Rötter ?

Rötter, visst var det en bok som hette så, för kanske 30 år sedan eller så. Har den nog i en bokhylla någonstans. Kota Kinte etc.
Att skildra verkliga eller skapade släkter i flera generationer, det är inte helt ovanligt, tvärtom. Sven Delblancs Samuels bok och efterföljande, Hedebysviten m fl för att nämna ett exempel, som är en skönlitterär variant av släktforskning.

När man kommit upp en bit i åren brukar intresset för föräldrars och förfäders liv öka. Teveserien "Vet du vem du är?" är ett tecken på det. Och det är intressant! Inte bara kändisars släktförhållanden och bakgrund. "Varje människa är en bok." Det visar t ex programmet om Susanne Ostens far (9 aug). Börjar man gräva efter en hel släkt, i ett eller flera led, då finns nog mängder av intressanta, rörande och ibland tragiska historier att ösa ur. Att glädjas åt, förundras eller gråta över.

Sorgligt nog är det väl så att det dröjer för länge innan vi inser värdet av att känna till vår bakgrund. Unga ser ofta bara framåt. Ibland tills de blivit så gamla att det blir svårt att reparera skadan att inte i tid ha sökt rötterna. Såväl i närtid som längre bakåt. Folk dör, handlingar försvinner, det som ger kött åt kyrkbokföringens fakta. Ger liv och förklaring.

Att ta del av egen historia kan ge en förklarande relief också åt andras, kanske mer kändas, historia också. Över hur tid och människor levde. Hur tider förändras, men människans natur blir rätt oförändrad.