Resultatet av valet till eu-parlamentet blev besvikelse betr Sverige, och än mera i sin helhet, dvs för hela Europa. Dock inte helt oväntat. Men sämre än mina förväntningar, mina fromma förhoppningar.
Efter några timmars tänkande och utan att låta alla experters kommentarer förvirra mig, så har jag kommit fram till detta.
I Sverige och i viss mån även i EU i sin helhet så har de etablerade partierna förlorat och väljarna gått till ytterkantspartier, som väljarna inte brukat rösta på i så hög grad i nationella val, om än tendenser funnits en tid här och där.
I Sverige röstade fler än vanligt i detta val. I EU i övrigt var det som regel ganska klent deltagande. Lågt deltagande kan ses som en protest emot EU, eller att det inte finns de alternativ man vill se i EU.
Svenskarna är inte vana vid att ta ställning till de gemensamma frågor som EU beslutar om. Som regel har EU-valet setts som en lätt-version av riksdagsvalet, svalt intresse. Att EU är vikigt som arena för beslut som gäller Sverige har inte riktigt gått hem. Samtidigt så är åsikterna om hur mycket som EU ska bestämma, och i vad, gått starkt isär. Man ser EU som inrikespolitik. Inte som ett forum för samarbete i Europa och inte som en möjlighet att korrigera en inrikes kurs man inte gillar.
EU betraktas som något man gillar, av rätt diffusa skäl. Eller ogillar av lika diffusa skäl. Och ogillar man EU så avstår man att rösta, eller väljer ett parti som man tror är negativt i någon bemärkelse. Eller som vill göra EU mera svenskt (som s och m vill). Eller mindre svenskt (som sd vill genom att sätta murar kring både Sverige och EU).
OK. Resultatet blev en kraftig framgång för mp, fi och sd. Gick hyfsat för c, kd, v och s. Blev katastrof för PP, och nära nog katastrof för m, och mycket dåligt för fp.
Men varför? Är svenskarna så rasistiska, så extremt socialistfeministiska, så ointresserade av integritet och framtidsfrågor som resultatet kan tyckas tyda på?
Nej, jag tror inte det. Inte medvetet. De är i däremot i hög grad missnöjda med de etablerade partierna politik och företrädare. Och det har de visat i högre grad i detta EU-val än i tidigare och mera än i riksdagsvalen. Risken är nu att det missnöjet kommer att manifesteras även i höstens riksdagsval. Trots att i sak är EU-valet viktigare än riksdagsvalet, och det än mera med söndagens resultat.
Moderaterna hävdar att det är speciellt illa för regeringar, de får straff för den politik som krävts, oavsett regeringarnas politiska färg. Kan ligga något i det, men... dels så var valet ingen höjdare för s heller. Runt 24% är inte en nivå som borde få s att jubla. Dels klarade sig 2 av de 3 småpartierna i alliansen bättre än m.
Samtidigt som s och v och i någon mån fi menar att de "lyckats" bromsa sd:s rasistiska framgångar. Men sd fick ju runt 10%, en skrämmande siffra för de (oss) som ogillar extremism och främlingsfientlighet.
Alltså. Sossarna har återhämtat sig från sina värsta bottensiffror, men ärligt talat har långt kvar till nivåer som garanterar dem att styra landet med bara ett lydigt litet parti vid sidan om. S har ändrat politik, det är inte gamla sossarna längre. Frågan är vad de är. Och den frågan ställer sig många av deras tidigare sympatisörer, de som vill ha tillbaka den gamla sossepolitiken.
Alliansen styrs av moderaterna, som "lovade" mera frihet, sänkta skatter, samtidigt som välfärden skulle bevaras av det "nya arbetarpartiet". I någon mån kanske det blev större frihet, men framför allt blev det sänkta skatter, dock främst för de förmögna och för den välmående medelklass som har fasta jobb och inte råkar bli arbetslösa eller långtidssjuka. Den generella välfärdspolitiken har krackelerat i viktiga avseenden, sjuka, arbetslösa och pensionärer har fått det sämre, har missgynnats. Det har skapat ett utanförskap, som moderaterna sa sig vilja motverka. Skillnaderna mellan de som har det bra, mycket bra och de som är rent ut sagt (relativt sett) fattiga, eller snabbt blir det, på grund av arbetslöshet, sjukdom, ålder eller andra skäl.
Många hoppas att en sosseregering ska minska dessa klyftor, men dels verkar inte s självt veta eller vilja det på det sätt som skett tidigare, dels tror inte nog många på att det kan ske, inte ens om de får stöd av vänsterpartiet och ev miljöpartiet. För de recept som s har och än mera som de tvingas tillgripa för att få stöd av vänstern och mp, de smakar beskt för många. Inte bara ekonomiskt utan även ideologiskt.
Den ideologiska klarheten finns inte längre inom och mellan partierna. Vilket väljarna börjar inse i allt högre grad. Och förutom att m får betala för sin allt tröttare politik, som inte leder dit den sagts leda, så får stödpartierna stryk av väljarna. Även om centern och kd nu i eu-valet lyckades "ta hem" en del väljare, möjligen med lite stödröster från m, så är det tveksamt om det lyckas lika bra till hösten för båda partierna.
Folkpartiet fick ett rejäl bakslag, vilket Marit Paulsen i viss mån lyckades begränsa. Dock verkar hennes styrka som vallokomotiv ha minskat, och fp i eu-valet blev bestraffat för sin förlorade socialliberala profil - och oförmåga att försvara det liberala värdet av personlig integritet och en framtidsinriktad politik i internetrelaterade frågor. Detta trots att fp:s eu-kandidater är mera socialliberala än rikpolitikerna. Så fp:s utfall i riksdagsvalet är ytterst osäkert.
Varför gick då piratpartiet tillbaka så kraftigt att det tappade båda sina eu-mandat? En orsak är nog att media i stort sett nonchalerade partiet. Det var inte precis mediagynnat i 2009 heller, men då var trots allt FRA-frågan ännu i starkare minne och de nya avslöjanden om integritetskränkningar som gjorts, har inte förklarats för väljarna vad de innebär i minskade demokratiska möjligheter betr åsikts- och yttrandefrihet och integritet.
Att piratpartiet numera har ett brett program har inte observerats av vare sig media eller väljarna. Ett program som borde ha tillfredsställt en rätt stor väljarskara med framtidstro, vidsynthet och tolerans och motstånd emot olika slag av diskriminering.
Dessutom måste vi nog inse att hela PP:s framgång 2009 inte bara berodde pga dess försvar för integritet och div rättssäkerhetsfrågor, utan också var en effekt av misstron till de gamla partierna i allmänhet, spec då den som fanns och finns hos yngre väljare. I år gick dessa väljare nog i stället till v, fi och sd eller möjligen i någon mån till mp. Partier som inte ses som lika misslyckade som de gamla partierna.
Hos många äldre väljare är också "pirat" något negativt, något som verkar oseriöst.
Mitt intryck av gammelmedia i år inte heller behandlade pp som det seriösa parti det är. Och dessutom var Fi det parti som mediaetablissemanget gullades med iår. Förre v-ledaren Schyman är ju en mediaattraktiv person.
Äldre sossenostalgiska väljare, som saknar gamla s, de gick nu till sverigedemokraterna. Ja, jag har skrivit det tidigare, en del sd-sympatisörer är inte primärt främlingsfientliga. De har andra bevekelsegrunder, som en nostalgisk längtan till gamla sossetiders politik. Vilket ju är den politik som sd för fram vid sidan av sin främlingsfientlighet.
SD är ett rasistiskt och främlingsfientlighet parti med rötter och grund hos nazism och fascism. Det är ingen tvekan om. Men den skicklige Jimmi Åkesson tonar ned det så mycket han förmår, vilket är rätt långt, för att göra partiet mera salongsfähigt. Bl a genom locka med gammelsossig politik i t ex sjukvård, äldreomsorg etc. Hans "finansiering" blir dock den konsevent rasistiska. Allt gott kan och ska finansieras med en inhuman och rasistisk invandringspolitik, som givetvis i första hand drabbar flyktingarna. Vilket då många sväljer...
Och detta är förklaringen till att en stor del av sd-väljarna inte sätter sd:s invandringspolitik som främsta orsak till sitt val. Men som ger sd:s politik legitimitet både för sig självt som rasistiskt parti och som anständigt välfärdsbevarande...
Fi är ett socialistiskt parti där feminismen i hårdvinklad variant lyfts fram, inte minst av Gudrun Schyman, ett extremt parti åt sitt håll. Inte ett parti som står för jämställdhet, även om de använder det ordet också. Vilket därmed lockade en del v-sympatisörer men även andra, som egentligen inte står för F!:s extremism. Bl a som protest mot det som de uppfattar som de gamla partierna ljumhet i jämställdhetsfrågor. Att v klarade sig trots en viss avtappning till F! kan bero på att som protest emot högerextremismen så sprang en del till en vänsterextremism. Som dock till det mesta ligger utanför v som parti, men som ändå får något slags näring i dess grundideologi. Det ena ger det andra betr extremism.
Att miljöpartiet gick framåt tror jag beror på att de fick väljare från alliansväljare som ville straffa '"sina" partier och i mp fann ett anständigt parti som står för miljön och som numera inte är extrem eu-motståndare utan vill använda eu för bl a en bättre miljöpolitik och som inte är rasister. Folk som inte vill beblanda sig med vare sig v, f! eller sd. Plus en del pp-sympatisörer som var rädda att pp inte skulle klara spärren och därför valde de mp som näst-bästa parti i integritetsfrågor.
Så, kanske är det trots allt inte så konstigt att resultatet av valet till eu-parlamentet blev som det blev. Och att orsaken i mångt och mycket inte beror på rasism eller extremism utan på de gamla partierna oförmåga att vinna förtroende för sin politik. Misstron drev många att på olika sätt demonstrera sitt missnöje genom att, med mer el mindre genomtänkta argument, välja annorlunda än de tidigare gjort, och att det gick till ytterlighetspartier.
Många dessutom med tanken att det var "ofarligt" att göra så när det "bara" var ett eu-val.
Frågan är om och i så fall hur många som återvänder till sina forna partier till hösten. Eller om de fortsätter att protestera genom att välja andra partier som kan verka extrema, men i vart fall inte misslyckats som de gamla partierna, och som kan upplevas som mera tydliga i sina åsikter och värdegrunder.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Visar inlägg med etikett europaparlamentet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett europaparlamentet. Visa alla inlägg
01 maj 2014
Av vem, och hur valet tolkas,är viktigt.
På DN-debatt idag diskuterar Markus Uvell, direktör för Timbro, näringslivets tankesmedja, att hur valet tolkas är lika viktig som hur det blir.
Först noterar jag att Uvell skriver valet, och därmed avser riksdagsvalet. Det indikerar tydligt att han, liksom det politiska etablissemanget i Sverige, inte ser valet till europaparlamentet om tre veckor som speciellt viktigt, och att kommunal- och landstingsvalet i höst också är en sekundär fråga. Däremot är det tydligt att Uvell är en näringslivets man, och att han inte kan leva sig in i hur väljare, med andra perspektiv än hans, ser på politik och partier, även om de röstar på icke-socialistiska partier. Och att han betraktar politiken som ett spel mellan två oföränderliga block.
Uvell går igenom de flesta partierna och pekar på olika tolkningar för s framtid, om det lyckas ta makten eller inte. Med vilka samarbetspartner. Mandat för eller emot en vänstersväng eller inte?
Betr SD citerar jag: "En andra fråga, som knappt diskuteras alls, är hur Sverigedemokraterna kommer att utvecklas på längre sikt. SD är Sveriges mest överexponerade och mest underexponerade parti. Stort utrymme ges åt partiets invandringsfientliga utspel, dess interna konflikter, de protester Jimmie Åkessons resor i landet utlöser etcetera. Mycket sällan granskas partiets politik på andra områden: skolan, sjukvården, arbetsmarknaden, skatterna, företagens villkor med mera.
Betr kristdemokraterna och centern gör han också en del intressanta spekulationer om deras framtid beroende på, förutom valresultatet, deras mycket olika klarhet i olika sakfrågor. Kd som för profillöst, och c som mycket profilerat åt moderat håll.
Att Uvell, med sin näringslivsinriktade högerprofil, skräms av tanken på ett regeringsskifte, det framgår tydligt av hur han beskriver farorna med en sådan. Därmed förbigår han (inser inte) att många av väljarna hos alliansens partier, möjligen med undantag för hos moderaterna, inte ser samma faror utan tvärtom skulle vilja ha en i vart fall delvis annorlunda politik, med mera socialliberal inriktning, än den alliansen fört. Att de skulle se ett vettigt kompromissande mellan de tre mindre allianspartierna och socialdemokraterna och miljöpartiet, som en smakligare regering än både en fortsatt alliansregering och en röd-grön regering.
Ett par problem är förstås att socialdemokraternas kurs är mycket svårt att bedöma idag, liksom att folkpartiets också är det, kommer fp fortsätta som ett moderat-light parti eller återgå till sin socialliberala linje.
Plus att alla tänkbara alternativ saknar ett inslag som skulle ge tyngd åt försvaret av den personliga integriteten.
För något år sedan hade jag en debatt med denne "borgerlige" näringslivsdirektör Uvell, om på Facebook eller på min blogg minns jag inte. Min invändning emot hans analys då var att han hade en ofullständig och sned uppfattning av begreppet "borgerlig", som han såg som ett entydigt ideologiskt sammanhållet begrepp. Vilket jag inte anser. Det enda som klart är "borgerligt" är att de partier han hänför till det begreppet är att de är icke-socialistiska. Att de icke-socialistiska partierna har olika ideologier, liberala, konservativa eller variationer av detta med olika prefix, vilka ofta står i direkt kontrast med varandra, det ville han inte riktigt förstå eller erkänna innebörden av.
Uvells tankar kring hur ett valresultat ska tolkas kan ses som att han ändå i någon mån inser att de i alliansen ingående partierna har olika inriktning, frånsett icke-socialismen. Men samtidigt att han inte riktigt nått ända fram beträffande vikten av ideologisk klarhet och ideologiska skillnader.
Och han anser uppenbarligen inte det lönt att ens fundera på hur man kan tolka ett valresultat åt endera hållet för folkpartiets ställning, framtid och vägval. Det är också mycket intressant...
Först noterar jag att Uvell skriver valet, och därmed avser riksdagsvalet. Det indikerar tydligt att han, liksom det politiska etablissemanget i Sverige, inte ser valet till europaparlamentet om tre veckor som speciellt viktigt, och att kommunal- och landstingsvalet i höst också är en sekundär fråga. Däremot är det tydligt att Uvell är en näringslivets man, och att han inte kan leva sig in i hur väljare, med andra perspektiv än hans, ser på politik och partier, även om de röstar på icke-socialistiska partier. Och att han betraktar politiken som ett spel mellan två oföränderliga block.
Uvell går igenom de flesta partierna och pekar på olika tolkningar för s framtid, om det lyckas ta makten eller inte. Med vilka samarbetspartner. Mandat för eller emot en vänstersväng eller inte?
Betr SD citerar jag: "En andra fråga, som knappt diskuteras alls, är hur Sverigedemokraterna kommer att utvecklas på längre sikt. SD är Sveriges mest överexponerade och mest underexponerade parti. Stort utrymme ges åt partiets invandringsfientliga utspel, dess interna konflikter, de protester Jimmie Åkessons resor i landet utlöser etcetera. Mycket sällan granskas partiets politik på andra områden: skolan, sjukvården, arbetsmarknaden, skatterna, företagens villkor med mera.
Det är både märkligt och olyckligt. Vad gäller invandringspolitiken lär SD:s inflytande även framöver vara obefintligt. Sedan de kom in i riksdagen har det svenska regelverket tvärtom liberaliserats ytterligare. Däremot är SD tillräckligt stort för att kunna påverka viktiga beslut i andra sakfrågor, och allt talar för att partiet kommer att växa ytterligare i höstens val.
I dag är SD:s politik vid sidan om invandringsfientligheten en kombination av värdekonservatism och gammaldags S-politik. Vilken av dessa strömningar som framöver dominerar respektive område kommer att påverka såväl vilken politik som får majoritet i riksdagen som de parlamentariska förutsättningarna för att bilda regering.
Erfarenheten från andra europeiska länder är att partier av SD:s typ över tid tenderar att bli allt mer borgerliga, men SD kan inte utan vidare jämföras med sina europeiska systerpartier, så framtiden är svår att förutsäga."
Det är en intressant diskussion. Speciellt om den ses utifrån tolkningar för övriga partier. Ex-vis jämfört med hur han ser på miljöpartiet. Som han menar spelar bort sina kort genom att gå från den mittposition det haft en tid till att mer el mindre låsa sig till att vara ett "vänsterparti" som bara kan samarbeta med s+v. Vilket jag kan instämma i. Miljöpartiet har ju onekligen (haft) många inslag i sin politik som skulle trivas bra i ett samarbete med t ex fp, c och även s, men knappast med v. Spelar man bort det så kan man knappast bli något slag vågmästare med inflytande i en oklar majoritetssituation. Vilket dock ett betr invandringspolitiken neutraliserat sd (vilket ju är en förutsättning!) skulle kunna göra, men osäkert åt vilket håll. SD är ju i övriga frågor en mix av konservativa och gammelsossiga åsikter.Betr kristdemokraterna och centern gör han också en del intressanta spekulationer om deras framtid beroende på, förutom valresultatet, deras mycket olika klarhet i olika sakfrågor. Kd som för profillöst, och c som mycket profilerat åt moderat håll.
Att Uvell, med sin näringslivsinriktade högerprofil, skräms av tanken på ett regeringsskifte, det framgår tydligt av hur han beskriver farorna med en sådan. Därmed förbigår han (inser inte) att många av väljarna hos alliansens partier, möjligen med undantag för hos moderaterna, inte ser samma faror utan tvärtom skulle vilja ha en i vart fall delvis annorlunda politik, med mera socialliberal inriktning, än den alliansen fört. Att de skulle se ett vettigt kompromissande mellan de tre mindre allianspartierna och socialdemokraterna och miljöpartiet, som en smakligare regering än både en fortsatt alliansregering och en röd-grön regering.
Ett par problem är förstås att socialdemokraternas kurs är mycket svårt att bedöma idag, liksom att folkpartiets också är det, kommer fp fortsätta som ett moderat-light parti eller återgå till sin socialliberala linje.
Plus att alla tänkbara alternativ saknar ett inslag som skulle ge tyngd åt försvaret av den personliga integriteten.
För något år sedan hade jag en debatt med denne "borgerlige" näringslivsdirektör Uvell, om på Facebook eller på min blogg minns jag inte. Min invändning emot hans analys då var att han hade en ofullständig och sned uppfattning av begreppet "borgerlig", som han såg som ett entydigt ideologiskt sammanhållet begrepp. Vilket jag inte anser. Det enda som klart är "borgerligt" är att de partier han hänför till det begreppet är att de är icke-socialistiska. Att de icke-socialistiska partierna har olika ideologier, liberala, konservativa eller variationer av detta med olika prefix, vilka ofta står i direkt kontrast med varandra, det ville han inte riktigt förstå eller erkänna innebörden av.
Uvells tankar kring hur ett valresultat ska tolkas kan ses som att han ändå i någon mån inser att de i alliansen ingående partierna har olika inriktning, frånsett icke-socialismen. Men samtidigt att han inte riktigt nått ända fram beträffande vikten av ideologisk klarhet och ideologiska skillnader.
Och han anser uppenbarligen inte det lönt att ens fundera på hur man kan tolka ett valresultat åt endera hållet för folkpartiets ställning, framtid och vägval. Det är också mycket intressant...
29 april 2014
Vad gör dom i EU, och vem vill man ha som sin parlamentariker?
I Expressen finns en utmärkt artikel som belyser vad europaparlamentet och parlamentarikerna gör och vill. Läs gärna länken för att kolla artikeln.
Ovanligt genomarbetad och intressant - inte minst med tanke på hur svagt och svalt media intill nu (29 april) behandlat detta viktiga val. I flera rätt djupa intervjuer så ger olika parlamentariker sin bild av hur de ser på vikten av uppdraget, hur de påverkat och vad de som ställer upp vill arbeta för i fortsättningen. Med flera roliga och intressanta poänger...
Så framgår, inte helt oväntat, att en del sitter där, både svenskar och andra, som tack för lång och trogen tjänst i svensk politik, medan andra är (något) yngre och mycket hungriga och aktiva för att driva de frågor de känner för. Men att de har olika temperament, och arbetsmetoder.
Några citat.
"- Om man ska bli framgångsrik här måste man kunna säga god morgon på tio språk i hissen. Det kan jag. Kan man säga tack på polska och god kväll på finska visar man att man bryr sig om sina kolleger, säger Cecilia Wikström.
Ovanligt genomarbetad och intressant - inte minst med tanke på hur svagt och svalt media intill nu (29 april) behandlat detta viktiga val. I flera rätt djupa intervjuer så ger olika parlamentariker sin bild av hur de ser på vikten av uppdraget, hur de påverkat och vad de som ställer upp vill arbeta för i fortsättningen. Med flera roliga och intressanta poänger...
Så framgår, inte helt oväntat, att en del sitter där, både svenskar och andra, som tack för lång och trogen tjänst i svensk politik, medan andra är (något) yngre och mycket hungriga och aktiva för att driva de frågor de känner för. Men att de har olika temperament, och arbetsmetoder.
Några citat.
"- Om man ska bli framgångsrik här måste man kunna säga god morgon på tio språk i hissen. Det kan jag. Kan man säga tack på polska och god kväll på finska visar man att man bryr sig om sina kolleger, säger Cecilia Wikström.
Ledamöter från andra länder beskriver svenskarna som trevliga, lugna och effektiva. En bild Christian Engström, (PP), delar. Han berättar om hur det brukar se ut vid sammanträden.
- Först kommer svensken, sedan en finne. Därefter vaktmästarna som tänder lampan och sedan droppar de övriga ledamöterna in allteftersom. Oftast börjar möten 10-15 minuter sent, men det är sådant man får ta, säger han och skrattar.
Kroaten Biljana Borzan tillhör den socialdemokratiska gruppen och jobbar ofta ihop med svenska ledamöter.
- Svenskar är en bra förebild när det gäller hälsa, sociala program och arbetsmarknad. Vi har mycket vi kan lära av er. När jag vill ta reda på något, när jag vill veta mer då brukar jag vända mig till svenskarna, säger hon och drar till med en klassisk stereotyp:
- I Sydeuropa är vi mer aggressiva, svenskarna är lugnare."
I en fråga som jag anser viktig, den personliga integriteten, noterar jag att det verkar vara svårt med personkemin mellan piratpartiets representanter och fp:s Cecilia Wikström, trots att de sakligt sett ligger väldigt nära varandra. Möjligen p g a att piratpartiet inte är med i den liberala gruppen utan i den gröna. Synd.
Man kan tro att en liten skara svenskar, som dessutom givetvis har olika politiska preferenser, inte ska ha något inflytande eller betyda något. Men det har de, läs artikeln. Och EU är ju viktigt, och det är genom parlamentet, som har en stor makt numera, som vi som väljare kan påverka EU. Jag vill påstå¨att vi kan det mycket mera än genom att lita på våra ministrars inflytande.
Man kan tro att en liten skara svenskar, som dessutom givetvis har olika politiska preferenser, inte ska ha något inflytande eller betyda något. Men det har de, läs artikeln. Och EU är ju viktigt, och det är genom parlamentet, som har en stor makt numera, som vi som väljare kan påverka EU. Jag vill påstå¨att vi kan det mycket mera än genom att lita på våra ministrars inflytande.
I artikeln får varje svensk ledamot ge en kort presentation över vad de gjort och vad de vill. Man kan också se att det är rätt vanligt att parlamentarikerna inte är lika partitrogna mot sitt "hemmaparti" som man skulle kunna tro. Mindre partipiska således.
Vill man så veta mera om vad partierna och deras kandidater vill så har SVT en test, kallad Kompassen, där man kan kolla in diverse frågor/påståenden mot några standardiserade svarsalternativ.
Visst kan du bli överraskad när du gör testet. Jag blev det. Inte för att jag har andra åsikter än de jag trodde mig ha. Nej det är snarare beroende på hur testet är upplagt, vilka frågor som valts, vilka som uteslutits, och hur svarsalternativen formulerats. Så ta det med en nypa salt. Och tänk på att ge ditt svar i de för dig viktigaste frågorna en extra tyngd. Men gör testet ändå. Trots att det inte ger någon chans att tycka till om annat än befintliga (plus ett par kandiderande) partier i parlamentet.
Det mest intressanta är kanske att man inte bara får veta vilka partier som ligger närmast ens egen åsikt (vad nu det är värt... ) utan att man kan se hur det stämmer gentemot olika kandidater. Jag fick såldedes en "partipreferens" som inte alls stämmer, men OK en bunt partier ligger rätt nära topp (trots allt). Den kandidat som (enl testet) ligger närmast mig är en folkpartist ifrån Solna som jag inte alls kände till, Sukri Demir. Och den piratpartist som kom högst upp för mig var inte Christian Engström eller "Farmor Gun" Svensson utan den unge Niklas Dahl från Lund!
Och ingen enda moderat fanns bland de tio främsta som enl testet tycker som jag. Skönt. Och givetvis ingen sverigedemokrat heller...
Vill man så veta mera om vad partierna och deras kandidater vill så har SVT en test, kallad Kompassen, där man kan kolla in diverse frågor/påståenden mot några standardiserade svarsalternativ.
Visst kan du bli överraskad när du gör testet. Jag blev det. Inte för att jag har andra åsikter än de jag trodde mig ha. Nej det är snarare beroende på hur testet är upplagt, vilka frågor som valts, vilka som uteslutits, och hur svarsalternativen formulerats. Så ta det med en nypa salt. Och tänk på att ge ditt svar i de för dig viktigaste frågorna en extra tyngd. Men gör testet ändå. Trots att det inte ger någon chans att tycka till om annat än befintliga (plus ett par kandiderande) partier i parlamentet.
Det mest intressanta är kanske att man inte bara får veta vilka partier som ligger närmast ens egen åsikt (vad nu det är värt... ) utan att man kan se hur det stämmer gentemot olika kandidater. Jag fick såldedes en "partipreferens" som inte alls stämmer, men OK en bunt partier ligger rätt nära topp (trots allt). Den kandidat som (enl testet) ligger närmast mig är en folkpartist ifrån Solna som jag inte alls kände till, Sukri Demir. Och den piratpartist som kom högst upp för mig var inte Christian Engström eller "Farmor Gun" Svensson utan den unge Niklas Dahl från Lund!
Och ingen enda moderat fanns bland de tio främsta som enl testet tycker som jag. Skönt. Och givetvis ingen sverigedemokrat heller...
15 april 2014
Är integritet viktigt? Och vad har piratpartiet med det att göra, och vad har det - och andra - gjort?
I anslutning till min bloggpost om och delning av en DN-artikel om folkpartiets (ev.) pålitlighet i integritetsfrågan uppkom en livlig debatt på Facebook. Jag vill därför göra en del påpekanden och klargöranden.
Jag anser att den personliga integriteten är viktig. Det ska mycket till för att den ska kränkas, exempelvis starka och konkreta misstankar om grov organiserad brottslighet eller brott mot rikets säkerhet (spioneri). Att utsätta stora grupper av medborgare, eller till och med hela folket, för en kollektiv omfattande spaning, registrering, och användande av sådana data för att t ex genom upprättande av sociogram och tro att det är förenligt med bevarad personlig integritet och rättssäkerhet i ett demokratiskt samhälle, det går inte ihop. Sådan "spaning", som i Sverige sker genom FRA med stöd av FRA-lagen och genom det datalagringsdirektiv (DLD) som nyligen Europadomstolen ogiltigförklarade i ett uppmärksammat domslut, den är integritetskränkande - och ineffektiv. Trots datorer är det sådana enorma mängder information att det är väldigt tidskrävande, dyrt och dessutom osäkert då det är enorma svårigheter att rätt analysera data sorterade efter ett antal sökord.
Sveriges riksdag har vid flera beslut ändå genomdrivit FRA-lagen (ett helt kluster med lagar) och DLD. Det senare med en, som det visat sig felaktig hänvisning till att EU krävde det. Hade man inväntat Europadomstolens beslut hade man undvikit både det olagliga beslutet och diverse kostnader.
Citat ur DN " (det har hävdats) att Sverige var ”skyldigt att införa” direktivet, men detta är en felaktig historieskrivning. I själva verket hade regeringen kunnat vägra att införa datalagringen, med hänvisning antingen till den granskning EU-domstolen utförde av direktivet, eller till att EU-kommissionen själva inte följt det EU-reglerna krävde i form av utvärdering av datalagringen inom uppsatt tid.
Nu är det dags för val i år både till parlamentet och till Sveriges riksdag. Var står partierna idag?
Först ska vi veta att det motstånd, uppenbarligt taktiskt, som fanns inom den rödgröna oppositionen som sådan inte finns idag. Möjligen kan man se vissa rester av det inom miljöpartiet och vänsterpartiet. Sossarna har återgått till Thomas Bodström-linjen att säga ja till massövervakning. De kritiker som fanns inom fp, c och m har tystats och/eller utmanövrerats på olika sätt. Det enda de uppnådde var några marginella och värdelösa "säkerhetsgarantier" av myndigheter med munkavle och som verkar helt lojala till FRA.
Fler angrepp emot integriteten i data- och internetområdet har gjorts under de gångna åren, men den enda myndighet som verkar ha kraft att stå upp för integriteten är Datainspektionen.
Inför årets olika val anser jag, och många andra, det viktigt att integritetsfrågorna kommer upp på den politiska dagordningen igen. Och att det märks i valresultatet. Vilket just nu inte verkar kunna ske på annat sätt än genom att piratpartiet dels fortsätter i europaparlamentet och dels kommer in i Sveriges riksdag. De smärre positioneringar som skett av enstaka individer inom andra partier verkar inte helt trovärdiga, dels för att de kommer först nu, dels för att partierna som sådana verkar fortsatt hålla hårt i partipiskorna för att försvara lagar som införts med motiveringar och under premisser som inte stämmer.
(Se gärna fd fp-riksdagsmannen och försvarsexperten Hans Lindblads mördande kritik. Finns på denna blogg under sidrubriken "Hans Lindblad" tillsammans med andra inlägg av honom i frågan.)
Att piratpartiet är emot FRA-lagsklustret (motto: riv upp, gör om, gör rätt) är väl allom bekant. Och det bör det vara också att det är emot DLD, se annars denna länk, med motiveringar. Det är skamligt att justitieministern (Beatrice Ask m) fortsätter att krångla och vill behålla DLD, det förefaller mig vara rena domstolstrotset!
Men vad har piratpartiet gjort i eu-parlamentet? Det har ju i dessa dagar ifrågasatts i media. Här några svar och länkar.
Eu-parlamentarikern Christian Engström har bl a lyft fram att man fått parlamentet att försvara nätneutraliteten, se denna länk.
Den andra representanten, Amelia Andersdotter, som anklagats för dålig närvaro i utskottsarbetet, redovisar öppet i denna länk en transparensrapport om vad hon gjort. Där redovisar hon också vilka eu-texter hon arbetar med! Liksom vilka som "lobbar".....
Det var ju Amelia A som SR m fl påstod varit mindre aktiv. Deras granskning tog inte hänsyn till att hon tillträdde i mitten av mandatperioden då piratpartier fick en extra plats på grund av Lissabonfördraget.)
En mera samlad och koncentrerad sammanställning finns också i följande länk med rubriken Piratpartiet levererar i EU. Huvudpunkterna där är Stoppat ACTA-avtalet, Fått stöd för upphovsrättsreform,
Försvarat skyddet av personuppgifter, Försvarat rättssäkerheten för misstänka fildelare. Allt detta har med integritet och rättssäkerhet att göra!
Därtill redovisas ett antal andra saker de arbetat och arbetar med.
Detta gäller således europaparlamentet. Att riva upp och få stil på FRA-lagarnar, inklusive att stoppa andra myndigheters nyttjande av "FRA-shoppen", det är givetvis något som måste ske i Sveriges riksdag. Och att få regeringen att följa och respektera Europadomstolens beslut om att underkänna datalagringsdirektivet är också primärt en svensk uppgift.
Jag anser att den personliga integriteten är viktig. Det ska mycket till för att den ska kränkas, exempelvis starka och konkreta misstankar om grov organiserad brottslighet eller brott mot rikets säkerhet (spioneri). Att utsätta stora grupper av medborgare, eller till och med hela folket, för en kollektiv omfattande spaning, registrering, och användande av sådana data för att t ex genom upprättande av sociogram och tro att det är förenligt med bevarad personlig integritet och rättssäkerhet i ett demokratiskt samhälle, det går inte ihop. Sådan "spaning", som i Sverige sker genom FRA med stöd av FRA-lagen och genom det datalagringsdirektiv (DLD) som nyligen Europadomstolen ogiltigförklarade i ett uppmärksammat domslut, den är integritetskränkande - och ineffektiv. Trots datorer är det sådana enorma mängder information att det är väldigt tidskrävande, dyrt och dessutom osäkert då det är enorma svårigheter att rätt analysera data sorterade efter ett antal sökord.
Sveriges riksdag har vid flera beslut ändå genomdrivit FRA-lagen (ett helt kluster med lagar) och DLD. Det senare med en, som det visat sig felaktig hänvisning till att EU krävde det. Hade man inväntat Europadomstolens beslut hade man undvikit både det olagliga beslutet och diverse kostnader.
Citat ur DN " (det har hävdats) att Sverige var ”skyldigt att införa” direktivet, men detta är en felaktig historieskrivning. I själva verket hade regeringen kunnat vägra att införa datalagringen, med hänvisning antingen till den granskning EU-domstolen utförde av direktivet, eller till att EU-kommissionen själva inte följt det EU-reglerna krävde i form av utvärdering av datalagringen inom uppsatt tid.
Så föreslog Piratpartiet att regeringen skulle agera – och nu vet vi att våra förslag hade fungerat. Regeringen hade, om man tagit strid för integriteten, fått rätt i EU-domstolen. De böter Sverige tilldömdes kommer vi nu efter EU-domstolens dom att få tillbaka. Sverige hade således inte förlorat någonting på att stå upp för sina medborgares mänskliga rättigheter och vägra datalagra, men regeringen valde likväl att införa datalagringen."
Piratpartiet (pp) gick alltså emot införandet av DLD. Pp gick givetvis emot även FRA-lagsklustret. Även det trumfades dock igenom i riksdagen, trots intern opposition inom flera av regeringspartierna. Vid 2009 års val till europaparlamentet kom dock pp in, och fick två mandat!Nu är det dags för val i år både till parlamentet och till Sveriges riksdag. Var står partierna idag?
Först ska vi veta att det motstånd, uppenbarligt taktiskt, som fanns inom den rödgröna oppositionen som sådan inte finns idag. Möjligen kan man se vissa rester av det inom miljöpartiet och vänsterpartiet. Sossarna har återgått till Thomas Bodström-linjen att säga ja till massövervakning. De kritiker som fanns inom fp, c och m har tystats och/eller utmanövrerats på olika sätt. Det enda de uppnådde var några marginella och värdelösa "säkerhetsgarantier" av myndigheter med munkavle och som verkar helt lojala till FRA.
Fler angrepp emot integriteten i data- och internetområdet har gjorts under de gångna åren, men den enda myndighet som verkar ha kraft att stå upp för integriteten är Datainspektionen.
Inför årets olika val anser jag, och många andra, det viktigt att integritetsfrågorna kommer upp på den politiska dagordningen igen. Och att det märks i valresultatet. Vilket just nu inte verkar kunna ske på annat sätt än genom att piratpartiet dels fortsätter i europaparlamentet och dels kommer in i Sveriges riksdag. De smärre positioneringar som skett av enstaka individer inom andra partier verkar inte helt trovärdiga, dels för att de kommer först nu, dels för att partierna som sådana verkar fortsatt hålla hårt i partipiskorna för att försvara lagar som införts med motiveringar och under premisser som inte stämmer.
(Se gärna fd fp-riksdagsmannen och försvarsexperten Hans Lindblads mördande kritik. Finns på denna blogg under sidrubriken "Hans Lindblad" tillsammans med andra inlägg av honom i frågan.)
Att piratpartiet är emot FRA-lagsklustret (motto: riv upp, gör om, gör rätt) är väl allom bekant. Och det bör det vara också att det är emot DLD, se annars denna länk, med motiveringar. Det är skamligt att justitieministern (Beatrice Ask m) fortsätter att krångla och vill behålla DLD, det förefaller mig vara rena domstolstrotset!
Men vad har piratpartiet gjort i eu-parlamentet? Det har ju i dessa dagar ifrågasatts i media. Här några svar och länkar.
Den andra representanten, Amelia Andersdotter, som anklagats för dålig närvaro i utskottsarbetet, redovisar öppet i denna länk en transparensrapport om vad hon gjort. Där redovisar hon också vilka eu-texter hon arbetar med! Liksom vilka som "lobbar".....
Det var ju Amelia A som SR m fl påstod varit mindre aktiv. Deras granskning tog inte hänsyn till att hon tillträdde i mitten av mandatperioden då piratpartier fick en extra plats på grund av Lissabonfördraget.)
En mera samlad och koncentrerad sammanställning finns också i följande länk med rubriken Piratpartiet levererar i EU. Huvudpunkterna där är Stoppat ACTA-avtalet, Fått stöd för upphovsrättsreform,
Försvarat skyddet av personuppgifter, Försvarat rättssäkerheten för misstänka fildelare. Allt detta har med integritet och rättssäkerhet att göra!
Därtill redovisas ett antal andra saker de arbetat och arbetar med.
Detta gäller således europaparlamentet. Att riva upp och få stil på FRA-lagarnar, inklusive att stoppa andra myndigheters nyttjande av "FRA-shoppen", det är givetvis något som måste ske i Sveriges riksdag. Och att få regeringen att följa och respektera Europadomstolens beslut om att underkänna datalagringsdirektivet är också primärt en svensk uppgift.
26 juni 2009
Gynnar piratpartiets gruppval dess syften?
Nu spekuleras det om hur piratpartiets köttgryta ska användas, vilka som ska få vara med i den dansen. Håhå, jaja. Tills vidare vill jag bara hoppas att det sker på ett sånt sätt att pengarna kommer till maximal nytta...
Att pp i första hand funderat på att ansluta sig till antingen den liberala eller den gröna gruppen har ju varit bekant länge. Nu erfar jag att det Christian E till slut stannade för den gröna gruppen. Han tycks ha i stort sett goda erfarenheter av alla kontakter hittills.
Frågan är om valet verkligen gynnar det som piratpartiet sagt sig stå för, integritet och medborgarrätt, rättssäkerhet etc.
Beslut i Europaparlamentet sker ju genom kompromisser och förhandlingar. Antingen den socialistiska gruppen eller högergruppen måste vara med i en majoritetskoalition. Men dessutom måste en el flera mindra grupper vara med. Om än "liberalerna" inte minst i Sverige sprungit ifrån de liberala frihetsprinciperna (sen må Cecilia Wikström säga vad hon vill om det) så bör de ändå i EU ligga bättre till som sällskap för pp än de gröna. Inom de gröna finns en teknikfientlighet som knappast känns rätt i dessa sammanhang. Om jag minns rätt så är den liberala gruppen också lite större än den gröna.
En annan negativ följd av pp:s val är vad det kan ge för signaler inrikespolitiskt. De grönas sällskap i Sverige är knappast pålitliga vad gäller pp:s frågor.
Att pp nu hamnar utan direkt påverkan på något av allianspartierna är inte bra. Dessa behöver den spark i baken som ett tätt samarbete med pp skulle inneburit. PP säger sig ju självt inte vilja leva för evigt, men deras frågor, som Christian E själv inser, är ju i grunden djupt liberala. Och de måste drivas och försvaras bredare och även sedan pp lagt av.
Nu är jag rädd att det visserligen kan bli ett visst samarbete över partigränserna i europaparlamentet, med okänt resultat.
Men - gruppvalet kan innebära att de övriga partierna på den svenska scenen fortsätter sin vandring mot avgrunden. Att de blundar och föga lär av valet till eu.
Det vore verkligen inte alls bra!
Att pp i första hand funderat på att ansluta sig till antingen den liberala eller den gröna gruppen har ju varit bekant länge. Nu erfar jag att det Christian E till slut stannade för den gröna gruppen. Han tycks ha i stort sett goda erfarenheter av alla kontakter hittills.
Frågan är om valet verkligen gynnar det som piratpartiet sagt sig stå för, integritet och medborgarrätt, rättssäkerhet etc.
Beslut i Europaparlamentet sker ju genom kompromisser och förhandlingar. Antingen den socialistiska gruppen eller högergruppen måste vara med i en majoritetskoalition. Men dessutom måste en el flera mindra grupper vara med. Om än "liberalerna" inte minst i Sverige sprungit ifrån de liberala frihetsprinciperna (sen må Cecilia Wikström säga vad hon vill om det) så bör de ändå i EU ligga bättre till som sällskap för pp än de gröna. Inom de gröna finns en teknikfientlighet som knappast känns rätt i dessa sammanhang. Om jag minns rätt så är den liberala gruppen också lite större än den gröna.
En annan negativ följd av pp:s val är vad det kan ge för signaler inrikespolitiskt. De grönas sällskap i Sverige är knappast pålitliga vad gäller pp:s frågor.
Att pp nu hamnar utan direkt påverkan på något av allianspartierna är inte bra. Dessa behöver den spark i baken som ett tätt samarbete med pp skulle inneburit. PP säger sig ju självt inte vilja leva för evigt, men deras frågor, som Christian E själv inser, är ju i grunden djupt liberala. Och de måste drivas och försvaras bredare och även sedan pp lagt av.
Nu är jag rädd att det visserligen kan bli ett visst samarbete över partigränserna i europaparlamentet, med okänt resultat.
Men - gruppvalet kan innebära att de övriga partierna på den svenska scenen fortsätter sin vandring mot avgrunden. Att de blundar och föga lär av valet till eu.
Det vore verkligen inte alls bra!
27 maj 2009
Nu är det skarpt läge, pp
OK, Christian Engström. piratpartiets etta, klarar sig ganska eller riktigt bra i debatter han nu får delta i. Men det hjälps inte, han behöver hjälp av fler in i europaparlamentet. Det blir för mycket för honom, även med ett par assistenter, att sätta sig in i och ta ställning till.
Det håller inte att ducka för så många frågor. Såväl motståndare som egna väljare kommer att ställa högre krav inte bara i slutspurten utan också väl inne i EP.
Begreppet "integritet" kräver mera av precisering och analys, vad anser (pp) t ex om integriteten för den som oförskyllt råkat ut personliga kränkningar? (pp) måste också mera grundligt fördjupa sin analys av vad de lägger in i medborgarrätt, medborgarperspektiv etc.
Det finns, som antyddes för någon vecka sedan, mängder av frågor som man kan lägga integritetsaspekten på. Men så gör det då! Visst, i första hand kan väl internetrelaterade frågor tas, men ni måste gå vidare. Och efter att ni gått igenom EU-relaterade frågor, gå vidare med svensk inrikespolitik. För att bara ge ett par exempel, äldreomsorgen - visst finns där ett integritetsperspektiv (som kommit bort), likaså i sjukvården. Se där kom både en landstingsfråga och kommunalpolitik in.
Alltså, dels behövs det fler än en från (pp) in i EP, men också en fördjupad intern debatt i god tid inför nästa års val till riksdag, landsting och kommuner! För jag tycker mig ha hört att ni ställer upp även då!
Lycka till med (den partiella och succesiva) breddningen och fördjupningen. Då kommer ni att bli framgångsrika, dvs om ni också byter namn. Men visst kommer det att bli en jobbig tid att förena stridiga viljor, från extrema nyliberaler till socialister och anarkister. Liksom ett antal som inte har någon (medveten) ideologi.
Men visst vore det ett inspirerande projekt, att skapa ett koncept med ett större perspektiv men med utgångspunkt i de grundläggande demokratiska frihetsbegreppen som integritet, yttrandefrihet, religionsfrihet, pressfrihet (anpassad till dagens situation), kommunikationsfrihet, rättssäkerhet!?!
Det håller inte att ducka för så många frågor. Såväl motståndare som egna väljare kommer att ställa högre krav inte bara i slutspurten utan också väl inne i EP.
Begreppet "integritet" kräver mera av precisering och analys, vad anser (pp) t ex om integriteten för den som oförskyllt råkat ut personliga kränkningar? (pp) måste också mera grundligt fördjupa sin analys av vad de lägger in i medborgarrätt, medborgarperspektiv etc.
Det finns, som antyddes för någon vecka sedan, mängder av frågor som man kan lägga integritetsaspekten på. Men så gör det då! Visst, i första hand kan väl internetrelaterade frågor tas, men ni måste gå vidare. Och efter att ni gått igenom EU-relaterade frågor, gå vidare med svensk inrikespolitik. För att bara ge ett par exempel, äldreomsorgen - visst finns där ett integritetsperspektiv (som kommit bort), likaså i sjukvården. Se där kom både en landstingsfråga och kommunalpolitik in.
Alltså, dels behövs det fler än en från (pp) in i EP, men också en fördjupad intern debatt i god tid inför nästa års val till riksdag, landsting och kommuner! För jag tycker mig ha hört att ni ställer upp även då!
Lycka till med (den partiella och succesiva) breddningen och fördjupningen. Då kommer ni att bli framgångsrika, dvs om ni också byter namn. Men visst kommer det att bli en jobbig tid att förena stridiga viljor, från extrema nyliberaler till socialister och anarkister. Liksom ett antal som inte har någon (medveten) ideologi.
Men visst vore det ett inspirerande projekt, att skapa ett koncept med ett större perspektiv men med utgångspunkt i de grundläggande demokratiska frihetsbegreppen som integritet, yttrandefrihet, religionsfrihet, pressfrihet (anpassad till dagens situation), kommunikationsfrihet, rättssäkerhet!?!
25 maj 2009
Politik i praktiken, del 4. Erik J och Olle S i armkrok
Det här tycker jag är lite kul.
I vanliga fall menar man att höger och vänster är oförenligt i politiken. Om man menar moderaterna och sossarna, då är det väl knappast så. De är ofta till förvillelse lika, men träter på varandra för att elda de egna sympatisörerna, vilka ju oftar "hatar" det andra partiet.
Men, höger och vänster är lite gammeldags beteckningar, eftersom vi ofta lägger in olika betydelser i det.
Dock menar jag att det kan vara kul att leka med begreppen. Och i detta fall betyder det dessutom att folk med delvis olika ideologisk bas kan förenas i en viktig sakfråga. OK, det har vi sett i bloggosfären ofta. Men nu gäller det aktiva politiker.
Vad pratar jag då om? Jo, Erik Josefsson (v), en av frihetsälskande bloggare högt uppskattad och respekterad man rekommenderar att de som inte kan tänka sig att rösta vänster, de ska kryssa på Olle Schmidt (fp). Och Erik redovisar utförligt på sin blogg varför, och hur Olle räddade hem en vettig version av telekomdirektivet. Samt att Olle har en god meritlista för den som värnar medborgerliga rättigheter.
Och Olle Schmidt (fp) han kvitterar detta med att rekommendera de som "måste" rösta vänster, de ska kryssa Erik! För Erik är ett bra alternativ.
För det är ju ändå så att många kan inte tänka sig att rösta på piratpartiet, och många söker då alternativ som ligger nära deras "vanliga" politiska preferenser.
Sedan kan förstås var och en göra egna bedömningar om vad som är taktiskt riktigast utifrån kandidaternas placering på resp listor och deras möjlighet att kryssa sig förbi de som står före dem. Liksom angelägenheten i att just lyfta fram dessa namn - för att stoppa andra.
Bland annat för att maximera antalet ledamöter i europaparlamentet med en gedigen inställning till medborgarrätt och rättssäkerhet.
I vanliga fall menar man att höger och vänster är oförenligt i politiken. Om man menar moderaterna och sossarna, då är det väl knappast så. De är ofta till förvillelse lika, men träter på varandra för att elda de egna sympatisörerna, vilka ju oftar "hatar" det andra partiet.
Men, höger och vänster är lite gammeldags beteckningar, eftersom vi ofta lägger in olika betydelser i det.
Dock menar jag att det kan vara kul att leka med begreppen. Och i detta fall betyder det dessutom att folk med delvis olika ideologisk bas kan förenas i en viktig sakfråga. OK, det har vi sett i bloggosfären ofta. Men nu gäller det aktiva politiker.
Vad pratar jag då om? Jo, Erik Josefsson (v), en av frihetsälskande bloggare högt uppskattad och respekterad man rekommenderar att de som inte kan tänka sig att rösta vänster, de ska kryssa på Olle Schmidt (fp). Och Erik redovisar utförligt på sin blogg varför, och hur Olle räddade hem en vettig version av telekomdirektivet. Samt att Olle har en god meritlista för den som värnar medborgerliga rättigheter.
Och Olle Schmidt (fp) han kvitterar detta med att rekommendera de som "måste" rösta vänster, de ska kryssa Erik! För Erik är ett bra alternativ.
För det är ju ändå så att många kan inte tänka sig att rösta på piratpartiet, och många söker då alternativ som ligger nära deras "vanliga" politiska preferenser.
Sedan kan förstås var och en göra egna bedömningar om vad som är taktiskt riktigast utifrån kandidaternas placering på resp listor och deras möjlighet att kryssa sig förbi de som står före dem. Liksom angelägenheten i att just lyfta fram dessa namn - för att stoppa andra.
Bland annat för att maximera antalet ledamöter i europaparlamentet med en gedigen inställning till medborgarrätt och rättssäkerhet.
Politik i praktiken, del 3. Riksdagen är inte representativ
Nej, jag anser inte att riksdagen är representativ. Inte för folket, inte för väljarna. Däremot är den representativ för partierna.
Men det var väl inte det som var meningen?
När man analyserar partiernas budskap inför valet till europaparlamentet, både deras tevereklam som annat, kan man nog tycka att det råder ett intellektuellt underskott på många håll.
Varför? Ja, ett skäl kan vara just att följsamheten till partiledningarna prioriteras. Det är inte riksdagsledamöternas trohet till ideologi, och inte heller deras förmåga att kommunicera med väljarna som belönas.
Enkla budskap, tagna ur partiernas valmanualer, det är det som gäller.
Men verkligheten är inte enkel. Därför borde tänkande ledamöter uppmuntras. De som problematiserar, reflekterar, sätter in frågor i större sammanhang. De som, med en ideologisk bas, resonerar med väljarna i stället för att köra över dem.
Eller?
Apropå Anne-Marie Pålssons avhopp från riksdagen, läs gärna detta inlägg på bloggen Sagor från livbåten.
Jag begriper inte att inte fler riksdagsledamöter protesterar! Högljutt!
För det är ett systemfel, som underminerar hela demokratin. På så många sätt. Det känns alltmer som att partierna är ett hinder för demokratin. Men hur ska vi komma ur det problemet?
- Och jag tror visserligen på mera inslag av direktdemokrati, men inte fullt ut. I huvudsak måste vi ha en representativ demokrati.
Men då ska den verkligen vara representativ!
Men det var väl inte det som var meningen?
När man analyserar partiernas budskap inför valet till europaparlamentet, både deras tevereklam som annat, kan man nog tycka att det råder ett intellektuellt underskott på många håll.
Varför? Ja, ett skäl kan vara just att följsamheten till partiledningarna prioriteras. Det är inte riksdagsledamöternas trohet till ideologi, och inte heller deras förmåga att kommunicera med väljarna som belönas.
Enkla budskap, tagna ur partiernas valmanualer, det är det som gäller.
Men verkligheten är inte enkel. Därför borde tänkande ledamöter uppmuntras. De som problematiserar, reflekterar, sätter in frågor i större sammanhang. De som, med en ideologisk bas, resonerar med väljarna i stället för att köra över dem.
Eller?
Apropå Anne-Marie Pålssons avhopp från riksdagen, läs gärna detta inlägg på bloggen Sagor från livbåten.
Jag begriper inte att inte fler riksdagsledamöter protesterar! Högljutt!
För det är ett systemfel, som underminerar hela demokratin. På så många sätt. Det känns alltmer som att partierna är ett hinder för demokratin. Men hur ska vi komma ur det problemet?
- Och jag tror visserligen på mera inslag av direktdemokrati, men inte fullt ut. I huvudsak måste vi ha en representativ demokrati.
Men då ska den verkligen vara representativ!
18 maj 2009
Vem ska få vara med, del 2.
På onsdag ordnar riksdagen själv en partiledardebatt. Det får den ju göra. Om någon tycker det är intressant just nu, är en annan sak.
Igår, söndagen den 17 maj, 3 veckor före valet till Europarlamentet, ordnade SVTs Agenda en partiledardebatt på en timme och trekvart. En debatt som först förutskickades handla om valet till europaparlamentet (EP). Det vore ju också logiskt, så nära detta val. Så kom kritik om vilka som skulle få vara med (se bl a Scaber Nestors bloggposter), och det skedde en gradvis gliding av vad som skulle debatteras liksom av motiveringarna till vilka som skulle få vara med.
Jag har svårt att svälja både inriktningen av debatten, liksom av motiven för vilka som skulle få delta. Trots att de senare liknar de motiveringar som SVT "alltid" haft. Tiderna förändras ju.
Visst kan det vara motiverat med partiledardebatter, även i teve, men inte direkt före ett val till ett parlament där inte partiledarena deltar. Vem skulle finna det motiverat med en debatt tre veckor före ett riksdagsval där det var eu-parlamentariker som debatterade eu-frågor?
Nu kom det igår visserligen en liten gnutta fildelning (!) in i debatten, men det gör inte saken bättre.
Det enda raka är att den närmaste tiden före ett val, säg 6-8 veckor, så ska stora debatter i media handla om detta val. Inte om något annat val som kommer mer än ett år senare.
Deltagare bör rimligen komma från de partier som dels sitter i det parlamentet och med kandidater som ställer upp för dessa partier, dels företrädare för eventuella nya partier som enligt seriösa opinionsmätningar visat att de har en klar chans att bli invalda. Det kan definieras som att de nått runt fyra procent i mätningar strax före och i början av valrörelsen vad gäller val till riksdagen och vid val till EP när opinionsmätningarna visar på (minst) ett mandat i detta val.
Däremot finns ingen större anledning att låta "enprocentspartier" delta i alla teve/radiodebatter. Förutsatt att de givetvis utsätts för normal nyhetsbevakning i övrigt.
Tycker jag.
Det innebär att i EU-valdebatter nu (som den igår, som borde varit en EU-debatt!), bör m, fp, c, kd, s, mp, v, jl och pp få delta.
Vilka som ska få delta i riksdagsvalsdebatter nästa år, förutom de partier som nu sitter i riksdagen, bör avgöras av hur opinionssiffrorna ser ut i juli-augusti nästa år. Inte av hur de ser ut nu eller av vilka som kommer in eller slås ut i valet till EP om tre veckor.
Igår, söndagen den 17 maj, 3 veckor före valet till Europarlamentet, ordnade SVTs Agenda en partiledardebatt på en timme och trekvart. En debatt som först förutskickades handla om valet till europaparlamentet (EP). Det vore ju också logiskt, så nära detta val. Så kom kritik om vilka som skulle få vara med (se bl a Scaber Nestors bloggposter), och det skedde en gradvis gliding av vad som skulle debatteras liksom av motiveringarna till vilka som skulle få vara med.
Jag har svårt att svälja både inriktningen av debatten, liksom av motiven för vilka som skulle få delta. Trots att de senare liknar de motiveringar som SVT "alltid" haft. Tiderna förändras ju.
Visst kan det vara motiverat med partiledardebatter, även i teve, men inte direkt före ett val till ett parlament där inte partiledarena deltar. Vem skulle finna det motiverat med en debatt tre veckor före ett riksdagsval där det var eu-parlamentariker som debatterade eu-frågor?
Nu kom det igår visserligen en liten gnutta fildelning (!) in i debatten, men det gör inte saken bättre.
Det enda raka är att den närmaste tiden före ett val, säg 6-8 veckor, så ska stora debatter i media handla om detta val. Inte om något annat val som kommer mer än ett år senare.
Deltagare bör rimligen komma från de partier som dels sitter i det parlamentet och med kandidater som ställer upp för dessa partier, dels företrädare för eventuella nya partier som enligt seriösa opinionsmätningar visat att de har en klar chans att bli invalda. Det kan definieras som att de nått runt fyra procent i mätningar strax före och i början av valrörelsen vad gäller val till riksdagen och vid val till EP när opinionsmätningarna visar på (minst) ett mandat i detta val.
Däremot finns ingen större anledning att låta "enprocentspartier" delta i alla teve/radiodebatter. Förutsatt att de givetvis utsätts för normal nyhetsbevakning i övrigt.
Tycker jag.
Det innebär att i EU-valdebatter nu (som den igår, som borde varit en EU-debatt!), bör m, fp, c, kd, s, mp, v, jl och pp få delta.
Vilka som ska få delta i riksdagsvalsdebatter nästa år, förutom de partier som nu sitter i riksdagen, bör avgöras av hur opinionssiffrorna ser ut i juli-augusti nästa år. Inte av hur de ser ut nu eller av vilka som kommer in eller slås ut i valet till EP om tre veckor.
17 maj 2009
Vem ska få vara med?
Både Christian Engström (pp) och bloggaren Scaber Nestor undrar och är upprörda över att piratpartiet inte får vara med i kvällens partiledardebatt i teve2:s Agenda.
Jag är inte direkt upprörd, jag har ju varit med ett tag och vet hur resonemangen brukar gå om detta. Men visst känns det lite märkligt ändå.
Först och främst känns det märkligt att partiledarna ska ha en debatt inför valet till europaparlamentet. De ställer ju inte upp!
De som borde debattera är förstanamnen på resp partis EU-valsedel! Teve borde ge dem chansen att visa sina mer eller mindre attraktiva nunor. Och framför allt, sina åsikter betr frågor som rör EU och dess parlament!
Nu förstår jag dock att alla möjliga partier inte kan tas med i en debatt av detta slag. Men visst känns det "lustigt" att begränsa sig till riksdagspartierna plus junilistan, som endast sitter i Europaparlamentet.
Om ett eller flera riksdagspartier åker ut ur EU-parlamentet, ska det ändå få vara med i debatterna i teve inför nästa EU-val? Det vore logiskt, men...
Jag tror nog att teve i sista stund kommer att släppa fram även (pp) i några debattsammanhang före den 7 juni, om opinionssiffrorna håller i sig och om kraven blir nog högljudda.
Men - visst vore det dags för teve att hitta någon mera flexibel princip för partier som får vara med i debatter och presentationer än dagens. En princip som gick på något slags aktualitetskriterium. Medges att det kan vara svårt att formulera, men ändå.
Jag är inte direkt upprörd, jag har ju varit med ett tag och vet hur resonemangen brukar gå om detta. Men visst känns det lite märkligt ändå.
Först och främst känns det märkligt att partiledarna ska ha en debatt inför valet till europaparlamentet. De ställer ju inte upp!
De som borde debattera är förstanamnen på resp partis EU-valsedel! Teve borde ge dem chansen att visa sina mer eller mindre attraktiva nunor. Och framför allt, sina åsikter betr frågor som rör EU och dess parlament!
Nu förstår jag dock att alla möjliga partier inte kan tas med i en debatt av detta slag. Men visst känns det "lustigt" att begränsa sig till riksdagspartierna plus junilistan, som endast sitter i Europaparlamentet.
Om ett eller flera riksdagspartier åker ut ur EU-parlamentet, ska det ändå få vara med i debatterna i teve inför nästa EU-val? Det vore logiskt, men...
Jag tror nog att teve i sista stund kommer att släppa fram även (pp) i några debattsammanhang före den 7 juni, om opinionssiffrorna håller i sig och om kraven blir nog högljudda.
Men - visst vore det dags för teve att hitta någon mera flexibel princip för partier som får vara med i debatter och presentationer än dagens. En princip som gick på något slags aktualitetskriterium. Medges att det kan vara svårt att formulera, men ändå.
15 maj 2009
Avstängd från internet? Öh, vem bryr sig?
Jag kan inte låta bli att delge er denna målande beskrivning av vad som snart väntar oss i Sverige. Om vi inte protesterar, om vi inte väcker politikerna, om vi inte röstar rätt den 7 juni.
Jag har knyckt texten, helt lagligt eftersom det är från en blogg. Bloggare är nämligen givmilda, toleranta.
Många har förstås läst texten, men den som inte gjort det, var så god. Kanske kan den ge en tankeställare. ¨
-----
All rise!
Eller, ja så säger man inte i Sverige men för storyns skull får det vara kvar. Alla ställde sig upp. Jag med eftersom det hade varit en lång lång genomgång. Domaren satte sig ned och sedan fick vi alla sätta oss ned. Han gav mig en hastig blick och slickade sig om läppen. Jag visste precis vad det innebar. Bytet var infångat och nu skulle det slaktas.
”Rätten finner att du Steffo Sugbloggare är skyldig till illegal nedtankning av Pirate of The Caribbean och trots 2 varningar från legala representanter laddade ned 2 och 3:an. Därför dömer vi dig till ett års avstängning från Internet. Har du något att tillägga?”
Jag svepte med blicken i lokalen och såg att Antipiratbyråns face of the year Henrik Pontén andades ut. Äntligen får han resultatet av alla års jagande efter elaka nedladdare. Rättvisan segrade till slut. Henrik log. Moinque Wadsted också. Domaren log. Jag log.
Idel leenden.
Jag knäppte bort en imaginär dammtuss från den av polaren lånade slicka pjyam…öh…piratkostymen och bad att få resa på mig och ställa några frågor. Domaren biföll min önskan.
- Jag är alltså avstängd från Internet i ett år? Har jag förstått rätt?
- Korrekt!
- Jag får inte surfa?
- Korrekt!
- Inte kolla mina mail?
- Korrekt!
- Inte facebooka?
- Korrekt!
- Inte twittra?
- Korrekt!
- Inte närma mig Internet i någon form?
- Korrekt!
- Inte betala mina räkningar…
- Öh…vad har det med Internet att göra.
- Jo serru herr domare. Jag har internetbank och min lön sätts in på det kontot och för att betala mina räkningar måste jag logga in på banken, men som jag förstår det kan jag inte göra detta under ett år och är alltså befriad från att betala mina räkningar. Är det korrekt?
- Vänta nu lite. Du kan väl betala dina räkningar. Det är väl bara att gå till en bankomat…
- Herr domare är väl medveten om att bankomatsystemet är kopplat till Internet, i och för sig via vpn men i alla fall, och eftersom jag inte får använda mig av Internet så bryter jag mot domen om jag går fram till en bankomat. Dessutom borde ni väl ta mina kreditkort i beslag så att jag inte har access till elektronisk hantering via Internet till mina pengar.
- Eh…
- Ett alternativ dock är att jag ber min arbetsgivare ge mig min lön rakt i handen…
- Ja det verkar vara en bra lösning.
- Emellertid tror jag att min arbetsgivare inte vill ge mig lön längre eftersom jag arbetar med IT och data och det får jag ju inte enligt domen befatta mig med.
- Vi snackar med din chef. Du ska få andra arbetsuppgifter.
- På ett IT-företag?
- Du kan väl göra andra uppgifter?
- Jag är anställd som IT-ansvarig och support för ett 100-tal personer som är utspridda över världen och…*host* vi använder Internet.
- Uhm…
- Fast jag kan ju ringa istället.
- Ja det är ju en lösning.
- Aj då…glömde bort att vi använder Skype och IM-system.
- Se det går icke!
- Jag vet men det kommer att kännas ohederligt att åka till jobbet och sätta sig på en stol i fikarummet för det är endast där vi inte har datorer. Ett sätt är i och för sig staten betalar min lön utan att jag behöver prestera alls. På så vis drabbas inte min arbetsgivare, vilket absolut inte kan vara syftet med domen mot mig.
- Staten kan väl inte betala för ditt…
- Ett annat alternativ är att rätten kontaktar alla de jag har avtal med som hyresvärd, garageplatsägaren, försäkringsbolagen, daghem, coop osv och att jag betalar först när jag gjort mitt straff om ett år.
- Öh…
- Glöm inte heller att kontakta skatteverket så de vet varför jag softar med deklarationen
- Men den kan du väl göra på papper.
- Kan man?
- Ja jag gör det!
- Jag utgår ifrån att rätten kontaktar ComHem som är min något ostadiga bredbandsleverantör och ser till att de stänger ned nätet hos mig – för jag utgår ifrån att ni inte litar på att jag gör det.
- Ah…
- Fast det drabbar ju i och för sig min fru. Kan man kanske sätta ett lås på datorn så att jag inte kan accessa den? Eller är det rättens åsikt att tredje part ska straffas av mitt agerande? Mina barn som behöver accessa skolans sidor via Internet blir ju också drabbade. Känns lite orättvist tycker jag. Fast frugan kan i och för sig surfa från jobbet. Och barnen från skolan. Men hur gör vi med min bärbara dator som har trådlöst kort i sig?
- Öh…
- Jag bara skojar, det är klart att ni ska ta ut kortet ur datorn. Det är jätteenkelt att ta ut det. Det är dock lika enkelt att sätt in ett annat. Kanske lika bra att ni konfiskerar datorn. Fast jag tror att chefen skulle bli lite purken, eftersom den är ett arbetsredskap. Hur gör vi med grannen som har öppet nätverk som jag kan använda min handdator för att surfa ifrån? Enklaste vore väl att konfiskera handdatorn. I för sig löser det inte problemet med det öppna nätverket eftersom jag kan köpa en annan dator med trådlöst kort i sig. Ett sätt att lösa det är att förbjuda grannen att ha öppet trådlöst nätverk eller förbjuda alla säljställen att sälja datorer till mig under ett års tid. Ett foto som skickas till alla butiker borde lösa det. Fast med nätbutikerna blir det problematiskt. Och hur gör vi med mina kompisar som jag kan använda som bulvan? Förbjuda kompisarna att köpa datorn kanske. Men det löser inte problemet med att jag kan låna någon av deras datorer. Förbjuda mig att ha kompisar kanske? En sak som plötsligt slår mig är att jag har en vass mobiltelefon som kan göra allt möjligt. Vad säger ni är det enklast att kontakta Telenor och säga till dem att stänga ned surfmöjligheten eller är det smidigare att jag lämnar in den också? Oops jag höll på att gömma, jag har ett sådant där käckt usb-modem från 3 också, lika bra att lämna in den också? Ja det borde täcka allt.
- Oj…
- Ursäkta inte mening att avbryta herr domare, men hur gör vi med min möjlighet att gå in på 7-eleven och använda mig av deras internetcafetjänst?
- Vi kontaktar 7-eleven.
- Alla 179 butiker i Sverige?*
- Alla 179!- Hur gör vi med alla 7-eleven i över 20 länder?
- Öh…- Enklast är nog att utfärda ett reseförbud.
- Ja det kan vi i och för sig göra.
- Vilket i alla fall inte hindrar att jag hittar andra internetcafeér i landet. Kanske lika bra att slå till med kommunarrest?
- Öh…
- Eller för att vara på den säkra sidan stadsdelsarrest.
- Så kan man…
- Fast det finns ju en massa internetcafeér på söder. Nä enklast är nog husarrest. Fast grannen har öppet nätverk…
- Men vad är det du vill!
- Jag vet inte riktigt men är det inte enklast att bara sätta mig i fängelset i ett år…
Domaren log inte. Inte heller Henrik. Monique såg direkt sur ut. Min advokat sprack upp i ett galet leende.
Själv sträckte jag fram mina båda händer för att förenkla handbojningen…
-----
Förutom att det är en humorfylld berättelse är den så belysande att det gör ont. Och den är viktig att ha med sig när man tar ställning till valet till Europaparlamentet, det sk EU-valet.
Jag har knyckt texten, helt lagligt eftersom det är från en blogg. Bloggare är nämligen givmilda, toleranta.
Många har förstås läst texten, men den som inte gjort det, var så god. Kanske kan den ge en tankeställare. ¨
-----
All rise!
Eller, ja så säger man inte i Sverige men för storyns skull får det vara kvar. Alla ställde sig upp. Jag med eftersom det hade varit en lång lång genomgång. Domaren satte sig ned och sedan fick vi alla sätta oss ned. Han gav mig en hastig blick och slickade sig om läppen. Jag visste precis vad det innebar. Bytet var infångat och nu skulle det slaktas.
”Rätten finner att du Steffo Sugbloggare är skyldig till illegal nedtankning av Pirate of The Caribbean och trots 2 varningar från legala representanter laddade ned 2 och 3:an. Därför dömer vi dig till ett års avstängning från Internet. Har du något att tillägga?”
Jag svepte med blicken i lokalen och såg att Antipiratbyråns face of the year Henrik Pontén andades ut. Äntligen får han resultatet av alla års jagande efter elaka nedladdare. Rättvisan segrade till slut. Henrik log. Moinque Wadsted också. Domaren log. Jag log.
Idel leenden.
Jag knäppte bort en imaginär dammtuss från den av polaren lånade slicka pjyam…öh…piratkostymen och bad att få resa på mig och ställa några frågor. Domaren biföll min önskan.
- Jag är alltså avstängd från Internet i ett år? Har jag förstått rätt?
- Korrekt!
- Jag får inte surfa?
- Korrekt!
- Inte kolla mina mail?
- Korrekt!
- Inte facebooka?
- Korrekt!
- Inte twittra?
- Korrekt!
- Inte närma mig Internet i någon form?
- Korrekt!
- Inte betala mina räkningar…
- Öh…vad har det med Internet att göra.
- Jo serru herr domare. Jag har internetbank och min lön sätts in på det kontot och för att betala mina räkningar måste jag logga in på banken, men som jag förstår det kan jag inte göra detta under ett år och är alltså befriad från att betala mina räkningar. Är det korrekt?
- Vänta nu lite. Du kan väl betala dina räkningar. Det är väl bara att gå till en bankomat…
- Herr domare är väl medveten om att bankomatsystemet är kopplat till Internet, i och för sig via vpn men i alla fall, och eftersom jag inte får använda mig av Internet så bryter jag mot domen om jag går fram till en bankomat. Dessutom borde ni väl ta mina kreditkort i beslag så att jag inte har access till elektronisk hantering via Internet till mina pengar.
- Eh…
- Ett alternativ dock är att jag ber min arbetsgivare ge mig min lön rakt i handen…
- Ja det verkar vara en bra lösning.
- Emellertid tror jag att min arbetsgivare inte vill ge mig lön längre eftersom jag arbetar med IT och data och det får jag ju inte enligt domen befatta mig med.
- Vi snackar med din chef. Du ska få andra arbetsuppgifter.
- På ett IT-företag?
- Du kan väl göra andra uppgifter?
- Jag är anställd som IT-ansvarig och support för ett 100-tal personer som är utspridda över världen och…*host* vi använder Internet.
- Uhm…
- Fast jag kan ju ringa istället.
- Ja det är ju en lösning.
- Aj då…glömde bort att vi använder Skype och IM-system.
- Se det går icke!
- Jag vet men det kommer att kännas ohederligt att åka till jobbet och sätta sig på en stol i fikarummet för det är endast där vi inte har datorer. Ett sätt är i och för sig staten betalar min lön utan att jag behöver prestera alls. På så vis drabbas inte min arbetsgivare, vilket absolut inte kan vara syftet med domen mot mig.
- Staten kan väl inte betala för ditt…
- Ett annat alternativ är att rätten kontaktar alla de jag har avtal med som hyresvärd, garageplatsägaren, försäkringsbolagen, daghem, coop osv och att jag betalar först när jag gjort mitt straff om ett år.
- Öh…
- Glöm inte heller att kontakta skatteverket så de vet varför jag softar med deklarationen
- Men den kan du väl göra på papper.
- Kan man?
- Ja jag gör det!
- Jag utgår ifrån att rätten kontaktar ComHem som är min något ostadiga bredbandsleverantör och ser till att de stänger ned nätet hos mig – för jag utgår ifrån att ni inte litar på att jag gör det.
- Ah…
- Fast det drabbar ju i och för sig min fru. Kan man kanske sätta ett lås på datorn så att jag inte kan accessa den? Eller är det rättens åsikt att tredje part ska straffas av mitt agerande? Mina barn som behöver accessa skolans sidor via Internet blir ju också drabbade. Känns lite orättvist tycker jag. Fast frugan kan i och för sig surfa från jobbet. Och barnen från skolan. Men hur gör vi med min bärbara dator som har trådlöst kort i sig?
- Öh…
- Jag bara skojar, det är klart att ni ska ta ut kortet ur datorn. Det är jätteenkelt att ta ut det. Det är dock lika enkelt att sätt in ett annat. Kanske lika bra att ni konfiskerar datorn. Fast jag tror att chefen skulle bli lite purken, eftersom den är ett arbetsredskap. Hur gör vi med grannen som har öppet nätverk som jag kan använda min handdator för att surfa ifrån? Enklaste vore väl att konfiskera handdatorn. I för sig löser det inte problemet med det öppna nätverket eftersom jag kan köpa en annan dator med trådlöst kort i sig. Ett sätt att lösa det är att förbjuda grannen att ha öppet trådlöst nätverk eller förbjuda alla säljställen att sälja datorer till mig under ett års tid. Ett foto som skickas till alla butiker borde lösa det. Fast med nätbutikerna blir det problematiskt. Och hur gör vi med mina kompisar som jag kan använda som bulvan? Förbjuda kompisarna att köpa datorn kanske. Men det löser inte problemet med att jag kan låna någon av deras datorer. Förbjuda mig att ha kompisar kanske? En sak som plötsligt slår mig är att jag har en vass mobiltelefon som kan göra allt möjligt. Vad säger ni är det enklast att kontakta Telenor och säga till dem att stänga ned surfmöjligheten eller är det smidigare att jag lämnar in den också? Oops jag höll på att gömma, jag har ett sådant där käckt usb-modem från 3 också, lika bra att lämna in den också? Ja det borde täcka allt.
- Oj…
- Ursäkta inte mening att avbryta herr domare, men hur gör vi med min möjlighet att gå in på 7-eleven och använda mig av deras internetcafetjänst?
- Vi kontaktar 7-eleven.
- Alla 179 butiker i Sverige?*
- Alla 179!- Hur gör vi med alla 7-eleven i över 20 länder?
- Öh…- Enklast är nog att utfärda ett reseförbud.
- Ja det kan vi i och för sig göra.
- Vilket i alla fall inte hindrar att jag hittar andra internetcafeér i landet. Kanske lika bra att slå till med kommunarrest?
- Öh…
- Eller för att vara på den säkra sidan stadsdelsarrest.
- Så kan man…
- Fast det finns ju en massa internetcafeér på söder. Nä enklast är nog husarrest. Fast grannen har öppet nätverk…
- Men vad är det du vill!
- Jag vet inte riktigt men är det inte enklast att bara sätta mig i fängelset i ett år…
Domaren log inte. Inte heller Henrik. Monique såg direkt sur ut. Min advokat sprack upp i ett galet leende.
Själv sträckte jag fram mina båda händer för att förenkla handbojningen…
-----
Förutom att det är en humorfylld berättelse är den så belysande att det gör ont. Och den är viktig att ha med sig när man tar ställning till valet till Europaparlamentet, det sk EU-valet.
13 maj 2009
Lästips för den som tror att alla självklart är piratpartister
Bloggaren Trust Yourself, oberoende socialliberal, http://oberoendesocialliberal.blogspot.com/ har varit inaktiv en tid men har nu återkommit.
Jag vill nämna honom då han är en ganska typisk representant för politiskt intresserade, som inte ägnar all sin tid åt att blogga och följa våra debatter här.
Läs därför gärna hans färska inlägg om piratpartiet. Det kan vara nyttig läsning både för piratpartister liksom för oss andra som diskuterar om IPRED, om valet till Europaparlamentet, telekompaket, FRA etc etc.
http://oberoendesocialliberal.blogspot.com/2009/05/piratpartiet.html
Han erkänner där att han sett på piratpartiet som ett gäng snyltare, men nu när han satt sig in i frågan är den inte lika enkel.
Jag tror att det är dessa intelligenta, men hittills inte speciellt insatta personer som informationen främst måste inriktas på. Personer som inser att det är farligt när integritet och rättssäkerhet kränks, men som inte hittat informationen om detta i traditionella media.
Som trott att det är snålhet bakom kraven på integritet.... eftersom det är så det framställts i pressen.
Som kanske till och med tror att medialobbyisterna för upphovsmännens talan. OK, de säger alltid att de företräder dem, men de facto är det medialobbyn som parasiterar på de faktiska upphovsmännen. Och till det vill de ha lagstiftarnas hjälp.
Egentligen, vilken häpnadsväckande fräckhet de visar! Vi måste öppna ögonen på folk om hur det är. Helst före valdagen den 7 juni, valet till Europaparlamentet.
Jag vill nämna honom då han är en ganska typisk representant för politiskt intresserade, som inte ägnar all sin tid åt att blogga och följa våra debatter här.
Läs därför gärna hans färska inlägg om piratpartiet. Det kan vara nyttig läsning både för piratpartister liksom för oss andra som diskuterar om IPRED, om valet till Europaparlamentet, telekompaket, FRA etc etc.
http://oberoendesocialliberal.blogspot.com/2009/05/piratpartiet.html
Han erkänner där att han sett på piratpartiet som ett gäng snyltare, men nu när han satt sig in i frågan är den inte lika enkel.
Jag tror att det är dessa intelligenta, men hittills inte speciellt insatta personer som informationen främst måste inriktas på. Personer som inser att det är farligt när integritet och rättssäkerhet kränks, men som inte hittat informationen om detta i traditionella media.
Som trott att det är snålhet bakom kraven på integritet.... eftersom det är så det framställts i pressen.
Som kanske till och med tror att medialobbyisterna för upphovsmännens talan. OK, de säger alltid att de företräder dem, men de facto är det medialobbyn som parasiterar på de faktiska upphovsmännen. Och till det vill de ha lagstiftarnas hjälp.
Egentligen, vilken häpnadsväckande fräckhet de visar! Vi måste öppna ögonen på folk om hur det är. Helst före valdagen den 7 juni, valet till Europaparlamentet.
23 april 2009
EU-parlamentariker och feminism(?)
När man har minst om tid så bubblar hjärnan som mest av saker som man känner att man borde skriva om. Men det får bli vad det blir.
En som kommit upp ur glömskan de sista dagarna är Maria Carlshamre-Robsham. En gång inkryssad på fps EU-valsedel, framburen av sympatisörer för hennes feministiska kamp.
Efter en tid blev hon mobbad (för att tala klartext) av fp-ledningen, som inte gillade henne. Hennes mail kom bort via underliga vägar, tja, det var ett slags förövning till det dataintrång som senare blev en stor belastning för inte minst fp´s dåvarande partisekreterare. Och som hårt skadade förtroendet för folkpartiet.
I den striden kände jag sympati för Maria Carlshamre, och hon kände till slut att hon måste lämna folkpartiet. Efter en tid anslöt hon sig i stället till Fi, Feministiskt initiativ.
Däremot lämnade hon inte sin plats i europaparlamentet. Det kan man ha synpunkter på. I grunden är det dock hennes eget val.
Jag menar att det är fullt rimligt att lämna ett parti. Det kan ju bero på att partiet ändrat sin politik, eller på att man själv ändrat åsikter. Jag vet inte hur Maria ser på det i hennes fall. Att fp utvecklats åt fel håll anser även jag, men jag gissar att Maria även i viss mån ändrat sin inriktning.
Nå, Fi fick en eu-parlamentariker. Dock minskade Marias aktiviteter drastiskt i och med avhoppet från fp. Hon har haft minimal närvaro, och minimalt med andra aktiviteter. Hon har sina förklaringar till detta, personliga skäl (nygift) och ett handikappat barn. Dock menar jag att då borde hon faktiskt ha avsagt sig sitt uppdrag, eftersom hon inte hade tid att fullgöra det. Att bara lyfta (det rundliga) arvodet verkar lite sniket, om än vanligt förekommande i dessa dagar.
Pga hennes minimala aktiviteter är det svårt att veta var hon står i de aktuella frågorna, ex-vis betr Ipred och Telekompaketet. Eller betr upphovsrätt och piratpartiet.
Hon motiverar sin tystnad med att hon inte ställer upp till omval. Det är en dålig ursäkt, eftersom hon ännu är ledamot i eu-parlamentet och har möjlighet att delta i flera viktiga omröstningar. Både hennes väljare 2004 liksom Fi:s anhängare och vi andra har rätt att veta vad hon står för idag. Vad hon gjort och inte gjort.
En pikant detalj är att trots sin inaktivitet och tystnad har hon enl uppgift haft två avlönade (av EU) assistenter hela tiden. Vad har de gjort? Har de servat Maria, men utan att hon gjort något märkbart av detta? Eller vad?
En författare och feminist som Unni Drougge har dock inte hållit tyst. Hon har uttryckt sympati för (pp) och för ett fritt internet. Det har föranlett aggressiva angrepp på henne från feministiska aktivister. Hon har fått heta både det ena och det andra i "guilt-by-association"-resonemang. Jag har ingen direkt uppfattning om Unni D, men det måste vara någon rim och reson i en offentlig debatt, vilket ju bloggdebatter är.
Varför är det så svårt att hålla sig till sakfrågorna? Varför inte ta reda på var personer och partier står i stället för att leta i förmenta garderober för att hitta något mindre rumsrent?
En som kommit upp ur glömskan de sista dagarna är Maria Carlshamre-Robsham. En gång inkryssad på fps EU-valsedel, framburen av sympatisörer för hennes feministiska kamp.
Efter en tid blev hon mobbad (för att tala klartext) av fp-ledningen, som inte gillade henne. Hennes mail kom bort via underliga vägar, tja, det var ett slags förövning till det dataintrång som senare blev en stor belastning för inte minst fp´s dåvarande partisekreterare. Och som hårt skadade förtroendet för folkpartiet.
I den striden kände jag sympati för Maria Carlshamre, och hon kände till slut att hon måste lämna folkpartiet. Efter en tid anslöt hon sig i stället till Fi, Feministiskt initiativ.
Däremot lämnade hon inte sin plats i europaparlamentet. Det kan man ha synpunkter på. I grunden är det dock hennes eget val.
Jag menar att det är fullt rimligt att lämna ett parti. Det kan ju bero på att partiet ändrat sin politik, eller på att man själv ändrat åsikter. Jag vet inte hur Maria ser på det i hennes fall. Att fp utvecklats åt fel håll anser även jag, men jag gissar att Maria även i viss mån ändrat sin inriktning.
Nå, Fi fick en eu-parlamentariker. Dock minskade Marias aktiviteter drastiskt i och med avhoppet från fp. Hon har haft minimal närvaro, och minimalt med andra aktiviteter. Hon har sina förklaringar till detta, personliga skäl (nygift) och ett handikappat barn. Dock menar jag att då borde hon faktiskt ha avsagt sig sitt uppdrag, eftersom hon inte hade tid att fullgöra det. Att bara lyfta (det rundliga) arvodet verkar lite sniket, om än vanligt förekommande i dessa dagar.
Pga hennes minimala aktiviteter är det svårt att veta var hon står i de aktuella frågorna, ex-vis betr Ipred och Telekompaketet. Eller betr upphovsrätt och piratpartiet.
Hon motiverar sin tystnad med att hon inte ställer upp till omval. Det är en dålig ursäkt, eftersom hon ännu är ledamot i eu-parlamentet och har möjlighet att delta i flera viktiga omröstningar. Både hennes väljare 2004 liksom Fi:s anhängare och vi andra har rätt att veta vad hon står för idag. Vad hon gjort och inte gjort.
En pikant detalj är att trots sin inaktivitet och tystnad har hon enl uppgift haft två avlönade (av EU) assistenter hela tiden. Vad har de gjort? Har de servat Maria, men utan att hon gjort något märkbart av detta? Eller vad?
En författare och feminist som Unni Drougge har dock inte hållit tyst. Hon har uttryckt sympati för (pp) och för ett fritt internet. Det har föranlett aggressiva angrepp på henne från feministiska aktivister. Hon har fått heta både det ena och det andra i "guilt-by-association"-resonemang. Jag har ingen direkt uppfattning om Unni D, men det måste vara någon rim och reson i en offentlig debatt, vilket ju bloggdebatter är.
Varför är det så svårt att hålla sig till sakfrågorna? Varför inte ta reda på var personer och partier står i stället för att leta i förmenta garderober för att hitta något mindre rumsrent?
22 april 2009
Var finns pålitliga kandidater till EP-valet?
Jag måste bara få länka till den sammanfattande analys inför valet till Europaparlamentet som Daniel Rhodin i Eslöv gjort.
http://fpeslov.blogspot.com/
Den ger en heltäckande bild av parlamentarikernas göranden och låtanden i de frågor som berör rättssäkerhet och integritet och liknande. Han erinrar om den sammanställning som La Quadrature Du Net gjort avseende integritet- och internetrelaterade frågor och hur parlamentarikerna har röstat historiskt i telekompaketet.
Hans slutsats är att om man är vänster så finns bra kandidater.
Är man liberal finns Olle Schmidt (fp). Glöm inte att kryssa, så inte Marit Paulsen hamnar där i st f Olle!
Struntar man i alla andra frågor duger (pp).
Men har man sina preferenser hos andra partier finns inget att hämta hos deras kandidater. Deras record är inte bra, med hänvisning till nämnda sammanställning. Att se till 138:an-omröstningen räcker inte. Lena Ek (c) och t ex Gunnar Hökmark och Cristofen Fjelner (m) ligger långt ner i listan.
Se detta gärna som en konsumentupplysning för oss väljare.
Tillägg. OBS att i den redovisade sammanställningen hos FP-i-Eslövbloggen saknas Carl Schlyter, mp och Maria Carlshamre, fd fp numera Fi. De torde ha varit frånvarande vid aktull omröstning. Den senare lär f ö knappast besöka EU-parlamentet numera enl medias rapportering. Kandiderar ej heller.
http://fpeslov.blogspot.com/
Den ger en heltäckande bild av parlamentarikernas göranden och låtanden i de frågor som berör rättssäkerhet och integritet och liknande. Han erinrar om den sammanställning som La Quadrature Du Net gjort avseende integritet- och internetrelaterade frågor och hur parlamentarikerna har röstat historiskt i telekompaketet.
Hans slutsats är att om man är vänster så finns bra kandidater.
Är man liberal finns Olle Schmidt (fp). Glöm inte att kryssa, så inte Marit Paulsen hamnar där i st f Olle!
Struntar man i alla andra frågor duger (pp).
Men har man sina preferenser hos andra partier finns inget att hämta hos deras kandidater. Deras record är inte bra, med hänvisning till nämnda sammanställning. Att se till 138:an-omröstningen räcker inte. Lena Ek (c) och t ex Gunnar Hökmark och Cristofen Fjelner (m) ligger långt ner i listan.
Se detta gärna som en konsumentupplysning för oss väljare.
Tillägg. OBS att i den redovisade sammanställningen hos FP-i-Eslövbloggen saknas Carl Schlyter, mp och Maria Carlshamre, fd fp numera Fi. De torde ha varit frånvarande vid aktull omröstning. Den senare lär f ö knappast besöka EU-parlamentet numera enl medias rapportering. Kandiderar ej heller.
20 april 2009
Inrätta en politikens kundtjänst
Kd satsar på tevereklam inför valet till Europaparlamentet. "För att pigga upp valrörelsen". Det låter sig sägas, men nog är det en gammaldags syn på valrörelser. Fastän kd har ju en gammaldags syn på ett och annat, men ändå.
Visst kan jag erkänna att reklam, annonser och affischer etc kan höja valtemperaturen en smula. I vart fall är det en påminnelse om att vi står inför ett val och att partiet i fråga inte somnat i helt utan ställer upp.
Kanske räckte det också tidigare. Då visste man ju i huvudsak vad partierna stod för. Och det gällde främst för dem att få "sina" väljare till valurnorna.
Idag vet man inte vad de står för.
Eller rättare sagt, man vet att de inte länge står för det som tidigare var deras ideologier. Därför känner sig alltfler lurade när de av obetänksamhet röstat enlig gammal slentrian. Därför ökar också antalet partibytare. Och soffan framstår som ett alternativ. Inte som lockande, men när man inte hittar ett parti som man vågar lita på så...
Partierna är idag inte folkrörelser som står för en ideologi, utan de är mera av försäljningsorganisationer för av partiledningarna slarvigt ihopkomna paket av de senaste påhitten. Påhitt som paketerats för att ta eller behålla makten. Och som partierna inte känner sig bundna att stå för heller på det sätt som väljarna förväntat sig.
Men när de nu har denna affärsmässiga syn på politiken, som något som ska säljas, undrar jag om de inte förstått detta med marknadskommunikation? Eller har deras spindoktorer "glömt" det?
Ett seriöst företag har en kundtjänstfunktion. Där kan man reklamera om man fått felaktiga varor eller tjänster. Och man kan ge synpunkter på vad företaget säljer. Synpunkter som blir vägledande för förbättringar av företagets produkter, på produktkvaliteten.
Det är ju helt uppenbart att detta är något som partierna i Sverige helt glömt bort. Partierna sitter isolerade i riksdagen och folkets röst når inte in dit. För syns skull har en (mindre) del av riksdagens ledamöter startat bloggar. Tyvärr inte alltid med kommentarsfunktion.
Jag vill därför i all välmening rekommendera partierna att inrätta en "kundtjänst" för sina väljare. Och där ska vi väljare inte bara komma i kontakt med underhuggare och assistenter som ger standardiserade svar. Demokratin är så viktig att vi kräver att de ledande politikerna ställer upp - lyssnar, diskuterar och agerar i folkets intresse.
Visst kan jag erkänna att reklam, annonser och affischer etc kan höja valtemperaturen en smula. I vart fall är det en påminnelse om att vi står inför ett val och att partiet i fråga inte somnat i helt utan ställer upp.
Kanske räckte det också tidigare. Då visste man ju i huvudsak vad partierna stod för. Och det gällde främst för dem att få "sina" väljare till valurnorna.
Idag vet man inte vad de står för.
Eller rättare sagt, man vet att de inte länge står för det som tidigare var deras ideologier. Därför känner sig alltfler lurade när de av obetänksamhet röstat enlig gammal slentrian. Därför ökar också antalet partibytare. Och soffan framstår som ett alternativ. Inte som lockande, men när man inte hittar ett parti som man vågar lita på så...
Partierna är idag inte folkrörelser som står för en ideologi, utan de är mera av försäljningsorganisationer för av partiledningarna slarvigt ihopkomna paket av de senaste påhitten. Påhitt som paketerats för att ta eller behålla makten. Och som partierna inte känner sig bundna att stå för heller på det sätt som väljarna förväntat sig.
Men när de nu har denna affärsmässiga syn på politiken, som något som ska säljas, undrar jag om de inte förstått detta med marknadskommunikation? Eller har deras spindoktorer "glömt" det?
Ett seriöst företag har en kundtjänstfunktion. Där kan man reklamera om man fått felaktiga varor eller tjänster. Och man kan ge synpunkter på vad företaget säljer. Synpunkter som blir vägledande för förbättringar av företagets produkter, på produktkvaliteten.
Det är ju helt uppenbart att detta är något som partierna i Sverige helt glömt bort. Partierna sitter isolerade i riksdagen och folkets röst når inte in dit. För syns skull har en (mindre) del av riksdagens ledamöter startat bloggar. Tyvärr inte alltid med kommentarsfunktion.
Jag vill därför i all välmening rekommendera partierna att inrätta en "kundtjänst" för sina väljare. Och där ska vi väljare inte bara komma i kontakt med underhuggare och assistenter som ger standardiserade svar. Demokratin är så viktig att vi kräver att de ledande politikerna ställer upp - lyssnar, diskuterar och agerar i folkets intresse.
15 april 2009
Ska vi byta fora, vi bloggare och politikerna?
Riksdagsledamöternas bloggande är ett fiasko. Ungefär så beskrevs det häromdagen i traditionella media. Ja, där hittade pressen allt ett korn! Och sant var det dessutom!
Jag har mött många trista exempel på hur politiker missuppfattat detta med bloggande. De ser det som en agitationskanal. Inte som diskussionsforum. Inser inte att bloggande måste ske med viss frekvens, om bloggen ska bli läst - och kommenterad.
För bloggar ska kunna kommenteras! En oemotsagd eller i vart fall aldrig kommenterad blogg är som en tidningsartikel. Men på fel ställe.
En bloggare måste läsa och kommentera andras bloggar! Visa att han/hon deltar i samtalet! Först då blir bloggen och bloggaren intressant! Och att, som moderaten Hans Wallmark menade, att det skulle bli trevligt att få kommentera valfrågor några veckor före valet till Europaparlamentet, att tro att det ger ett seriöst intryck på bloggarvärlden, det är naivt. Och okunnigt! Det är fråga om en pågående diskussion, ett utvecklingsarbete (!), som inte kan eller får ta slut när ett val är över. I vart fall inte av en heltidspolitiker, som vill bli tagen på allvar.
Med detta vill jag uppmana alla (inte bara en mindre del) heltidspolitiker och kandidater till Europaparlamentet, till riksdagen och gärna även lokala politiker att blogga. Men att göra det på ett seriöst sätt, och lära sig bloggandets oskrivna regler. Annars blir det löjligt - eller i vart fall meningslöst.
Däremot är politiker ofta bra på att skriva artiklar och att få dem publicerade i pressen. Med hjälp av duktiga assistenter kan de till och med få någon snutt i teve då och då. Det problematiska är att det sällan blir en reell debatt av detta. Detta kan vara en tung orsak till den frustration som många väljare idag känner inför politiken.
Här finns dock ett område som bloggarna, speciellt då de som är engagerade i frågor som rör rättssäkeret och integritet, måste lära sig bättre. Det räcker inte att skriva i sin blogg, trots att där kan föras en snabb och djup diskussion. Alla läser inte bloggar - märkligt nog ;)
Inte minst viktigt är det för de bloggare som nu ställer upp till val. På grund av de frågor som är aktuella, och pga hur partierna agerat under senare år, så torde vikten av personval bli allt större!
För att vi ska kunna kryssa rätt måste politikerna kunna blogga och redovisa var de står. Och vi bloggare måste kunna visa vad vi kräver av våra politiker!
Vi får lära av varandra, allt i syftet att hålla demokratin levande.
Jag har mött många trista exempel på hur politiker missuppfattat detta med bloggande. De ser det som en agitationskanal. Inte som diskussionsforum. Inser inte att bloggande måste ske med viss frekvens, om bloggen ska bli läst - och kommenterad.
För bloggar ska kunna kommenteras! En oemotsagd eller i vart fall aldrig kommenterad blogg är som en tidningsartikel. Men på fel ställe.
En bloggare måste läsa och kommentera andras bloggar! Visa att han/hon deltar i samtalet! Först då blir bloggen och bloggaren intressant! Och att, som moderaten Hans Wallmark menade, att det skulle bli trevligt att få kommentera valfrågor några veckor före valet till Europaparlamentet, att tro att det ger ett seriöst intryck på bloggarvärlden, det är naivt. Och okunnigt! Det är fråga om en pågående diskussion, ett utvecklingsarbete (!), som inte kan eller får ta slut när ett val är över. I vart fall inte av en heltidspolitiker, som vill bli tagen på allvar.
Med detta vill jag uppmana alla (inte bara en mindre del) heltidspolitiker och kandidater till Europaparlamentet, till riksdagen och gärna även lokala politiker att blogga. Men att göra det på ett seriöst sätt, och lära sig bloggandets oskrivna regler. Annars blir det löjligt - eller i vart fall meningslöst.
Däremot är politiker ofta bra på att skriva artiklar och att få dem publicerade i pressen. Med hjälp av duktiga assistenter kan de till och med få någon snutt i teve då och då. Det problematiska är att det sällan blir en reell debatt av detta. Detta kan vara en tung orsak till den frustration som många väljare idag känner inför politiken.
Här finns dock ett område som bloggarna, speciellt då de som är engagerade i frågor som rör rättssäkeret och integritet, måste lära sig bättre. Det räcker inte att skriva i sin blogg, trots att där kan föras en snabb och djup diskussion. Alla läser inte bloggar - märkligt nog ;)
Inte minst viktigt är det för de bloggare som nu ställer upp till val. På grund av de frågor som är aktuella, och pga hur partierna agerat under senare år, så torde vikten av personval bli allt större!
För att vi ska kunna kryssa rätt måste politikerna kunna blogga och redovisa var de står. Och vi bloggare måste kunna visa vad vi kräver av våra politiker!
Vi får lära av varandra, allt i syftet att hålla demokratin levande.
14 april 2009
Bra inför EP-valet, men mera behövs. Av piratpartiets kandidater, men också av gammelpartiernas!
Piratpartiets toppkandidat, Christian Engström, har skrivit en bra artikel i Nyliberalen inför det stundande valet till Europaparlamentet. Bra, men i "fel" tidning.
Artikeln heter "Dags att stoppa storebror" och handlar just om det. Om hoten mot oss vanliga medborgare och dagens politikers vilja att kontrollera och styra oss.
http://christianengstrom.wordpress.com/2009/04/14/dags-att-stoppa-storebror/#comment-6686
Jag är inte piratpartist, men jag inser att partiet behövs.
Behövs som en påtryckning på de gamla partierna.
Behövs även för att de gamla partiernas kandidater ska erkänna färg i de viktiga frågorna om rättssäkerhet och integritet, som i mycket påverkas av hur de hanteras inom EU.
De kandidater som inte insett dessa frågors betydelse, eller som kör i samma spår som moderpartierna i riksdagen, de måste väckas - och avkrävas besked.
De som står upp för rättssäkerhet och integriet, de ska vi stödja, i vilket parti de än återfinns.
Därför måste EP-valet uppmärksammas. Skrivas om i de traditionella media. Det får inte bli ett val med runt 40% deltagande. För i så fall förlorar EP i trovärdighet - och än värre - vi kommer få fler lagar som IPRED, lagar som jagar enskilda oskyldiga människor.
Artikeln heter "Dags att stoppa storebror" och handlar just om det. Om hoten mot oss vanliga medborgare och dagens politikers vilja att kontrollera och styra oss.
http://christianengstrom.wordpress.com/2009/04/14/dags-att-stoppa-storebror/#comment-6686
Jag är inte piratpartist, men jag inser att partiet behövs.
Behövs som en påtryckning på de gamla partierna.
Behövs även för att de gamla partiernas kandidater ska erkänna färg i de viktiga frågorna om rättssäkerhet och integritet, som i mycket påverkas av hur de hanteras inom EU.
De kandidater som inte insett dessa frågors betydelse, eller som kör i samma spår som moderpartierna i riksdagen, de måste väckas - och avkrävas besked.
De som står upp för rättssäkerhet och integriet, de ska vi stödja, i vilket parti de än återfinns.
Därför måste EP-valet uppmärksammas. Skrivas om i de traditionella media. Det får inte bli ett val med runt 40% deltagande. För i så fall förlorar EP i trovärdighet - och än värre - vi kommer få fler lagar som IPRED, lagar som jagar enskilda oskyldiga människor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)