Teori och praktik i politik

Läste häromdagen fp:s valmanifest. Speciellt de inledande orden var en vacker hyllning till liberalismen. Läst just också en ledare i den socialdemokratiska lokaltidningen, PT. En mycket trevlig beskrivning av vad socialdemokratin står för. Jag kan instämma i mångt och mycket, om än infallsvinklarna är lite olika.

Ändå har jag inte för avsikt att rösta på någotdera av partierna. I vart fall inte som det ser ut idag.
Varför inte det då?
Nej, jag har funnit att partiernas record, hur de fungerat rent praktiskt är annorlunda än de vackra orden. Behöver jag påminna om sossarna vilja att se sig själva som de enda som kan och skall regera landet, deras förkärlek för kollektivet i st för individen, förtryck av oliktänkande etc? Och folkpartiets avvikelse från frihetsidealen och socialliberalismen under de senaste åren.

Dessutom, på senare år har det seglat upp viktiga grundläggande frågor i politiken. Inte nya, men bortglömda. Om demokratiska rättigheter som negligeras, nedprioriteras eller till och med motarbetas av riksdagspartierna! Inklusive fp och s.
Det förefaller som att "gammelpartierna" bildat en tyst överenskommelse om att dela makten, att diskutera bara plånboksfrågor, och att inte släppa fram frågor som handlar om frihet, integritet och rättssäkerhet. I stället finns idag en konsensus om att praktiskt prioritera övervakning och kontroll. Allt medan väljarna matas med frågor om plånbokens innehåll.

Som jag ser det kan inte demokrati existera under tvång. FRA-lagen och till en del IPRED-lagen och det datalagringsdirektiv som kommer att genomföras i största möjliga tystnad efter valet är exempel på hur ett ofritt kontrollsamhälle växer fram. Det finns fler, tyvärr.

Välstånd i ett fängelseliknande samhälle är inte demokrati! Både mer eller mindre partitrogna ledarskribenter som granskande journalister borde belysa politikernas skilda syn i detta! Speciellt i valtider!

Och då ska alla partiers företrädare granskas. Inte bara riksdagspartiernas.