Politik i praktiken, del 4. Erik J och Olle S i armkrok

Det här tycker jag är lite kul.
I vanliga fall menar man att höger och vänster är oförenligt i politiken. Om man menar moderaterna och sossarna, då är det väl knappast så. De är ofta till förvillelse lika, men träter på varandra för att elda de egna sympatisörerna, vilka ju oftar "hatar" det andra partiet.

Men, höger och vänster är lite gammeldags beteckningar, eftersom vi ofta lägger in olika betydelser i det.

Dock menar jag att det kan vara kul att leka med begreppen. Och i detta fall betyder det dessutom att folk med delvis olika ideologisk bas kan förenas i en viktig sakfråga. OK, det har vi sett i bloggosfären ofta. Men nu gäller det aktiva politiker.

Vad pratar jag då om? Jo, Erik Josefsson (v), en av frihetsälskande bloggare högt uppskattad och respekterad man rekommenderar att de som inte kan tänka sig att rösta vänster, de ska kryssa på Olle Schmidt (fp). Och Erik redovisar utförligt på sin blogg varför, och hur Olle räddade hem en vettig version av telekomdirektivet. Samt att Olle har en god meritlista för den som värnar medborgerliga rättigheter.

Och Olle Schmidt (fp) han kvitterar detta med att rekommendera de som "måste" rösta vänster, de ska kryssa Erik! För Erik är ett bra alternativ.

För det är ju ändå så att många kan inte tänka sig att rösta på piratpartiet, och många söker då alternativ som ligger nära deras "vanliga" politiska preferenser.

Sedan kan förstås var och en göra egna bedömningar om vad som är taktiskt riktigast utifrån kandidaternas placering på resp listor och deras möjlighet att kryssa sig förbi de som står före dem. Liksom angelägenheten i att just lyfta fram dessa namn - för att stoppa andra.
Bland annat för att maximera antalet ledamöter i europaparlamentet med en gedigen inställning till medborgarrätt och rättssäkerhet.

Debattartikel publicerad i PT och NV

Nedanstående debattartikel har publiserats i Norra Västerbotten (Norran) den 20 april och i Piteå-Tidningen (PT) den 22 april. Undertecknare är Lars-Erick Forsgren, Gun Svensson, Jens Odsvall och Niklas Starow. Texten citeras i sin helhet nedan, men jag ger er även länkarna.

Länk till PT: http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4582128
Länk till Norran: http://norran.se/asikter/debattartiklar/article277501.ece

"Internet hotas av förhandlingar inom EU
Politiker i EU avgör internets framtid under de kommande veckorna. Telekompaketet är arbetsnamnet på en uppgradering av en handfull EU-direktiv från seklets början.
Tyngdpunkten ligger på standardiseringar av regler för utrustning och larmnummer, harmonisering av reglerna för hur operatörer ska hantera tillträde till varandras nät och tjänster. Sverige och England ligger före Tyskland och Spanien, vad gäller avreglering. Det bäddar för konflikter, som inte underlättas av att Frankrike dessutom verkar för skrivningar att intrång i upphovsrätten ska beivras med hjälp av åtgärder från internetleverantörernas sida. Trots en enig operatörskårs vädjan om att inte göras ansvariga för att bedöma vad som utgör "lagenligt innehåll", "lagenliga tjänster" och "lagenliga applikationer", finns sådana skrivningar fortfarande kvar i Telekompaketet. Nu handlar det mycket om innehåll och övervakning av vad medborgare gör när de använder sina internetabonnemang. I Frankrike har HADOPI, på svenska "högsta myndigheten för spridandet av verk och beskyddandet av rättigheter på internet" röstats ner i nationalförsamlingen, men kulturministern hotar avgå om hon inte får igenom lagen vid en ny omröstning den 28 april.
Vad vi kan se svajar nu majoritetsbeslutet vid förstabehandlingen: att den gängse rättsordningen ska råda även på nätet, håller i skrivande stund på att förhandlas bort. Det så kallade förslaget 138 görs om, för att möjliggöra HADOPI och liknande organisationer inom EU. Vi menar att direktiven, som ska garantera medborgarnas rätt till internet, behöver gå längre än att tillmötesgå operatörernas behov.
Christoffer Fjellners (M)och senare under processen Eva-Britt Svenssons (V) förslag 166 går ut på att inskränkningar i medborgarnas rätt måste kunna motiveras utifrån ett medborgerligt perspektiv. Men även detta tidigare majoritetsbeslut är under omförhandling, trots brett stöd i det ansvariga utskottet.
Det är djupt oroande att ministerrådet och EU-kommissionen, inte låter sig nöja med den definition som även norska Post- og teletilsynet använder för att beskriva användares rättigheter. Inser Europaparlamentets ledamöter allvaret i vad de är på väg att ställa till med? Direktivets omförhandlade tillåter HADOPI, som styckar upp internet och öppnar för att våra medborgerliga fri- och rättigheter ska säljas tillbaka till oss, som enskilda tjänster. Det räcker inte med att reglera accessleverantörernas ansvar för innehållet på internet, när inskränkningar riskerar att drabba enskilda individer. Med individen som utgångspunkt, kommer rättsäkerheten i fokus.
Rättsäkerhet är en förutsättning för tilltron till elektronisk kommunikation. Utan tillit riskerar tillväxten av ett öppet, dynamiskt internet dämpas eller helt utebli. Direktiven får även ekonomiska konsekvenser. Nuvarande skrivningar till Telekompaketet öppnar för diskriminering av programvara, applikationer och tjänster, långt bortom den differentiering, som av tekniska skäl ibland kan vara nödvändig för att trafiken på nätet ska flyta.
Direktiven blir därför ett hot mot fri- och öppen källkod, programvara och applikationer. Företrädare för dessa utvecklingsmetoder och licensmodeller, har inte fått komma till tals i de pågående förhandlingarna, trots att dessa utvecklingsmetoder och licensmodeller möts av ett allt större intresse, bland annat hos Sveriges kommuner och landsting."

Texten är aningen längre än vad tidningar brukar vilja ta in, men det gick ändå. I Norran ges undertecknarna lite mera presentation och texten är även mera luftigt redigerad.

Avslöjande fråga om vem som betalar...

Eva Rundkvist, sossekvinna, frågar vem som betalar Hax och andra FRA-moståndare för det buller de fört. Hepp, är inte Eva Rq liksom andra sossar emot FRA-lagarna, eller var det bara snack?

Nå, frågan är ändå avslöjande, som sosse och så ser hon det som självklart att den som engagerar sig politiskt får betalt! Allt annat är tydligen otänkbart. Antingen är man välbetald knapptryckare i riksdagen, eller så är man välbetald lobbyist (som Göran Persson då) som talar om för knapptryckarna vad de ska t(r)ycka.

Jag tror faktiskt att i denna fråga så avslöjas ännu en orsak till politikens förfall i Sverige. Att politik anses som ett jobb, som ska avlönas väl. Att idealitet inte har någon plats. Att idealitet och engagemang tvärtom anses som något suspekt.

Jag hoppas verkligen att slutet på alla dessa märkliga "affärer" och turer betr FRA-lagarna, ACTA, IPRED, Medinarapporten, telekompaketet, polismetodutredningen, datalagringsdirektivet etc blir att politiken ruskas om ordentligt, att det kommer fram nya partier och politiker som ser sina uppdrag som kall, som ett sätt att kämpa för integritet, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, och där den pekuniära ersättningen får underordnad betydelse.

Det intressanta är också att idag kan ideellt arbetande politiskt medvetna människor utanför riksdagen samarbeta för gemensamma, demokratiska mål. Och det inte bara över partigränser utan över blockgränserna också! Det är väl ännu mera suspekt för väl insuttna riksdagsledamöter. (Jfr gärna med vad Anders Widén och Michael Gajditza skriver om detta.)

Nu ser jag i sista stund att Eva Rundqvist visst bett om ursäkt. Det är ju bra. Men att frågan ens ställdes är ändå väldigt avslöjande och belysande för hur många av dagens politiker tänker.
Därför behöver de bytas ut!
För övrigt noterar jag att ett par av de sex fp-kritikerna till FRA-lagen fortfarande inte verkar helt övertygade. Både Camilla Lindberg och Cecilia Wikström har ännu invändningar. Alltid något.

Måste vi ta oss an EU också?

Detta kan ses som en direkt uppföljning på föregående text om Avgrunden. Där skrev jag bl a att FRA-debatten och det som framkommit därvid gör att vi (=vi medborgare som är engagerade i att bevara och skydda den personliga integriteten som ett demokratiskt grundvärde) måste arbeta på två fronter. Eller med ett kort- och ett långsiktigt svenskt perspektiv om man så vill.

Kanske det inte räcker. Dvs om man ser de två första fronterna som svenska. För det är ju så att numera så lever vi i en värld där gränserna suddas ut, inte minst p g a internet! Vi har ju sett att EU:s regler också har stark betydelse för integritetsfrågorna.

Olof Bjarnason har i en kommentar till förra inlägget lyft fram hur EU behandlar, ja håller på att mygla bort det viktiga "tillägg 166 i Telekom-paketet". Och han hänvisar till Christian Engströms inlägg den 16 okt om detta.
Tyvärr är det väl inte det enda beviset på att integritetsfrågorna är viktiga att bevaka även i EU.

Ja, jag håller med om att EU har en oerhört komplicerad beslutsgång, med många möjligheter till myglande och odemokratiskt handlande.

Men, som övertydligt visats av FRA-frågan, att även om den formella demokratin i Sverige är bättre, så kan det ju gå mycket illa här med.

Är det inte ett slags "statskupp" som FRA-byråkraterna gjort när de med hjälp av en mycket liten grupp politiker tagit över det politiska beslutsfattandet? (Jfr Hans Lindblads första artikel, på denna blogg den 23 sept, http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-lagen-hur-br-sdana-frgor-hanteras.html .)

Men OK, det är väl så att ska vi vara heltäckande så måste vi utvidga vårt problem, vår strid till inte bara två fronter utan tre, eller fyra eller fem!
Detta för att inkludera dels hur vi ska söka påverka aktuella frågor, dels hur vi ska rösta i EU-valet i vår.
Och dels även hur vi långsiktigt ska demokratisera EUs beslutsgång.
Frågan är om vi inte tar för oss en för stor munsbit då?

Betr aktuella EU-frågor kan vi fortsätta som nu, dvs att påverka nuvarande svenska EU-parlamentariker, men frågan är om det räcker, det visar bl a Bjarnason-Engströms exempel redovisat ovan.

EU-valet då? Jag tycker mig se fler mycket bra EU-kandidater från fp i nästa års val. Kandidater från fp kan bli t ex, förutom nuvarande EU-parlamentarikern Olle Schmidt, som ju gjort goda insatser, även förre fp-led Maria Leissner och riksdagsledamoten Cecilia Wikström, båda uttalade FRA-motståndare och goda liberaler.

Men, det blir mycket att ta ställning till och bevaka och arbeta aktivt för. Måste vi prioritera?
Och hur är samsynen om man ser på alla dessa aspekter och områden?