"Vem tror du att du är? "

"Vem tror du att du  är?" 
Det är ju tveksamt.
Men polisen vet. Och SÄPO + FRA. Och därmed även våra översåtar. 
 Det vill säga.  De tror sig veta. Och de säljer eller byter bort och till sig det som de tror sig veta om dig, 

Den vettlösa registreringen av romer är bara det senaste i denna allt mer hysteriska jakt från myndigheternas sida på allt och alla. Att samla på sig, massregistrera allt mellan himmel och jord, bara för att det kan vara bra att ha.  Alltså, varje människa är misstänkt för något - förr eller senare. Utom förstås myndighetspersonerna själva. Med eller utan sanktioner uppifrån. I detta land utan civilkurage. 

När ska detta sluta?  
Började det med Watergate? Knappast, men det var ett steg i fel riktning. Men mera fart på eländet blev det i och med September Eleven 2001. Och i Sverige ytterligare några rejäla snäpp i och med FRA-lagen, som öppnade fördämningarna för alla övervakningsgalna byråkrater och politiker. 

Det har länge varit dags att sätta klackarna i backen och stoppa detta. Men det behövs rejäla besked från väljarna.  Att piratpartiet kommer in i riksdagen nästa år kunde vara ett sådant besked. 

Sept 11, i glädje och sorg

11 sept 2001. Ja, nog minns jag den dagen. Jag satt och jobbade vid datorn, men hade radion på i bakgrunden... och plötsligt kom "underliga" nyheter, som verkade helt overkliga... Dock "förstod" jag tämligen snabbt att det verkligen var något stort och eländigt på gång i New York. Den fullständiga innebörden tog dock tid att ta in.
Konsekvenserna stannade ju inte "bara" med de tusentals döda vid Ground Zero. Skräcken för terrorism, och vad den kan ställa till, ledde till våldsamma reaktioner. Och en del politiker (George W Bush m fl) använde denna oro för att stifta lagar som kraftigt begränsade medborgerliga fri- och rättigheter på ett sätt som sakligt sett var överdrivna och som inskränkt demokratin. Både i USA och många andra länder, inklusive Sverige. FRA-lagen och andra integritetskränkande lagar och åtgärder får ses som en följd av Sept 11. Därmed kan man i någon mån säga att terrorattentatet lyckades i vidare mening, genom att det lett till demokratiska inskränkningar.

Något som jag faktiskt insåg risken av och varnade för bara några dagar efter attentatet.

Men även denna dag 2003 minns jag genom kombinationen av knivattentatet mot Anna Lindh, och att hon avled av detta - och i kombination med trista personliga erfarenheter denna dag, och de följande, av svensk UD-byråkrati hemma och i utlandet...

Dock denna dag, ytterligare två år senare, blev det en glädjens dag. Vår son föddes. Visserligen sju veckor för tidigt, men ändå! Och nu är han sju år! Så i längden kommer denna glädjande händelse att överskugga det mesta andra detta datum.

11 September. 2001. 2003. 2005.

Vi påminns i dessa dagar om det som hände den 11 sept 2001, terrorattacken i New York. Jag fick nog nyheten ungefär samtidigt via radion och internet, trodde knappt det kunde vara sant. Men det var det. En förfärande massa människor fick sätta livet till, och inte bara i USA utan även i andra länder jorden runt gick det chockvågor. Tveklöst förändrade angreppet vår omvärldsuppfattning. På gott och ont. På gott då vi i väst definitivt måste inse att världen är större och mera komplex än vi velat tro. På ont mest ändå, eftersom rädslan gav politiker och andra opinionsbildare chansen att snäva in oss. Att vilja avskärma oss från främst då den muslimska världen. Att stifta lagar och regler som, i avsikt att skydda oss från terror, har begränsat vår frihet i flera avseenden. Kontrollen över oss alla har ökat helt sanslöst, inte bara på flygplatser världen runt. Alla kontroll-ivars i maktställning har haft julafton.
Bara någon dag efter 11/9 2001 fann jag mig föranlåten att varna för riskerna att ta terrorattackerna som ursäkt för onyanserade och överdrivna aktioner emot muslimer, liksom en övervakning som drabbar oss alla. Dvs att i demokratins namn kväva demokratins fundamenta. Det är sorgligt att jag blev sannspådd.

Två år senare, samma dag, mördades utrikesminister Anna Lindh (s) i Stockholm. Respekterad över partigränserna. Visst blev vi chockade över morder på Olof Palme, men att ännu en minister skulle mördas i lilla Sverige, det var liksom för mycket.
Rent privat kan jag konstatera att UD verkade bli helt förlamat och hade svårt att ta tag i problem av annat slag den dagen.

Så vad skulle då hända den 11 sept när ännu två år gått, 2005? Ja, något hände privat. Av nära nog lika oförutsägbar art. Dock enormt positivt! Vår son, Erik, föddes! Och det skulle verkligen inte alls ske den dagen. Tvärtom, han kom nära sju veckor för tidigt, hade bråttom den lille krabaten. Trots att han var liten och vägde dryga kilot mindre än barn som föds vid "rätt" tidpunkt så har han i alla avseenden utvecklats väl och normalt.

En riktig glädjekälla för oss föräldrar. Går i skolan (F-klass) och blir sex år på söndag.

Erik, nu nära sex år, men på bilden inte mer än tre och ett halvt år.

Att spela med terroristerna, eller emot...

En gång i tiden kallades de för frihetskämpar. Vi i den västliga demokratiska världen, vi stödde dem. I vart fall ofta. I vart fall med ord. Och i vart fall om de förekom i länder som vi inte själva hade som kolonier.
De kämpade för frihet och demokrati. En gång i tiden var det hedervärda begrepp. Begrepp som även ledande politiker i västvärlden hyllade.

Numera är det mera besvärligt och komplicerat. Det demokratiska sinnelaget är "något urlakat" hos dagens makthavare. Man ser mera till affärsförbindelser än om det andra landet är demokratiskt. I allt högre grad finns en frustration hos de folk som ännu inte lyckats befria sig. I en del fall blev befrielsen inte heller demokratisk mer än under en turbulent övergångsperiod, det koloniala förtrycket förvandlades till inhemsk despoti. Alltmer dessutom med religiösa förtecken. Antingen hos makthavarna eller de som känner sig ofria. Så kom det sig att frihetskämpar i ökat grad blivit terrorister. Först till namnet, men även till gagnet. Minns 11 sept 2001.

Terrorism är till för att skapa oro, för att människor som drabbas inte ska leva i tron att de är trygga. För att terroristerna vill tvinga fram en ändring på det sättet.
Men det djupare syftet denna gång med bombmannen i Stockholm vet vi ännu föga om! Det kan faktiskt vara annat än en medveten terrorstrategi. Det kan vara andra orsaker, som religiöst grubbleri (ja, fanatism) i kombiniation med en dålig social situation. Alla i den situationen blir inte i självmordsbombare eller terrorister, men en del, ett fåtal blir det. Detta fenomen förtjänar att studeras djupare - om varför och varför inte!
De som nu idag den 12 dec skapar oro verkar vara, om man läser massmedia, regeringens företrädare (med delvis motsägande och bombastiskt uppblåsta uttalanden), polisen, säpo etc. Omedvetet (?) går de därför terrorismens ärenden. De skapar mer oro än vad en persons självmord rimligen bör orsaka.

Terrorism kan inte "botas" genom polisiära metoder. Möjligen i någon mån stoppas, tillfälligt. Om vi tänker på varur "terrorismen" uppstått, dvs ur kampen för frihet. Terrorism hotar faktiskt ingen stat. Men tyvärr kan den skada enskilda invånare. New York/USA, London/UK, Madrid/Spanien finns kvar.

Men vad värre är, terrorism tas allt oftare som förevändning för politiker och myndigheter för att införa lagar om övervakning och kontroll av människor, lagar som urholkar demokratin! Det är den stora faran med terrorismen! Därmed spelar dessa politiker terrorismen i händerna.

Enda sättet att undvika terrorism är att skapa ett samhälle, en värld med demokrati och där människor känner sig delaktiga, på lika villkor och i frihet. Det tar tid. Och känns förmodligen möjligen mera smärtsamt för en del politiker än att "bara" tillämpa polisiära medel och övervakning.

Ett exempel. I det fattiga Filippinerna finns en gerilla/terroristorganisation som benämns Abbu Sayyaff-gerillan. Detta efter namnet på den muslimske ledaren, genom ingifte befryndad med Usama bin Laden. Den har plågat södra Filippinerna, som är ett till ca 85% katolskt land, i många år nu. Enligt uppgift består gruppen av en mycket liten kärna av "ideologiskt" motiverade "frihetskämpar". Den helt övervägande delen sägs däremot vara unga fattiga grabbar, arbetslösa, delvis föräldralösa, som rekryteras genom att få fri sprit och knark, en aning mat och så sätts gevär i händerna på dem. Så blir de höga av drogerna och den makt de känner med vapen i händerna och utför olika attentat, bombdåd, kidnappningar etc.
Med en mera välordnad ekonomi, med fler arbetstillfällen och sociala skyddsnät skulle den rekryteringsgrunden snabbt försvinna. Kärnan vore då lätt att bekämpa. Men nu bekämpas denna terroristgerilla med stöd av militära "rådgivare" från USA.

Militär-polisiär bekämpning av terrorism verkar ha kommit till vägs ände. Trots det fortsätter det på det sättet. Ytterligare en skrämmande faktor är när de som kallar sig demokratiska företrädare kallar folk som kämpar för yttrandefrihet, fri information och integritet för terrorister som inte bara ska övervakas utan också fängslas och straffas hårt för sina åsikter.

Med en sådan utveckling är det snubblande nära att börja kalla dessa av makten benämnda "terrorister" för demokratiska frihetskämpar!

Yttrandefrihet betecknas som terrorism

Det går rasande fort nu. Wikileaks nya dokumentspridning betr diplomatins märkliga sysslor har upprört makten så till den milda grad! Wikileaks informationsspridning på internet störs av våldsamma attacker. Och de verbala attackerna från all världens makthavare samt inte minst konservativa och ultranationalistiska politiker är ursinniga. Hörde att en känd nyhetskommentator på Fox News krävde arkebusering av de "skyldiga" för läckorna. (De läckor som man kan ifrågasätta hur allvarliga de är - hälften lär inte ens ha lägsta hemlighetsklassning - och i vilken mån de direkt eller indirekt godkänts av amerikanska UD.)

Det började så smått direkt efter Sept 11, men har succesivt trappats upp, så fort man kunnat fabricera en hänvisning till "terrorhot". I demokratins namn avskaffas bit för bit demokratins fundamenta. Att just terroristerna når sina mål genom dessa åtgärder, det tycks på intet sätt bekymra "demokratins försvarare".

Nu ropas på att yttrandefrihet ska rubriceras som terroristverksamhet. Nemokratis fråga är fullt berättigad.
Och jag frågar vart demokratin tar vägen.

Vilka ingrepp i friheten kan motiveras av terrorism?

Efter Säpovarningen om terrorhot häromdagen så finner jag en anledning att ge en repris av ett litet stycke som Hans Lindblad, fd fp-riksdagsman, skrev på min blogg 23 sept 2008, i samband med en längre artikel om FRA-debatten.

Hans resonemang har givetvis bäring även på dagens debatt. Här kommer texten:

"Terrorism
Ofta åberopas terrorism (för ex-vis sådant som FRA-lagen och annan övervakning av medborgarna). Den erfarenhet vi har är att sådan kan leda till förlust av människoliv men den är inget hot mot staters framtid eller demokratin.

New York, Pentagon, London och Madrid har varit föremål för attacker. Men ingen kan säga att USA, Storbritannien eller Spanien som stater försvagats av detta. Tvärtom har terroristernas dåd snarast ökat befolkningens sammanhållning.
(Det är inte konstigt, redan under de tyska bombanfallen mot London 1940 kunde alla se att effekten psykologiskt blev att motståndsviljan och uppslutningen kring demokratin och mot diktaturstater ökade.)

I den mån det förekommit integritetskränkningar under senare år så är det inte till följd av attentat utan på grund av beslut fattade av länderna själva. Sympatierna för USA steg efter 11 september.
Det är inte World Trade Center utan Guantanamo som gjort att USA:s anseende kraftigt försvagats.

Skulle någon förgifta vatten i en svensk kommun och ett stort antal människor avlider av detta så är det förluster just i människoliv, men det är inget som hotar svensk demokrati.
Att motverka sådant är en polisuppgift, men jag undrar om inte en del leds fel tankemässigt genom att bekämpningen av terrorism ibland anges som en del av säkerhetspolitiken. Det kan leda till att man tar till åtgärder som möjligen kan aktualiseras i krigstid men som går alldeles för långt i ett normalt samhälle."

Skrämselpropaganda är farlig.

Direkt efter terroristattacken mot New York den 11 sept 2001 skrev jag ett inlägg, publicerat i bl a Norrbottens-Kuriren och Nerikes Allehanda. Där manade jag till besinning, att man inte skulle ropa på hämnd eller skuldbelägga och straffa olika grupper av människor. Skyldiga ska naturligtvis straffas, men varnade för att låta det förfärliga dådet bli en ursäkt för urskiljningslös hämnd.

Tyvärr såg vi hur George W Bush snabbt satte igång "kriget mot terrorism". Ett krig som drabbat alltför många oskyldiga genom att utpeka grupper i svepande ordalag.

Jag skrev: "Fanatiker med förvridna hjärnspöken finns av många slag. Det är den enskilda människan vi måste lära oss att se, vad hon gör. Inte kollektivet, gruppen. Inte döma efter åsikter vi inte delar, utan efter gärningar och uppträdande. De flesta muslimer är inga terrorister. Och faktiskt är de flesta kristna hyggliga också. En ryss, en polack eller en arab är som regel en vanlig, hederlig människa. Det finns till och med vita, medelålders män som är helt OK. "

Det är ju så att det är lätt att tillgripa skrämselpropaganda för att få igenom drastiska åtgärder och lagar. Vem vill inte stoppa terrrorism? Så det är bäst att blunda och ligga lågt även om man känner i magen att det är farliga lagar och annat som drivs igenom på det sättet.
Så resonerar nog många. Av rädsla, för terrorism t ex eller av rädsla för att bli bekylld för undfallenhet.

Jag känner att det är en sanning som har tillämplighet även i dessa dagar. Nu, då lagar stiftas på löpande band med hot och skrämselmetoder. Då alla våra rörelser skall registreras för att vi ska sorteras in i "misstänkta grupper". Ja, till och med i grupper mot vilka f.n. inte finns misstankar!

Och därmed hamnar vi faktiskt i ett gungfly av osäkerhet, i rättsosäkerhet. I en situation där vår rädsla har slagit undan benen för det demokratiska samhället. Och då har terroristerna lyckats - med hjälp av våra lagstiftare.

Slutsats, riv upp FRA-lagen, liksom Övervakningslagen och stoppa planerna i Eu på att registrera allt om alla flygresenärer, från resmål till mat på flyget.

11 sept, en dag att minnas med blandade känslor.

Idag är det den 11 september. Ja, jag minns mycket väl den dagen år 2001. Jag var ute på internet och hade samtidigt radion på. Det blev en märklig mix av intryck som strömmade emot mig. På internet fick jag nyheten nära nog i realtid. Nyhetsuppläsarna i radio var mycket upphetsade men verkade som om de inte ändå ville tro de som hände. Inte kan väl ett flygplan krascha rakt in i en skyskrapa?

Men det kunde det. Inte ens USAs signalspanare kunde förutse det, de hade för mycket information som de inte kunde analysera. Och genast exploderade George Bush i ett onyanserat muslimhat, som visade att han inte heller hade förmåga till analys.

Två år senare var min hustru på ambassaden i Manila, ja det fanns en ambassad där då. - Detta var ju före Carl Bildts tid som utrikesminister. - Det var också en snarast bisarr upplevelse det som hände där, många hotfulla och märkliga saker som jag inte ska relatera här, telefonsamtal fram och tillbaka mellan Sverige och henne och ambassaden och mina meddelanden till UD. Allt medan det samtidigt kom allt mera skrämmande rapporter om vad som hänt Anna Lindh.

Som kontrast dock det som hände 2005. Den 11 sept för tre år sedan föddes vår son. Och det var en i grunden odelat positiv händelse, även om han hade för bråttom och kom nästan sju veckor för tidigt. Just nu springer han omkring och kvittrar av glädje över ett par presenter han fått på morgonen. Det är ju vardag idag, liksom i morgon, men till helgen blir det mera firande. Massor av gäster, god mat med mera. Vi ser verkligen lille Erik som en gåva!

För hans - och alla andra barns - skull måste vi kämpa på för att göra världen bättre! En värld där de kan leva i fred och frihet och där de kan utvecklas utan förtryck av något slag.

Läser denna dag i Kyrkans Tidning att präster vill ha undantag från FRA-lagen.
Ja, sannerligen säger jag Eder, alla bör vi ha undantag från FRA-lagen. Må den avskaffas.

Gud beskydde oss från FRA-lagen!