Några bilder av valkandidaten

Kanske läge att visa några bilder. Det är ju valkampanj och man ska visa upp sig ;)  Kandidat på en fullmäktigelista.
Dessa är inte några urgamla foton, och klart  fräschare än den bild av mig som PT har använt.  Vi får se om de vill visa något nyare bilder.

Den  med mig i helfigur är äldst av dessa. När jag var hemma för lunch en valdag då jag var valförrättare.

Testar en moped

 Och en blandning porträttbilder, en från 2013 och någon aningen tidigare och de flesta flera år senare.

Denna bild från Singapore, i väntan på att byta flyget för att komma hem .

Är det tillåtet att hoppas på under intill det sista...

Jag hoppas på ett under.
Att osäkerheten i alla dessa gallups verkligen innebär att det finns underströmmar i väljarrörelserna som är positiva.

Det känns märkligt med denna bleka valrörelse när det finns så viktiga frågor. Varför diskuteras de inte. Varför nästan bara opinionsundersökningar och sd? Hur kan en bröstpump bli en valfråga? Men däremot inte att vi är med språngmarsch på väg in i ett hårt reglerat övevakningssamhälle av öststatsmodell. Med kränkt integritet, utan rättssäkerhet.

Varför tog det en sådan tid för Mona Sahlin och hennes sossar att få upp fart och argumentation? Emot Reinfeldts icke-empatiska och övervakningsfixerade allians. Nu hinner de ju inte.

Hur kan man tro att rationella, logiska argument biter på sd-sympatisörerna? Deras övertygelse är ju närmast religiös. Vilket vore OK om det vore religion, men inte när det gäller politiken i dagens Sverige. Det som behövs i svensk politik är skeptisism, ifrågasättande, analys av bakomliggande idéer, eller av frånvaron av ideologi. Inte en statsminister som säger de värsta saker med snälla hundögon.

Tänk om vi finge ett valresultat som dels ledde till att integritet och rättssäkerhet blev frågor högst upp på prio-listan. Så som piratpartiet hävdar. Dels att gammelpartierna skakades om så rejält att de tänkte efter vad de egentligen vill - om de vill något annat än att ha makt åt en politisk elit. Så att fp återfann sin socialliberala själ där empati och förståelse för de som redan ligger förenas med rättspatos och en frisinnad, liberal politik i övrigt. Men då måste de slita sig loss från allianspolitiken och tänka självständigt. Tänka och begrunda vad socialliberal ideologi innebär.

Jag har svårt att se ett troligt valresultat som leder dit. Det kräver ju att piratpartiet röstas in och att sverigedemokraterna stannar hemma. Och att blocken blir jämnstarka utan att någotdera når ensam majoritet.

Men man kan ju alltid hoppas.

Reinfeldt och sverigedemokraterna

Är allt ekonomi? Ja, av valdebatten att döma så verkar det vara så.

Jag hörde att Fredrik Reinfeldts enda invändning emot sverigedemokraterna är att de kan rasera Sveriges ekonomi, om de kommer in i riksdagen. I vart fall har jag aldrig hört ett så engagerat inlägg av honom som detta.

Vad om den rasism och främlingsfientlighet som sd står för?

Nej, pengar, pengar, det är det Reinfeldt fokuserar på.
Men lyckas sd med att förstöra Sveriges ekonomi, så beror det väl på hur de andra partierna agerar, ställer sig?
Eller tänker Reinfeldt lägga sig platt för sverigedemokraterna för att få regera? Har han och m ingen integritet?
Nej, visst ja, integritet är ingen valfråga. Och där verkar m och sd har samma uppfattning.

Det märks att det är valtider (nu får Rick på nöten)

Det är valkampanj på gång. Tiden till den 19 sept rusar snabbt. Kampen blir allt hetsigare och vapnen hålls inte så rena precis. Även annars sansade personer grips av valfeber, och hetsar upp sig. T ex Rick Falkvinge gjorde i stridens hetta en oerhört dumt uttalande om barnporr, som jag inte tror att han menade när han sa det - han trodde intervjuaren insåg att han avsåg den specifika frågan om teckningar av nakna barn. På samma sätt som pp skrev något slarvigt i sitt valmanifest, som också kunde tolkas lite si och så. Förhastade och slarviga uttalanden gör anhängare ledsna och upprörda samtidigt som de gläder politiska motståndare som kan profitera på den oro som sprids.

Jag konstaterar att kommentardebatten till mitt förra inlägg speglar detta. Liksom debatterna hos t ex hos Calandrella och Kent Persson gör det. Vi ska också vara helt klara över att de flesta vanliga väljare ofta bara läser rubriker och slarvläser lite av texten eller de hör på radionyheterna med ett halvt öra. Då går inte finlir och nyanser fram. Jag behöver bara höra på folk i min omgivning för att inse att det är så.

En av de ofta självständiga liberalerna inom fp (ja, det finns några kvar där) är Jan Rejdnell, men nu har också han drabbats av valfebern och tar tillfället att sopa till piratpartiet pga Rick´s fadäs i SR-intervjun häromdagen.

Jag har svårt se vad Jan R vill utom att komma åt pp? Pp har lyft fram ett antal viktiga demokratiska, liberala principer som inte minst det tidigare liberala partiet fp har stått för. Men som fp under senare år springer ifrån i allt högre fart! Jag sörjer och känner smärta för folkpartiets dekadens i frågor som bl a rör integritet, rättssäkerhet etc.

Givetvis är det ett bekymmer att pp och dess ledare inte har den rutin som gör att han kan undvika de fällor som slipade journalister lägger ut. Och Rick Falkvinge är yvig och ivrig, och förivrar sig lätt. Jan R är ju ingen duvunge själv så han borde veta att det är lätt även för garvade politiker att uttrycka sig lite slarvigt generellt, eftersom man tror att utfrågaren-motdebattören inser att man diskuterar en speciell fråga. Det är ju möjligt att motdebattören gör också, men väljer av politiskt-taktiska skäl att negligera för att få en debattpoäng!

En kort chatt med Rick någon dag före radiouttalandet stöder också min uppfattning om detta.

Tyvärr är det så att piratpartiet behövs, inte minst för att väcka riksdagspartierna och alldeles speciellt folkpartiet.

Ricks groda har gjort det svårare. Det beklagar jag. Eftersom det är helt tydligt att de gamla partierna gör allt för att utnytta klavertrampet och leda uppmärksamheten bort från sakfrågorna och deras egna brister!

Finare att skriva på papper, eller?

Bloggandet i sig blir då och då ett hett ämne bland bloggarna. Jag skrev om det för några dagar sedan och nu har det fått ny fart igen, kanske främst genom en pappersbloggare, om man får säga så om Sanna Rayman i SvD, som skriver om lågkonjunktur för bloggandet. Det föranledde Seved Monke till en kraftfull replik, som Sanna svarade på - på hans blogg. Intressant. En fråga dryftas är om det är finare att skriva i en papperstidning och om det är lägre kvalitet när det bloggas.

Mary (mmm) har idag också en lång utveckling av sin syn på bloggandet, varför hon och andra bloggare skriver. Och flera andra har hängt på.

Nå, jag menar nog att det finns bra och dåligt på båda sidor. Men onekligen är mångfalden större bland bloggarna. De blir därmed intressantare!

Dvs när det inte är valtider..... För Sanna Rayman har en poäng när hon påpekar att nu ska varje politiker blogga. I princip borde det vara intressant och bra. Men det är det inte. Detta därför att det blir så träaktigt. Jag har nog nämnt det tidigare, men det förtjänar att upprepas. För att bloggar ska bli intressanta så ska de inte vara rena propagandaplattformar för EN åsikt.
Intressanta blir de om där förekommer en diskussion, ett meningsutbyte med andra och om andra idéer.
Ett tecken på att valrörelsen minskar debattlusten, och ökar megafontänkandet, det är att viljan att kommentera och diskutera på andras bloggar verkar ha minskat på senaste tiden. Nu skrivs det mest på egna bloggar, och länkas till likatänkandes. Trist. Och föga utvecklande.

För propagandan har vi ju papperspressen...

Smutsig valkampanj? Vems fel?

Under några dagar har det varit en debatt både i pressen och bland bloggare om något som kallas risken för att den ökade användningen av sociala media skulle ge en smutsig valrörelse.

Uppriktigt sagt har jag svårt att förstå denna plötsligt uppflammande debatt.

Det har alltid funnits smutsiga inslag i valrörelser. Ibland inspirerade av dumheter från högre ort, ofta pga övernitiska gräsrötters heta engagemang - och svårighet att inse betydelsen av fair play även i politiken.

Naturligtvis ska detta motverkas så långt det går. Vilket framför allt kräver partiledningar, som förmår hålla rent själva och att de uppmanar valarbetare att hålla en hyfsad nivå. Ändå måste vi inse att valrörelser engagerar många människor - som bara är människor. Alltför grova mänskliga övertramp får/ska givetvis bemötas.

Det enda nya i dagens debatt är att man synes vilja lägga skulden på de sociala media (dvs internet). Det är rent trams. Självfallet kan det inte vara teknikens fel, det är alltid människorna bakom som styr hur debatten blir.

Däremot har internet en annan fin egenskap, som gynnar demokratin. Internet med bloggar, mail, hemsidor etcetera ger fler människor möjlighet att delta i debatten, att inte bara sitta som åskådare. Att vara delaktiga i den demokratiska processen.

I mörka stunder undrar om det är det som internets belackare är rädda för. Att de är rädda för ett folkligt deltagande.