Ett land där pressfriheten ständigt kränks (Dömd)

Kort och gått. En redovisande artikel, från DN, 8 juni 2020, som visar hur journalister lever farligt, från olika håll, men där det största hotet mot pressfriheten och yttrandefriheten kommer från regimen, dvs president Duterte.

"Filippinsk reporter döms i uppmärksammat fall

Den filippinska journalisten Maria Ressa döms för cyberförtal i ett rättsfall som pressfrihetsorganisationer ser som ett sätt att skrämma medier till tystnad.

Maria Ressa, på väg t domstolen, Manila 

Den filippinska journalisten Maria Ressa döms för förtal på nätet. Domen innebär minst ett halvår, och uppemot sex års fängelse, och förespråkare för pressfrihet anser att den är en attack mot yttrandefriheten.

Ressa utsågs tillsammans med bland andra den saudiske journalisten Jamal Khashoggi till årets person av Time 2018.

– Vi kommer att stå upp mot alla sorters attacker på pressfriheten, säger hon till journalister utanför domstolsbyggnaden efter beskedet.

Ressa kommer att vara på fri fot mot borgen i väntan på överklagandeprocessen.

Ressa anser att fallet är ett sätt för den filippinska regeringen att skrämma journalister och kritiker till tystnad. Människorättsorganisationen Human Rights Watch håller med:

”Domen mot Maria Ressa belyser förmågan hos Filippinernas kränkande ledare att manipulera lagarna för att förfölja kritiska, väl respekterade medieröster, oavsett vad kostnaden för landet blir”, säger Phil Robertson, biträdande Asienchef, i ett pressmeddelande.

CPJ, Committee to Protect Journalists, kallar domen för ett skandalöst brott mot pressfrihet.

”Även om hon är fri mot borgen medan hon överklagar domen, så sänder det felaktiga dömandet av Ressa ett meddelande till alla journalister att du kan stå näst på tur om du rapporterar kritiskt om president Rodrigo Dutertes regering”, säger sydostasienrepresentanten Shawn Crispin i ett uttalande.

Maria Ressa grundade för åtta år sedan nyhetssajten Rappler. Den har haft en kritisk blick på president Rodrigo Dutertes så kallade krig mot knarket, som har lett till att tusentals personer med verkliga eller påstådda kopplingar till droghandel har dödats av polis under summariska former. Duterte har sedan han kom till makten ofta kritiserats för brott mot mänskliga rättigheter och organisationen Human Rights Watch har kallat hans brutala offensiv mot narkotikahandeln för ”mordisk”.

Sedan 2016 har angreppen mot Rappler och Ressa blivit allt fler, både i form av koordinerade attacker i sociala medier, hotfulla besök på redaktionen och verbala påhopp från Duterte själv.

Rättsfallet handlar om att Ressa, som ansvarig för sajten, ska ha förtalat en mäktig affärsman i en artikel på Rappler 2012, skriven av en annan journalist.

Lagen i fråga trädde i kraft flera månader efter att artikeln skrevs, men eftersom en smärre uppdatering gjordes 2014 hävdar åklagarna att lagen är tillämpbar.

Affärsmannen tillskrivs bland annat kopplingar till människohandel och narkotikasmuggling. Reportrar utan gränser ser anklagelserna som helt ogrundade och tror att Ressa och Rappler drabbas eftersom regeringen och president Rodrigo Duterte inte tolererar kritisk rapportering.

Duterte själv förnekar detta och säger att fallet är ”långt ifrån” en attack på pressfriheten.

– Det är ingen lätt tid att vara journalist, men vårt uppdrag är viktigare nu än någonsin, sade Ressa till TT inför domen."

Fakta: Pressfrihet i Filippinerna

• Filippinerna är ett av världens farligaste länder för journalister. Enligt pressfrihetsorganisationen Committee to Protect Journalists (CPJ) har 83 journalister dödats sedan 1992. Landet hamnar på plats 136 av 180 på Reportrar utan gränsers (RSF) globala pressfrihetsindex, med en nedåtgående trend från tidigare år.

• År 2009 dödades minst 30 journalister, enligt vissa uppgifter omkring 40, i en massaker i Maguindanao, i vad CPJ har kallat den dödligaste attacken någonsin i sitt slag.

• Utöver hot och våld kämpar många medier, däribland Rappler, med byråkratiskt krångel, som pressfrihetsorganisationer ser som obstruktion från statens sida. I maj tvingades det ledande tv-bolaget ABS-CBN släcka sina sändningar sedan kongressen vägrat att förnya dess sändningstillstånd. Fallet ska nu avgöras av Filippinernas högsta domstol.

Källa: CPJ, RSF

------
På måndagen den 15 juni dömdes Maria Ressa till sex års fängelse. Enl SVTs nyhetssändning. Vilken skam för Filippinerna, Domstolen, rättsväsendet. Och för mänskliga rättigheter, yttrande och tryckfrihet. 

Pressfrihet och yttrandefrihet är ingen självklarhet, ens i Sverige.

Ingress till PT:s ledare idag den 3 maj. PRESSFRIHETENS DAG. Idag, den 3 maj, firas pressfrihetens dag runt om i vår värld. I länder där pressfrihet råder firas detta och där den saknas manifesteras frihetskampen. Idag kan vi alla bidra till att lyfta fram det demokratiska värde som pressfriheten har och ge stöd åt de som kämpar mot censur och förtryck.

Piteå-Tidningen har en viktig ledare idag om pressfriheten och dess villkor.  Läs den! PT är en s-märkt tidning och dess politiske redaktör är till och med ett fd s-kommunalråd i Arjeplog. Jag skulle dock vilja karaktärisera PT som en "oberoende s-tidning".  Dvs självklart i det mesta socialdemokratisk, men utifrån ledarskribentens synvinkel. Vilken inte alltid är densamma som partiledningens. Och s-partiets ideologi är ju alltmer svår att definiera. Vilket i o f sig gäller de flesta av dagens partier. 

Nå, det "oberoende" borde gälla alla tidningar, som inte är direkta medlems/propagandatidningar för partiledningens röst.  Och i detta fall, pressfriheten, kan jag konstatera att PT med åren blivit alltmer medveten om den granskande uppgift som en tidning har gentemot makten. Makt korrumperar, och då kan man inte som tidning undanta att granska även det parti, som tidningens ledarsida stödjer ideologiskt (i den mån det går att urskilja ideologier idag).

PT skriver att press- och yttrandefrihet är demokratiska självklarheter, men att den måste omfatta alla människor och ständigt är hotad. Därför måste vi ständigt värna om den. 

"Den fria pressen är inte lätt för makten att handskas med. När den fria pressen fungerar som bäst är den en vagel i ögat på de som innehar makten. Den granskning och bevakning som pressen utför är inte alltid angenäm för den som sitter på maktens medel. Det kan därför vara lätt att vilja begränsa pressens möjligheter att verka och utföra sitt samhällsuppdrag. Frestelsen att vilja påverka och kontrollera pressens sätt att utföra sitt arbete kan vara stor, och har man inte i ett samhälle en medvetenhet om detta kan en utveckling i negativ riktning gå fortare än vi anar och tror. Den fria pressen står således under ett latent hot som vi inte får ignorera."

PT (Bengt-Urban Fransson) påpekar också de hot som finns emot de digitaliserade arenorna, att makten även där ofta söker begränsa friheten att fritt få uttrycka sig, påpekar hur makten blir alltmer sofistikerad i sin strävan att förtrycka det fria ordet.  Att metoderna idag kan innebära risken att många  idkar självcensur, för att inte komma i kläm själva. 

Där vill jag stryka under risken för självcensur. I Sverige har vi sett hur de riskerna ökat i och med FRA-lagen och andra lagar i samma anda.  En del debattörer och kritiker av makten har själva erkänt att de är mera försiktiga nu. Det är givetvis förödande för den demokratiska debatten i samhället. 

Piratpartiet har inte synts mycket i debatten den sista tiden, media ligger lågt med bevakningen av pp och dess frågor. Det förtjänar påpekas att piratpartiets kritik av FRA-lagen innefattar just detta, risken för minskad demokratisk debatt. 

Pressfriheten hotad

Passar på att ge dessa rader från Olle Wästbergs månadsbrev.

Pressfriheten hotad i Sydafrika


För ett år sedan var jag inbjuden till Sydafrika för att tala om press- och informationsfrihet. Då hade regeringen dels föreslagit en kontrollpanel som skulle kunna ingripa mot medier, dels en ”protection och information act”. De hamnade på hyllan efter en omfattande motkampanj. Men nu har de tagits ner igen och mediefriheten i Sydafrika är allvarligt hotad. Nästan allt kommer att hemligstämplas, s k whistleblowers kan få tio års fängelse, liksom journalister som publicerar saker regeringen inte gillar.


En organisation, Right2Know har bildats och samlat 20.000 medlemmar och 400 organisationer.
http://www.r2k.org.za/


Sydafrikas största problem är den omfattande korruptionen och det bästa sättet att komma åt korruption är offentlighet. Men det dominerande partiet ANC är föga intresserat, kanske därför att partiet i så hög grad är korrumperat.
---
Visst, Sydafrika har kastat av sig apartheids ok. Mandela gjorde som president ett storartat jobb för försoning och en demokrati som omfattar alla. Men hans parti, ANC, har speciellt under senare presidenter alltmer blivit självtillräckligt och genomsyrat av den korruption som långvarigt maktinnehav ofta innebär.

Wikileaks och säkerheten (replik)

I mitt lokala husorgan, Piteå-Tidningen, var idag införd en debattartikel, skriven av Bo Persson, lokalt mycket känd debattör, och som handlade om Wikileaks, Carl Bildt och säkerheten. Perssons rubrik är: När jag hör ordet säkerhet...

Ett citat "Och vilket samhälle är det Carl Bildt vill ha, när han nu pekar ut Wikileaks som ett säkerhetshot?"

Vi har ju sett hur Wikileaks angrips oerhört aggressivt från maktens företrädare och att försvaret av press- och yttrandefriheten är väldigt lågmält, om ens det, från både politiker och media. Vi ser ju också att Wikileaks inte bara angrips verbalt, utan även reellt via störningar av deras möjligheter att komma ut på internet och på andra sätt. Jag såg det därför angeläget att lyfta fram Bo Perssons farhågor och stryka under hur viktig informationsfriheten är i en demokrati. Har tillställt PT detta debattinlägg som replik/kommentar.
---

Censur har alltid varit maktens medel att hålla oss i strypkoppel.

Hur kan information vara en säkerhetsrisk? Det är den underliggande frågan i Bo Perssons debattinlägg (PT 4 dec). Utan att gå in på Perssons exemplifiering med Afghanistan, så måste jag understryka det principiellt viktiga i hans resonemang om att säkerhetsrisker (och terroristhot) används allt flitigare för att minska medborgarnas insyn i vad makten har för sig. Därigenom minskar våra möjligheter till demokratiskt inflytande.

I och för sig har censur och övervakning alltid varit auktoritära makthavarnas sätt att hålla medborgarna borta från inflytande. Det intressanta och skrämmande är att numera används det även i ökande grad av makthavare i demokratier – med föregivet motiv att skydda demokratin och säkerheten. Givetvis har Bo Persson rätt i att vi bör (= måste) vara vaksamma och protestera mot alla dessa hänvisningar till säkerhet när informationsfriheten begränsas. Så länge vi kan. Vi får inte glömma att informationsfrihet är en förutsättning för en levande demokrati.

Makt är ju per automatik korrumperande, så tendenser till att använda alla möjliga förevändningar för censur och övervakning har funnits länge. Dock gjorde 11 sept 2001 att det blev en veritabel hysteri i ”säkerhetstänkandet”. På senare år har vi sett att ”säkerhet” och ”terrorism” varit förevändning för övervakning av oss inte bara på flygplatser utan även direkt in i våra hem via kontroll av vad vi gör på internet och i mobiltelefoner.

Nog ligger en ironisk paradox i att vi medborgare förutsätts ska acceptera fullt ut att överheten kontrollerar allt vi gör, men att samma överhet drabbas av panik när, som nu, Wikileaks avslöjar vad makthavarna har för sig. Till och med när vi får kännedom om diplomatskvaller och dokument som inte har minsta hemligstämpel så ropar de höga herrarna upprört på censur och jagar de som gett oss informationen och en del vill till och med arkebusera företrädare för den grävande journalistiken.

När yttrandefrihet betecknas som terrorism, då får vi se upp! De herrar och damer som säger sig vilja försvarar demokratin med att avskaffa grundläggande demokratiska rättigheter, de förtjänar inget förtroende. Det de förtjänar är att bytas ut mot andra, att de byts ut mot personer som inte ser makten i sig som ett självändamål, som kan försvaras med alla medel. Mot personer som försvarar demokratin inte bara till namnet utan även de demokratiska rättigheter som heter yttrande- och pressfrihet, rätten till fri information, integritet och möjlighet att avsätta makthavare när de inte lever upp till våra värderingar.

Nu är det skarpt läge, pp

OK, Christian Engström. piratpartiets etta, klarar sig ganska eller riktigt bra i debatter han nu får delta i. Men det hjälps inte, han behöver hjälp av fler in i europaparlamentet. Det blir för mycket för honom, även med ett par assistenter, att sätta sig in i och ta ställning till.

Det håller inte att ducka för så många frågor. Såväl motståndare som egna väljare kommer att ställa högre krav inte bara i slutspurten utan också väl inne i EP.

Begreppet "integritet" kräver mera av precisering och analys, vad anser (pp) t ex om integriteten för den som oförskyllt råkat ut personliga kränkningar? (pp) måste också mera grundligt fördjupa sin analys av vad de lägger in i medborgarrätt, medborgarperspektiv etc.

Det finns, som antyddes för någon vecka sedan, mängder av frågor som man kan lägga integritetsaspekten på. Men så gör det då! Visst, i första hand kan väl internetrelaterade frågor tas, men ni måste gå vidare. Och efter att ni gått igenom EU-relaterade frågor, gå vidare med svensk inrikespolitik. För att bara ge ett par exempel, äldreomsorgen - visst finns där ett integritetsperspektiv (som kommit bort), likaså i sjukvården. Se där kom både en landstingsfråga och kommunalpolitik in.

Alltså, dels behövs det fler än en från (pp) in i EP, men också en fördjupad intern debatt i god tid inför nästa års val till riksdag, landsting och kommuner! För jag tycker mig ha hört att ni ställer upp även då!

Lycka till med (den partiella och succesiva) breddningen och fördjupningen. Då kommer ni att bli framgångsrika, dvs om ni också byter namn. Men visst kommer det att bli en jobbig tid att förena stridiga viljor, från extrema nyliberaler till socialister och anarkister. Liksom ett antal som inte har någon (medveten) ideologi.

Men visst vore det ett inspirerande projekt, att skapa ett koncept med ett större perspektiv men med utgångspunkt i de grundläggande demokratiska frihetsbegreppen som integritet, yttrandefrihet, religionsfrihet, pressfrihet (anpassad till dagens situation), kommunikationsfrihet, rättssäkerhet!?!