20 augusti 2010

Vad visar opinionsmätningarna, egentligen?

Idag, den 20 aug, precis 30 dgr före valet, publicerar DN/Synovate ännu en opinionsmätning. Den visar att, av de som avgett röster, ställningen mellan blocken är mycket jämn. Skillnaden sägs bara vara 68.000 röster.

Jag vill lyfta fram två aspekter, som sällan nämns. Den ena är att inget av blocken har egen majoritet enl opinionssiffrorna, och så har det varit under lång tid. Om partierna blir desamma i riksdagen efter valet som nu, så blir det en folkminoritet som regerar. Och som attityderna förefaller vara så blir det inte heller mycket av samarbete. Det ser jag som en bristfällig demokrati.

Det andra är att det är väldigt många som inte bestämt sig. Därtill kommer bortfallet. När stora delar av väljarna inte bestämt sig, är värdet av opinionsundersökningar mycket begränsat! I denna undersökning är de osäkra 22,2% !!! Mer än var femte väljare.

Vad säger det? Varför är de (vi!) osäkra?
* Kan det möjligen bero på att partierna avlägsnat sig från sina tidigare ideologier?
* Kan det bero på att partierna i mycket ligger så nära varandra i sakfrågorna, och att väljarna genomskådat att mycket av valkampen är en skenfäktning?
* Kan det bero på att de etablerade partierna sorgfälligt undviker viktiga frågor, sådant som personlig integritet och rättssäkerhet? Kan det vara så att detta faktum gör många väljare osäkra om de vågar ta sitt gamla parti eller måste söka ett alternativ?
* Kan osäkerheten delvis bero på att opinionsinstituten inte ger fler alternativ än riksdagspartierna och sd? Att väljare därför blir osäkra på om andra, mer el mindre nya alternativ har en chans till riksdagsplats!

Hur skulle opinionssiffrorna se ut om integritet och rättssäkerhet diskuterades av gammelpartierna? Om t ex piratpartiet också var ett av institutens alternativ?

Hur mycket blir det rena slumpen som avgör valet den 19 sept på grund av dessa brister både i debatten och i opinionsundersökningarna?

Inser inte riksdagspartierna, media och opinionsinstitut att detta är demokratiska brister?

2 kommentarer:

populisten sa...

Egentligen förtjänar detta en längre kommentar, men en halvkort kan räcka så länge.

Notera att inte heller nuvarande regering har en majoritet bakom sig. Inte om man tar hänsyn till blankrösterna som räknas bort innan procenten redovisas och särskilt inte om man tar hänsyn till valdeltagandet (82% senast). Betänker man att alla inte har rösträtt så är Reinfeldt väldigt långt ifrån att ha stöd av 50% av befolkningen. Nu är det ju så det fungerar, men jag tycker det borde stämma till en viss ödmjukhet hos den som vinner ett val och blir statsminister. Man väljs av en minoritet men ska representera alla. Jag har saknat den ödmjukheten hos Reinfeldt men än mer hos företrädaren Persson på Torp.

22,2% osäkra är kanske inte så mycket beroende på hur man redovisar. Är det kanske dessa som stannar hemma eller röstar blankt så finns det kanske bara 1-2% att vinna.

Lars-Erick Forsgren sa...

japp. varken Reinfeldt eller Persson har förstånd att vara ödmjuka. Kanske en del av de osäkra stannar hemma. Men varför?
Och soffliggarna finns nog främst bland bortfallet.

Med ärligare debatt o redovisning av ståndpunkter borde valdeltagandet dock vara högre än idag.
Och valresultatet än mera intressant...