30 november 2010

Wikileaks, vad säger man? Uppdat.

Att Wikileaks "släppt" oerhörda mängder av dokument betr främst USA:s (men även andras) diplomatiska spel, det har dominerat nyhetsflödet de senaste dagarna.

Att Wikileaks inte är någon favorit hos makthavare världen runt, det är ingen nyhet. Makten vill inte granskas. Inte ens i demokratier. Ändå känns det i princip mycket bra med största möjliga offentlighet och insyn i hur makten fungerar.

Tidigare har vi, genom Wikileaks, fått veta hur tveksamt (lindrigt uttryckt) som bankväsendet agerat när det gäller att tvätta svarta pengar. Vi har fått insyn i hur Guantanamo-fångarna behandlas och hur omfattande USA-truppernas dödande av civila i Irak varit. Det gäller alltså tunga fakta i hur det fungerar i demokratier. Vilket Wikileaks angrips för... Att det står illa till i diktaturer, det vet vi ju redan.

Dessa tidigare avslöjanden som bl a delvis innehåller militära "hemligheter" (som i vart fall delvis lär finnas tillgängliga på NATO-sajter) orsakade viss oro hos myndigheterna, men inte alls i den omfattning som maktetablissemanget nu stormar mot de diplomatiska läckorna. Varför?

Jag blir inte speciellt upprörd av den senaste publiceringen. Dels är det egentligen inte så farliga nyheter. Dels knappast så stora heller. Det är en del pikanta detaljer om ledande politiker. So what? Det unika är mängden dokument.

Det märkliga är att det finns så mycket att avslöja. Speciellt som det rimligen måste finnas oerhört mycket mera, som inte avslöjats. Att säkerhetstänkandet vad gäller verkliga hemligheter skulle vara så bristfälligt att de skrivs i klartext och inte alla har ens en hemligstämpel av dignitet, det vägrar jag att tro.

Därför är det oerhört intressant just denna massiva upprördhet hos "Carl Bildtar" världen runt. Att det på så många håll ropas på lagliga åtgärder och censur emot den fria informationen - till och med om dessa förhållandevis triviala fakta.
Att diplomater meddelar hem om iakttagelser (och rent skvaller) det är väl ingen hemlighet? Det vet alla, på alla sidor. Är det något som är känsligt får de väl se till att de hittar säkrare vägar än att använda det öppna internet...

Och har de rent mjöl i påsen, så har de väl inget att frukta. (Det är ju så som makten själv resonerar när de bevakar oss!)

Faran nu på kort sikt är att maktens alla potentater söker begränsa insynen betr sig själva och att övervaka oss medborgare.
Men i längden kommer det aldrig att gå. Inte i demokratiska länder! Demokrati innebär integritet och frihet för medborgarna inklusive ett fritt informationsflöde. Det är makthavarna som ska övervakas och kontrolleras. Så vi kan sparka de som inte sköter sig. Inte tvärtom.

Mitt i denna flod av överhetens fördömanden hittar jag en sansad och upplysande artikel som ger perspektiv. Det är i SvD som Roger Fjellström, docent i filosofi, skriver om hur svenska medier är megafoner för makten, och hur dokumenten faktiskt är granskade innan de publicerats. Till och med av amerikanska UD!

Jag citerar slutklämmen:
"Det är således fem världsledande tidningar och tidskrifter – deras journalister och ansvariga utgivare – som har ansvaret för exakt vad som publiceras, och det i samarbete med ett som det förefaller ansvarsfullt Wikileaks. Även den amerikanska regeringen har del i publiceringsansvaret, som bland annat framgår av Wikileaks brev och dess svar."

Bäva månde bankerna, Wikileaks signalerar ju nu att nästa avslöjanden rör storbankerna. De som ställt till finanskrisen, som nu går som en löpeld även i vissa EU-länder med dåligt skött ekonomi.

Wikileaks lever farligt. Liksom demokratin. Men visst vill vi ha demokrati?

Uppdatering. Läser i DN att Jan Eliasson har en betydligt öppnare attityd till Wikileaks än t ex Carl Bildt och Hillary Clinton. Visserligen ser han risker om förtroliga samtal läcker ut, men i det stora hela är han mera balanserad och betonar att diplomati inte ska bygga på skvaller. Riktigt. Men att de mäktiga inte gillar Wikileaks visar att just nu utsätts Wikileaks för en massiv it-attack, vilket bl a rapporteras av AB. En attack som är betydligt större än någonsin tidigare. Som sagt, det finns de som ser demokratisk insyn som farligt.

4 kommentarer:

Pop sa...

Brösttonerna som tas till (från båda sidor) i kommentarerna till den senaste läckan är ju helt befängda. Världshistorien skrivs onekligen inte om för att diplomatskvallret blir offentligt. Inte skadas det den internationella diplomatin heller, jag trodde i min enfald att det var att rapportera just dylikt skvaller och korta omdömen som man hade diplomater till.

Men det kan ju tänkas att diplomatkåren känner sig lite avklädd nu när resten av mänskligheten ser att de är samma skvallertanter som resten av oss. Skillnaden är trots allt bara att de dricker Cocktail på sin kafferep.

Lars-Erick Forsgren sa...

Verkar som avslöjandet om cocktailpartynas skvaller är värre än om USAs dödande av civila i Irak.
Eliasson är i vart fall lite mera balanserad och distanserad från övertonerna är Bildt.

Michael Gajditza sa...

Bildt kanske har större anledning att vara nervös....vem vet vad som kan dyka upp om Lundin Oil t.ex? Artikeln i SvD var alldeles utmärkt och den fråga jag tycker man måste ställa sig i just det sammanhanget är varför inga tidningar alls, såvitt jag sett, har tagit upp det som står i SvD?

Lars-Erick Forsgren sa...

Micke. Jag har inte koll på alla tidningar, men magert verkar det. Och i radio och teve har jag inte heller hört ngt om de fakta som framförs i SvD-artikeln. Märkligt.