April, april (?)

Läser någon en text som har rubriken April april?
I dag är det 1 april 2016. Jag hör "lite dåligt", men nog måste nyheten i radion i morse om opinionssiffrorna vara dagens sämsta skämt.
Alltså, att sossarna med viss möda åter är största parti (dvs fortfarande rätt litet, men aningen större än de andra - och att de återerövrat den platsen p g a den ytterst restriktiva flyktingpolitiken, som i praktiken utestänger de flesta flyktingar som knackar på. Och som för de få som i sinom tid "accepteras" så gäller en tidsbegränsning som kastar ut dem innan de haft en chans att integreras (lärt sig språk och fått jobb).
Samtidigt sas det väl (?) att de nygamla moderaterna sackat en aning, också p g a att de numera kör den hårda, inhumana linjen.

Vilket skämt. Eller inte? Riksdagspartiernas - såväl i som utom regeringen - politik har ju länge varit ett skämt. Ett dåligt skämt. Där de sju "gamla" springer ikapp för att sno åt sig sd´s program och väljare. Så till den milda grad att sd verkar ha drabbats av tunghäfta i försöken att vara värre. En normal människa hittar ju inget anständigt riksdagsparti att rösta på. Om än det finns smärre fläckvisa försonande drag hos ett par av de mindre.
En misstanke smyger sig på, det är nog inget skämt. Inte ens ett dåligt skämt.

Och de verkliga skämten blir ju allt sämre också.

Dock vill jag ger er en text i ämnet aprilskämt, av Torbjörn "Tobbe" Carlsson i Piteå-Tidningen. Jag citerar den helt och hållet.

"Det är inte kul att vara lättlurad och särskilt inte en dag som denna. Då får man vara en dum sill. Även i Frankrike har de något emot fiskar. Poisson d’avril (aprilfisk) blir man kallad. I Finland är man en stackare som får äta sill och dricka lervatten (syö silliä, juo kuravettä päälle).
Än värre i Holland, där får den lättlurade en groda i dajmkrysset som aldrig vill ut igen. Kikker in je bil! Die er nooit meer uit wil.
I Norge och Danmark blir man narr och i Skottland gowk (gök/dummerjöns).
I medievärlden gillar vi första april. Det tänks så det knakar, idéer framkastas och förkastas tills ett Liljeholmens tänds och alla gör vågen. Här kommer ett aprilskämt som sätter snurr på läsekretsen. Ibland blir det ganska bra, oftare mindre bra och någon gång så bra att få förstår att det är ett skämt. Om det sistnämnda inträffar är det mindre lyckat och vill det sig illa blir den lättkränkta ilsken när det går upp för hen att allt var ett skämt.
Det gäller alltså att hitta rätt nivå så att folk kan skrocka belåtet över tokigheterna och känna sig nöjda över att ha avslöjat skämtet. Hoho, hur dum tror dom att man är, typ.
Kanske är det ultimata aprilskämtet att det inte finns något skämt i tidningen. Läsarna lusläser förtvivlat och i ren desperation bestämmer de sig för att en fullkomligt sann artikel är ett aprilskämt. Vem vet, kanske är det just detta practical joke som gäller i dagens PT.
Annars är det väl första april varenda dag på nätet. Tanken var väl att vi skulle bli smartare och mer kritiskt tänkande när ordet blev fritt och svämmade över alla gränser. Så kan det givetvis vara, men för den lättlurade är det svårt att navigera i ett hav av konspirationsteorier. Jag menar, det vet väl alla att vi inom ”gammelmedia” har ingått en pakt och har en dold agenda värre än CIA. Illuminati styr PT, tro mig. Eller kan det vara judarna?
Tyvärr kan jag inte berätta närmare om den saken. Jag tillhör ju den köpta sammanslutningen som mörkar alla ”sanningar”. Så sent som i torsdags skrev jag om trafiksäkerheten på Timmerleden utan att nämna att det är flyktingarnas fel.
Eller ta kollegan Joel Gustavssons artikel idag om den spruckna bron över Bondökanalen. Ännu en köpt lakej, inte ett ord om flyktingarnas skuld.
Nej, det är tur att det finns sajter på nätet som skriver som det är och bekräftar våra fördomar, vår otillräcklighet och vårt hat. Som skriver att allt är flyktingarnas fel och att alla muslimer är medskyldiga till terrordåden i Bryssel och IS härjningar i Syrien och Irak.
Dessvärre har jag inte lyckats komma på hur mitt navelludd kan skyllas på muslimerna, men det kommer. Ska bara ta på mig skygglappar och foliehatt."

Och den texten är inget aprilskämt, tvärtom.

Jag skäms över den moraliska kollapsen hos Sveriges styrande

Jag skäms. Hinner inte och orkar inte skriva en massa kommentarer om den kollaps som det svenska politiska systemet råkat ur för, och som övertydligt manifesterades igår genom regeringens utspel om flyktingpolitiken. Men jag ska ge några korta rader.  Till det kan läggas en hel del invändningar som Ekuriren skriver i en ledare (länk). 

Det är en SKAMMENS dag. Ja, verkligen. Jag skäms över landets regering, över i stort sett alla riksdagspartier. Att Sverige, som jag alltid i grunden varit så stolt över, nu så snabbt rutschar ner i avgrunden. Överger demokratiska värderingar om medmänsklighet, integritet etc. Och inför än mera av övervakning (av fel människor, SÄPO etc är en tragisk historia) och när en mängd märkliga förslag ska drivas igenom som är ytterst tveksamma (milt sagt) om de ger annan effekt än att försvåra för flyktingar och asylsökande. Jag är så besviken, det dessa mörkermän och -kvinnor (i SD-anda) vill åstadkomma verkar vara precis motsatsen till ett tryggt, humant och mänskligt samhälle.

Jag ser ingen konsekvens i förslagen och skulle, om jag hade tid, kunna argumentera emot dem hur länge som helst. Men jag inser att viljan att stå upp för en liberal och human flyktingpolitik inte finns. Inte i regeringen, inte hos de reaktionära moderaterna, inte hos det KD där djävulen numera tycks ha tagit över kommandot, och givetvis inte hos det SD som lyckas skrämmas upp folk till rasism och intolerans.
Jag skäms och är förtvivlad över hur Sverige styrs. Där övervakning är det viktiga för våra politiker och myndigheter, men av fel personer och skött på ett klantigt sätt. Det Sverige som styrs av en oförmåga att improvisera och vara flexibel, men som ger utrymmer för girighet och alla slag av egoism. 
Regeringens förslag igår, var inte nödvändigt. Det var ett val. Ett aktivt val. Skriver Jesper Strömbäck på Facebook, helt riktigt. Och Maria Leissner skriver bl a: "Flyktingkrisen har två delar, den fruktansvärda situation som människor flyr från i Syrien som är en kris. Och en ledarkris där regeringen verkar svara på emotionella signaler snarare än faktiska omständigheter. Klart att flyktingarna från Syrien får plats, liksom flyktingarna från Balkan fick plats på 90-talet. Lite mer flexibla lösningar behövs, mindre rigiditet när det gäller det yrkesförbud vi de facto tillämpar för personer med utomeuropeiska utbildningar, så blir integrationen inget större problem."

Och t ex Johan Malmros skriver: "Sverige är världens 8:e rikaste land om man ser till BNP per capita. I stort sett alla av de 7 miljarder människor som bor på jorden har mindre pengar än medelsvensken. Nu har vi bestämt att vi inte har råd längre. De som flyr från krig och död får stanna där de är. Nu ska vi sitta här med våra pengar, våra stängda gränser, våra platt-tv, och våra SUV:ar medan de styrande politikerna diskuterar hur vi ska kunna täta till gränserna ännu mer. FY FAN VAD JAG SKÄMS ÖVER ATT VARA SVENSK IDAG. Och den förste som kommer med argumentet att Sverige faktiskt har gjort mer än både England och Finland, Danmark och Norge kommer jag att fet-unfrienda. Det är inte läge just nu!"  

Och jag tillägger att det verkligen inte känns motiverat att fira en traditionell (dvs överflödande) jul i detta läge. Jag kan inte glömma, inte få ro i min hjärna och mitt hjärta när Sverige(s ledarskap) stänger till landet för hjälpbehövande flyktingar. 

Jag slutar där.  

Ynkligt och naivt dubbelspel av näringslivet och SD

Näringslivet, i gestalt av dess organisationer och företrädare, anser sig missförstådda och motarbetade av politiker.
En gång i tiden var faktiskt många näringslivsrepresentanter betydligt bredare i sin omvärldsbild än idag. De engagerade sig i samhällsfrågor, var till och med politiskt verksamma utifrån ideologi. Nå, inom Wallenbergsfären var det förstås inte så vanligt, där såg man mera snävt på sina egna intressen.
Idag upplever vi att VD:ar (och även en del storägare) allt oftare har denna snäva syn, bolag ska gynnas, ge (stora) vinster. Och framför allt ge höga löner till toppcheferna, men det senaste säger de inte högt. Däremot försvarar de sina skyhöga löner med att de är marknadsmässiga, vilket de inte är, och att de skapar sysselsättning. Men ser man på hur de uppdrag VD:ar får och ersätts för så är det att de sparkar anställda.

Nå, i detta sitt missnöje med politiker så vänder sig nu näringslivet till SD. I dagarna har det avslöjats täta kontakter mellan näringslivslobbyister och SD, inte minst genom lobbyisterna i KREAB och dess "allmänborgerliga" (dvs "moderate" och i någon mening "nyliberale") Sverigechef Martin Uvell.

Jag refererar och citerar från Di.

Det avslöjandes i går att Svenskt Näringsliv och flera tunga arbetsgivarorganisationer har byggt upp allt tätare kontakter med SD, vilket  har väckt starka reaktioner.

Men förbindelserna mellan näringslivet och Sverige­demokraterna går längre än så. Flera av landets tyngsta pr- och kommunikationsbyråer har nu på näringslivets uppdrag börjat arbeta direkt mot partiet.

Di:s granskning visar att Kreab var bland de första att uppvakta SD, och att byrån har haft en huvudroll i den allt intensivare lobbyingen mot partiet. Från SD:s sida spelar den ekonomiskpolitiska tales­personen Oscar Sjöstedt en nyckelroll

Men mest betydelsefull i sammanhanget är Jimmie Åkessons högra hand Linus Bylund, riksdagsledamot och en av partiets frontfigurer. ”Det är många kommunikationsbyråer och lobbygrupper av modell större som visar sitt intresse. Det var nu under våren 2015 som det började rulla på ordentligt. Det har nog både att göra med val­resultatet och att det har sjunkit in att vi är här för att stanna”, säger Linus Bylund.

Kreab är en av landets största och mest inflytelserika kommunikationsbyråer. Grundare och storägare är Peje Emilsson – en tungviktare inom såväl näringslivet som politiken med ett förflutet i Moderaterna.

Peje Emilsson är också grundare av och majoritets-ägare i Kunskapsskolan, en av landets största friskole­koncerner.

Sverigechef på Kreab  är Markus Uvell. Han har tidigare varit vd för den borgerliga tankesmedjan Timbro och även skrivit en bok om Sverigedemokraterna. Det är framför allt han som byggt upp och sköter de nära kontakterna med SD.

”Jag tror att det är jätte­viktigt att förstå hur olika aktörer uppfattar samhällsutvecklingen. Det gäller inte minst Sverigedemokraterna som har ett potentiellt jättestort inflytande i svensk politik”, säger Markus Uvell.

Alltså, så snävt ser Uvell/Kreab/Svenskt näringsliv m fl på SD. De tror att de kan få inflytande över SD.

Detta bekymrar mig. Och borde kännas skamligt för både näringslivet - och SD - och för de lobbyister med "allmänborgerlig" eller opolitisk inställning som aktivt jobbar för samarbete med SD och därmed för ett större inflytande för SD.
Och för SD att bidra till att sätta högerstämpel på SD, SD anser sig ju inte vara ett högerparti och lägger ju förslag om återgång till det "folkhem" som socialdemokraterna ansett sig ha monopol på. SD har ju ett helt annan variabel betr politiken än "höger-vänster".   (Vilket  kräver en längre utläggning, men som jag hoppas de som läser dessa rader förstår ändå.) 
Alltså, det är viktigt att veta vad som sker i kulisserna. Att Kreab genom Martin Uvell lobbar för att invandrarfientliga SD ska föra en "näringslivsvänlig" politik. Jag vill också betona att Uvell anser sig som "borgerlig", för honom är det en ideolog. Vilket ju visar att han inte ser vad ideologi är.

Mera från Di-artikeln. 

Vilken roll Kreab och andra kommunikationsbyråer har spelat när det gäller SD:s politikutveckling är svårt att belägga. Men ett kvitto på ett framgångsrikt lobbyarbete är att SD har svängt i näringslivsvänlig riktning i flera ­viktiga frågor. När det gäller välfärds­vinsterna – en fråga som Kreab enligt Di:s källor har lagt stor vikt vid internt – handlar det om en dramatisk omsvängning från SD:s sida. SD gick till val på att förbjuda vinster för friskolor. Men när frågan behandlades i finansutskottet i våras anslöt sig SD till alliansens krav på en ny utredning om välfärdsvinsterna, där premissen är att vinster ska tillåtas.

”Det finns en ryggmärgsreflex när det gäller vinst i välfärden, att man tycker det är dumt och att det borde förbjudas. Men om man sätter sig in i sakfrågan inser man att det är ganska korkat att vara direkt emot all vinst i all välfärdsverksamhet”, säger Linus Bylund. 

Både han och Oscar ­Sjöstedt lyfter fram kontakterna med Markus Uvell som mycket betydelsefulla. Linus Bylund beskriver Kreab­chefen närmast som en vän och de har setts över både ­luncher och druckit öl tillsammans för att diskutera olika sakfrågor.

”Vi umgås även halvt ­privat. Det är inget konstigt och vi behöver saker som de har. Det är företrädesvis ­faktaunderlag. Men det är ­väldigt lite som handlar om direkt lobbyism”, säger Linus Bylund. 

Förstår de (lobbyisterna och Svenskt Näringsliv)  inte att näringslivsfrågor är totalt oviktiga för SD, allt för SD är underordnad den invandrarfientliga (och därmed även flyktingfientliga) politiken? Andra frågor används bara taktiskt för att stödja SD:s "kulturrasistiska" och exkluderande invandringspolitik.  Alltså, att skrämma pensionärer och andra med nedskärningar av välfärden, eller att föra fram sådant som Svenskt näringsliv gillar, det gör SD så länge det kan användas för att stödja huvudmålet, en rasistisk och exkluderande och invandrarfientlig politik. Att kunna skylla allt på invandringen. (Jag så nyss också att småföretagare gått på det, att invandrarna bär skuld till att det kan vara kämpigt för dem.)

Jag vet att det finns enstaka människor i näringslivet som är helt emot SD:s invandringsfientliga politik, och till och med vill uppmuntra invandring -för att det också skulle gynna tillväxten i Sverige. Men det inser uppenbarligen inte Svenskt Näringsliv och Kreab, som tror att de kan få inflytande över SD betr "näringslivspolitiken".  

Men det de gör är att hjälpa fram SD så det kan genomföra sin vidriga flykting-  och invandringspolitik.  Som de facto är skadlig för näringslivet också. Liksom för hela samhället. 

---
Ser nu också, någon timme efter att ovanstående skrevs, att olika företrädare för näringslivet får kalla fötter. Av olika anledningar.
En del visar där en förfärande naivitet, tror liksom Kreab, att de kan styra SD, men blir skraja om samarbetet avslöjas. Men undertexten i en del uttalanden (eller icks-uttalanden) är att de struntar i SD:s huvudfråga, eller möjligen stöder SD:s flyktingfientlighet.  Sen är det en fråga om naiviteten är omedveten eller inte. 
Nu skriver DN också om spelet bakom kulisserna som nu avslöjats, tydligen till SD:s stora glädje. 

(Också igår måndag kom flera avslöjanden i Di i frågan, bl a att Svenskt näringsliv bekräftar kontakterna. Och att LO rasar emot SNs  SDkontakter.) 

Tänk om det vore ditt barn!

Ni har kanske sett bilden. En liten pojke som bara blev tre år. Den syriske flyktingpojkens korta liv var fullt av krig och död och skräck - och han drunknade i ett försök att nå tryggheten. Han  har blivit en symbol för flyktingkatastrofen i Syrien.
Det är en plågsam bild att se.

Pojkens namn är Aylan Kurdi, han och hans familj flydde från Kobane, i inbördeskrigets Syrien. Han var en individ, med samma människovärde som alla andra. Men Aylan kom inte längre än till stranden till den turkiska semesterorten Bodrum. Drunknad. 

Flyktingar flyr från krig och elände. Orsakerna är att diktatur och förtryck leder till krig mellan länder och inom länder. Många, de flesta flyr inom sina länder, flyr undan strider och förgörelse. Men också om de kan till ett grannland, som redan är överfullt av flyktingar. Till länder som inte orkar att ta hand om alla flyktingar, trots alla ekonomiska och administrativa bidrag de får t ex genom FN eller direkt från olika länder. För att överleva söker därför många sig till mindre belastade länder, t ex inom EU. Men alltför många överlever inte, drunknar i människosmugglarnas dåliga båtar eller dör i lastbilars trånga utrymmen utan luft. Och de som överlever hamnar på platser där de inte kan tas omhand. De stoppas vid EU:s gränser, t ex Ungerns. De som tar sig igenom taggtråden - och inte grips av gränspolisen, de får inte resa vidare ut ur Ungern. Trots att de köpt tågbiljetter (för sina sista slantar).  Det är ju makabert, bisarrt. 

Visst, att stoppa krigen är den bästa hjälpen. T ex genom att avskaffa diktatur och nationalism. Men idag ÄR det krig, folk flyr. Måste fly. Det är ett faktum vi inte kan, inte får blunda för. Det hjälper inte att säga stoppa invandringen, inte ens om man menar "bara"flyktingarna för det är ju de som verkligen behöver en fristad. Helst där de kan känna trygghet och kunna skapa sig en hyfsad tillvaro. 


Är det mänskligt att låta folk dö på det sätt som nu sker? Tänk om du vore flyktingen, om det är ditt eller dina barn som drabbas och drunknar på vägen till friheten.

Var glad att du bor i Sverige, och förhoppningsvis inte behöver drabbas direkt på samma sätt. Men inga barn ska behöva drabbas, inte heller de som flyr från krig.  Visar vi inte medmänsklighet så är vi inte värda att själva bli mänskligt bemötta. Vi kan inte leva som om inte omvärlden existerar. 

Flykting och/eller invandringspolitik

Visst finns det problem med invandringen. Eller rättare sagt med invandringspolitiken. Ett är ju hur den definiera, vad ingår i den? Är alla invandrare flyktingar, nej det är de ju inte. Kostar all invandring en massa skattepengar, nej det gör den inte. Många, främst då från EU-länderna, är arbetskraftsinvandring, folk som söker sig hit för att jobba, ofta rekryterade av företag som inte hittar rätt arbetskraft i Sverige. En hel del kommer hit av familjeskäl, dvs har funnit en partner som bor i Sverige. Etc. Eller kommer från nordiska grannländer. Många kommer hit utan att kosta en enda skattekrona i starten ens, de eller anhöriga t ex däremot kan i vissa fall ha en del initiala kostnader.

Men visst finns det problem, i huvudsak då betr flyktinginvandringen. Speciellt när antalet flyktingar ökar kraftig och "plötsligt".  Även om de på sikt går med "vinst" för samhället.

Och visst diskuteras "invandringen" (som SD-folk oftast kallar det som i huvudsak är flyktingar i vart fall när det gäller initiala kostnader).  Det är bara det att SD egentligen inte vill diskutera, de vill bara skrämma folk att tycka som de, att flyktingar - och alla andra invandrare - kostar oerhörda summor utan att det ger intäkter, att de har annan kultur, annan religion, att de inte är riktiga flyktingar, att vi inte har plats för dem etc. Skrämmer genom att påstås att Sverige tar emot "alla" flyktingar.

Det diskuteras alltså, men inte som SD vill. Men det borde nog diskuteras mera, men då ur andra aspekter. Och inte alltid som en ryggmärgsreflex som en motsats till SD:s "förslag" (eller ultimatum). För SD:s företrädare och hårda kärna går inte att diskutera med. Vi andra bör diskutera - och i det inkludera även de mer eftertänksamma och resonabla SD-sympatisörer som inte är helt fixerade i sin främlingsrädsla.  Och jag ser det inte speciellt fruktbart att klistra olika etiketter på SD heller, speciellt inte om man därmed vill sätta etiketter även på alla nuvarande eller presumtiva sd-väljare.  Kanske skulle debatten - och politiken - bli bättre av att vi struntade i SD, inte låter dem sätta dagordningen.  Och då är det ett sidospår att diskutera om de är nyfascister eller något annat.

En sak vi bör göra klart för oss - och andra - är att Sverige i stort sett alltid varit ett invandrarland, och att det berikat landet.
Och att flyktingar, med flyktingskäl, ska tas emot så gott vi kan, av humanitära skäl. Inte för att vi har råd, och inte avvisas p g a dålig svensk ekonomi.
Vi bör veta att väldigt många av de som kommer hit som asylsökande faktiskt avvisas. Det är ett faktum. Och ibland verkar det dessutom ske lite för ofta, och godtyckligt och på lösa grunder. Så inte är Sverige alls helt öppet för alla som vill komma hit. Dessutom vill inte eller kan inte alls "alla" komma hit.

Samtidigt finns det brister i vår s.k. immigrations- och migrationspolitik. Den har nog länge varit lite väl beskäftigt omhändertagande.  Och dessutom inte utgått från att varje människa är en individ. "Vi" (= våra myndigheter och politiker) har sett flyktingar och andra invandrare som ett kollektiv, som alla har samma behov och bakgrund. Det kostar, och det är så fyrkantigt att det skapar problem.

Det faktum att så många flyktingar inte får asyl utan avvisas, det visar inte bara att kraven är höga, utan också att asylboendena fylls av människor som väntar på besked. Att det tar sådan tid, det kostar. Handläggningen måste ske rättssäkert, men snabbare. (Och avvisningarna ska inte ske i former för personalen som liknar lyxsemestrar.)

Jag tror också att vi måste finna former att minska boendekostnaderna. Det är stötande att så stora summor går till profitörer, som tillhandahåller mer el mindre bristfälliga boenden till överpriser. Nog borde det finnas utrymme för mera av ideella insatser! Eller hur? Jag undrar hur villor som står halvtomma hos äldre, vars barn flugit ut? Jag är övertygas om att många, många varken är rädda eller ovilliga att ställa upp, dels för att hjälpa flyktingar, dels för minska kostnaderna för flyktingmottagandet. På köpet får de nya vänner, och hjälper in flyktingarna i det svenska samhället. De finns nog också andra sätt också för privatpersoner att fixa tillfälliga boenden åt flyktingar.
Eller vad tror ni?

Detta med flyktingar, antal, kostnader och välfärdsbygge. Demokratisk debatt, det är svårt det.

Demokrati är svårt det. I praktisk tillämpning. Och likaså att diskutera om den, med bibehållande av de demokratiska principernas hållfasthet.

En sådan debatt är om ett i demokratisk ordning invalt (och numera än större) parti (SD) som anser sig vara demokratiskt, men i sitt program och även i sin allmänna framtoning visar allvarliga brister i demokratiskt hänseende - och i sin historia.  Är det ett "vanligt" parti p g a sitt röstetal?  Ska ett sådant parti kunna besätta en (vice) talmanspost. Besätta poster som ordförande i riksdagens utskott?  Besätta nämndemansposter i domstolarna?
Till och med kunna få bidrag för "biståndsarbete" i demokratisyfte?

Betr det sista säger jag definitivt NEJ. Om reglerna tillåter det, måste de ändras så de stämmer med avsikten och andan för sådan biståndsverksamhet. I övrigt känner jag tvekan och motvilja även de, med motvilja och tvekan, "måste" erkännas kunna tillsätta en vice talmanspost.

En annan debatt är den som man vill föra om SD som parti, respektive deras väljare och sympatiers åsikter och bevekelsegrunder. Där menar jag att en mindre del av sd-väljarna är rasister i egentlig mening. Men det finns en glidande skala via allmänt flyktingfientliga och främlingsrädsla till de som "bara" är rädda för kostnaderna för "invandrare" (som de oftast kallar flyktingarna), Dvs en ovilja att se flyktingfrågan ur humanitär synpunkt, och en ovilja att se mottagande av flyktingar (och andra invandrare) som en investering som med tiden "förräntar" sig och faktiskt skapar välfärd.

Ett exempel från en FB-debatt denna dag. En sd-sympatisör reagerade negativt på en artikel av ett par ledande sossar med en rubrik som sa att SD ska blockeras.  Det var givetvis en provocerande rubrik för sd-sympatisörer som ansåg det vara s-hyckleri och att  det inte var demokrati att inte SD godtas som ett parti som de andra (fastän lite bättre).  Det tyckte jag var överdrivet, och menade att har man inte majoritet så måste man komma överens, och att det inte kan vara ett tvång för andra att gå med på saker hos SD som man inte gillar.
Det föranledde ett inlägg som, med citat från en anonym källa, sökte beräkna kostnaderna för flyktingarna, som klagade över att de andra inte ställer upp på SD:s "fakta" etc och ifrågasatte om de andras agerande och åsikter är demokratiska. En summerings som slutade i en kostnad (inga inkomster) på drygt 122 miljarder plus ytterligare 87 miljarder, bara för bostäder. Samt de 42 miljarder ytterligare som MIV sagt sig komma behöva vid ökad flyktingström.

Till det invände jag ungefär detta, något förkortat:
  Jag är skeptisk till att åberopa anonyma fb-källor. Samtidigt vet jag ju att det kan vara tidsödande att snabbt hitta objektiva källor till det man tror sig veta, har i sin hjärna. Men, det den anonyma fb-källan skrivet är inte bara "fakta" utan faktiskt till stor del subjektiva bedömningar som grund för räkneexempel, som jag till viss del starkt ifrågasätter. 
Exempel. Om jag godtar påstående att 14 000 pers väntar på bostad så betyder det inte att det är = 10.000 lägenheter. Alla kvinnor lever inte i parrelationer. Det finns singlar, och dessutom är nog en del "barn" som bor med sina föräldrar. (Vilket jag ju ser när jag möter dem "på stan" etc.)  Jag räknade inte på det, men påpekade att mina invändningar innebär ett kraftigt mindre behov av lägenheter jfrt påståendet.   Men förnekade inte att ökat antal flyktingar medför ett behov av fler bostäder. 
De kostar att bygga, och delvis i "drift" initialt (där tiden varierar), men där flyktingen givetvis betalar hyra (el köper hus el lgh) när hen skaffat sig jobb. Därför är det självfallet viktigt att de får jobb, helst i det de är utbildade för. 

(En bekant, i det privata näringslivet, sa en ggn att Sverige kunde/behövde snabbt ta in säg 5 milj ryssar hit. Vi har plats i detta glesbefolkade land. De skulle ju snabbt försörja sig själva. Genom t ex att bygga bostäder, ge varandra service, starta affärer och större el mindre företag. Och därmed öka Sveriges ekonomi, skatteintäkter och välfärd. - Ett liknande resonemang kan man nog föra för flyktingarna, med reservation för att 5 milj pers kan vi inte ta emot på 3-5 år, samt att flyktingars utbildning är mera blandad än "normal arbetskraftsinvandring".) 

Nå, p g a de grymma krig som pågår just nu så MÅSTE Sverige ta emot flyktingar. Om än det blir fler än vi varit vana några år. Av humanitära skäl. Krigen slutar inte för att vi stänger gränserna. Enda sättet att få stopp på och förhindra krig är att hjälpa till att avsätta krigstokiga diktatorer och bygga upp demokratiska styren världen runt. Vilket innebär utbildning och handel och bistånd. Men det är långsiktigt, tyvärr, inte något som gör det onödigt att ta emot dagens flyktingar. Av vilka, trots allt, ändå bara en rännil kommer till Sverige, jfrt med närområdena. Men hur ska de klara av, som Turkiet nu, att ta emot 130.000 flyktingar på 3 dygn och där strömmen fortsätter så länge det finns överlevande kvar... och där Turkiet redan har minst en miljon flyktingar som kommit på relativt kort tid. Liknande situation finns i många andra grannländer, t ex i lilla Libanon. 

Sverige måste anstränga sig, och akut skulle jag gärna se att privatpersoner kunde ta emot flyktingar under akutläget. Många har nog utrymme i sina kåkar när barnen flyttat ut, och som kan upplåtas utan att de begär el får några överdrivna ersättningar. Det finns tomma hus också, som kan användas till ringa kostnader under en övergångstid, tills bostäder på orter där det finns jobb har fixats. Om vi bjuder till kan nog mycket fixas till rimliga kostnader. Och tills bostäder byggts. Vilka som sagt, där hyror kommer in som med tiden betalar investeringen. Och vi har fått nya invånare som bygger upp och förbättrar Sveriges välfärd. 

Detta svar gillade inte sd-sympatisören. Som skrev (förkortat) att den anonyma källan är en vän som vill förhålla sig anonym när jag lägger ut uppgifterna och som jag har mycket stort förtroende för. I övrigt håller jag inte med dig ett dugg, speciellt inte din ton. Jag lägger upp en artikel och ger mina åsikter till den. Du går i argumentation utan anledning, Hon menade att jag argumenterade på gränsen till otrevlig, eftersom hon "inte har de minsta förståelse" för vad jag skrivit. Förstår inte mig, är ingen offentlig person, politiker eller debattör, jag är bara en vanlig liten arg medborgare som uttrycker mina åsikter, p g a den ilska jag känner.  Jag är inte intresserad av att argumentera med personer som inte överhuvudtaget förstår mina ståndpunkter och åsikter, det överlåter jag åt de personer som kallar sig offentliga debattörer. Jag har rätt till mina åsikter, skrev hon. 

Jag tyckte allt att jag hade en lugn och resonerande ton, utan överord. Och menade att måste kunna  diskutera lugnt och behärskat. Även om man inte tycker samma sak. Jag  skrev att jag förstår hennes  åsikter, men det betyder inte att jag delar dem, utan förbehåller mig rätten att diskutera dem. Lugnt och behärskat, utan att någon ska bli arg för att vi har olika åsikter. 

Vilka slutsatser kan man då dra av detta? (Och även mot bakgrund av andra jag resonerat med.) 

Först och främst detta att hur demokratin och det demokratiska samtalet bör fungera, det har många ingen större förståelse för. Nu är ju detta bara ett exempel, men jag har mött mängder liknande tidigare. 

Sverigedemokraternas väljare och sympatisörer är en mycket blandad skara. Kärnan och partiledningen är givetvis starkt fientlig emot alla typer av invandring och invandrare, möjligen med något undantag för andra nord-européer. Där finns klara rasistiska inslag. 

Men hur mycket rasism finns i den stora väljarskaran? Det är svårt att mäta. Men, som sagt, klart är ändå att det är en blandad skara. En del har mer eller mindre rasistiska sympatier, eller i vart fall drag i den riktningen. Men ofta är det inte helt klart för dem själva, och dessutom så motiverar de sin ståndpunkt med oro för kostnaderna för invandringen - vad den medför för olika delar av välfärden. 

Jag har sålunda mött mycket respektabla personer som är genuint oroliga för kostnaderna, en del kan inte nog ekonomi för att se helheten, en del överdriver kostnaderna, en del vill inte se att finns en inkomstsida också, trots att de nog förstår ekonomi. Många har svårt att se de humanistiska aspekterna, de försvinner ur synfältet på  grund av deras uppfattning om kostnaderna. 
Och inte minst de förutsätter att de är orsak till de välfärdsbrister som finns. Och då blir man "arg på invandrarna", dvs vill låsa gränsen för flyktingar. I detta ligger dock inte som det viktigaste att kostnaderna uppstår (menar de) pga flyktingarna. De känner, eller befarar, välfärdsbristerna så mycket att det är det som väger tyngst. Och då köper de SD:s argument. För att få lägre pensionärsskatt, bättre sjukvård, bättre äldreomsorg, bättre och högre sjukpeng och a-kassa. Och i vissa fall, för att få lägre skatt dessutom.  
Samtidigt känner de att de gamla politikerna, de etablerade partierna "inte lyssnar" på dem.  För politikerna sitter i sitt glashus. Och gör som de vill, inte som folk vill... 

Att de inte får som de vill måste ju innebära att partierna inte vill lyssna, menar de. Och när inte det går fram, vill de inte diskutera heller. För de blir ju bara emotsagda, "mobbade", blockerade.  En känsla och attityd som SD skickligt profiterar på och blåser under.  För, menar SD och dess väljare, ett så stort parti som dessutom är vågmästare, det borde ju bestämma... det anser de "demokratiskt". 

De klara och tydliga rasisterna tror jag inte det går att övertyga, de är förlorade. De är ändå inte så många, men det farliga är när de lyckas få sympatisörer, som visserligen till en del kan ligga i ett gränsfält, men som ändå mest är oroliga för välfärdsbristerna i samhället.  Och det är något som alla övriga partier, de etablerade, måste inse och förhålla sig till.

De demokratiska partierna måste upp till bevis att det demokratiska systemet inte bara garanterar (?) fria, demokratiska val, utan även är det system som bäst skapar välfärd för alla. Det klarade inte de demokratiska partierna i Tyskland mellan WW1 och WW2. Och det har inte de sju partierna i riksdagen klarat av heller. I folks ögon.
Att få in en kil mellan SD/kärntruppen och de med mera "lösa" sympatier, det måste vara den riktiga vägen.

Då duger det inte att bara "blockera" SD, att manövrera bort SD och partiegoistiskt gynna sig själva. Då måste man gemensamt försvara de demokratiska värdena på ett sätt som också alla (eller i vart fall 95-97% av) väljare förstår och uppskattar. Och samverka för att reparera de sprickor och välfärdsbrister som uppstått under de senaste två decennierna. 

Kdu-ordf på villospår. Med tillägg.

KDU:s ordförande Sara Skyttedal har i en DN-debattartikel försökt sig på samma bransch som Fredrik Reinfeldt, om än från en annan vinkel. Att se "balanserat" på flyktingpolitiken.
Citat: "För få bostäder. För att integrationen ska fungera räcker inte positiva attityder. Vi måste ha balans mellan antalet asylsökande och vår mottagningskapacitet. Vi måste nu seriöst börja diskutera var gränsen går för hur många vi kan ta emot och utifrån det pressa andra EU-länder, skriver KDU-ordföranden Sara Skyttedal."

Därmed har hon också "lyckats" att i likhet med Jimmie Åkesson bortse från de humanistiska skälen i frågan har hamnat i ett kollektivtänkande och statistik.

Hennes DN-artikel är lång och ordrik, men är i allt väsentligt ett slags ursäkt för att eftersom vi saknar bostäder och jobb för flyktingarna så "räcker inte välvilja,  I stället menar hon att det krävs en balans i Sveriges strukturella kapacitet för flyktingmottagande och hur många som ska tas emot. I dag råder det brist på hyresrätter i landet. Samtidigt har arbetsmarknaden höga trösklar vilket gör det svårt för många flyktingar att få arbete. Kombinationen av de två faktorerna skapar risker, " 

Alltså, menar hon, vi måste sätta stopp, vi/Sverige klarar inte fler. Som Åkesson säger, det är för dyrt med flyktingar. Tänk så "balanserat".....

Jag hävdar att, enl erfarenhet, så ger flyktingmottagande på sikt en vinst för Sverige, både ekonomiskt och humanitärt. Därför är Reinfeldts "känslosamma" snack om kostnader lika illa som Jimmie Åkessons och Sara Skyttedals snack om gränser och strukturella brister. 

Om man, som Skyttedal ändå anser, vill ha en human flyktingpolitik, så bör slutsatsen av hennes farhågor (?) bli en annan.
Betr andra länder. Givetvis ska Sverige söka förmå andra rika länder att öka mottagandet av asylsökande flyktingar. 
Betr Sverige. Sänk handläggningskostnaderna betr de asylsökande. Vi har en omfattande byråkrati som fördyrar. Bygg fler bostäder, snabbt - för det behövs fler - och låt inte hyresvärdar tjäna enorma summor på att hyra ut till överpriser. Skapa fler jobb, och låt flyktingarna komma ut och få söka jobb tidigare.

Att välvilja inte räcker, där har Skyttedal rätt. Men därför ska vi inte ge upp och stänga gränserna. Sverige (och kdu-ordföranden) måste vidta konkreta åtgärder för att ge plats för och arbete till flyktingar. Det är en humanitär flyktingpolitik. Och vi behöver även flyktinginvandrare, utan dem skulle stora sektorer bl a inom den offentliga sektorn, braka ihop. Och på sikt ger de en samhällsekonomisk vinst för Sverige. 
---
Tillägg: Såg detta på FB, skrivet av Karl Beijbom, som påtalar 
"den stora boenderesurs som villorna i vårt land utgör, i synnerhet i villahushåll där barnen flyttat hemifrån. 

Det finns säkert 100 000 villor med plats för någon eller några asylflyktingar, bara villaägarna ville öppna sina hjärtan. Det gäller villaägare i Täby, Danderyd, Vellinge...men också i Köping, Älvkarleby, Tranås och Åmål. 
Allra viktigast är att ensamkommande flyktingbarn får bo i familj. Flera tusen ensamkommande flyktingbarn bor i baracker, med varandra.
Den som får bo i familj i stället för i barack integreras snabbare och lättare."

Om ögonen öppnades för detta, hos både myndigheterna och villaägarna, så borde det vara till stor hjälp, i vart fall övergångsvis, för det akuta behov som kan uppkomma snabbt.  Men givetvis måste också det byggas mera, för både "svenska" och "nysvenskar",  (Det ger ju jobb också. )

Det borde även bli billigare. Många skulle nog upplåta plats utan ersättning, men självfallet bör en ersättning utgå för den eventuella merkostnad som ett upplåtande kan medföra. Inget i höjd med den hyra som flera av dagens hyresvärdar för asylboende kräver dock. 

Jan Björklund i tv-utfrågningen

Folkpartiledaren Jan Björklund gjorde ett för mig oväntat gott intryck i gårdagens TV-utfrågning.
Lugn, säker och trygg, och ibland med en humoristisk glimt i ögat. Utan den aggressiva framtoning han ibland har, speciellt  i skolfrågor.
Och just i skolfrågorna hade han kvar sin övertygelse, men var lite mera lågmäld, vilket svt:s snabbkommentatorer också nogsamt noterade. Det kan ju faktiskt bero på att han känner att i sak har flera partier, även s, i mycket närmat sig fp. Även om s viftar lite än för att i valrörelsen  "ge alternativ".

I t ex flyktingpolitiken visade han ett starkt engagemang och en oro över de främlingsfientliga stämningar som fr f allt SD står för och underblåser.  Han var djupt allvarlig inför inte minst Rysslands inblandning i och invasion i Ukraina och det folkmord som IS begår i norra Irak och avser att utvidga än mer.  Demokratifrågan var viktig i hans framträdande. 

Han erkände också att han utifrån en jämställdhetsaspekt blivit klokare med åren vad gäller föräldraledighet.

En anmärkning dock. Utfrågarna misslyckades, som de brukar, med att genom frågorna ge en klar totalbild av fp:s ideologiska kurs (och ev hemvist). 

Av den kritik som finns inom fp och ännu mer bland socialliberaler utanför fp emot fp-ledningen linje, av den förmärktes inget i intervjuarnas frågor. Så det slapp Björklund. Det skulle varit intressant se hur han klarat sådana frågor.

Frågor som är för svåra att diskutera?

Avstamp för detta inlägg är åter en text av Michael Gajditza. Han visar att av en mängd inlägg på hans blogg så är det kanske 10-20 stycken som retat upp diverse personer med starka synpunkter på invandrings- och flyktingpolitiken.
De kommentarer som dessa människor lämnar skiljer sig på ett väsentligt sätt från alla de andra kommentarerna jag fått. Inte på så sätt att de är negativa till vad jag skriver, det har andra också varit, utan de skiljer sig på så sätt att de har en ton, ett språkbruk och en attityd som osar hat och olösta upplevda oförrätter.

Ja, det är min erfarenhet också. När jag för många år sedan i ett debattinlägg i en papperstidning uttryckte mitt stöd för de personer (mest gamla tanter) som med gott samvete bröt mot lagen för att gömma flyktingar, då fick jag både hatbrev och obehagliga telefonsamtal. När jag flera år senare uttalade att lokaltidningen gjort ett opartiskt reportage kring ett sd-arrangemang då figurerade jag snabbt som hatobjekt i sd-sammanhang/bloggar. Känslorna svallar och kokar över så det blir omöjligt med sansad och normal debatt.

Men det finns fler ämnen som också är hart när omöjliga att diskutera om på ett lugnt och seriöst sätt. Religion är ett sådant. Fick samma reaktioner med brev och telefon när jag som skolpolitiker förordade att kommunen skulle säga ja till en friskola med relgiösa förtecken, i religionsfrihetens namn.

OK, jag fick ett och annat tacksamt gensvar också i dessa två frågor.

Kent Persson vill att vi ska debattera sverigedemokraterna denna vecka. Det borde vi kanske göra. Men nyttar det något? I vart fall verkar det, med hänvisning till hur deras anhängare uttrycker sig (se ovan) vara bortkastad möda. Ser att FarmorGun resonerar ungefär så också när hon skriver om att "istället för att fokusera på människor, som klamrar sig fast vid sina ”dvärg-jag” istället för att vilja utvecklas till de frihets- och kunskapstörstande människor, som vårt demokratiska styrelseskick är betjänta av". Just så, det känns meningslöst att diskutera med människor som klamrar sig fast vid sina "dvärg-jag". Navelskådande och bakåtblickar känns kontraproduktivt när vi behöver frihetstänkande och kunskap för att försvara demokratin.

Ett tredje ämne som alltför lätt orsakar en helt urspårad debatt är allt som har med sex-köp att göra. Givetvis har även Littorindebatten råkat ut för detta. Det verkar svårt att se klart när sex kommer på tal. De "debatter" som skett på senare tid i bloggvärlden visar detta. Invektiven och skamgreppen flödar. Att försöka få logiska svar på frågor om varför köp ska vara förbjudet medan det är tillåtet att sälja sex, det är omöjligt. Ja, jag ska inte ge fler exempel här. Nöjer mig med att konstatera att det är så känsloladdat att det inte går att föra en vettig diskussion. Den som vill kan ju kolla upp vad som hände på Almedalsdebatten om detta genom att kolla in länkarna till Joshen, Camilla Lindberg och Hanna Wagenius.

Med media som heller fäller än friar trots frånvaro av bevis kanske det inte är så konstigt att vissa ämnen inte går att resonera om och debattera på ett anständigt sätt. Men det urholkar demokratin.

Vad är farligast, s.k. terrorister eller främlingsfientliga?

Nu gör jag det enkelt för mig. Ger er bara en länk. Men det är till en utomordentligt intressant artikel. Svensk Myndighetskontroll skriver om: "Flyktingmotståndare överrepresenterade i brottsstatistiken."

Så, de som skriker värst om hur farliga invandrare, flyktingar och muslimer är, de är de verkliga brottslingarna, för att inte säga att de är de verkliga terroristerna.

Läs och begrunda.

Sverige är så litet...

Sverige är så litet. Har t ex bara runt en promille av jordens befolkning. Visst, vi ska vara stolta över vad vi har och har åstadkommit. Men samtidigt vara ödmjuka och inse att vi inte är världens centrum. Liksom att det välstånd vi uppnått i hög grad beror på de som invandrat till Sverige. Samt att i Sverige funnits ett tillåtande klimat för uppfinnare och innovatörer.

Intill nu. Sveriges alltmer hårdnande attityd till flyktingar och invandrare är ett hot emot välfärden. Låser vi in oss lär utvecklingen framåt stanna av. Inte heller är ex-vis sådant som FRA-lagen och IPRED-lagen saker som precis främjar det fria tänkandet och utvecklingen.

Här väljer jag att citera lite ur Olle Wästbergs nyhetsbrev av idag (30 nov). Wästberg är f.n. vd för Svenska institutet, är bl a f.d. riksdagsman (fp) och är ingen vän av vare sig FRA-lagen eller IPRED.
Han skriver bl a: Sverige har nackdelen att 98,9 promille av världens befolkning inte bor här. Antalet svenskar är en så försvinnande liten del av världsbefolkningen – det är därför vi måste vända oss utåt och ta till oss globaliseringen.
Välfärd är inget för evigt givet, utan handlar om hur vi klarar den internationella konkurrensen om att vara bäst utbildade, mest innovativa, mest attraktiva för nyckelinvandring och mycket annat. En bra erinran om detta gav Dagens Nyheters Natan Sachar i en läsvärd krönika i somras. ”För 85 år sedan var argentinska arbetare bättre klädda och åt bättre än sina svenska kolleger. Sedan började Argentina göra saker fel medan Sverige gjorde saker rätt”:http://www.dn.se/nyheter/varlden/ingen-abonnerar-pa-goda-tider-1.895785

Han påpekar också att: Kulturpersoner centrala för bilden av Sverige.
Elisabeth Söderström, svensk operasångerska, avled för några dagar sedan. Det satte New York Times på sin förstasida och hon gavs mer uppmärksamhet än i de flesta svenska tidningar. Vi fattar ofta inte i Sverige vad stora kulturpersoner betyder för bilden av vårt land i andra länder.<http://www.nytimes.com/2009/11/22/arts/music/22soderstrom.html?_r=1&scp=1&sq=soderstrom&st=cse>

Som sagt Sverige är litet. Men en del svenskar är större utomlands än vad vi förstår i Sverige.
Det är ännu en anledning till att vi inte ska stänga in oss.

En vidsyntare inställning, öppenhet och generositet - det är viktiga faktorer för utveckling!

Sverigedemokraterna oroar... valfebern stiger

Sverigedemokraternas opinionsframgångar oroar alltmer riksdagspartierna. Det är naturligt, det är ju de senares maktmonopol som hotas. Riksdagen är ju delad i två samarbetsblock, där skillnaderna inom blocken liksom mellan blocken alltmer arbetas bort.

Det som stör mig är att blockledarnas kommentarer lika mycket går ut på att ifrågasätta den andres uppriktighet i avståndstagande från sd, som att de förklarar och motiverar varför sd inte är lämpliga samarbetspartner. Därmed är det risk för att sd faktiskt vinner sympatisörer.

Huvudfrågan kommer bort, och väljarna ser bara att Reinfeldt och Sahlin träter om vem som är mest emot sd. Varvid sd framstår som det enda alternativet till dagens politik. Och det är en situation som sd älskar.
Och det andra alternativet utanför riksdagen, piratpartiet, hamnar i bakvatten.

På Marys blogg är det en debatt om detta, delvis föranledd av några frågor från Johan Westerholm, med anledning av den skånske m-riksdagsmannens utspel, som tolkats som en vilja att samarbeta med sd. Mary och Johan är två bloggare av olika färg, som kan debattera med respekt för den andres åsikter (vilka då och då inte är så olika, trots olika partival), något som jag uppskattar.

Att ta avstånd från sd borde givetvis vara självklart för alla partier som bryr sig om mänskliga rättigheter, människors lika värde och humanitet, grundvalarna för demokratin.

Men det räcker inte med att säga det, det kräver handling! Inte heller räcker det med att bemöta hotet från sd genom att gå dem tillmötes i deras profilfråga flyktingpolitiken.
Det är en motoffensiv som behövs, för att ta bort rädslan för det nya eller okända! I stället för att spela på den. Jag tycker det är ngt att tänka på vare sig det gäller flyktingpolitik eller internet (FRA-lagen mm).

Uppriktigt sagt har jag svårt att förstå riksdagspartiernas oförmåga både att gemensamt ta ställning för en mera humanitär flyktingpolitik liksom oförmåga, ja ovilja att verka för en politik för integritet och emot övervakning på internet och i andra sammanhang av gemene man.

Vad betr flyktingfrågan spelar de sverigedemokraterna i händerna. Vad gäller integritet och rättssäkerhet spelar de piratpartiet i händerna.

Några ord till sverigedemokraternas sympatisörer

Sverigedemokraterna ligger bra till i opinionsmätningarna. Orsaken lär vara deras alltmer uttalade främlingsfientlighet. Deras motvilja mot flyktingar och invandrare. Samtidigt gick de fram även i valen till de olika kyrkliga organen i förra månaden. Märkligt.

Jag vill lägga dessa ord på hjärtat till sd:s sympatisörer.
"Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var hemlös och ni tog hand om mig." (Matteus 25:35)

Den som instämmer i dessa ord kan inte ställa upp på sverigedemokraternas politik. Oavsett om man kallar sig kristen eller inte.

Svensk flyktingpolitik må vara misslyckad i många avseenden, men dess syfte ligger ändå i linje med dessa ord. Att göra politiken ännu mera avvisande och snål, det gör den inte bättre. Tvärtom.

Piratpartiet eller sverigedemokraterna?

Det är fler än jag som snuddat vid frågan om vart missnöjda väljare kommer att vända sig. (Se t ex min förra bloggpost.)
HAX har skrivit ett bra och intressant inlägg i samma ämne. Men, jag blev bekymrad, ja till och med lite illamåënde av att läsa en stor del av kommentarera till Hax inlägg, de var så starkt främlingfientliga, om än i varierande grad.

Jo, jag tror nog det finns de som tvekar mellan pp och sd. Men de är nog inte många. Och de gör det av olika orsaker - om de nu analyserat för sig själva vad deras motiv är. Hanseman skrev en bra sammanfattning av det i en kommentar till Emmas blogg! "PP och SD drar båda väljare som är missnöjda med nuet, skillnaden är att PP vill framåt, SD vill bakåt."

Min uppfattning om pp är att i grunden är dess generella inställning milsvida ifrån sd:s.
Men frågan måste ändå ställas, för att göra svaren tydliga(re) från pp:s representanter. Inte minst representanter för andra partier vill gärna antyda att det är samma väljargrupp pp och sd slåss om. Därvid förenklar de förstås frågan, och hänvisar till en felaktig analys som gjordes i SVT tidigare. Jag har inte stött på någon framlingsfientlighet bland pp:s ledande företrädare, men vi ska inte bortse ifrån att det finns en och annan sympatisör som inte har samma inställning som partiledningen. För ett nytt parti är det ytterst angeläget att klargöra sin inställning, så att varken sympatisörer eller motståndare läser in andra meningar.

Ett problem är att Sverige har, och har länge haft, en dålig politik i invandrings- och flyktingfrågor. Det eländiga är att etablissemanget inte vill ha någon djupare debatt om detta utan stämplat kritiker som invandrarfientliga. Vilket i sin tur gjort att sd och dess gelikar fått gratissympatisörer, tyvärr. Därför har också i grunden toleranta och invandrarvänliga människor hållit inne med sin kritik av ett system som de/vi vill förändra och förbättra i sant liberal/humanitär riktning. Inte ytterligare försämra.

F.ö. anser jag det slarvigt att sätta likhetstecken mellan flyktingar och invandrare. En flykting flyr FRÅN NÅGOT, oftast politiskt förtryck av grövsta art, för att få en fristad i ett land som kan ge honom/henne/familjen ett skydd. De behöver just skydd och hjälp, även ekonomiskt, för att komma in i vårt samhälle på ett vettigt sätt. "Man hjälper och drar upp den som håller på att drunkna."
En invandrare kommer TILL Sverige för att t ex skaffa sig ett arbete, för att gifta sig eller för att någon nära släkting finns här. Alltså ett slags frivillighet. I de fallen finns inte anledning till samma generositet från det svenska samhället, som betr flyktingar. Men givetvis ska också invandrare mötas av en välkomnande attityd. För vi behöver dem också. Av många skäl.

Jag kan i allt väsentligt skriva under på Emmas och Hax texter. Se länkarna ovan.

Tvingande frivillighet

Tobias Billström och MIV har en tid närmast skrutit över att de fått asylsökande irakier att frivilligt återvända till Irak.
Det låter ju bra. Lät bra.
Men nu visar det sig att denna frivillighet har varit ytterst påtvingad. Om de inte "frivilligt" låter sig skickas till norra Irak, så tvingas de att bli dumpade i Bagdad. Och inte minst för kristna irakier, som ju förföljs i Irak, är det livsfarligt.

Så då tar de skeden i vacker hand, åker till norra Irak, som inte heller är riskfritt, och snarast möjligt så reser de till Canada eller något annat mera humant inriktat land utanför EU, och söker asyl undan förföljelsen i Irak.

Även Arvid Falk skriver om detta.

Svensk flyktingpolitik är märklig och inhuman.