Fp´s eventuella framtid, med el utan liberalism?

I Liberal Debatt analyserar den fd bitr partisekreteraren Lennart Nordfors folkpartiets skadade varumärke. I långa stycken har han rätt, om än han uttrycker sig väldigt hovsamt i sin kritik av vad som förevarit. Jag rekommenderar dock artikeln till läsning.

Samtidigt vill jag skicka med min åsikt att partiledningen sannerligen har ett ansvar för det skadade varumärket. Det är partiledningen som ger signalerna... både till partiets företrädare och till den större allmänheten.

Dessutom glömmer (?) Nordfors den största fadäsen som fp gjort under mandatperioden 2006-10. Dvs fp´s katastrofala handläggning av och inställning till frågorna om personlig integritet, rättssäkerhet och närliggande medborgeliga rättigheter. Symboliserat av t ex FRA-lagen, Ipred, kisstesterna av barn, hur datalagringsdirektivet blir en övervakningslag och annat i samma stil. Förbuden, batongerna och överhetsperspektivet i st för att stå på den lilla människans sida.

Ytterligare missgrepp, sett ur ett socialliberalt perspektiv, har dessutom förekommit både före 2006 och därefter utäver detta.

Camilla Lindberg lämnar fp

Så kände hon till slut att hon måste ta steget ut ur folkpartiet, Camilla Lindberg. Det högaktar jag henne för. Inte så att jag till punkt och pricka håller med Camilla i allt. Men det går inte att i längden försvara ett parti som springer ifrån sin grundideologi. Det är något jag själv kom fram till för några år sedan. Det är inte lätt, speciellt om man varit aktiv medlem (och förtroendevald) i många decennier och intill några år före utträdet inte ens behövt reflektera över skillnaden mellan ideologi och parti.
Fram till slutet av 1900-talet var fp och socialliberalismen identiska begrepp. Men runt sekelskiftet började den socialliberala grundsynen sakta vittra sönder. Och strax efter urholkades även den allmänt liberala grunden. Trots det vill man hoppas i det längsta, hoppas på att partiet går back to basics, som Birgitta Ohlsson skrev i Liberal Debatt. Birgitta håller jag inte heller med till 100%, men hon är ändå en av de alltför få riktiga socialliberaler som finns kvar i fp.

Vi är rätt många liberaler som känner oss hemlösa numera, oavsett om vi formellt gått ur fp eller inte. Och det finns hemlösa liberaler även från andra partier. Detta får jag bekräftat snart sagt varje dag.

Camilla Lindberg var den riksdagsledamot som främst symboliserade kampen för integritet och emot FRA-lagen. Hon hade också tveklöst varit en stark motståndare i riksdagen till den av Beatrice Ask föreslagna övervakningslagen, om hon blivit invald. Hon var också en av de få i riksdagen som verkade ha någon aning om vad internet är.

Heders Camilla över ditt rakryggade beslut. Jag förutsätter att du fortsätter att kämpa för dina liberala värderingar. På ett eller annat sätt. Läs gärna intervjun med Camilla i Dalarnar Tidning.

Trötta lagrådet har gett upp

Får det intrycket. Lagrådet har gett upp. Gammalt och trött, utan bett... Det har ju inte en författningsdomstols befogenheter.
De konstaterar att det redan stiftats så tokiga (nej det ordet vågar de inte använda) lagar redan i detta land att det är fritt fram med Ask:s övervakningslag som vi väl får döpa hennes uppföljare av datalagringsdirektivet till.

Att hennes lag till och med går längre än vad EU:direktivet kräver, so what? I Sverige kör "vi" ju inte med integritet och rättssäkerhet. Här gäller övervakning och övervakning och registrering och sociogram. Allt för att den batongviftande överheten ska känna sig trygg och säker för det hemska folket.

Stor suck.

Debattartikel publicerad i PT

Idag publicerade Piteå-Tidningen som debattartikel den text jag hade här på bloggen den 12 november vari jag diskuterade konsekvenserna av Beatrice Asks förslag till övervakningslag.

Skrämselpropaganda är farlig.

Direkt efter terroristattacken mot New York den 11 sept 2001 skrev jag ett inlägg, publicerat i bl a Norrbottens-Kuriren och Nerikes Allehanda. Där manade jag till besinning, att man inte skulle ropa på hämnd eller skuldbelägga och straffa olika grupper av människor. Skyldiga ska naturligtvis straffas, men varnade för att låta det förfärliga dådet bli en ursäkt för urskiljningslös hämnd.

Tyvärr såg vi hur George W Bush snabbt satte igång "kriget mot terrorism". Ett krig som drabbat alltför många oskyldiga genom att utpeka grupper i svepande ordalag.

Jag skrev: "Fanatiker med förvridna hjärnspöken finns av många slag. Det är den enskilda människan vi måste lära oss att se, vad hon gör. Inte kollektivet, gruppen. Inte döma efter åsikter vi inte delar, utan efter gärningar och uppträdande. De flesta muslimer är inga terrorister. Och faktiskt är de flesta kristna hyggliga också. En ryss, en polack eller en arab är som regel en vanlig, hederlig människa. Det finns till och med vita, medelålders män som är helt OK. "

Det är ju så att det är lätt att tillgripa skrämselpropaganda för att få igenom drastiska åtgärder och lagar. Vem vill inte stoppa terrrorism? Så det är bäst att blunda och ligga lågt även om man känner i magen att det är farliga lagar och annat som drivs igenom på det sättet.
Så resonerar nog många. Av rädsla, för terrorism t ex eller av rädsla för att bli bekylld för undfallenhet.

Jag känner att det är en sanning som har tillämplighet även i dessa dagar. Nu, då lagar stiftas på löpande band med hot och skrämselmetoder. Då alla våra rörelser skall registreras för att vi ska sorteras in i "misstänkta grupper". Ja, till och med i grupper mot vilka f.n. inte finns misstankar!

Och därmed hamnar vi faktiskt i ett gungfly av osäkerhet, i rättsosäkerhet. I en situation där vår rädsla har slagit undan benen för det demokratiska samhället. Och då har terroristerna lyckats - med hjälp av våra lagstiftare.

Slutsats, riv upp FRA-lagen, liksom Övervakningslagen och stoppa planerna i Eu på att registrera allt om alla flygresenärer, från resmål till mat på flyget.

En modig i sossepartiet

Läser att en sosse gick emot Övervakningslagen. En enda. Gick emot partilinjen!
Det var modigt av denna person - vem var det?

Men beklämmande att sossepartiet i övrigt stödde lagen. Liksom Alliansen. Övervakning och tvång, det blir alltmer temat för Alliansen-Arrogansen.

Hur ska de vinna valet? Genom att ständigt piska vännernas ryggar?
Genom att gå emot sina principer, dvs de som vi trodde de hade. Men som de förlorat...

Men - vem var den modige i sossepartiet? Att rösta med partiet är inte svårt, men att rösta emot, det känner på. Det kräver integritet och mod. Känsla för demokrati.

För övrigt anser jag att FRA-lagen ska rivas upp.