personliga integritet hotad. Det måste de "balanserade" makthavarna förstå och acceptera.

Inte heller kan en riksdagsledamot avkräva en vanlig, engagerad väljare att kunna presentera fullständiga alternativ till förslag från makthavarna (som ju förfogar över stora utredningsresurser, hur nu de används... ) som den enskilde har invändningar emot.
Däremot bör enskildas sakkunskap i olika frågor tas tillvara. Denna sakkunskap förefaller dessutom, i vart fall i FRA-debatten, överträffa den "expertis" som makthavarna hittills använt sig av.

Men hur ska frågan om signalspaningslagen hanteras vidare? Hur ska vi få ett bättre integritetsskydd och hur ska vi motverka de skadeverkningar för demokratin, som makthavarnas behandling av denna fråga, skapat?

De värsta FRA-kramarna kan vi knappast rubba, de verkar inte emottagliga för sakargument, utan tvärtom lider de av en argumentnöd som närmast är pinsam och som visar att de målat in sig i ett hörn.
Många av FRA-kramarna och även en del andra ja-röstare, som i grunden är tveksamma, anser nog att det förekommer övertoner i debatten från nej-sägarna. Och visst gör det så. De vänder sig emot extrema, närmast anarkistiska uttalanden från folk som vänder sig emot all kontroll överallt. De tveksamma vill dock ofta ha en kompromiss.

Dessa tveksamma är vår målgrupp!

Vi måste därför vinnlägga oss i att söka upp de tveksamma och diskutera med dem. Vi måste visa att en kompromiss inte löser frågan om integriteten. Vi måste få de tveksamma att grubbla över om signalspaning/massavlyssning är den bästa vägen för att skydda Sverige. Att säga ja eller nej till signalspaning eller FRA-lagen är inte detsamma som att vara för eller emot underrättelseverksamhet eller försvar. Vi måste övertyga dem om de ytterligare oönskade konsekvenser som FRA-frågan fått och kan få för demokratin i Sverige.

Jag tror att vi måste använda både ironi och saklighet. Ironi är svårt (alla förstår det inte), men rätt använd mycket effektiv. Men framför allt måste vi "balanserade", men definitiva motståndare till FRA-lagen vara sakliga och analytiska, samtidigt som vi visar en ödmjuk inställning till de tveksamma, utan att därför kompromissa bort vare sig integritetskravet i sig eller demokratiska värden i övrigt.

Pinsam Tolgfors om Georgien och FRA

Tolgfors, avrustningsministern, är en riktig pratmaskin. Hörde hans kommenterande igår kväll i TV om Georgienkriget. Men inte behöver vi ett försvar för det inte...
Däremot så lyckades han inflika att Rysslands krig mot Georgien visar att det behövs signalspaning. Pinsamt!

Det detta tragiska krig visar är att Sverige behöver ett effektivt och starkt försvar. Vad gäller underrättelsesidan kunde krisen och kriget ha förutsetts om intelligenta människor nära regeringskansliet läst några morgontidningar, varav några utländska också.
Däremot så skulle ingen signalspaning i världen ha förhindrat kriget, inte heller skulle vårt försvar blivit starkare av det.

Tror verkligen Tolgfors och de andra FRA-kramarna att svenska folket är dumbommar?

FRA-kramarnas väderkvarnar

Hörde för en stund sedan i radions P1 i Godmorgon världen, en kommentator Ulf Wickbom(krönikör närmast) försöka sig på en FRA-vänlig analys. Ganska snärtigt, men ack så fel. Hela resonemanget utgick från FRA-lagens motståndare är motståndare till kontraspionage etc.

Kan inte FRA-kramarna argumentera för sin sak utan att bekämpa väderkvarnar? Varför tillskriva FRA-lagens kritiker ståndpunkter de flesta av dem (oss) inte innehar?
Vi är inte anarkister. Vi inser att Sverige behöver en underrättelsetjänst. Men - och det är det viktiga - den ska tjäna oss. Den skall fungera som ett skydd för demokrati och yttrandefrihet och integritet. Vi vill inte ha ett kontraspionage som gör sig till våra domare och som ser oss som skyldiga (till vad?) intill vi bevisat motsatsen.

Det är inte heller FRAs sak att argumentera för en lag som ger dem möjligheter av oanat slag. FRA ska följa lagarna och lagstiftarnas intentioner. Inte pådyvla dem lagförslag som gör FRA till en stat i staten. Kontraspionage är nödvändigt, men spionromantiker som kräver snart sagt obegränsad insyn i och kontroll av vanliga medborgares liv och leverne, de vi vill inte ha.
Inte ens om de förnekar att de kan göra vad lagen ger dem möjlighet till.

Vi vill inte har ett FRA som kämpar emot väderkvarnar. FRA har inte förhindrat kriget i Georgien, och skulle inte ha gjort det med den nya lagen heller! Lägg inte ut dimridåer!

FRA-kramarna har lancerat en ny princip

En del (många) av FRA-kramarna anser oss kritiker naiva eller okunniga när vi kräver att det ska finnas brottsmisstanke innan svenska medborgare ska utsättas för avlyssning/kopiering/insamling av kommuncerade uppgifter.
Man (dvs FRA) måste spana på alla, för man kan inte veta vem som begår något brott.

Alltså, alla är misstänkta så länge ej annat bevisats.

Dvs, precis motsatsen till den rättsprincip som det västerlandet hittills vilat på. Att man är oskyldig tills annat bevisats.

Med FRA-kramarnas inställning är vi ännu ett steg, nej många steg närmare det totalitära samhället.