Nu har tre av allianspartiernas ledare uttalat sig om skatt på pensionerna, Hägglund, Reinfeldt och Olofsson.
Samtliga anser uppenbarligen att det är en riktig princip att pension ska beskattas högre än lön. Däremot anser de, med olika styrka i argumentationen, att dagens klyfta mellan löntagare och pensionärer ska minska. En klyfta som alliansregeringen själv orsakat med sina skattebeslut.
Jag antar att många vill veta hur mycket av klyftan som ska stå kvar...
Det principiellt viktiga är allianspartiernas syn på förhållande pension och lön. Att det kostar att arbeta, därför ska pensionärerna ha högre skatt.
Det var inte så väldigt länge sedan som det fanns olika avdrag på pensionärernas skatt, eftersom det ansågs att pensionärer visserligen inte har arbetsresor etc (som löntagarna dock kunde göra skatteavdrag för) men dels att pensionerna var såpass mycket lägre än lönen, dels att även pensionärer har kostnader som inte drabbar verksamma löntagare i samma utsträckning. Olika slag av sjukdomskostnader t ex.
Min principiella inställning, som hittills varit den allmänt rådande, är att pension är uppskjuten lön. Vi har på ett eller annat sätt avstått löneutrymme för att få ut en del av lönen som pension.
Då är det logiskt med samma beskattning på lön som den uppskjutna lön, som pensionen är.
För de flesta människor (möjligen undantagandes höjdare inom politik och näringsliv) är pensionen dessutom väsentligt lägre än lönen. Extra straffskatt på lägre inkomst är omotiverat!
En sak till, som inte synts i debatten. Den som avstår från en del av sin lön i aktiv ålder, för att pensionsspara privat, får göra ett (begränsat) avdrag på skatten för denna sin avstådda inkomst.
Däremot beskattas den pensionen/uppskjutna lönen när den betalas ut.
Med alliansens regler så innebär det en straffbeskattning, då även privata pensionsutbetalningar beskattas högre än lön.
Detta privata sparande, som längre ansetts som en både samhällsekonomiskt och privatekonomisk riktig sak, som vi uppmuntrats till, det visar sig nu vara en ren förlustaffär för pensionären!
Tillägg-uppdatering. Ser nu ett blogginlägg av en för mig okänd ekonom, som drar in arbetsgivaravgifterna som försvar för att pensionerna ska beskattas hårdare än lön.
Det anser jag är ett galet resonemang. Visst kan man - ur arbetsgivarsynpunkt - välja att se den totala kostnaden för den anställde som "lön". Nu är det dock inte den totalkostnaden som vi resonerar om när vi jämför NETTOINKOMST för en löntagare och en pensionär. Det är ju just den direkta skatten som gör orättvisan! Att pensionären, med i normalfallet en inkomst av pension på 50% eller strax däröver av sin tidigare lön, betalar högre skatt på denna inkomst än vad en löntagare gör.
Skribenten väljer att inte betrakta pension som uppskjuten lön. Men det är ett betraktningssätt, inte en självklar sanning. Jag och de flesta människor har nog alltid upplevt pension som något de får pga att de avstått löneutrymme.
Extra tydligt blir det när man ser på skatteeffekterna för privat pensionssparande... Lågt avdrag när man sätter undan (avstår pengarna), hög(re) skatt när man tar ut pensionen.
Som sagt, det vi diskuterar är det rättfärdiga eller orättfärdiga i att inkomsten efter skatt är olika för pensionärer och löntagare.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
10 kommentarer:
Om du faktiskt läser ovan nämnda (för dig okända) ekonom så inser du att du är helt fel ute. Gör om - gör rätt.
mvh
nek-student
Hörnu ekonomistudenten Patrik. Jag hoppas du med tiden inser att docenters politiska dragningar av förmenta "fakta" inte är något som man så okritiskt ska ta till sig som du uppenbarligen gör.
Jag har givetvis läst deras DN-kria, varav framgår att de är anställda av långt ifrån opolitiska Svenskt Näringslivs IFN.
De blandar ihop vad företagen betalar in för löntagarnas löner med de belopp som löntagare får ut jämfört med vad pensionärer får ut - efter skatt.
FAKTA är att pensionärer får ut mindre i plånboken efter inkomstskatt än vad en löntagare får efter inkomstskatt. En skillnad som alliansregeringen fullt medvetet genomfört - just för att det ska vara så.
Till detta ska noteras att en pensionär har lägre inkomst än när han/hon var yrkesverksam.
Givetvis har jag diskuterat DW:s ståndpunkt med flertalet med intresse för nek. I denna grupp ingår bland annat en rätt duktig forskare. Han har sin politiska ståndpunkt en bra bit till vänster, men hade absolut inget att anmärka på resonemanget.
Jag är fullt medveten var DW mfl har sina sympatier.
Patrik. Intresset för - och kunskaperna om nationalekonomi - är nog betydligt större än en krets studenter och lärare.
Problemet med artikeln är att Daniel och Helena använder fakta (som iof sig kan ses som riktiga) men i fel sammanhang.
Och detta görs helt uppenbart i politiskt syfte, inte i vetenskapligt.
Se mitt senare inlägg om detta.
Ekonomen gör kullerbyttan att räkna in arbetsgivaravgifterna i den totala inkomstskatten och menar då att löntagaren betalar mer skatt än pensionären.
Men det heter faktiskt arbetsgivarAVGIFT och inte arbetsgivarSKATT och det är öronmärkta pengar, inte avsedda att slarvas bort som man gör med en del av statskassan.
Vi skulle faktiskt kunna räkna lika tokigt på ett annat område.
Alla anser ju att det är "TV-licensen" som finansierar vår public service. Det heter väl dessutom TV-avgift och utgår vid innehav av TV. Men det drivs in via ett statligt monopolbolag oavsett om man tittar på TV eller ej, avgiften bestäms godtyckligt av staten. Det är straffbelagt att smita från betalning och tro det eller ej ... efter administrativa kostnader ramlar det direkt in i statskassan. Vad som sedan händer är att regeringen årligen budgeterar och avsätter ett beslutat belopp till public service, ett bidrag helt enkelt.
Med andra ord:
TV-avgiften är alltså en ren skatt, och den som smiter från TV-avgiften betalar således lika mycket för sitt TV-tittande som vilken annan skattebetalande svensk som helst.
Den enda skillnaden är att den som inte betalar TV-avgift skatteplanerar bara lite smartare än andra, vilket förklarar vissa moderaters agerande.
Bengt S.
Du har en poäng i att arb-giv-avgiften är öronmärkt (i vart fall i princip), inte ska gå in i någon stor allmän skattkista för godtycklig användning av dagens politikermajoritet.
Den avgörande invändning jag har emot mina "kritiker" (de som applåderar IFS-ekonomerna) är att de använder riktiga fakta (ok, delvis då) - men i fel sammanhang!
De försöker starta en annan debatt om beskattningen av pensionärerna vs löntagarna än den som handlar om hur den disponibla inkomsten ser ut för respektive grupp efter alliansregeringens skatteändringar.
Alltså, de blandar ihop korten. Och då får det politisk vinkling, trots att de säger sig vara neutrala.
Ajdå! Vad var det för ämlans pop-upfönster jag fick när jag tryckte på kommenteraknappen? Jag hoppas att det inte är något du har lagt in, utan att det är giriga Blogger som försöker sko sig på ditt fantastiska arbete. :(
Vad gäller alla dessa löften från promilleblocken, så har jag länge förundrat mig över att inte ett enda av gammelpartierna har anammat den i särklass enklaste metoden att ge de sämst ställda i samhället en klar och tydlig lättnad, med mer pengar i plånboken även nedanför slutsummeringslinjen:
HÖJ GRUNDAVDRAGET!
Att exempelvis de cirka 65.000 pensionärer som enbart har garantipension (nästan uteslutande före detta hemmafruar), skall behöva betala omkring 1.500:- i skatt per månad på usla 7.000:- i pension, är ju käpprätt åt helsefyr.
Betala skatt skall vi göra efter bärkraft. Om man har så lite att man hamnar under existensminimum så skall man väl För Höge Farao inte behöva skatta bort mer än en femtedel?
Om promilleblocken valde att höja/sänka grundavdraget, så skulle det ge betydligt mer förutsebara lättnader/åtstramningar, än de nuvarande valfläsken, som inte ens skattemyndigheterna kan förutse vad de får för konsekvenser. Duh!
Björn F.
Jag har ingen aning om vad det är för pop-up-fönster som kommer upp för dig. Nyss stördes jag av ett dito från PT av outgrundlig anledning.
I sakfrågan. Visst, en höjning av grundavdraget kan vara ett bra sätt att åtminstone kompensera de med lägst pension.
Men ska man utjämna skillnaden mellan de som har jobb och de som har pension, dvs uppskjuten lön, får det nog till fler åtgärder.
F.ö. förundras jag över hur snett en fel ekonomier i sina studiekammare "lyckas" vränga till denna diskussion att handla om något annat än det väsentliga; nettoeffekten i plånboken för berörda grupper.
Du kan ju se några inlägg här och på påföljande post... (På ekonomistabloggen är det än värre med enögda "ekonomer" även om de nu fått ett och annat mothugg även av andra än mig.)
Nja, ett rejält grundavdrag (minst 7.000:- per månad alltså, dvs mer än dubbelt så mycket som idag) är inte "ett bra sätt att åtminstone kompensera" någon -- och specifikt då inte pensionärerna, som ju är en väldigt heterogen grupp. Det ger SAMTLIGA av de sämst ställda skattebetalarna en påvisbar och lätt beräknad lättnad.
Om inte skattesystemet är förborgat i de djupare befolkningslagren, så leder det obönhörligt till en försämrad skattemoral. Att direkt se att, om man inte har tillräcklig ekonomisk bärkraft, så tvingas man heller inte att avstå något i skatt, måste ge ovärderliga "skattemoraliska" fördelar. IMHO.
Björn. Utifrån den utgångpunkten så resonerar du väl rätt och riktigt. Även om jag inte är lika övertygad betr de skattemoraliska effekterna storlek.
Skicka en kommentar