S-politiken i Piteå innebär diskriminering av landsbygdens folk

Jag stöder, som möjligen bekant, Skol och landsbygdspartiet i Piteå i höstens kommunalval.
Har just tillställd PT en insändare enligt nedan. (Med någon språklig justering, som jag inte sparat.)

" (S)-politiken för landsbygden innebär centralisering och orättvisa villkor

(Replik till s-insändaren om landsbygdspolitik, PT 7 juli)

Det var många vackra ord i Lundqvist-Pettersson-Edlunds s-insändare om ”Stad och land – hand i hand”. Hela kommunen ska utvecklas, långsiktighet, lika värde, möjlighet att påverka, ett Piteå där välfärd och trygghet står i centrum.

     Det som gör det så svårt att tro på s-löftena och orden, det är ju erfarenheterna av hur (s) styrt och verkat under decennier av egen maktfullkomlighet. Man frestas att tolka det som att (s) menar att välfärd och trygghet, det gäller just centrum, inte den landsbygd som omfattar 40-50% (beroende på hur man definierar landsbygd resp centrum) av kommunens invånare.      Betecknande är att s-insändaren inte med ett ord berör skolan, den som är så viktig för landsbygdens överlevnad. Inte så konstigt eftersom (s) där grundligt svikit sina löften och några byamöten, lagt ner flera byaskolor. Svek, och i strid med påståendet om en politik att utveckla hela kommunen.

     Fler exempel, som visar att landsbygden inte ska gå ”hand i hand” med staden, utan komma långt, långt efter med (s)-styre. Bostadsbyggandet, där säger (s)-styret att 10% ska byggas utanför centrum, annars får byggbolagen skämmas (!). Varför bara 10%? Landsbygden borde ju få 40-50% om det ska vara någon rättvisa i möjligheterna att bo. Kommunen får släppa till mark. Det finns ju människor som inte vill bo vid busstorget i stan...

     Allt mer av både samhällsservice och handel koncentreras till stan. Nära till för stadsborna, som dessutom åker buss gratis inom stan för att ha det enkelt och billigt att använda servicen. Men de som bor utanför stan har inte bara längre till servicen utan måste också åka bil eller ta en buss till stan, som kostar, om det ens finns turer. Självklart är det en rättvisefråga att även landsbygdens folk ska kunna ta sig till stans service, utan att det ska behöva kosta mera än för stadsborna!
     Dessutom vill (s)-styret slå ihop de olika småbidrag som byarna kan få söka (t ex till bygdegårdar) till ett. Jovisst, det blir ju enklare att centralstyra på det sättet, enligt känt sosse-vänstermaner.
     Av (s)-programmet verkar det, betr arbete, är det kommunala tjänster som gäller. Vi menar nog att det är minst lika viktigt att underlätta för företagande och att bo i byarna, är tillgång till skola och bostäder utanför centrum viktiga faktorer. Liksom vägfrågorna.

Lars-Erick Forsgren, Skol och landsbygdspartiet (SLP)
---- 
Det finns givetvis mycket mera att framhålla, både betr SLP:s politik och betr (s)-styrets (som inkluderar också vänsterpartiet och miljöpartiet i kommunen.  Men det får komma när det kommer, och är motiverat. 

--- Insändaren publicerad i PT den 13 juli. Dock utan bild på mig. I stället bild av den s-insändare jag bemöter, inklusive bild på ett sossekommunalråd....

Varför försvåra för friskolorna – och byarna? PITEÅ

Läser i lokaltidningen PT om hur den s-styrda kommunen än en gång försvårar för friskolorna, de som trots allt finns, genom att trixa med den interna bokföringen (för lokalkostnaderna) så att skolpengen och därmed friskolorna ska få sänkta bidrag.

     Sossarna gör allt för att stoppa och försämra för friskolor som ju tvingats fram genom s-styrets negativa skol- och glesbygdspolitik. För de idella friskolorna innebär det stora sänkningar, som de dessutom fått besked om först en bra bit in på budgetåret.

     Men, de ”besparingar” som kommunen gör för skolans del är en intern bokföringshistoria. Den gör inte någon märkbar reell effekt för BUN och de kommunala skolkostnaderna – däremot gör det det än svårare för friskolornas drift och underhåll.

     S-styret lägger gärna ner kommunala skolor på landsbygden, men andra skolor ska inte heller få finnas där.

För barnens skull – och för glesbygdens skull – måste det finnas skolor där!
Försvåra inte för friskolorna!
Och varför inte rädda glesbygdsskolor (med befarat vikande elevtal) genom att låta barn i centralorten (eller andra större tätorter där det är trångt) få välja att gå i en glesbygdsskola – med skolskjuts!!! I stället för att skjutsa barn från byarna till överfulla skolor i stan! 

(Manus, som i ngt bearbetadform tillställts PT som insändare.) 

Löfven och varför landsbygden ska få finnas.

Politik igen, efter några musikinlägg.
Statsminister Stefan Löfvén har varit ute och sagt saker om landsbygden, som verkar mindre väl genomtänkta. Eller var det bara så att han inte tänkte på vad han sa, utan sa det han tänkte?
Bakgrund: regeringen ska lägga ett förslag om landsbygdsutveckling. Det debatten nu handlar om var inte så mycket om förslagets konkreta innehåll (som i o f sig verkar rätt tunt) utan om hur Löfvén, som svar på en journalists fråga, formulerade sin motivering för att "stödja landsbygden". -  Något som under några decennier marknadsförts som "Låt hela Sverige leva."

Fråga från journalist: Är urbaniseringen ett problem?
Stefan Löfven: Ja, när man sitter i bilköer i Stockholm kan man hålla med om att urbaniseringen är ett problem. Men när storstadsbor ska åka ut på landsbygden och koppla av måste det fungera även där.

Dels ifrågasatte då många kommentatorer om Löfvén verkligen sagt så. Vilket han enligt direktreferat gjorde. Dels hur det skuille tolkas och då också hur det skulle se ut om man citerade mera fullständigt. Och så raljerades det - i olika riktning kring förslaget, men än mer kring uttalandet.

Först lite kommentarer, hämtade från FB,  om förslaget i sig.
   Niklas Starow, Medkännande liberal skriver: "Oavsett vad statsministern sade eller menade, så behöver inte landsbygden bidrag och allmosor.

Vi utanför storstäderna behöver infrastruktur. Inte bara lagade vägar och bredband på nåder.

Vi behöver en tillförlitlig postgång och då duger inte högre porto och en borttagen "dagen efter"-garanti.

Vi behöver definitivt INTE högre bränslepriser.
Allt ute på landsbygden kräver resor. Vi kan inte gå till vårdcentralen, vi måste köra. Vi kan inte gå på restaurang och bälja i oss en halflaska rödtjut och gissa varför...... japp, vi måste köra hem också."

   Anders Nordin, fd språkrör för Miljöpartiet, nu ledare för Skol- och landsbygdspartiet i Piteå.
"Regeringen gör nu en så kallad satsning på landsbygden. Av pengarna skall det mesta gå till företagande och näringsliv.

Nu är det inte detta som i första hand krävs för att återuppväcka en tynande landsbygd. Rättvisa är att återbefolka landsbygden med skolor, förskolor och vårdcentraler. Iordningställa kollektivtrafik och bygga cykel och gångbanor längs de mest trafikerade vägarna och mellan byarna. Ta bort idén att boende vid vägen skall bekosta allmänna vägar, och förhindra Trafikverkets plan att ännu fler allmänna vägar skall bli enskilda.

Stoppa den pågående nedsläckningen av gatlampor på landsbygden. Lokaler för spontana möten typ affärer eller varuutlämningsplatser är också värt att stödja och stimulera. Byggande av mindre hus i byarna, typ radhus, för de äldre som bott hela sitt liv på landet är också nödvändigt om man vill verka för en positiv ålderdom för de som önskar bo kvar i en hemtam miljö.

Resten klarar landsbygdens folk själva." 

Jag instämmer i dessa två kommentarer.
Men åter till Löfvéns "famösa" uttalande.  Vad han sa, och vad det innebär.
Det mera fullständiga citatet;


När jag läser hela citatet  får jag ett obehagligt intryck av vad han egentligen menar. Vilket är värre (om aningslöst eller inte, det vet jag inte) än i det kortare citatet. 
Han säger alltså: att landet överlever (betr landsbygden/glesbygden), inte leva, betr folket i glesbygden. Han talar om "geografin" inte om människorna.
Och varför ska landsbygden överleva? Jo, för att
a) där finns de naturtillgångar som Sverige (dvs storstäderna) till stor del lever på och av och 
b) landsbygden ska överleva som en rekreationsort för storstädernas folk. För dem krävs service i olika former. 

Jag ser inte att det är folket på landsbygden som Löfvén, i detta längre citat, bekymrar sig för.
Hans "bekymmer" och motiv för en landsbygdssatsning det är att landsbygden i sig ska kunna fungera som resurs för industri etc och för storstädernas folk att turista i. Det är helt sett ur storstadsbons perspektiv. Inte i ett perspektiv som innefattar hela Sverige att leva i.
Han vill ge bidrag för överlevnad, inte rättvisa förutsättningar för landsbygdens folk, likvärdiga med de som tätorterna och storstädernas folk har, ex-vis betr skolor, vårdcentraler, kollektivtrafik etc.

Jag är mycket bekymrad över Löfvéns syn på detta. För finns inte den grundläggande infrastrukturen så kan inte folk bo på landsbygden, då kan inga företag och arbetsplatser finnas där. Och inga som servar gästande storstadsturister.