Ingen har väl kunnat missa att vi nu är inne i slutspurten inför riksdagsvalet den 14 september. Det som vi nu vill diskutera är politikernas närvaro där väljarna finns, däribland hur de kommunicerar med väljarna i de sociala medierna.
Vad vi ser i dag är att det finns olika strategier bland de politiska partierna när det gäller deras agerande och kommunikation via sociala medier. Många partier har valt kontroll, och att de av någon anledning då stänger sin logg och bara pumpar ut envägskommunikation. Den här strategin missar helt styrkan i web 2,0 som ju bygger på en tvåvägskommunikation. En del väljer att ha öppen logg men ignorerar kritiska kommentarer i stället för att ta debatten med de som ställer de kritiska frågorna. Hur möter politikerna väljarna när de inte lyssnar och diskuterar även med de som tycker olika, och för fram kritiska frågor. En fråga som kan och bör ställas är om agerandet hänger samman med politikernas ålder. Detta därför att unga människor som växt upp med datorn, internet och sociala medier ofta är mycket mer vana vid de nya forum som finns för att kommunicera med andra människor.
I värsta fall är det som så att kommunikationen är styrd uppifrån via någon form av kommunikationspolicy för hela partiet. Då är det mycket svårare att påverka och gå sin egen väg. Men, det är ju många som driver egna valkampanjer för att försöka bli inkryssade i riksdagen. Ett antal kandidater är duktiga på sociala medier. Vissa väljer Facebook eller Twitter som sin plattform, medan andra i stället väljer bloggen som sin plattform.
Det som vi intresserar oss för lite extra i den här debattartikeln är hur du som politiker möter väljarna, och hur du handskas med kritiska kommentarer som förs fram i de sociala medierna. Detta därför vi har upptäckt att en del bara blockar personer som ställer kritiska frågor, i stället för att visa nyfikenhet och ställa motfrågor för att få igång en diskussion. För, vi lever inte i en svartvit värld, där den ena alltid har rätt och den andra parten alltid har fel.
Vi vill lyfta fram att utifrån ett demokratiskt perspektiv så är det viktigt att möta väljarna där väljarna finns, och att även svara på kritiska frågor. Det handlar om att svara på ett professionellt och seriöst sätt som inger förtroende. För, partiet kommer att få en stor portion goodwill när ni väljer en sådan strategi i stället för att blocka kritiker. Givetvis är det skillnad på saklig kritik och det som vi kan kalla för hat eller trakasserier. Saklig kritik kan vara mycket bra att ta till sig av, eftersom det kan vara lärorikt för hela organisationen. Trakasserier eller hat är det bäst att bara ta bort eftersom det inte är konstruktivt utan destruktivt och inte för diskussionen framåt. De sociala medierna är givetvis ett komplement till att vara ute och möta väljarna i verkligheten.
Så, både partier och politiker måste vara nyfikna och ha en vilja att lyssna på väljarna även när de tycker olika. Något som är extra viktigt är att aldrig någonsin ta till skrämselretorik och negativt kampanjande. För, det har prövats utomlands och det får människor att tappa förtroende för politiken och politikerna vilket beskrivs i bland annat den numera mycket kända boken Why we hate politics.
Mikael Drakenberg Statsvetare och juridikstudent Anders Österlin Medgrundare, Askr.se Nina Jansdotter Beteendevetare och författare