23 april 2009

EU-parlamentariker och feminism(?)

När man har minst om tid så bubblar hjärnan som mest av saker som man känner att man borde skriva om. Men det får bli vad det blir.

En som kommit upp ur glömskan de sista dagarna är Maria Carlshamre-Robsham. En gång inkryssad på fps EU-valsedel, framburen av sympatisörer för hennes feministiska kamp.

Efter en tid blev hon mobbad (för att tala klartext) av fp-ledningen, som inte gillade henne. Hennes mail kom bort via underliga vägar, tja, det var ett slags förövning till det dataintrång som senare blev en stor belastning för inte minst fp´s dåvarande partisekreterare. Och som hårt skadade förtroendet för folkpartiet.
I den striden kände jag sympati för Maria Carlshamre, och hon kände till slut att hon måste lämna folkpartiet. Efter en tid anslöt hon sig i stället till Fi, Feministiskt initiativ.

Däremot lämnade hon inte sin plats i europaparlamentet. Det kan man ha synpunkter på. I grunden är det dock hennes eget val.
Jag menar att det är fullt rimligt att lämna ett parti. Det kan ju bero på att partiet ändrat sin politik, eller på att man själv ändrat åsikter. Jag vet inte hur Maria ser på det i hennes fall. Att fp utvecklats åt fel håll anser även jag, men jag gissar att Maria även i viss mån ändrat sin inriktning.

Nå, Fi fick en eu-parlamentariker. Dock minskade Marias aktiviteter drastiskt i och med avhoppet från fp. Hon har haft minimal närvaro, och minimalt med andra aktiviteter. Hon har sina förklaringar till detta, personliga skäl (nygift) och ett handikappat barn. Dock menar jag att då borde hon faktiskt ha avsagt sig sitt uppdrag, eftersom hon inte hade tid att fullgöra det. Att bara lyfta (det rundliga) arvodet verkar lite sniket, om än vanligt förekommande i dessa dagar.
Pga hennes minimala aktiviteter är det svårt att veta var hon står i de aktuella frågorna, ex-vis betr Ipred och Telekompaketet. Eller betr upphovsrätt och piratpartiet.

Hon motiverar sin tystnad med att hon inte ställer upp till omval. Det är en dålig ursäkt, eftersom hon ännu är ledamot i eu-parlamentet och har möjlighet att delta i flera viktiga omröstningar. Både hennes väljare 2004 liksom Fi:s anhängare och vi andra har rätt att veta vad hon står för idag. Vad hon gjort och inte gjort.

En pikant detalj är att trots sin inaktivitet och tystnad har hon enl uppgift haft två avlönade (av EU) assistenter hela tiden. Vad har de gjort? Har de servat Maria, men utan att hon gjort något märkbart av detta? Eller vad?

En författare och feminist som Unni Drougge har dock inte hållit tyst. Hon har uttryckt sympati för (pp) och för ett fritt internet. Det har föranlett aggressiva angrepp på henne från feministiska aktivister. Hon har fått heta både det ena och det andra i "guilt-by-association"-resonemang. Jag har ingen direkt uppfattning om Unni D, men det måste vara någon rim och reson i en offentlig debatt, vilket ju bloggdebatter är.
Varför är det så svårt att hålla sig till sakfrågorna? Varför inte ta reda på var personer och partier står i stället för att leta i förmenta garderober för att hitta något mindre rumsrent?

6 kommentarer:

Anonym sa...

Parlamentarikerna får chockhöjd lön
Publicerat 2009-04-22 07:38 i DN
Efter valet får EU-parlamentarikerna höjd lön med 49 procent,
från 54.500 kronor i månaden till cirka 81.000 kronor (7.400 euro).
Men parlamentarikerna har också förmåner värda flera miljoner kronor per år:
Pengar för att anställa en eller flera assistenter (max 2,3 miljoner kronor per år).
Traktamente, exempelvis när parlamentet sammanträder (3.278 kronor per dag).
Ersättning för ”allmänna utgifter” (drygt 550.000 kronor per år
Halva denna ersättning fortsätter att betalas tre månader efter mandattiden.)
Reseersättning för deltagande i parlamentets arbete. (Inget maxbelopp).
Reseersättning för arbetsresor i länder utanför Sverige (max 45.600 kr per år).
Ersättning för språk- och datakurser (max 55.000 kr).
Olycksfallsförsäkring (täcker läkarkostnader upp till 82.500 kronor per tillfälle).
Livförsäkring (faller ut vid dödsfall eller vid 60 års ålder, om man suttit minst tio år som ledamot).
Ålderspension: För varje år som parlamentariker får man 3,5 procent av lönen i pension från 63 års ålder
(max pension är 70 procent av lönen).

Siffrorna bygger på en eurokurs på 11 kronor.
DN
Skall Marita Ulvskog forsorjas med skattepengar till dessa belopp for att sitta i EU och motarbeta och obstruera?

Lars-Erick Forsgren sa...

Jag såg också denna upplysning.
En fin lönehöjning. Som dock är en kompromiss pga att hittills har varje lands eu-ledamöter haft sitt hemlands riksdagsarvode, vilket gett enorma skillnader.
Noterar att deras assistenter får mycket bra betalt också, onödigt bra betalt syns det mig.
Och fortfarande finns det en del av det övriga som förefaller rundligt tilltaget. I vissa fall Ok att det finns, men ofta trots det väl så högt.

populisten sa...

Inte för att jag gillar EU-parlamentet mycket men just assistentersättningen är ju ett alldeles utmärkt system! I riksdagen betalas ju dessa tjänster via partistödet vilket gör att det är partierna som bygger upp en stab som servar riksdagsmännen. Detta ger ju partiapparaterna all makt. I EU-pralamentet kan istället varje parlamentariker skaffa sig en eller två kvalifiserade assistenter (eller kanske en ren sekreterare och en politiskt kompetent assistent) vilket ger stora möjlighter till att ha personligt starka parlamentariker som kan driva egna frågor och agera oberoende av partigruppen. Jag skulle mycket gärna se samma system i riksdagen, men misstänker att Jantelagen kan lägga käppar i hjulet.

Lars-Erick Forsgren sa...

Principen om ass-erssättningen i EP är riktig, men nog verkar den vara rundligt tilltagen (ger utrymme för 2 mkt välbetalda ass/utredare plus en sekreterare). Men som du säger Pop så är det en fördel om det är den enskilde parlamentarikern som har en stab än att det blir partierna som har det. Självständigheten, el i vart fall möjligheten till det ökar. Och självfallet ska inte pengarna användas till ledamoten själv - eller till partiet... Jag vet inte på rak arm hur det är med det senare...

veronicasvard sa...

Att Maria Robsahm haft låg närvaro är bara att konstatera och visst borde hon övervägt att avsäga sig uppdraget. Tyvärr verkar bakgrunden vara att hon gick in med stöd vad gäller att ta hand om sin funktionshinrade son, ett stöd som drogs bort i samma veva som hennes närvaro sjönk. Frågan om att kunna ha barn med extra behov är en annan fråga, men också intressant. Att kvinnor är i en extrem majoritet av dem som drar det stora lasset kring funktionshindrade och sjuka barn, ser jag dagarna i ända i mitt arbete (stor skillnad från friska barn). Det är ett allvarligt jämställdhets- och demokratiproblem.

Hur som helst, så är det inte en sanning att Maria och hennes assistenter inte har arbetat. De har bl.a. arbetat fram rapporter kring sexköp och internationell slavhandel och lagt mycket tid på att få andra i EU-parlamentet att anta dessa rapporter som en riktlinje för hur EU ska förhålla sig till det ökande fenomenet. Maria har också haft färre assistenter än andra ledamöter har, så de har inte heller haft samma möjlighet att arbeta i samma takt som andra.

Lars-Erick Forsgren sa...

VeronicaSvärd (du är vad jag förstår socialistisk feminist, styrelseledamot i Fi).
Du såg nog att jag var mkt balanserad i min presentation av Maris C-R.
Betr handikappad son så fanns ju han redan före hon kom in i Europaparlamentet. Den som kandiderar måste givetvis inse att det innebär en satsning på fulltid att vara parlamentariker, det är man skyldig sina väljare. Skulle ngt uppstå som omöjliggör detta är det ärliga att avsäga sig platsen.

Vidare, jag påstod inte att Maria o hennes assistenter inte arbetat. Jag konstaterade att hennes (eventuella aktiviteter inte synts till, och ställde en fråga. Betr antal assistenter har rimligen Maria haft samma anslag som andra, hur hon sedan använt det är en annan sak.