Allt för Sverige, Ajö Sverige och det sitter i väggarna

Det är julmånad, borde förbereda och laga julmaten. Det är ju en tid med traditioner, ibland med nostalgi, men det är inte den direkta orsaken till mina tankar just nu. Bakgrunden är nog mera mitt gamla intresse för historia - och då inklusive familjens, släktens historia. Ett intresse som förstärkts både av mitt allmänna intresse för omvärlden, för utveckling - och av tilltagande ålder.

Vi har ju i tv kunnat följa släktforkningsprogram där både kända och okända, svenskar och amerikaner fått göra djupdykningar i sin bakgrund. Oftast väldigt intressanta vare sig det är kända eller okända släkter det handlat om. Nu i dagarna har avslutats några tv-serier inom detta område. Ett, Allt för Sverige, som pågått i ett halvdussin år eller så, letar fram tio svensk-amerikaner varje år och tar dem till Sverige för att bekanta sig med landet, med tonvikt på deras förfäder och deras miljöer. För mig ger det ofta rörande inblickar i hur dessa sentida ättlingar känner så starkt för sina ursprung, och att ju mera de får veta, desto starkare blir deras känslor. Jag gissar att de som ser programmen också blir berörda, eftersom de flesta svenskar har någon i sin släkt som utvandrat, och ibland kommit tillbaka också. För att känna oss själva är det värdefullt att få känna vår bakgrund, vilka liv våra förfäder levde, hur de som utvandrat levde och hur liv och samhällen utvecklats. Och att det inte bara är tiden som gör att vi utvecklats åt olika håll, det är också hur samhället utvecklats olika i olika länder.
För min del har programmen fördjupat kunskapen (trots att han berättade mycket) om min sedan länge avlidne fars liv gestaltat sig, både hans tid i Canada, i USA och i Sverige. Hur hans frihetskänsla, solidaritet med sämre ställda och hur fördomsfritt han såg på människor med olika ursprung, och även hur väldigt jämställd han var, för sin tid, hans respekt för kvinnor etc.

Allt för Sverige är ett underhållningsprogram, där de lekfulla tävlingarna visserligen är "blodigt" allvar för deltagarna, men ska ge just en lekfull, underhållning samtidigt som de faktiskt ger en del kunskap. Det är intressant att deltagarna, trots tävlingarna, får en stark känsla av gemenskap - och som tittare känner man sympati för i stort sett alla. Man unnar var och en att vinna.

Byes, bye Sverige är ett näraliggande program, fastän tvärtom. Det ska, också det lekfullt underhållande, ge en bild av de som utvandrade - inte av deras återvändande efterkommande. Det är också mycket intressant, där både det dokumentärt historiska och det (ibland rätt tramsiga) underhållande pratet kompletterar vartannat. Och tungt blir det ju inte. Även om det i sista avsninttet rätt bra lyftes fram att det gick mycket dåligt för många svenskar i USA, alla blev inte farmare i Minnesota, som Mobergs Karl-Oskar, och inte heller framgångsrika företagare som kunde komma hem och glänsa för den svenska släkten.  Ett exempel, min far försökte skaffa sig en bit jord, enl

Homestead Act. Satt där och spelad fiol julnatten i sin enkla boning. Men så utbröt WW1, och han blev inkallad till militärutbildning, för att efter en tid skeppas över som kanonmat till Europa. Lyckligtvis blev det stillestånd i kriget innan hans utbildning var klar. Annars hade jag inte blivit till.
Men, sin mark, sitt Homestead, förlorande han ju p g a frånvaron för den amerikanska "lumpen".

De som inte lyckades så väl, de skrev inga skrytsamma brev till Sverige. Att Ola Larsmo fick visa och berätta om Swede Hollow lyfte programmet. Det var inget trams, bara nakna fakta. Sweden Hollow borde alla läsa, både de med förfäder som utvandrade till USA, och de (få) som inte har det.

Det sitter i väggarna avslutade säsongen med ett program från Västerbottensostens hemland. Det är inte primärt ett program fokuserat på släktforskning utan på gamla hus historia. Vilket också är intressant, och självklart också är relaterat till vilka människor som bott där. Skiftet i ägandet ger historien olika riktning. Där kan både kungar, adelsmän, bönder och pigor - och fängelsekunder komma med i berättelsen. Banamord, svårartad alkoholism, företagsamhet och hårt arbe, och hur gammalt skrock uppstått, fattiga och rika, fester i slott och grå vardag, huller om buller - som verkligheten varit - och är.

Jag gillar dessa program. Även om jag kan uppskatta mera "seriöst" upplagda dokumentärer i Kunskapskanalen också - eller i tv2.

OBS. Homesteadbilden är tagen från Wikipedia. Jag hoppas att min fars bostad var något bättre...  men har ingen bild av den.

Våga vägra orättvisor

Tiden lider, och vi med den. Attentat hit och dit. Politiska rävspel, som jag har svårt att se någon mening med. Det jag vill se är ansvarstagande från politiker, och andra, för att göra vår sargade värld bättre, så att dess invånare får ett drägligare liv, slipper orättvisor av olika slag, slipper krig och otrygghet.
   OK, en positiv sak ser jag i att en dotter plötsligt börjat intressera sig för släktforskning. Det ger, bör ge, inte bara insikter om ursprung och bakgrund utan även om förståelse för vad som formar människors liv.
   Möjligen kan man också se det som positivt att just innan jag börjar skriva dessa rader så får jag veta, dock ej via svenska media, att ledaren för den IS-anslutna terroristgerillan i Marawi i västra Mindanao, Filippinerna, gripits i Davao C (Dutertes hemstad), i östra Mindanao.

Ett än mera positivt tecken ser jag dock i en artikel i Svenska Journalen (nr 3/2017), en tidning som jag minns att min mor hade, och som numera främst är ett organ för Läkarmissionen med information om dess arbete. Där hittar jag ett kort referat från ett seminarium om modet att vägra orättvisor. Där hittar jag flera av de människor som jag beundrar för deras insatser just för att arbeta emot orättvisor, på olika sätt och på olika ställen i världen.
   Det var bl a Anders Kompass, som avslöjade övergrepp som FN-soldater i Kongo utförde emot barn som de var satta att beskydda, avslöjanden som ledde till att han själv fick sparken av FN och baktalades dessutom, Inga-Britt Ahlenius, revisorn som talat klarspråk om korruption och felaktigheter både i Sverige och i FN, och Miriam Mondragon, från Piteå, som arbetar emot övergrepp mot kvinnor/barn och korruption i Honduras. Jag nämnde något om hennes arbete i en bloggpost nyligen, liksom om den nyutkomna boken om henne.

Jag brukar ofta framhålla att för att få slut på orättvisor, orsaker till krig och flyktingströmmar så måste det blir demokrati (som underlättas av bl a utbildning och arbete), men också rättssäkerhet.  Detta betonades också vid detta seminarium. Liksom, helt riktigt, att demokrati kan bara fungera om medborgarna känner trygghet, att det finns rättssäkerhet, repekt för mänskliga rättigheter.

Så riktigt. Och så värdefullt att Läkarmissionen ser det som sin uppgift stimulera till att ge mod att vägra orättvisor.  Och stödja sådant arbete.

Ska världen bli bättre bör många fler våga vägra orättvisor. På ett eller annat sätt.

Vet du vem du är, Jimmie?

Vet du vem du är? Apropå teveprogrammen som släktforskar. 

Har ni observerat att praktiskt taget "alla" kända personer som det släktforskas om i teve, de har något "utländskt" påbrå någonstans i sin släkttavla. Ofta något hundratal år tillbaka. Och att ofta verkar det vara det som gett dem några gener som medverkat till att de blivit kända. 

Jag gissar att de flesta av oss, även vi som inte är så kända och tror oss vara gediget "svenska", också har några droppar invandrat blod i våra ådror. Kanske rätt många till och med.  Och som bidragit till att vi är den vi är. Och som kanske kommer att spela roll för att våra efterkommande blir mer kända i positiv bemärkelse än vad vi är.  

Jag är faktiskt riktigt frestad av att börja kolla rejält bakåt i tiden...  på både mors och fars sida. 

Därmed vill jag inte säga att jag rekommenderar Jimmie Åkesson att börja släktforska, han kanske får en chock. Som bleking är det ju risk att han inte bara har skånskt eller danskt blod i sig. Utan något "ännu värre" ur hans synpunkt. Och varför var han i Norge nyligen för att värva röster? 

Du är ute på svag is, Jimmie, tänk om du inte är den du tror....  Tänk om din vältalighet beror på någon verbalt begåvad som inte alls var "ursvensk"...  

Vet du vem du, äh, vem Olof och hans son Mårten är?

Igår visade teve, dvs SVT, sista avsnittet av Vet du vem du är? En något ojämn serie, men oftast ändå intressant.
Att det var programmet där Olof Palmes son Mårten som skulle avsluta var nog en medveten toppning, för att få tittare. Kändisars bakgrund är inte alltid så intressant. I vart fall inte mycket mera än vilken Svenssons som helst, men släkten Palme vet vi ju en del om och det ökar intresset för att få veta ännu mera.

Ser att en del tittare tyckte att Mårten Palme sken av belåtenhet över alla adliga och kungliga släktingar som finns i hans stamtavla. Det tyckte inte jag.
Det blev ett intressant program, även om inledningen tragglade lite för mycket om Olof Palme, som vi ju känner rätt väl till, de flesta av oss. 
Sedan förde programmet oss längre tillbaka än vad som varit känt. Mårten verkade mest intresserad, och tagen av, okända uppgifter om en syster till sin farfars far, som blev suffragett och gifte sig med en indisk kommunist i London och hennes öde. 
Visst var fakta ända från slottsfogden på Stockholms slott på 1300-talet, och släktskapen med både Gustav Vasa och Johan III intressant också, liksom på moderns (Lisbets ) sida med flera danska kungar. Men jag tyckte han verkade lätt generad då och då över sitt släktträd. Kanske en följd av att Olof Palme inte precis ville framhålla sin adliga bakgrund? Han var ju ordförande för ett socialistiskt arbetarparti.

En del "stängda" dokument öppnades och gav lite mera djup också.  Vanligen får  vi inte vet  allt om offentliga personer.  Och jag vet inte om mer finns att veta i detta fall heller. Både privatliv (och kärleksliv), bakgrund och snedsteg t ex betr politiska åsikter brukar mörkas. Eller inte gå att forska i. 

Ett exempel på det, men att det ändå kan gås djupare, det är Hans Lindblads oerhört intressanta biografi, som släpps denna vecka, över f d fp-ledaren Sven Wedén. Det som lite äldre personer, i vart fall med en smula politiskt intresse  vet är ju att Wedén efterträdde Bertil Ohlin, och att han var sjuk. Men i biografin får vi veta hur svårt sjuk han var och hur sjukdomen (tbc) liksom förhållandet till hustrun påverkade hans framväxande ställningstagande till (social-)liberalismen. Trots familjens konservativa bakgrund. Hans djupa övertygelse om kvinnans frigörelse, om socialt ansvar, om frihet, hans motstånd till både nazismen och kommunismen. Etc. Det ger en fin helhetsbild inte bara av liberalen Sven Wedén utan också av människan Wedén, och varför han blev den han blev.  

Så visst är det mycket intressant att få veta mera om kända personer. I synnerhet om de har gjort något annat än att vara kända bara som kändisar.  

Rötter ?

Rötter, visst var det en bok som hette så, för kanske 30 år sedan eller så. Har den nog i en bokhylla någonstans. Kota Kinte etc.
Att skildra verkliga eller skapade släkter i flera generationer, det är inte helt ovanligt, tvärtom. Sven Delblancs Samuels bok och efterföljande, Hedebysviten m fl för att nämna ett exempel, som är en skönlitterär variant av släktforskning.

När man kommit upp en bit i åren brukar intresset för föräldrars och förfäders liv öka. Teveserien "Vet du vem du är?" är ett tecken på det. Och det är intressant! Inte bara kändisars släktförhållanden och bakgrund. "Varje människa är en bok." Det visar t ex programmet om Susanne Ostens far (9 aug). Börjar man gräva efter en hel släkt, i ett eller flera led, då finns nog mängder av intressanta, rörande och ibland tragiska historier att ösa ur. Att glädjas åt, förundras eller gråta över.

Sorgligt nog är det väl så att det dröjer för länge innan vi inser värdet av att känna till vår bakgrund. Unga ser ofta bara framåt. Ibland tills de blivit så gamla att det blir svårt att reparera skadan att inte i tid ha sökt rötterna. Såväl i närtid som längre bakåt. Folk dör, handlingar försvinner, det som ger kött åt kyrkbokföringens fakta. Ger liv och förklaring.

Att ta del av egen historia kan ge en förklarande relief också åt andras, kanske mer kändas, historia också. Över hur tid och människor levde. Hur tider förändras, men människans natur blir rätt oförändrad.