Hans Lindblad om FRA-lagen. Hur bör sådana frågor hanteras politiskt?

Från Hans Lindblad har jag f.k. fått en text som han skrivit till fp:s FRA-grupp.
Den innehåller ganska lite om sakfrågan, alltså signalspaningens roll, teknik etc utan tar egentligen bara upp den politiska aspekten, alltså hur frågan hanterats gentemot parlament och allmänhet. Hans Lindblad var under många år folkpartiets försvarspolitiske expert, men har givetvis också ett stort intresse för de grundläggande liberala-demokratiska frågorna inkluderande integritet och respekten för den enskilde.

Här följer Hans text, som är en svidande vidräkning hur FRA-frågan hittills skötts.

"FRA i sig själv och signalspaning går jag inte in på (här), även om jag under min riksdagstid sysslade en del med detta. I stället mer principiella synpunkter kring vitala demokratiska frågor som öppenhet, ämbetsmakt kontra politiker och medborgare, öppenhet och respekt för enskilda medborgare.
De principerna är ju långt viktigare än ena eller andra myndighetens verksamhet i sig.

Inget mandat från väljare i denna fråga

Allianspartierna vann valet 2006 och kunde bilda regering sedan de tydligt och konsekvent satte frågan om jobben i centrum. Även på en rad andra områden redovisade partierna gemensamt vad de ville åstadkomma i regeringsställning. Med hänvisning till detta har sedan en rad beslut genomförts. Så ska det vara i en demokrati, den politik man gick till val på är den man har mandat från väljarna att föra.

Men inget av detta finns ifråga om vad FRA ska få avlyssna. Inför valet sades inget om att en ny regering på detta område skulle söka utöka statens makt på bekostnad av enskildas och företags integritet. Hos inget av allianspartierna fanns heller beslut i den riktningen från landsmöten eller riksting. Ingen enda motion har kommit till folkpartiets landsmöte om att staten ska kunna kontrollera all mejltrafik. Väljarna hade snarast motsatt intryck, eftersom de fyra allianspartierna i riksdagen var negativa till dåvarande justitieministern Thomas Bodströms och andras propåer om övervakning av kabeltrafiken.

Menar man att partidemokrati är viktig bör ett parti undvika att i regeringsställning driva frågor som inte är förankrade bland partiets medlemmar.

Regeringen har helt enkelt inte väljarmandat i denna fråga. Detta vad väljarmandat innebär är mycket väl uttryckt av Karl Staaff i hans Karlskronatal 1913.

Enligt Staaff kan ett parti i regeringsställning finna att det man sagt till väljarna före valet till följd av ny information inte längre är partiets åsikt. Kan Landsmötet då ändra partiets uppfattning? Det är helt OK för ett parti att ändra sig, men det kan inte i riksdagen driva igenom den ändrade uppfattningen eftersom man då bryter mandatet från väljarna. I stället måste partiet föra fram den nya åsikten i valmanifestet inför nästa mandat. Därefter kan partiet driva en ny linje i riksdagen.

Men om det uppkommer helt nya omständigheter, kan inte partiet hänvisa till dessa och därför driva en annan linje än som presenterades för väljarna. Sådant kan hända, naturkatastrofer, ekonomiska kollapser etc. Jo, men det argumentet kan inte användas i den här frågan.
Det går inte att säga att terroristhotet motiverar den nya lagen, för terrorism är inget som uppstått efter det senaste valet.
Man kan inte använda argumentet att lagen behövs för att trafik som tidigare gick i etern nu går i kablar, för det är inget som uppstått de senaste två åren.

Tvärtom, FRA:s framställning om att få spana mer kom under förra mandatperioden, och de fyra regeringspartierna reagerade då alla negativt på förslaget.

Det går inte att säga att frågan är viktig men bara om man är i regering, inte annars

Om folkpartiets eller andra regeringspartiers företrädare säger att det är angeläget att FRA får utökade befogenheter, så kommer ju omedelbart motfrågan hur man kunde undvika att driva frågan redan i opposition. Det går inte att hänvisa t ex till terroristhot, för det är inget nytt.

Folkpartiet men också andra regeringspartier har sagt sig intresserade av säkerhetspolitik, även inre, integritetsfrågor och öppenhet. Om man har intresse för allt detta så går det inte att hävda att man kan ha andra prioriteringar i opposition än i regering. För partiernas idelogi, omvärldsuppfattning, partidemokrati etc är väl detsamma oavsett om man sitter i regering eller inte.

Vi vet att ett parti som sitter länge vid makten tenderar att växa samman med statsapparaten, men den här regeringen har ju bara suttit två år. Partierna i den ska ha samma distans till myndigheter som de hade i opposition, för maktkorruption tar väl ändå tid att växa upp. Problemets pudel är byråkratin; och den tycks opåverkad av regeringsskiften. Relationen mellan FRA och försvarsdepartementet tycks till stor del finnas på tjänstemannanivå, d vs den nya regeringen har övertagit sossarnas maktsystem, och för upp en fråga på dagordningen trots att den inte fanns på regeringspartiernas agenda.

Alltså. som parti fanns alla möjligheter att ta ställning före valet. Underlaget fanns. I och med att man inte före valet drev linjen att FRA ska få spana i nätet går det inte att driva den åsikten efter valet. Gör man så underkänner man ju hela partiets förmåga till omvärldsanalys. Man reducerar sig själv i oppositionsställning till något oseriöst och halvt.

Så kan sossarna agera, Palme accepterade ju aldrig oppositionsrollen. Men folkpartiet som i så många år varit oppositionsparti, och under Bertil Ohlin länge var ledande oppositionsparti, satte en ära i att ställa lika seriösa krav på sig själv som om man hade suttit i regeringsställning. Ohlin var emot demonstrationspolitik, väljarna skulle känna att folkpartiet tog seriös ställning på alla samhällsområden också i opposition.

Jag kan respektera den politiker som säger att det är viktigt att FRA får spana mer. Men bara under en förutsättning, att vederbörande sade detta redan före valet. Här bryter regeringens samtliga partiledare mot en elementär princip, att vara öppen mot väljarna i alla lägen.

Förslaget drivs av myndigheten själv. Men den är jävig och jäviga instanser kan inte ingå i en beslutsprocessen

Den öppna delen av politiken utgår från partidemokratin och kontakterna med väljarna. Men det finns också en annan sida, nämligen statsbyråkratins roll. I teorin har statsförvaltningen uppgiften att verkställa politiskt fattade beslkut, men i verkligheten är myndigheter snarare mer intresserade av att själva få påverka politiken och ägna sig åt opinionsgbildnding.

Det är helt uppenbart att det främst är FRA självt som drivit på för att få ökade befogenheter. Myndigheten ligger under försvarsdepartementet, där först Mikael Odenberg och sedan Sten Tolgfors ställt upp på FRA:s linje. Justitieminister Beatrice Ask var länge helt emot, men valde eller ålades sedan att hålla tyst.

Tänk om den svenska skoldebatten till största delen skulle drivas av generaldirektören för skolverket? Det illustrerar hur FRA-frågan kommit på tvärs mot alla normala regler i demokratiskt beslutsfattande.

De argument som redovisats inför alliansens riksdagsledamöter har i sak inte kunnat övertyga alla dessa. Åtskilliga ledamöter var öppet emot, men utsattes för starka påtryckningar. Om ett parti eller en allians gått till val på ett budskap bör de valda sedan söka genomföra detta. Men ifråga om FRA var ju inget sagt före valet, och då måste enskilda ledamöter har betydligt större frihet att agera efter eget omdöme.

FRA:s generaldirektör, alltså en i frågan extremt jävig person, är den som oftast skriver och uttalar sig till förmån för ökade befogenheter, därnäst ett par tidigare anställda vid myndigheten. Vad befogenheterna ska användas till sägs praktiskt taget ingenting om.

Hur man argumenter vid sidan av ämnet kan illustreras med att FRA nyligen försökte blanda bort korten genom att berätta om att signalspaning givit uppgifter rörande ett svenskt och ett ryskt flyghaveri långt tillbaka över Östersjön. Den fråga om diskuteras gäller dock inte radiotrafik - där allt som går ut i etern självklart också kan avlyssnas - utan trafik i kablar. Det är som om socialstyrelsen skulle börja prata om benbrott och sparkstötting i en debatt om epedemiberedskap. FRA-ledningen illustrerar mest att omdöme är en bristvara, vilket dock knappast kan vara en nyhet.

Det blir alltmer uppenbart att FRA-frågan är ett skolexempel på byråkratmakt där det drivs ett spel bakom ryggen på folkvalda och allmänhet. Det har lett till en förtroendekris, och de enda som skulle kunna reda upp detta är riksdagen och dess ledamöter.

Det är ett skrämmande och avskräckande exempel. En myndighet driver en fråga om att den ska få växa. Myndigheten får sitt departement att gå på myndighetens linje. Fackstatsrådet får statsministern på sin sida, och övriga statsråd tvingas följa efter.

När regeringen bestämt sig börjar den bearbeta sina riksdagsgrupper att stödja förslaget. Riksdagsledamöter som är emot utsätts för påtryckningar.

Partimedlemmarna och medborgarna lämnas helt i sticket. Alltså makten kommer uppifrån, inte från medborgarna.

Som liberalt parti borde folkpartiet explodera av avsky över ett förfarande av detta slag. Adolf Hedin och Waldemar Svensson har varit den svenska riksdagens främsta vakthundar mot myndighetsmakt. Men tyvärr finns i dagens riksdag få folkpartister som tycks hämta inspiration från Hedin. I hans berömda "15 brev" vid tvåkammarriksdagens tillkomst, (var) det första sakområde han tog upp just ämbetsmannamakten.

Centern har i sin tradition en stark misstro mot statsbyråkratin medan högern kunde sägas leva i symbios med den, fram till det sossarna övertog den rollen. Men varför låna moderaternas ryggmärgsinstinkter att sätta myndigheter före medborgarna styra också i en koalition?

Frågan innehåller målkonflikter och principiella aspekter, (det är) självklart med en parlamentarisk utredning

I frågor utan idelogiska aspekter må underlag från myndigheter och departement räcka, likaså när man bara gör smärre förändringar på något område. Men här finns mängder av viktiga frågor. T ex meddelarskyddet.

Självklart måste beslut på detta område föregås av en parlamentarisk utredning. Man kan aldrig låta myndigheter som är jäviga i sakfrågan vara huvudaktör som nu sker.

En parlamentarisk utredning är det beprövade sättet i Sverige att få en fråga allsidigt belyst. En stor fördel är dessutom att genom en sådan utredning finns också i varje parti kunskap om alla de faktorer som är av betydelse, vilket stärker riksdagen mot byråkratin. Riksdagsledamöter utan information är alltid i underläge.

Det här gäller generellt, och i de flesta fall är allt material offentligt.

Behovet av en offentlig utredning blir naturligtvis hundratals gånger större på områden där det finns underlag som har betydelse, men som av olika skäl inte fullt ut redovisas inför medborgarna (inklusive de politiska partiernas vanliga medlemmar).

Det går att rikta stor kritik mot socialdemokratin att den inte tillsatte en offentlig utredning i den här frågan.

Det är mycket anmärkningsvärt att den nya regeringen drev igen ett beslut utan att frågan behandlats i en parlamentarisk kommitté.

Nu har socialdemokratin ändrat sig i förhållande till när den själv satt i regeringsställning. Självklart måste deras erbjudande att vara med i en utredning hälsas med tillfredsställelse.

Idiotfråga att förlora röster på

Allt det jag skrivit ovan gäller generellt, och de allra flesta frågor passerar ju utan att besluten ens noteras. Det är bara en bråkdel av riksdagsbesluten som redovisas i nyhetsmedia.

Men här är det en fråga som engagerar många, och då får den också betydelse för väljarna.

Jag tycker det är rätt driva en politisk hjärtefråga även om man vet att man kortsiktigt förlorar röster.
Fp gjorde det med biståndet från 60-talet och framåt, Bengt Westerberg gjorde det ifråga om invandrare.
Men man (fp) ska aldrig medvetet förlora röster på en linje som inte är i liberal anda.

De invändningar som förts fram mot FRA-lagen är till hela sin natur liberala, eftersom det är liberalismens grundvärden som integritet och öppenhet som driver oppositionen mot lagen.
Det är jättebra att många liberaler är med i denna opinionsbildning, men det är tragiskt att partiledning, statsråd och merparten av riksdagsgruppen finns på den motsatta sidan.

Det känns groteskt att folkpartiet riskerar att förlora, inte minst bland unga, genom att stå på fel sida i en fråga som gäller grundläggande liberala värden. Förlora hellre röster än var svag i anden, men förlora inte röster för att väljarna är mer liberala än partiet, för då är det något fel på det senare.

Livsfarligt med parlamentariker som vill spela "statsmän"

Ibland sägs att partier ska sätta landet före partiet. Jag har aldrig förstått detta. Ett liberalt parti ska vara lojalt mot sin ideologi, partiet måste då rimligen mena att liberala reformer också ligger i landets intresse. Och med land menas då befolkningen, det är till den lojaliteten ligger, men i första hand till den del av befolkningen som röstat på partiet. Lojaliteten kan aldrig riktas till ämbetsmannamakten. Läs Hedin om någon på minsta sätt tvekar om detta.

Jag är livrädd för parlamentariker som tror sig vara "statsmän", d v s man sätter ett slags statsintresse före idéerna. Frågan om övergångsreglerna är ett mycket tydligt exempel. Partiledningen menade att det fanns en risk för massinvasion från nya EU-länder.
Det fanns mycket få belägg vid tidigare utvidgningar, t ex Spanien, Portugal och Grekland, att stora del av befolkningen gav sig av till andra länder.
Men även om det kommit en halv miljon balter hit, det problemet skulle väl ha lösts då, och Sverige kunde ha begärt ekonomisk hjälp av EU.
I den här typen av frågor bör det liberala partiet stå för internationalism. Övergångsregler, om de införs bör naturligt beslutas av höger och sossarna, som ju inte har den liberala öppenheten.
Göran Persson var den som drev mest långtgående krav, moderaterna hade också sådana.
Men de partierna tappade sannolikt inte medlemmar på frågan, eftersom varken medlemmar eller allmänhet väntat sig något annat.
Men folkpartiet förlorade medlemmar, och just medlemmar som känner starkt för liberala värden. Andra, som jag själv, stannade men mådde mycket illa. Det värsta var att detta brott mot allt som folkpartiet stått för ifråga om europakänsla och öppenhet vidtogs strax före valet till Europaparlamentet och rimligen gav allvarliga väljarförluster där.

Om partiet lärt sig något av detta misstag måste det göra allt det kan för att upphäva FRA-lagen och få till stånd en blocköverskridande parlamentarisk utredning.

Byråkrater som anklagar politiker för att vara "okunniga"

Generaldirektören Ingvar Åkesson har förmodligen inför svenska folket givit myndighetsarrogansen ett ansikte. Den senaste som nådde en del på vägen var väl Marjasin.

Jag skrev "Ämbetsmannaväldet", och hade ett eget exempel om rikspolisstyrelsen. Dess informationschef gick ut i DN-debatt och förklarade mig för okunnig i frågan om Säpos personkontroll. Lagen säger att den som blir föremål för åtgärd från Säpo ska informermas, skrev RPS mot mig. Jag erkände för mig själv att jag inte visste hur många av de personer som Säpo avstyrker att de anställs hos staten verkligen blir informerade.
Rikspolisstyrelsen hade inför Svenska folket förklarat att jag var en totalt oduglig parlamentariker efter som jag var så okunnig.
Jag bad utredningstjänsten ta reda på hur många procent som informerades. Svar utlovades från RPS veckan efter, men plötsligt meddelades att jag inte skulle få uppgifterna.

Alltså ett ämbetsverk anklagar en parlamentariker för att vara okunnig, men myndigheten vägrar parlmentarikerns och allmänheten att få kunskapen. Senare kom det fram att KU granskat detta och funnit att praktiskt taget aldrig hade personer informerats om av Säpo gjort mot dem. Rikspolisstyrelsen ägnade sig alltså åt lögner mot parlamentet och folket.

Det jag upplevde från rikspolisstyrelsen sida, att myndigheter ostraffat ljuger inför parlamentariker och allmänhet, är förmdligen något som fortsätter efersom varken JO, regering, riksdag, domstolar eller andra har uppmärksammat problemet. Generaldirektörer vet att ljugande är hen helt ofarlig sport att ägna sig åt. Jag ser att Anders Eriksson uttalar sig kring FRA. Det var han som bluffade svenska folket kring Säpos hantering av dokumenten rörande avlyssningen och andra ingrepp mot Torgny Segerstedt.

Så kan man inte ha det i en demokrati.

Jag tyckte jag på ett kusligt sätt kände igen samma beteende när FRA-chefen i en debattartikel förklarade att Birgitta Ohlsson (fp) var okunnig rörande FRA och hade givit felaktiga uppgifter.

Det spelar väl ingen roll om Birgitta Ohlsson skulle säga något fel - det har riksdagslemöter gjort massor av gånger genom åren. Om bara riksdagen och allmänheten fått korrekt information kan ju alla se att Ohlsson eller någon annan har missförstått. Men i den här frågan är det grundläggande problemet att varken riksdag eller allmänhet fått en rak och korrekt redovisning.

Det finns fler indikationer på att riksdagsgrupperna inte fick all information som behövdes. Ett är att flera som försvarar FRA-lagen säger att den behövs t ex för att förhindra att svenska förband i Afghanistan utsätts för sprängattentat eller beskjuts. Men bl a FRA-chefen säger att det inte är något argument. Jag har svårt att tro att grupper i Afghanistan mejlar ut sina attentat i förväg. Gäller det t ex en fordonsgrupp är det ytterst osannolikt att FRA skulle hitta just de mejlen bland miljoner andra och hinna sända ut en varning inom den tid som behövs, t ex ett par timmar.

Men att ett irrelant exempel anfördes i riksdagsdebatten kan bara indikera att den information som givits riksdagsgrupperna varit undermålig.

Lagstiftare måste få all information

Riksdagen måste få all information som behövs för beslut

Antag att regeringens avsikt är att FRA ska avlyssna fyra aktörer, ryska och vitryska statsledningarna, Opec och FN:s säkerhetsråd. Det behövs en lag om detta ska göras, men för mig är det orimligt att lagstiftarna, alltså riksdagens ledamöter, inte ska informeras om vad lagen avses anvädas till. Riksdagen är ansvarig för de lagar den stiftar, men det förutsätter att ledamöterna får all relevant information, för inte kan väl lagar fattas i blindo. Det får inte vara så att en lag som införs för att också i nätet kunna kolla herr Putin med flera sedan används för att spana också mot Malmö FF eller journalistförbundet för att myndigheter menar att där finns folk man måste hålla uppsikt över.

Jag har pratat med Hasse Backman (fp-ledamot) om detta, och han säger att efter riksdagsbeslutet har såväl FRA (som ju överhuvud inte borde finnas med i opinionsbildningen efftersom myndigheten är jävig) lämnat information som inte redovisades i propositionen eller i riksdagsgrupperna före beslutet.

Det må kunna finnas information som inte anses böra delges allmänheten, men man kan inte i en demokrati vägra parlamentariker information. Jag satt i många år i ett utskott som fick sekretessbelagt material, och jag hörde aldrig att någon beskyllde ledamöter för att ha varit ovarsamma med hemliga handligarna. Det fall rörande hemliga handlingar som senast var föremål för rättegång gällde inte en folkvald utan en general, alltså en tjänsteman.

Med parlamentariska utredningar går det att delge utredarna mer information än som sedan ges hela riksdagen. Och vissa uppgifter kan t ex utskottsledamöter själva säga att de inte vill ha. Men det måste vara ledamöterna, inte byråkrater, av avgör var gränserna går.

Ju fler integritetsskydd som inför kring en myndighet, desto mer talar för att den rör sig i gråzoner

Om försvarsministern och andra säger att FRA-lagen bara används mot främmande makt, då behövs väl inga integritetsklausuler. Om Putin och hans omgivning har så svagt skydd kring sin internettrafik att landets tänkbara attacker mot grannländer sprids över nätet så är det väl hans problem, inte Sveriges.

Om regeringen förklarade att lagen inte berör personer i Sverige, bortsett från Rysslands ambassadpersonal, så skulle knappast några i vårt land reagera negativt mot en sådan lag. Vad ryssarna säger är helt ointressant för vi vet att de i alla tider ägnat sig åt spioneri mot Sverige.

När regeringen understryker att det införts ett dussin ytterligare integritetsskyddande inslag så måste ju alla få intrycket att FRA ägnar sig verksamheter som är i sådana gråzoner att mängder av skydd behövs. Man placerar inte ut mängder av livbojar där det inte finns något vatten.

Därmed har vi fått en paradox, ju fler integritetsskyddande tillägg som görs, desto mer bli intrycket att det handlar om en verksamhet med betydande risker.

Lagen måste rivas upp

Skälet till att lagen måste rivas upp är i sak att bara då kan man få den blocköverskridandet utredning som skulle kunna återge ett slags förtroende för frågans hantering.

Det borde vara enkelt för regeringen att gå med på detta. Den här frågan är ju inte alliansens barn utan hängde med i boet från förra regeringen.

Regeringen har ju gjort några omsvängningar på områden som gällt de områden där man ställt ut löften gentemot medborgarna, det gäller både skatter och obligatorisk arbetsskadeförsäkring. Men i den här frågan fanns ju inga som helst löften om att öka FRA:s befogenheter givna, utan de fyra partierna snarast var emot sådana propåer..

Det sägs att "prestige" skulle hindra regeringen från att gå sossarna till mötes. D v s regeringen skulle lägga större prestige i en fråga den inte lovat väljarna något om, medan den kan kompromissa i sådant den gått till val på. Det skulle Karls Staaff aldrig ha förstått...

Tal om regeringskris känns bara dumt. En regering kan ställa kabinettsfråga, men inte rimligen på en fråga som man före valet ansåg så perifer att den inte togs upp av något enda av allianspartier.

Tage Erlander var den som kom att förknippas med rikdagen som "transportkompani", d v s att riksdagens enda uppgift var att konfirmera det regeringen redan bestämt.

Men det tog årtionden innan ett med statsapparaten sammanväxt parti förföll till detta riksdagsförakt. Ska den här regeringen redan efter två år ha fallit in i samma tänkande.

FRA-lagen kan inte vara en prestigefråga för fyra partier, möjligen för någon eller några individer. Men försvarsminister har ju redan gått, så vad hindrar ett ytterligare byte där? Det är ju inom försvarsdepartementet och FRA som den här frågan drivits, ingen annanstans.

Terrorism

Ofta åberopas terrorism. Den erfarenhet vi har är att sådan kan leda till förlust av människoliv men den är inget hot mot staters framtid eller demokratin. New York, Pentagon, London och Madrid har varit föremål för attacker. Men ingen kan säga att USA, Storbritannien eller Spaningen som stater försvagats av detta. Tvärtom har terroristernas dåd snarast ökat befolkningens sammanhållning. (Det är inte konstigt, redan under de tyska bombanfallen mot London 1940 kunde alla se att effekten psykologiskt blev att motståndsviljan och uppslutningen kring demokratin och mot diktaturstater ökade.)

I den mån det förekommit integritetskränkningar under senare år så är det inte till följd av attentat utan på grund av beslut fattade av länderna själva. Sympatierna för USA steg efter 11 september. Det är inte World Trade Center utan Guantanamo som gjort att USA:s anseende kraftigt försvagats.

Skulle någon förgifta vatten i svensk kommun och ett stort antal människor avlider av detta så är det förluster just i mänmniskoliv, men det är inget som hotar svensk demokrati.
Att motverka sådant är en polisuppgift, men jag undrar om inte en del leds fel tankemässigt genom att bekämpningen av terrorism ibland anges som en del av säkerhetspolitiken. Det kan leda till att man tar till åtgärder som möjligen kan aktualiseras i krigstid men som går alldeles för långt i ett normalt samhälle.

Hälsningar
Hans"
--
Efter detta kan jag bara säga "Amen". Nu måste ju samtliga partiledningar inom Alliansen gå och gömma sig, skamligt rodnande. Och alldeles speciellt folkpartiets.
Detta var en lektion i hur ett liberalt parti ska agera.

Jag uppmanar alla alliansens partiledare att skämmas, och resolut erkänna hur fel de haft och agerat.
Tänk vad det skulle rensa luften! Och vilken opinionsvinst det skulle kunna bli!

Vad gör politikerna? Apropå inte bara FRA. Ny uppdatering

Än en gång är det Mark Klamberg som på sin blogg fått igång min tankeverksamhet. Han har ställt frågan om man kan lita på domstolarna. Givetvis med utgångspunkt i FRA-problematiken.
http://klamberg.blogspot.com/2008/09/vgar-vi-lita-p-domstolar.html

Det är ännu en jättefråga, som också den väckts i samband med FRA-lagen. Den lagen ger ständigt upphov till nya frågeställningar av principiell och ideologisk art.

Jag har inget svar, givetvis. Det finns stora praktiskta problem inbyggda i frågan.
Men också denna fråga är viktigt. I princip borde givetvis (?) domstolar vara mer pålitliga än t ex FRA. Men de kan ju inte allt. Dock förhoppningsvis juridik. Men uppstår ändå mängder av frågor om hur domstolarna ska tillsättas - och andra sätt att förhindra att de gör som makten säger att de bör göra i st f att värna t ex integritetsfrågorna. Jfr gärna med problematiken vid inrättande av en författningsdomstol.

Min spontana reaktion blir dock även denna: Vad sysslar våra heltidspolitiker med?
Dränks de med trivialiteter så de inte orkar ta tag i viktiga principiella frågor som denna?

Görs det medvetet - eller har det vara blivit så?

Känner de, riksdagsledamöterna, att makten över vardagstrivialiteterna är viktigare än demokratiska grundprinciper och hur de ska kunna hållas levande i praktiken?

Grundfrågorna blir då:
a) Har våra politiker en ideologisk grundsyn som styr dem?
b) Har de en chans att hålla på och bevaka de demokratiska fri- och rättigheterna i sitt arbete, eller har de fullt upp med att nödtorftigt sätta sig in i mängder av småfrågor utan uppenbar ideologisk innebörd?

Gör riksdagen rätt saker?

(utökad komplettering) Och ett tänkbart följdresonemang kan bli detta.
FRA-problematiken har väckt ett stort antal vanliga väljare till ett engagemang i grundläggande demokratiska frågor. De, bloggarna, överger inte sina demokratiska preferenser så lätt.

Det är ju en tröst i eländet. Men kanske innebär det att vi skulle sträva efter mera av direktdemokrati. Givetvis borde fler frågor kunna diskuteras och beslutas på "lägre" nivåer, närmare folk. Men även större, principiella frågor kan eller bör inte längre vara förbehållna en grupp på 349 personer, som styrs av partipiskor.

Åskådardemokratin, som vi hittills befunnit oss i, verkar ju ha gått i baklås. Nu vill medvetna människor rädda demokratin. Låt oss diskutera hur det ska gå till!


Glädjande nog har denna text och den fråga Mark K ställde på sin blogg redan startat en omfattande debatt.
Men frågan om och hur domstolar ska blandas in i en eventuell efterföljare till den FRA-lag som måste avskaffas, den tål en grundlig utredning.

Röd eller vänster, konservativ eller liberal?

Ett inlägg på Mark Klambergs blogg om "Tack för kaffet" och hans parallellklasskompis Timbuktu får igång mig att fundera lite omkring begreppen "röd" och "vänster" och hur de och andra begrepp används i dagens debatt.

Först, jag noterar det fina liberala draget både hos Mark och hos Timbuktu att inte svälja allt som kommer "uppifrån".

Betr rött eller inte. Vad är rött? Eller snarare, vad är vänster?
Sedan lång tid, dock ej hela vägen till Hedenhös, så har vänster-höger-begreppet fått en innebörd som inte är den ursprungliga, och som jag inte köper.

Det som vimsat till det är att socialismen ansåg sig som vänster, och att graden av rött skulle vara ett tecken på hur mycket till vänster man är.
Sedan sextiotalet har i stora kretsar rött och vänster setts som sammanfallande begrepp - och dessutom som något "bra".

Jag vill nog mena att socialism, med sin dogmatism, ofta kan vara allt annat än vänster, snarare blir det i praktisk politik rätt så konservativt/höger.
Gemensamt med högern har socialisterna också sin övertro på staten och att kollektivet går före den enskilde.
Jag vill nog fortfarande anse att liberal är vänster ( = radikal, omprövande, kritisk, ha ett fritt sinne, sätta människan före dogmen etc), och konservativ är höger (= samhällsbevarande, auktoritetstroende etc). Som det var i den franska nationalförsamlingen.

Jag är liberal och därmed vänster.
Därmed så är jag per definition inte konservativ eller socialist. Konservativ eller socialistisk ideologi kan inte förenas med liberalism.

Men OK, inom varje människa kan finnas lite inslag av även andra ideologier än den dominerade, även om man inte vill erkänna det.

Got it?

Eller fortfarande förvirrad av att dagens högerparti omväxlande kallar sig (ny-)liberalt och konservativt? Eller av att fps "liberala" politik och moderaternas "konservativa" politik ibland är till förvillelse lika? Eller att sossarna till och från försöker att vara pragmatiska, dvs anamma en del liberala inslag tillsammans med sin auktoritetstroende socialistiska konservatism? Ja, vem har sagt att det ska vara lätt att förstå svensk partipolitik?
Om man inte inser att strävan efter makten är helt överskuggande formell ideologi.

Frågorna växer - hur ta hand om tiden efter FRA?

Detta med FRA-lagen och dess konsekvenser växer alltmer. I och för sig känner jag nog att den i sig är slutharvad. Det som gäller är nu att få nejet igenom. Det är steg ett. Dock ej steget.

Det bekymrande är att så mycket annat blottats i vårt samhälle. Märkliga och oärliga debattmetoder. Maktarrogans och maktsträvan utan ideologi. Spelet på fördomar och okunskap för att driva igenom en fråga och sedan söka tiga ihjäl den. Klyftan mellan folket och makten. Partipiskor som viner mer än man kan tolerera i ett demokratiskt samhälle. Närliggande frågor som hotar vår integritet på andra områden eller fora.

Och vad ska vi göra efter FRA?

Alltså, ett exempel. Om nu någon detalj i Fokusartikeln är en aning fel, så ändrar det föga av totalbilden av hur det gick till med FRA-lagens genomdrivande. Det man redan visste är illa nog, och bekräftas i stort av artikeln. Jag kände sympati för M Odenberg när han avgick som försvarsminister, men hans agerande och argumenterande i FRA-frågan har tagit bort all min respekt för honom.
Bea Ask tyckte ju rätt betr FRA, men vågade inte ta strid för sin uppfattning.
Att det finns tecken på nytt och mera "strul" i närliggande frågors behandling i EU gör ju inte saken bättre. Som jag skrev, i en kommentar till en kommentar hos Mark Klamberg, så när vi klarat hem FRA-lagens avskaffande (vilket vi måste göra) så återstår fler strider. Först kanske visavi EU. Men även med andra åtgärder för att restaurera demokratin, i Sverige och i EU. Som detta med en svensk författningsdomstol. Bättre personval. Etcetera.

Det börjar kännas jobbigt för den som måste göra detta från en frivillig lekmannaposition, men vi har ju inget val när de välavlönade heltidspolitikerna inte fullgör sina uppgifter på rätt sätt.

Frågan är vilka vi ska sätta i deras ställe vid valet 2010. Svikarna, de flesta av dagens allianspolitiker, är för många och de rakryggade FRA-motståndarna i riksdagen är för få. Och även om vi FRA-motståndare är många och ofta mycket kunniga i integritetsfrågor, så hur ska vi matcha fram nog många som kan fylla upp de vakansblivande stolarna?

Det vore ju ett nederlag om vi tvingas att välja om de som svikit oss!

Vi måste hitta folk som både vill och kan ta över, och vars åsikter vi kan dela även i annat än FRA-frågan. Det kan bli en lustig legion av okorrumperade pensionärer och unga frihetsälskande liberaler (med olika prefix). Och många som kanske inte vill sätta någon ideologisk stämpel på sig som för mycket kan kopplas till ett "gammalt" parti.

Jag tror, speciellt om vi tar hem spelet om FRA-lagen, att fp kan få tämligen många nya sympatisörer. Inte p g a partiets agerande, utan p g a de modiga sex fp-kvinnorna.
Hur det går i de andra partierna vågar jag inte ens spekulera om idag.

Men visst kan FRA-frågan bli en välkommen vitamininjektion för demokratin, om det går vägen och om partierna rätt kan förvalta detta nya intresse.
Men jag känner också att det kan bli - oavsett utgången betr FRA - ett bakslag om FRA-kramarna tillåts väljas om. Om vi inte kan få fram tillräckligt många engagerade presumtiva politiker som kan föra vidare ett nyväckt intresse för viktiga ideologiska frågor in i riksdagens vardagsarbete.

FRA. politiserande tjänstemän - apropå Fokusartikeln

Fokusartikeln (länk: http://www.fokus.se/2008/09/spelet-om-fra/ ) har lett till lite debatt om hur tjänstemän drivit och driver FRA-frågan, bl a på någon centerblogg.

Med anledning därav så vill jag påminna om ett tidigare inlägg jag haft, som diskuterar detta.
Bland annat genom att citerar en ledare i Gefle Dagblad.

Läs och begrunda: http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/08/fra-lagen-byrkratins-seger.html

Det är ytterligare en aspekt på hur demokratins på flera sätt alltmer sätts ur spel.

Fokusartikeln avslöjande om FRA.kramarnas taktik

Söndra och härska, det är FRA-kramarnas taktik.

Det är inte överraskande längre, men tydliggörs i Fokusartikeln på ett brutalt sätt. Många har upprörts över det. I de kommentarer jag läst finns en stark känsla av besvikelse över att det demokratiska systemet kan fungera på detta sätt. Att det i ledande positioner kan befolkas av individer som spelar ett så rått maktspel.

En dragkamp mellan olika grupper, ideer och departement finns alltid. Men åtminstone jag tycker mig ha anat att tidigare fanns det oftast någon grundläggande ide som man hade olika åsikter om. Inte bara ren och rå maktkamp.

Fokusartikeln lyfter fram, och gör än tydligare än vad som visats tidigare, hur FRA-lagens trixades fram utan djupare beredning, i ett spel mellan justitie, som var emot, försvarsdep som ville ha den, och finans som framför allt inte ville bli omkullsprunget av andra. I den smeten satt några trängda och okoncentrerade partiledare, som kommenderades av Reinfeldt. Sen har de inte våga erkänna hur överkörda och överrumplade de blev.

Tvärtom har de senare tillsammans med sina partiledningar piskat ihop sina skaror i riksdagen på ett skamligt sätt. Nu spekuleras om beskrivningen stämmer i alla detaljer, och vem som lidit mest. (Och det finns antydningar, som FRA-kramarna kan spela på i sitt taktikspel för att söndra.)

Det är oväsentligt. Det viktiga är att så får det inte gå till. Nu måste vi som är övertygade FRA-motståndare stödja våra parlamentariska företrädare. Och övertyga de vacklande så att de inser frågans allvar och försöka ge dem mod att åter ställa sig på rätt sida.

Partilojaliteten är inte det viktigaste, det är skyddet för den personliga integriteten. Det går inte att lappa och laga. Det går inte att kompromissa på 18 juni-lagens grund.
Självklart kan det vara taktiskt av dem att visa god vilja, men lagen måste rivas upp! Demokratin får inte gå i baklås genom att slå knut på sig själv.

Riv upp, gör om, gör rätt.

Leder FRA till en svensk författningsdomstol?

Frågan om en svensk författningsdomstol poppar upp då och då.
Tidigare hände det oftast när sosseregeringar genomfört lagändringar som oppositionen ansett vara i strid med grundlagens bokstav, eller oftare, dess anda.
Sossarnas motargument har alltid varit att det inte är jurister (som alltid enl sossarna definitionsmässigt är konservativa, borgerliga), utan väljarna, som skall styra Sverige.
Och med en riksdagsmajoritet bestående av sossarna., kommunisterna, deras efterföljare och andra samarbetspartner så ha har frågan aldrig kommit speciellt långt över diskussionsstadiet.

Det är klart att politiker vill ha makt för att genomföra de ideer de är valda för att förverkliga. Det är inget fel i sig.

Något kan det alltså ligga i sosseinvändningen emot en författningsdomstol. En domstol ska inte få undanröja väljarnas utslag i val.
Men frågan är om väljarna alltid vet vad den majoritet de valt har för avsikter. Som när en majoritet i riksdagen genomför ändringar som de på intet sätt lagt fram för väljarna i valet, eller som står i strid med partiets eller partiernas traditionella ställningstaganden.

Det färska exemplet är givetvis FRA-lagens genomdrivande. Det är en händelse som i sig skulle motivera en författningsdomstol.

Det jag vänder mig emot är också när politiker allt oftare söker makt bara för maktens skull. Även i det avseendet har FRA-frågan tydliggjort detta problem. Makt som därför förblindar och korrumperar.
Makt skall alltid kontrolleras. Det är bra med någon form av maktbalans, så inte en majoritetsgruppering blir självsvåldig, kanske till och med försöker manipulera sig till evig majoritet.

Dessutom är det så att en grundlag bör vara starkt förankrad i en bred majoritet, inte bara i riksdagen utan även bland folket. En grundlag skall vara lite trögändrad, just för att försvara minoriteters rättigheter och förhindra att tillfälliga majoriteter skall kunna göra snabba ändringar/försämringar i de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Mot den bakgrunden lutar även jag allt mer åt det förnuftiga med en författningsdomstol.
Problemet är att klara av att tillsätta dess ledamöter på ett riktigt sätt, att så långt möjligt förhindra politiska tillsättningar.

Jag gissar att idag så ser nog "borgerliga" företrädare på en författningsdomstol med samma svala, dvs avvisande känslor som sossarna gjorde. De vill kunna genomföra sina förslag utan irriterande inblandning av jurister, som pekar på avvikelser från grundlagen.
Det är högst sannolikt att alliansföreträdarna inte blivit mera positiva till en författningsdomstol efter FRA-historien.

Makt korrumperar.

Därför är det så viktigt att makthavarna alltid påminns om att de fått sina mandat av folket. Vi ska kunna avsätta dem. De kan inte välja ett nytt folk. Hur gärna de än vill.

Kanske fungerar FRA-lagen som en väckarklocka, till ett större medborgerligt deltagande i de demokratiska angelägenheterna. Vem vet?

Tillägg. Jag har fått tips på ett upprop för svensk författningsdomstol, se denna länk:
http://www.forfattningsdomstol.se/

Regeringsdugligheten och FRA-lagen.

Om spelet bakom hur FRA-lagen kom till, mot justitiedepartementet, och mot kraftig kritik inom finansen.
Läs http://www.fokus.se/2008/09/spelet-om-fra/
... det snuskiga maktspelet, som kallas regeringsduglighet. Om partiledare som skjuter från höften och fattar snabba beslut utan riktiga underlag.
Och som sedan vägrar ändra sig, trots kraftig intern krititik.
Som sedan tystas.

Regeringsduglighet - makten framför allt.
Att folkets integritet och egna ideologier offras utan betänkligheter.

FRA. Det kvittar lika...

Jag nämnde i förra inlägget att under Leni Björklunds tid så slöt sosseregeringen ett avtal med Saudi-arabien om militärt samarbete inkl signalspaning, gav en länk till artikel i Di.

Saudi-historien visar att i dessa frågor är de facto sossar och moderater samma goda (dvs dåliga) kålsupare. Det kvittar lika. Scaber nestor påpekar att avtalet har stora likheter med det som Odenberg slöt med USA. Nu kan man i och för sig påpeka att USA är en demokrati, vilket knappast kan sägas om Saudi-Arabien.

Att sossarna nu är emot FRA-lagen kan nog bero på att de såg en chans att "riskfritt" opponera mot regeríngen. Och vinna poäng i opinionen.
Det ska vi vara tacksamma för.
Samtidigt innebär det en risk. De kan ju svänga och trixa till det i sista stund så de "kan" undvika en FRA-negativ motion. Därför gäller det för de sex fp-kvinnorna att snabbt binda upp sossarna. Man blir onekligen misstänksam när man ser hur politik på "toppnivå" numera hanteras.

Betr "kvitta" så undrar man varför inte sossarna nekade kvittning av den tvångssjukskrivne Karl Sigfrid. Det hade det ju kunnat göra, enl initierad källa.
Ett möjligt svar är att sossarna själva vill ha kvar denna möjlighet att handskas med trilskande ledamöter i sitt eget parti.

FRA-troll, demokratiska brister med mera

Det är en sällsam upplevelse att se hur diverse "troll" och mullvadar uppträder med kommentarer på olika bloggar och uttalar stöd för FRA-lagen. Praktiskt taget alltid mer eller mindre anonymt. Dessutom oftast med argument så uppenbart bristfälliga för att inte säga rent felaktiga med medvetna "missuppfattningar" och rent vulgära ibland. Hur korkade tror de att svenska folket är?
Reinfeldts översittaraktiga beteende är bara en bekräftelse på detta. Vi har sett det refererat i teve, men även Johan Ingerö har insiderinfo om detta. Kolla länken: http://ingero.blogspot.com/2008/09/moderaterna-lider-av-irrationellt.html

Min reaktion blir: har FRA-kramarna så lite på fötterna att de måste agera på detta sätt?
Det gör saken faktiskt än mer skrämmande att en fråga, en lag drivs igenom med sådana tunna och enkla argument. Det visar på ytterligare en brist i vårt demokratiska system.

Det är skönt att veta att FRA-motståndet bland de tunga fp-instanser, som kan avgöra detta, är fortsatt starkt. Såväl Mark Klambergs egen fp-avdelning, med flera statsråd och riksdagsledamöter bland medlemmarna, som Stockholms partidistrikt (med ytterligare tunga namn - på båda sidor) står fast vid Nej till FRA-lagen.

Därmed har "de sex fp-kvinnorna" ett starkt stöd i fp-landet utanför riksdagshuset. Det bör vara skönt för dem att veta, liksom den ständigt växande anslutningen av tunga liberaler till fp-uppropet emot FRA. Ett nytt tungt namn på nej-listan är för övrigt Olle Wästberg, med bl a många år i riksdagen och partistyrelsen på sin meritlista.

Ännu en brist i det demokratiska systemet, som jag även påtalat, är i den ytterst begränsade mån som ledamöter "tillåts" tycka och tänka annorlunda än partiledningen, och även att då rösta efter samvete och ideologi, något som (enl Mark Klamberg) togs upp av Gabriel Romanus vid fp i Stockholms möte häromdagen i FRA-frågan. Än mera aktuellt blir detta mot bakgrund av de enskilda påtryckningssamtal som ledamöter utsätts för, liksom den kollektiva mobbning som verkar förekomma inom moderaterna.

Att kvitta ut ledamöter med åsikter som inte stämmer med partiledningens, genom att tvinga dem att sjukskriva sig är ju helt förkastligt! Dessutom brukar inte minst moderaterna kalla sådan sjukskrivning utan sjukdom som försäkringsfusk.
Framtvingat fusk, av de som säger sig bekämpa fusk!

Från en fd riksdagsledamot har jag dock fått synpunkten att det torde bli svårt att grundlagsfästa en hållbar regel som omöjliggör tvångsutkvittning. Partierna vill behålla makten över ledamöterna!

F.ö. måste givetvis remisstiden betr nya behandlingen av FRA-lagen förlängas avsevärt.

Och ett memento är att socialdemokraterna sannerligen inte är några integritetsivrare i vanliga fall. Se: http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3Fstat%3D0%26ArticleID%3D2008%255c09%255c18%255c301367%26SectionId%3DEttan%26menusection%3DStartsidan%3BHuvudnyheter , en nyhetsartikel i Dagens Industri om hur de agerat betr samarbete med diktaturens Saudi-Arabien betr bl a signalspaning.
Vi får hoppas att s i FRA-frågan också håller loppet ut. Dvs om inte regeringen frångår sin självplågartaktik, ger sig och som eget initiativ river upp lagen.

FRA. Kring 2 svt-program, Bildt, vuxenmobbning, Ullenhag och framtiden.

Några dagen-efter reflexioner till två tv-program, 14 sept. Dels FRA- tre bokstäver som... och Agendas inslag av vuxenmobbningen i riksdagen.

Jag följde lite av chatten på Svt.se efter det första programmet. Påfallande att FRA-kramare var upprörda över att programmet inte stödde FRA-lagen. Men nej, programmet var mycket neutralt till lagen i sig. Det visade däremot en objektiv bild över hur frågan växt fram och åtminstone i någon mån vad lagen leder till, och hur den "motiveras".
Det var förödande nog för lagen och dess tillskyndare.

FRA-kramarna sade oss: FRA-lagen drabbar bara trafik över gränsen och påstod att då drabbas inte svenskar, och spaningen är bara mot yttre hot.
TV-programmet FRA-3 bokstäver... visade att det viktiga för FRA är att kunna idka byteshandel med andra länder, att sälja information om personer i Sverige till främmande makt! Det är det helt avgörande för FRA.
Carl Bildt erkände att FRA handlar med "rådata" även med diktaturer. Alltså, FRA klarar sig inte utan att köpa info från utlandet.
Som betalning ger man "rådata", som FRA samlar in, över kommunikation som sker i Sverige och över gränserna (vilket det mesta gör).
Jag blir knappast förvånad. Denna affär visar att vi inte ska ha några som helst illusioner om att de politiker vi valt ska ge oss skydd för mänskliga rättigheter och integritet. FRA ges möjlighet till en "helvetisk övervakning" (W Agrell).

Men likafullt är det så upprörande att jag nästan saknar ord.
Hur vi blivit vilseledda av cyniska politiker och manipulerande spionbyråkrater, som vill förverkliga sina drömmar om att hålla koll på varje individ in i minsta detalj.
Misstanke eller ej är ovidkommande för dessa personer. De SKA ha tillgång till ALLT. Perverst!

Och politiska "kontrollorgan" vill inte veta vad som händer... Cynismen hos "demokratins förkämpar" står helt avklädd.

Lika beklämmande var den vuxenmobbning som visades i Agendainslaget. Politiker som hade samvete kallades in för förhör, en och en, för att fås att rätta in sig i ledet. Och i m hölls ståndsrätt av en uppenbarligen desperat Fredrik Reinfeldt, som helt tappade all besinning, emot en in i det sista sprattlande integritetsförkämpe. Som till slut fick vika sig och kvitta ut sig när det blev klart att även centerns FRA-motståndare gett upp. Jag tänker på Macciavelli och metoder som inte har det minsta med demokrati att göra.
Inom partier som agerar så i den interna debatten, där finns tydligen inga skrupler. Ordet demokrati har man glömt.

Jag hade stora förhoppningar på Erik Ullenhag en gång, när han blev partisekreterare (fp). Men här går han i partiledningens ledband. Måste väl, har kanske också han utsatts för något slags hot. Jag kan inte för mitt liv tro att han i hjärtat stöder vare sig FRA-lagen eller sättet att behandla oliktänkande i partigruppen.

Denna fars blir alltmer absurd. En politisk, demokratisk härdsmälta.

Vi måste alltså jobba vidare.
Enl två handlingslinjer. Antingen får vi se till att åtminstone "de 6 fp-kvinnorna" trots allt står ut, inte viker sig i någon "kompromiss" - att de håller hela vägen. Helst att ytterligare några andra ledamöter från alliansen visar samma mod och ansluter sig till dem. Trots riskerna för att mobbas av inpiskare och andra. Och att dessa tillsammans med oppositionen fixar till en motion som alla kan stå för.
Eller. Och det vore det bästa. Att vi kan få regeringen att backa. Att den visar mod och plötslig klarsyn och självt ser till att lagen rivs upp och att det hela utreds - i botten - osv. Att den inser att de måste sluta med vuxenmobbningen av sina egna, inom och utom riksdagen.
Då måste regeringen väl "offra" Tolgfors och kanske FRA-chefen, men OK ;)

Det behöver rensas ... släppas in frisk luft.

... och allt fler ansluter sig till fp-uppropet emot FRA-lagen.

FRA-frågan har lett till en ideologisk kollaps

FRA-frågan har lett till en ideologisk kollaps. Vilken annan slutsats kan man dra? Allianspartierna har snabbt förblindats av makten och tappat det ideologiska fotfästet. Regeringen har drabbats av många opinonsmotgångar, och verkar mest rycka på axlarna åt det, och hoppas att det ska vända före valet om två år.

I övriga frågor är det oppositionen som lyckats ta tillbaka en del marginalväljare. Men när det gäller FRA och integritetsfrågan är det allianspartiernas kärnväljare som blir upprörda. Men regeringen bryr sig inte.

I FRA-frågan syns det som att alliansens partiledare helt kopplat bort sina ideologiska kompasser när frågan kom upp, efter det att FRA manipulerat ett par försvarsministrar (minst) att lancera FRAs begäran. FRA-byråkratin tog över när politiken slumrade.

Sedan blev det oväsen och det viktiga för alliansens partier, ledda av partiledningarnas inpiskare, var att stå fast vid beslutet om FRAlagen (-arna) för att visa regeringsduglighet. När detta visade sig inte övertyga kritikerna så söker man härska genom att söndra. Interna kritiker ska tystas genom att sys in i kompromisser som i sak är kapitulation för FRA-lagen.

Därmed har man än en gång visat att man sätter makten i sig före politikens innehåll.

Jag har diskuterat detta ett otal ggr på blogg (http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/07/socialliberalismen-behver-ett-pnyttftt.html) och hemsida (www.freewebs.com/larserick/ och dess underrubriker-länkar).

För mig är politikens innehåll är det viktiga. Att inte inse det, leder till en ideologisk kollaps och ett moraliskt kaos.

Vad är det för mening med makt, regeringsduglighet (vad nu det är) och kompromissande om man tappat kompassen?

Det är tragiskt för demokratin (och givetvis för det fp som kallat sig liberalt) hur FRA-frågan behandlats och ännu behandlas av (fp och) regeringsföreträdarna.

FRA-frågan är viktig nog, men än värre är dess förödande konsekvenser för demokratin i sig.

Makt korrumperar. När maktinnehav innebär avsteg från grundläggande demokratiska principer, då är det hög tid att lämna makten och att ta sig tid för tankeverksamhet. Med förhoppningsvis ett resultat som innebär nystart och omtändning.

Liberalerna i Storbrittannien har sedan sådär åttio år eller så inte varit i närheten av regeringsmakt. Men de fortsätter, de påverkar ändå politiken genom att vara ett salt. Liberalerna är fria att tänka i nya banor, de behöver inte ängsligt snegla åt makten.

Självklart är det en fördel att ha regeringsmakten för att kunna genomföra sin politik, sin ideologi. Men då gäller det att just hålla på sin ideologi.

Makt utan en klar demokratisk ideologisk inriktning leder till katastrof.

FRA. Nedräkning... samt Arbogabilderna och annat

Det känns verkligen tråkigt att jag inte kan delta i demonstrationen mot FRA-lagen i Sthlm på tisdag. Men det går inte, av två skäl. Det är för långt bort, dvs är för dyrt och tidsödande att resa dit. Dessutom är det ett offentligt möte precis samma dag om en plastfabrik som vill starta tillverkning bara några hundra meter från vår bostad. Där måste vi ju vara med och ställa frågor. Det är inte bara en sak som hotar vår livsmiljö. Både fysiska och mentala hot.

FRA-lagen är ett av dessa hot. Blir i alla fall lite upprymd av att läsa att AB nu funnit att åtta "borgerliga" ledamöter (av den tredjedel som svarade på tidningens fråga) nu säger sig vara emot FRA-lagen och vill riva upp och utreda den på nytt. Hur många ytterligare kan finnas bland de övriga?

Men hoten kommer från fler håll. Läser att nätaktörerna skapar sitt eget FRA. Såväl MS Explorer som Google registrerar och sparar våra tangenttryckningar. Därigenom vet de vilka hemsidor och adresser vi besöker, skapar "Suggested sites".
Det har givetvis kommersiellt syfte, men kan självfallet missbrukas. Och är under alla förhållanden synnerligen obehagligt och borde bekämpas.

Det finns mycket att hålla ögonen på.

Samtidigt ökar kännedomen om att tingsrätten hade kunnat sekretessbelägga Arbogabilderna. Men gjorde det inte. Det var också få som kollade bilderna, före det att kvällspressen och teve gjorde stor affär av det. Detta senaste erfar jag från Farmorguns blogg. Hon och jag delar besvikelsen över Björn Elmbrants okunniga påhopp på bloggarvärlden.

Betr AB så skriver där terroristexperten Magnus Norell att FRAs arbetssätt är ineffektivt mot terrorism (ineffektivt, olagligt och varje illasinnad regerings våta dröm!). Detta har bl a Johan Westerholm och Mark Klamberg noterat på sin bloggar.

EU är viktigt för vår personliga integritet också.

Det är inte bara i Sverige som det finns hot mot brevhemligheten och vår personliga integritet. Snart sagt varje dag ser vi också hur det inom EU kommer fram olika förslag som kan kränka vår integritet. Bara härom dagen var t ex ett förslag om att inskränka bloggares yttrandefrihet aktuellt. Dess syfte var att Storebror skulle låta registrera bloggare och se till att inte annat än godkända åsikter förs fram.

Nu dog det förslaget ganska snabbt, men fler hot kommer hela tiden. Därför kan vi aldrig slappna av.

Nästa år är det val av EU-parlamentariker, ett sorgligt försummat val. Men jag ser nu att det finns flera intressanta kandidater som förs fram. Med integritetsfrågorna aktuella så finner jag två kvinnliga fp-kandidater som mer än tänkbara: förre fp-ledaren Maria Leissner och riksdagsledamoten Cecilia Wikström. Båda är klara motståndare till FRA-lagen!
Jag förutsätter därför att de även i andra besläktade frågor står för liberala värden.

11 sept, en dag att minnas med blandade känslor.

Idag är det den 11 september. Ja, jag minns mycket väl den dagen år 2001. Jag var ute på internet och hade samtidigt radion på. Det blev en märklig mix av intryck som strömmade emot mig. På internet fick jag nyheten nära nog i realtid. Nyhetsuppläsarna i radio var mycket upphetsade men verkade som om de inte ändå ville tro de som hände. Inte kan väl ett flygplan krascha rakt in i en skyskrapa?

Men det kunde det. Inte ens USAs signalspanare kunde förutse det, de hade för mycket information som de inte kunde analysera. Och genast exploderade George Bush i ett onyanserat muslimhat, som visade att han inte heller hade förmåga till analys.

Två år senare var min hustru på ambassaden i Manila, ja det fanns en ambassad där då. - Detta var ju före Carl Bildts tid som utrikesminister. - Det var också en snarast bisarr upplevelse det som hände där, många hotfulla och märkliga saker som jag inte ska relatera här, telefonsamtal fram och tillbaka mellan Sverige och henne och ambassaden och mina meddelanden till UD. Allt medan det samtidigt kom allt mera skrämmande rapporter om vad som hänt Anna Lindh.

Som kontrast dock det som hände 2005. Den 11 sept för tre år sedan föddes vår son. Och det var en i grunden odelat positiv händelse, även om han hade för bråttom och kom nästan sju veckor för tidigt. Just nu springer han omkring och kvittrar av glädje över ett par presenter han fått på morgonen. Det är ju vardag idag, liksom i morgon, men till helgen blir det mera firande. Massor av gäster, god mat med mera. Vi ser verkligen lille Erik som en gåva!

För hans - och alla andra barns - skull måste vi kämpa på för att göra världen bättre! En värld där de kan leva i fred och frihet och där de kan utvecklas utan förtryck av något slag.

Läser denna dag i Kyrkans Tidning att präster vill ha undantag från FRA-lagen.
Ja, sannerligen säger jag Eder, alla bör vi ha undantag från FRA-lagen. Må den avskaffas.

Gud beskydde oss från FRA-lagen!

Försök att enkelt förklara FRA-lagen för partitrogna folkpartister

Ett litet inlägg på en blogg från en folkpartist, som ännu var osäker på sitt ställningstagande till FRA-lagen, gjorde att jag försökte skriva ihop en enkel förklaring, summering av FRA-frågan.

Detta då jag fått intrycket att det är flera som tycker att nog behöver Sverige spana på hot utifrån, och som trott att då så är FRA-lagen OK, men som är lite oroliga nu efter debatten om integriteten. Och gamla partitrogna människor är inte glada över att debatten är så svår och att partiledningarna inte kan övertyga kritikerna.

Alltså, många verkar vara överens om att hela FRA-frågan varit utomordentligt klantigt skött. Om man kollar upp lite ser man att förslaget kommer från FRA självt, och sedan uppenbarligen alltför snabbt "köpts" av div försvarsministrar. Dvs, som Hans Lindblad (fps förre försvarsexpert) konstaterar, så var det en byråkratins seger över politiken.

Sedan var det kört, länge, länge. Lagen (dvs en ny lag och ändringar i tre gamla lagar) skulle trummas igenom riksdagen med hjälp av (tydligen ideologiskt slumrande) partiledningar och inpiskare (gruppledare).
Emellertid började några vakna människor titta närmare på lagen och blev alltmer förskräckta. Lagen var inte vad dess förespråkare ville ge sken av. Visserligen vågade bara en fp-kvinna rösta nej den 18 juni, men mängder andra ledamöter satt med obehagskänslor i kroppen när de tubbades att rösta ja. Flera kvittade ut sig.

Det är ju så att FRA-lagen inte är ett integritetsskydd, tvärtom. Den är en lag som sägs ska användas för att spana efter yttre hot mot rikets säkerhet i kabeltrafik (internet).
Den är inte en lag som ska spana på det vanliga buset, vanliga brottslingar. Det finns det andra lagar som möjliggör, vid misstanke och efter att domstol godkänt.

Nej, FRA-lagen, den ger möjlighet att "spana" (dvs kontrollera trafik) över i princip alla svenskars internettrafik (inte bara i mail) eftersom den oftast passerar servrar i utlandet, och eftersom när vi använder internet använder vi länkar över hela världen och har i vårt kontaktnät sannerligen inte bara svenskar. Och svenskar befinner sig ofta utomlands, och använder internet därifrån för olika ärenden.
Och detta UTAN att det finns skälig misstanke!

FRA-lagen är helt enkelt felkonstruerad, därför ger "integritetsspärrarna" i den inget reellt skydd.
Det är alltså inte frågan om vad som var meningen (och meningen kan man tvista om) med lagen. Nej, det saken gäller är dels vad den tillåter, dels vad den möjliggör! Och det är ruskiga saker, sett ur integritetssynpunkt.

Detta har en stor mängd liberaler (inom och utom fp) upptäckt. Och det är inte bara internetvana ungdomar utan även gamla ärrade liberala veteraner som Bertil Hansson (som åberopar Torgy och Ingrid Segerstedt och Waldemar Svensson, utomordentligt!) och Jan-Erik Wikström, som skrivit på fp-uppropet mot FRA. Från liberala utgångspunkter.
Samt givetvis en massa människor i medelåldern i vid mening.

Nu snurrar det runt en mängd tekniska-juridiska termer i debatten. Men detta är kärnfrågan.

FRA-tillskyndarna använder termer som ska förvirra oss, men faktum är att lagen möjliggör att FRA samlar in (och faktiskt även överlämnar till andra myndigheter och kan "sälja" till utländsk makt) fler data om oss än vi trodde fanns och kan med det lägga pussel.
Alltså, utan att det finns misstanke vare sig mot dig eller mig.

Jag har hittills inte stött på någon enda FRA-lagsmotståndare som är emot att Sverige har en underrättelsetjänst eller ett bra försvar. Däremot så vill de (och jag) ha ett effektivt "kontraspionage" som inte kränker icke-misstänktas integritet.
Det verkar dessutom som att det är bättre analysförmåga som behövs, inte att samla kopiösa mängder data över kreti och pleti.

Lagen måste alltså rivas upp, utredas ner i botten av alla de konstigheter som framkommit i debatten, för att skydda den viktiga integriteten. Och sedan kan man försöka konstruera en ny lag som tillgodoser allt detta. Om det behövs.

Vuxna tungviktare emot FRA-lagen

Är det bara finniga ungdomar som är emot FRA-lagen? Nej, jag är varken finnig eller någon direkt ungdom längre. Och dessbättre finner jag att det är alltfler tunga och mycket mogna liberaler som ansluter sig till fp-uppropet mot FRA-lagen.

Vad sägs om Bertil Hansson, fd kommun och kyrkominister, 90 år men med klarare hjärna än många ungdomars.
Läs Bertils uttalande om FRA-lagen och behovet av en lyssnande fp-ledning, på denna länk:
http://klamberg.blogspot.com/2008/09/gstinlgg-bertil-hansson-vi-mste-komma.html

Och Jan-Erik Wikström, djupt respekterad socialliberal fd kultur- och utbildningsminister.
Hans Lindblad, respekterad fd försvarsexpert för fp under många år.
Plus ett antal nuvarande riksdagsledamöter. Med flera.

F.ö. kan jag rekommendera läsning av nyutkomna numret av Liberal Debatt (4/08).
Länk: http://www.liberaldebatt.se/
Med artiklar för och emot FRA-lagen.

Smått, gott och makabert om och i FRA-debatten

Visst känns FRA-debatten ganska uttjatad nu? Jovisst! Det verkar som att vi vet "allt" nu. Och som att FRA-kramarna går på tomgång. Men ändå, eller kanske just därför, så viktig debatt.

Läste just "Opassandes" blogg, som är en utmärkt sammanfattning så långt av debatten. Liksom varför vi är så många som reagerar emot FRA-lagarna. Det är svårt att själv komma ihåg var man skrivit alla dessa kommentarer och texter som kommit ur tangentbordet, om det är en kommentar på någon annans blogg, eller ett eget blogginlägg. Det är ju så mycket som snurrar runt.

Ett par bloggare, som jag uppskattar alltmer, är de kvinnor som ligger bakom "Farmorgun" och "Mina moderata karameller". De ger snart sagt dagligen utomordentliga sammanfattningar av det senaste dygnets nyheter och debattinlägg om FRA-lagarna, kryddat med personliga och kloka kommentarer.

Sen ett par dagar verkar det dock som att två debatter hela tiden hakar in i varandra, i vart fall i många av de bloggar som inte i första hand är analytiska utan även tar in känslor i hög grad. Alltså, FRA-debatten, (eller ska vi kalla den integritetsdebatten ?) och debatten om Arbogabilderna, som också är en integritetsdebatt, blandas allt friskare ihop. Eller sjukare...
Det makabra är ju att en del FRA-förespråkare drar in Arbogabilderna som ett försvar för att FRA-lagen behövs (sic!) !!! Makabert, just det!

Ska det vara så svårt att inse att båda principerna, offentlighet/yttrandefrihet och integritetsskydd, de är till för den enskilda människan. De är inte till för att skydda makthavarna emot oss medborgare. Tvärtom.

En person som alltmer sjunker i min aktning är Sven Tolgfors. Jag mår faktiskt illa när jag hör hans välsmorda argumentering, det är den typ av ytligt sett så välmenande politikerprat som inget säger, inte har någon påtaglig substans. Han kämpar på för sitt revir, som försvarsminister, men jag blir bara rädd. Rädd för hans envishet att driva FRA-lagarna - emot oss medborgare, och rädd för hans substanslösa försvar, ett försvar som snart inte finns annat än till namnet. Och innerst inne undrar jag vad han egentligen tycker och vill. Bakom denna svada på Reinfeldts vägnar. Suck.

Däremot måste jag för balansens skull nämna en politiker som fortfarande ger hopp. Tyvärr är han numera före detta riksdagsledamot, men skriver fortfarande ledare då och då, och arbetar på en bok.
Jag talar om Hans Lindblad, den evige ynglingen som under många år var fp-representant för Gävleborgs län. Då folkpartiets försvarspolitiske talesman, och en ständig gisslare av uppblåsta byråkrater och revirbevakare. Tidigare var han ledarskribent på Gefle Dagblad, och bidrar med en och annan ledare där alltfort. Dessutom skriver han på en bok om förre fp-ledaren Sven Wedén. Hans Lindblad har en integritet som är sällsynt. Vi skulle behöva många politiker av hans halt idag.

Självfallet stöder Hans Lindblad fp-uppropet mot FRA-lagen! Det måste kännas som en stor vitamininjektion för de fp-kvinnor i riksdagen som vågat gå ut och offentliggöra sitt motstånd till lagen.
Och för oss andra, som kämpar emot FRA-lagen.

Att älska makten för mycket gör att den kan gå förlorad.

Jag är inte alltid överens med den nyliberale debattören Johan Norberg, men i vissa stycken har han rätt i sitt inlägg på svt opinion idag.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=35188&a=1240508&lid=puff_1240581&lpos=rubrik
Han påpekar där att regeringen är hemligt förälskad i makten.

Att regeringen är förälskad i makten är väl ingen hemlighet. Inte heller att det gällde den förra regeringen.
Det är däremot ett stort problem för de väljare som vill ha politiker som står för åsikter, eller t o m har en ideologisk grund att stå på, och inte bara är förtjusta i makten.

Det de inte inser är att det faktiskt finns väljare som till slut tröttnar på taktiserande bara för maktens skull. I FRA-fallet är det dessutom en halsbrytande dålig taktik, i strid med det som vi trodde var åtminstone några allianspartiers ideologiska grundval. De lurar sig själva med detta.
Vi är trötta på politiker som slingrar sig och ger svar som ska behaga alla, och därigenom inte går att lita på i något.

Om de började kommunicera med väljarna, i st f att kommendera fram sina knapptryckare i riksdagen och slutade säga åt oss kritiker att vi inget begriper, så skulle de inse att de lever i en skenvärld.

Annars sker det först i sept 2010.

All makt ska kontrolleras! Bl a apropå FRA-lagen.

Jag har tidigare noterat att motståndet i riksdagen mot FRA-lagen (på allianssidan) främst finns hos ett antal riksdagskvinnor - folkpartister dessutom. Jag skrev det med en ironisk glimt i ögat, men självfallet har könstillhörighet ingen betydelse för inställningen till demokrati, till respekt för integritet eller yttrandefrihet och andra demokratiska fri- och rättigheter.

Ett tecken på det är att jag också får reaktioner till stöd för FRA-lagens integritetskränkningar även från kvinnor, t ex nu med ett mycket opreciserat schwammel från en fd heltidspolitiker (fp), kvinna, som inte bemödat sig om att läsa ordentligt i mina blogginlägg om FRA-lagen och därtill hörande frågor, utan som bara efterlyser vad jag tycker om sådant som hon lätt finner i min blogg. Dessutom tycker hon, i sin blogg, att jag skriver självklarheter i mitt utkast till handlingsplan (se nedanstående inlägg) - samtidigt som hon tydligen själv är FRA-kramare (men hon har väl förläst sig på Carl B Hamiltons "nyhetsbrev").
Snacka om att motsäga sig själv.
Eller var det bara ett slarvigt skrivsätt, för att hinna med ca halvdussinet inlägg varje dag?

Som en engelsk klassisk liberal sa, All makt ska kontrolleras!
Det är ju tyvärr alltför lätt att identifiera sig med makten för den som suttit för länge där. Att i stället mena att det är medborgarna som ska kollas.

Nå, i övrigt har jag hittills bara fått positiva svar betr handlingsplanen, om än ytterst få ännu i direkta kommentarer till bloggtexten. Som någon sa, misstänksamhet mot makten är ett viktigt moment för restaurerad demokrati.

FRA-lagen är illa hanterad av regeringen.
Tidningsutgivarnas ordförande Tomas Brunegård: Det öppna samhälle som vi vill ha kan inte bemöta terrorism genom att sluta samhället. FRA-lagen skär rakt igenom grundlagen och källskyddet. Det verkar som om regeringen inte har tänkt igenom frågan.
Därmed så visar sig båda sidor i tidningsbranschen ha samma negativa inställning till FRA-lagen. Journalisterna har ju redan tidigare redovisat sin avvisande attityd till FRA-lagens konsekvenser för yttrandefriheten i Sverige.

Två nya upprop mot FRA-lagen pågår inom centern och folkpartiet. De går ut på att kritikerna ska sluta förhandla om kompromisser och istället kräva att lagen rivs upp. G-P skriver bl a:
"- Folk är förtvivlade, det verkar som att partiledningen inte fattar hur förbannade folk är. Den enda chansen att återupprätta centerns trovärdighet som ett liberalt parti är att börja om från början, säger centerpartisten Stefan Mårtensson från Värmdö.I torsdags startade han ett upprop mot FRA-lagen som går ut på att centern ska kräva att lagen rivs upp och ersätts av en parlamentarisk utredning.
Och: Genom att samköra olika elektroniska fotspår fås en mycket detaljerad bild av en persons liv; vänner, vanor, politiska åsikter och sexualliv. Och det är lagligt. Men eftersom formuleringarna förts in i flera lagar vid flera tillfällen har riksdagsledamöterna inte förstått vidden av vad de beslutat, enligt författarna till debattartikeln.
- Hanteringen är en härdsmälta för det parlamentariska systemet. Man har godkänt en lagstiftning som man egentligen inte har förstått, säger Mark Klamberg, själv doktorand i juridik.
Birgitta Ohlsson (fp): har stärkts i sin övertygelse om att det bästa vore att ta ett omtag och tillsätta en bred parlamentarisk utredning. - Mitt intryck är att de flesta folkpartister tycker så.
Magnus Andersson CUF-ordf. Han tycker att fler faktorer än tidigare talar för att lagen bör rivas upp.- Inte minst efter den hearing vi hade inom centern inser man ju att det här nog strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och jag tycker inte att det är rimligt att genomföra en sådan lag."

Den norska datorsäkerhetsmyndigheten, Datortilsynet, ska utreda den svenska FRA-lagens konskvenser för enskilda medborgare. Det meddelar det norska förvaltningsdepartementet, enligt TT.

Och även prästerna oroar sig över FRA-lagen, över att lagen kan påverka folks vilja att bikta sig när det blir möjligt att lyssna av hemliga samtal. Liksom advokaterna ogillar lagen ur rättssäkerhetssynpunkt ... Etc.

Stoppa, riv upp, utred, gör om.

Börjar det inte bli så besvärande detta, för alla partiledare i Alliansen, att det är bästa att backa nu?

De kan ju hänvisa till alla nya uppgifter som kommit fram, och att det är en anledning att göra en ny utredning - som går till botten med alla de frågor som uppenbarligen inte den förra utredningen besvarade tillfredställande.
Det kan väl ändå inte vara ett självändamål att gå emot en bred och kunnig opinion i en fråga som denna?
Speciellt då denna opinion till kanske största delen består partimedlemmar eller i vart fall röstat på ett alliansensparti! Väljare som mycket snart blir f.d. alliansväljare.

Reagera nu Jan Bj och Maud O! Övertyga Fredrik R om att nu måste ni göra ett omtag av hela frågan. Att lappa på en omöjlig lag gör bara saken värre.

Handlingsplan för restaurerad demokrati!

Just nu är de flesta politiskt intresserade utanför rikdagen, väl därinne sitter de ju i en sörja av allehanda ärenden, fullt upptagna av frågan om signalspaning-FRA-lagen.

Men det finns ju många hot emot den liberala demokratin, sådan vi vill ha den.
Vad sägs om detta råutkast till handlingsplan?

1. Stoppa, dvs riv upp FRA-lagen.
Det måste bara gå. Tillräckligt mycket konstigt har framkommit om den. Det finns sex säkra anhängare till att riva upp lagen på Allianssidan. Jobbar vi på kommer det fler, som inser sakernas tillstånd. Nog om detta just här. - Men var medvetna om att det finns många vulgäruppfattningar som cirkulerar också, t ex att vi FRA-motståndare är emot både försvar och emot att kolla fienden. Eller att vi är anarkister. Eller att "det är bra att lyssna på buset". Men det är ju inte det som det gäller, FRA vill "lyssna" på oss alla, utan att det finns misstanke.

2. Värna såväl yttrandefrihet som integritetsfrågorna i andra ämnen som kommer upp i debatten, som ex-vis "Arbogafallet" där tingsrätten klantat till det och än mera pressen, som inte verkar kunna mycket om internet. Det är en intressant och svår avvägning mellan två demokratiska principer, men man behöver inte köra i diket för det!

3. Bevaka integritets- och andra demokratifrågor i EU-valet nästa år.
Låt inte kandidaterna komma undan, utan avkräv dem besked. Se till att de inser att det inte är i enlighet med yttrandefriheten och integriteten med förslag som detta med registrering av bloggare som blev aktuellt häromdagen. Men förhoppningsfullt dog tämligen genast.

4. Restaurera demokratin.
Det är det större projektet, men i konsekvens med de första punkterna. FRA-historien har avslöjat stora brister i hur dagens partier ser på sitt uppdrag, på sina partiprogram, på väljarna. Den klyfta som finns måste överbryggas, annars öppnar vi inte bara för politikerförakt och allmän apati. Riktigt fula krafter kan komma fram.
Makten kan inte få agera utan kontakt med och dialog med väljarna. Partistöd och valsystemen måste förändras så att det blir enklare att utkräva ansvar av partier och riksdagsledamöter.
Jag menar att de flesta (kanske alla) partier under senare år sprungit ifrån de ideologier som de en gång hade. Och som vi väljare nog i hög grad trott att de fortfarande haft! Därför efterlyser vi mindre av rå maktkamp och mera av ideologiska klargöranden!
Vi väljare ska vara minst lika otrogna mot partierna som de är mot sina program. Vi måste inse att vi inte får någon ändring om vi slaviskt följer gamla lojaliteter.
Att vara trogen sin egen ideologi kan mycket väl innebära att vi måste överge vårt gamla parti. Problemet är "bara" att hitta ett annat parti, som dels har en ideologi som liknar vår och dels som vi kan lita på.

Det avgörande är att vi väljare måste bli mera aktiva emellan valen. Annars hamnar politiken inom stängda dörrar för att handhas av en politisk nomenklatura som inte bryr sig om oss.
Demokratin är aldrig för en gång given, den måste ständigt skyddas och återvinnas!

Det handlar alltså om att vi inte får ge upp, att ständigt vara på alerten.

Vad säger du om detta?

Sociogrammen igen. Vad FRA kan göra med sådana.

I Expressen förklarar Isobel Hadley-Kamptz (ledarredaktionen) vad sociogram är, på ett folkligt sätt. För att kunna visa på källor etc är Mark Klambergs analys bra att ha, men i vardagligare sammanhang duger Isobels förklaring bra.
Det hon visar är skrämmande.

http://www.expressen.se/ledare/1.1290592/isobel-hadley-kamptz-vi-maste-prata-om-sociogrammen

Jag citerar ett stycke: " FRA kommer att känna till alla människor som du ringer till och mailar med. Kartan över detta ditt sociala nätverk är ett sociogram. De kommer också känna till allt annat du gör på internet, dina bankärenden, vilka tidningar du läser, vilka chattar du besöker, vilka böcker du beställer på biblioteket. Det kan man göra mer avancerade kartor av, som kombineras med sociogrammen. Allt det här görs av datorer, även om människor sedan tittar på resultaten."

Sedan visar hon hur insamlandet går till, från massinsamling av enorma mängder data, vilka sedan "mals ner" till individnivå. Citat igen: " Den här sortens kartläggning säger mer om människor än vad man kanske ens vet själv, eftersom så mycket handlande är omedvetet. Lägg dessutom till att FRA inte hindras av personuppgiftslagen från att söka efter sånt som religion, sexuell läggning och politisk eller facklig tillhörighet. De har fått ett undantag. Bilden av massavlyssning och masskartläggning av vanliga enskilda medborgare blir allt mer skrämmande. När FRA-förespråkarna säger att spaningen inte riktar sig mot enskilda känner de antingen inte till sociogrammen, eller också ljuger de."

Så påpekar hon, i likhet med vad jag skrev helt nyligen, att resultatet av denna massavlyssning har mycket klent resultat. Lite ull för mycket skrik, som ordspråket säger. Eller litet om ens något resultat, men med väldiga integritetsskadande ingrepp, säger jag. Det har britterna kommit på, och enl refererad artikel har amerikanerna upptäckt det också.

Varför ska FRA köra detta tokiga spår då? Bara för att samla allsköns info om oss medborgare?

FRA-inägg 2 dgr i rad i PT

Ibland går det bättre och snabbare än man kan tro. Igår var ju mina moral-frågor, rörande FRA-lagen, inne i PT.

Och idag publicerar de mitt inlägg, som jag skrev om här på bloggen för 2 dgr sedan, med bemötande av två centerpartistiska FRA-kramare. Inga redigeringar i texten vad jag hunnit se, men för säkerhets skull ger jag länken ändå.
http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=3954046

Ser också att det börjat droppa in FRA-kritiska inlägg i andra tidningar. Bra!

Och fler fp-avdelningar än de i Stockholm börjar ansluta sig till uppropet emot FRA-lagen. Också bra!

Vågar FRA-kramarna ändra sig? Apropå Staffan Danielsson...

Nu har en av de främsta FRA-kramarna, Staffan Danielsson (c), uttryckt visst tvivel om att FRA-lagen är så perfekt som han trott och sagt i många sammanhang. Det är DN-artikeln för 2 dgr sedan som fick upp ögonen på honom. Nåja, så konkret uttrycker han inte sig på sin blogg, tyvärr.

Han säger att nu måste diskussionen fortsätta. Det som fått honom att hesitera är detta i artikeln: "Lagstiftarna tycks ha förts bakom ljuset när de antog FRA-lagen i juni. Tillsammans med tidigare regelverk ger den nya lagen FRA rätt och möjlighet att registrera alla medborgares sociala nätverk."

Nå, tänk snabbt nu Staffan. Bidra till att lösa denna fråga nu genom att klart och tydligt deklarera att du hade fel och att du vill medverka till att riva upp signalspaningslagen och de tre lagar som ändrades i samma svep (det som vi i debatten paketerar som "FRA-lagen").
Samverka med Camilla L, Birgitta O, Agneta B och de andra så att det blir ett stopp, en utredning och en ny lag som verkligen beaktar alla aspekter och säkrar integritetsskyddet på allvar.

Vore jag Staffan D, som tydligen börjar känna sig lurad, skulle jag bli ordentligt uppretad på lurendrejarna och ta dem i örat och ruska om dem ordentligt. Eller hur man nu gör med folk på dessa "höga nivåer".

Kom ihåg att en bra karl (inte bara kvinnor!) kan ändra sig när han får nya eller okända fakta klara för sig. En sån karl högaktar man. Men tjurskallar som inte kan erkänna fel för prestigens skull, de föraktar vi. Och de röstar vi bort om de skulle ha hamnat i riksdagen.

Jag gissar att vi snart får veta vilken kategori Du tillhör Staffan.

FRA. Vem ska de spana på?

Redan för någon vecka sedan nämnde jag i ett inlägg, mera i förbigående, att brittiska underrättelsetjänsten nu insett att det inte går att spana på terrorister som ingående i någon grupp. Det nätet "fångar" alltför många, så det blir meningslöst, den "information" man får blir så omfattande att eventuella verkliga terrorister slinker undan. Eftersom de är individer, som kan se ut hur som helst. De behöver alltså inte vara skäggiga, invandrade muslimer eller enligt någon annan stereotyp. Det har visat sig att det inte duger att söka efter sådant som politiska åsikter eller religion. Det kan vara välrakade och välartade ynglingar i kostym, eller tjejer i jeans. Eller inte... dvs som folk är mest.

De är individer, som du och jag. Ska vi därför alla kollas, när det inte finns misstanke mot oss som enskilda individer?

Signalspaningsförespråkarna brukar försvara sig genom att påstå att lagen inte ger rätt att spana på enskilda genom massavlyssning. Jasså? Det är mest en strid om ord. De facto är det ju det som kan ske. De säger att FRA ska använda "sökbegrepp". Ett sökbegrepp kan vara många olika saker. Gemensamt är dock att det är något slag av klassifisering av medborgare, som kan framkomma genom kartläggning t ex av kommunikation och sociala mönster. Och att för att komma dit måste de massavlyssna - där kommer det första integritetsintrånget in - och så sortera ut agnarna från vetet. Man samlar in en massa integritetskränkande information för att därigenom, via sökbegrepp för grupper, komma ned på individnivå, hoppas man.

Frågan är om de hittar något "vete" på detta sätt.

Däremot är det klart att med nyss antagna lag (som egentligen är en ny lag plus ändringar i tre andra lagar, allt i ett paket som togs av riksdagen den 18 juni) så sker allt detta utan att det finns misstanke om brott mot rikets säkerhet. FRA ska "bara fiska" i det som går genom internetkablar.

Alltså. Det är inte effektivt att söka presumtiva brottslingar genom sökbegrepp som innebär grupptillhörigheter. Och FRA-kramare säger att det inte ska massavlyssnas på individer utan efter "sökbegrepp". Men ändå ska det avlyssnas - men utan att det finns skäliga misstankar.

Är det någon som ser logiken i detta - och att det skulle vara förenligt med integritetskydd och "FRA-lagen" som den är konstruerad?

FRA. Moralfrågor ställda i PT, den 5 sept.

Idag publicerar PT (Piteå-Tidningen) på debattplats ett öppet brev till riksdagens samtliga ledamöter. I brevet ställer jag sju frågor av moralisk art (inspirerade av Anna Trobergs blogg), som jag gärna vill ha svar på.
Självfallet har de koppling till FRA-lagen och problematiken kring den, där såväl svenskar som andra kan utsättas för massavlyssning utan att misstanke föreligger om brott.

Det ska bli intressant om det kommer några svar så småningom. Och om de, från FRA-lagens tillskyndare, säger mycket annat än att de anser att FRA-lagen är moralisk och fin på alla sätt...

Intresserade finner artikeln på denna länk:
http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=3951363

Jag avser att, med smärre justeringar, sända inlägget även till någon/några andra tidningar.

F.k. en replik till ett par FRA-kramare.

Det var utomordentligt att DN-debatt igår tog in den granskning de tretton forskarna gjort av FRA-lagen .
Jag tror att det är viktigt att sprida kunskapen om FRA-lagen utanför bloggarna. Och pappersmedia är en viktig kanal för denna vidare spridning.

Samma dag, den 3 sept återfanns i Piteå-Tidningen en debattartikel från ett par FRA-kramande centerpartister. Rubriken var: Utan spaning, ingen aning. Jag har hittat den texten i några andra tidningar också. Jag skrev i går kväll en liten replik och sände till PT. Eftersom jag inte vet när eller om den tas in så lägger jag in den här också, för kännedom.

"Utan analys ingen aning. Därför riv upp FRA-lagen, utred och gör om.

Centerpolitikerna Stefan Tornberg och Staffan Danielsson hade den 3 sept ett inlägg i PT där de argumenterade för FRA-lagen. Samma inlägg har även funnits i andra tidningar med samma rubrik, ”Utan spaning ingen aning”.

Rubriken (till deras artikel) antyder att signalspaning, i den form FRA-lagen ger möjlighet till, är nödvändig för Sveriges försvar och underrättelsetjänst. Underförstås därmed att FRA-lagens motståndare inte vill ha koll på utrikes hot mot Sverige och inte vill ha ett försvar. Detta är självfallet helt befängt. Jag har i den omfattande debatten inte sett en enda kritiker av lagen som har den inställning som centerpolitikerna antyder!

Det motståndarna vill är att den underrättelseverksamhet, som måste bedrivas, ska ske effektivt och med skydd för den personliga integriteten. Detta framgår med all tydlighet av den debattartikel som infördes samma dag i DN med rubriken ”FRA-lagen medför massiv kartläggning av oskyldiga”, skriven av tretton forskare/experter. I den artikeln smulas sönder alla argument som Tornberg-Danielsson har i sin PT-artikel.

Den debatt som följt efter det smått tumultartade beslutet i riksdagen den 18 juni har bland annat visat att det inte är mängden information som FRA (eller andra underrättelseorgan) har, som är viktigast, det viktiga är att kunna analysera information. Idag ifrågasätts om den analytiska kunskapen finns i tillräcklig grad.

FRA självt (sic!) har hävdat att de inte kommer att kunna bearbeta alla mängder data som lagen ger dem möjlighet att samla in (oavsett vilken terminologi man använder). Detta för att lugna kritikerna att det inte blir en ”massavlyssning”. Men faktum är att lagen ger möjligheten. Vidare påstås att lagen inte ska ”drabba” de som bor i Sverige. Som om internet har några gränser! All trafik som går via en server i utlandet drabbas. Och utländsk trafik går, hittills, ofta via svenska servrar, därav den norska oron. Med FRA-lagen kommer dock utländsk internettrafik att söka gå runt Sverige, för att undvika att hamna i FRA:s garn.

Lagens moståndare vill att spaning endast ska kunna ske när det finns skälig misstanke om brott (mot rikets säkerhet). Lagens försvarare, som centerpolitikerna, menar att då kan det inte bli någon spaning, och det verkar de sörja djupt över. Vi motståndare håller på den rättstradition som utgår från att man är oskyldig tills motsatsen bevisats, oskyldiga ska inte drabbas. Lagens försvarare vill motsatsen, varje människa är skyldig till han/hon bevisat sin oskuld. Vi anser att detta är en kraftig inskränkning i rättssäkerheten och den personliga integriteten.

Debatten har visat, och lagens försvarare har inte kunnat övertyga om något annat, att lagen inte skyddar integriteten, att den kan (ja måste, som lagen är utformad) omfatta stora delar av svenska folket, som individer, genom de sökbegrepp som kommer att användas och när införskaffade data sammanställs i s.k. sociogram. Att undanta speciella grupper (tidningar, advokater etc) är tekniskt närmast omöjligt att göra bland annat pga att då måste först en sortering ske, som innebär en granskning i någon form, som skiljer agnarna från vetet.

Det finns många fler aspekter, men för att inte gå vilse i teknikaliteter räcker det att konstatera att principerna om personlig integritet måste upprätthållas, och att alltför mycket framkommit som visat att FRA-lagen inte kan fungera som dess tillskyndare säger att den ska fungera, och samtidigt finns alla dessa frågor och den oro som motståndarna har och som inte kunnat viftas undan.

Min slutsat blir, riv upp lagen, utred ner i botten, gör sedan om på ett rättssäkert och integritetsskyddande sätt."
---
Jag hoppas att fler gör som jag, bemöt de artiklar som FRA-kramare får in, även i landsortspressen. Och skriv även egna, utredande artiklar (dock inte för långa) som visar varför vi är oroade för FRA-lagen.

Kommentar kring DN-debatt om FRA-lagen

Här lite kommentarer till just citerad DN-artikel av tretton forskare om FRA-lagen och massavlyssningen.
(Direktlänk till artikeln: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=823492 )

De främsta argumenten för FRA-lagen och emot lagens kritiker verkar vara att lagen tvärtom skyddar integriteten, att inga svenskar kommer att drabbas, att lagen begränsar spaningen eftersom den idag är oreglerad (sic!), man spanar inte på individer utan på sökbegrepp, att FRA inte "säljer" (dvs inte byter eller vidarebefordrar) insamlad info till främmande makt, eller att de inte får göra så.
Det anförs också att FRA-lagens kritiker blandar ihop begreppen med FRA-PUL, den egna personuppgiftslag som gäller för FRA. Detta enligt tämligen likalydande kommentarer som härstammar från Allan Widman och Carl B Hamilton (båda fp), den senare dessutom medlem i den fp-avdelning som Mark Klamberg är ordförande i. Och den avdelningen är en av de nio fp-avdelningar i Stockholm som gemensamt går emot FRA-lagen!

Jag menar nog att DN-artikeln pulvriserar alla dessa argument, och fler därtill. Och självfallet måste man ta i beaktande FRA-PUL när man ser på FRA-lagen. De hänger ju ihop och därigenom får, som jag ser det, FRA-lagen de möjligheter som vi inte finner förenliga med personlig integritet. Att man säger sig använda sökbegrepp är ju en ordlek som döljer att i det finns persondata i sociogram. Det är inte omöjligt att FRA-PUL borde ses över också, men de värsta konsekvenserna verkar den lagen få i och med att FRA-lagen kommit till stånd.

Summan av kardemumma blir, med FRA-lagen, att integriteten inte skyddas som den borde, att i Sverige boende personer (och många utomlands också) som är helt oskyldiga kommer att kunna granskas genom de data som insamlas och som systematiseras i s.k. sociogram

FRA-anhängare menar också att det som vi vill utreda redan är utrett. Jasså, varför då all denna oro och varför kvarstår alla dessa frågetecken?

Om allt är solklart och jättebra med FRA-lagen, hur kan det komma sig att de inte lyckas övertyga oss om dess förträfflighet även beträffande integritetsskyddet?
Vi är ju inte emot vare sig försvar eller underrättelsetjänst, vilket ofta antyds av FRA-kramarna.
Det vi är emot är insamlande av data över oskyldiga personer mot vilka inga misstankar finns, enskilda eller hopfogade i s.k. sociogram och hur man än leker med orden för att dölja denna insamling. Vi vill bevara och skydda personlig integritet, liksom yttrande- och åsiktsfrihet.

FRA-lagen möjliggör massiv kartläggning av oskyldiga.

FRA-lagen medför massiv kartläggning av oskyldiga.

I dagens DN-debatt skriver tretton vetenskapsmän en artikel på det temat, och med den rubriken. Jag hade tänkt referera och diskutera artikeln, men väljer i stället att här citera den i sin helhet. (Mina kursiveringar.)

"Med den digitala revolutionen är det ett faktum att vi människor lämnar elektroniska fotspår efter oss, i form av kortbetalningar, hemsidebesök, telefonsamtal och e-mail.
Föreställ er att någon kunde samla ihop allt detta och samköra det i en kraftfull dator. Med rätt verktyg kan man då finna mönster som ingående beskriver vilken typ av person du är. Dessa mönster beskrivs med så kallade sociogram.
Ett sociogram är ett diagram som avbildar relationer mellan individer, organisationer, hemsidor etc. i syfte att kartlägga personers sociala nätverk, maktställning, åsikter och annan personlig information. Vad en person kommunicerar om är kanske endast av sekundär betydelse. Det räcker med att känna till exempelvis sändare, mottagare, tidpunkt för transaktionen och kommunikationsslag. Denna information går inte att undanhålla även om man krypterar innehållet i kommunikationen. Känner man till sociogrammet vet man vilka kontakter en person har och den kunskapen är ofta allt som behövs.

Två frågor har framstått som obesvarade i FRA-debatten. För det första, hur kan FRA tillgodogöra sig information om alltfler väljer att hårdkryptera sin kommunikation?
Trenden har varit och är att det blir allt lättare att kryptera i förhållande till hur kryptoforcerande datorapplikationer utvecklas. FRA har själv uppgett att detta inte är något oöverkomligt problem eftersom de enligt egen utsaga inte behöver undersöka innehållet i kommunikation för att avgöra om det är relevant för närmare granskning.

Den andra frågan är vad som händer med all trafik som överförs till FRA. Svaret ligger i kartläggning av sociala nätverk med tekniker såsom sociogram.

Olika människor har olika sociogram. Vi rör oss på olika sätt i vår vardag och har olika sociala relationer, intressen och åsikter vilket avspeglar sig i vår elektroniska kommunikation. Det gör att vi med en kraftfull dator och rätt analysverktyg skulle kunna urskilja den ensamstående mamman, pensionärsparet, tonårspojken, bögparet, datahackern, den gömda flyktingen, bidragsfuskaren och den politiske aktivisten.
Om vi därtill har transittrafik från andra länder så kan vi - fortfarande i teorin - identifiera sociogrammet för valutaspekulanten, främmande staters politiska och militära ledare.

Det står klart att inriktningen av FRA:s avlyssning av civil kommunikation passar in i denna form av analys. Inriktningen, och därmed den nödvändiga kartläggningen av människor och grupperingar, styrs av de yttre hot som politikerna angett: internationell terrorism, annan stats agerande mot Sverige, IT-beroende, försörjningskriser, ekologiska obalanser, miljöhot, etniska eller religiösa konflikter, stora flykting- och migrationsrörelser samt ekonomiska utmaningar i form av valuta- och räntespekulationer. Tanken är att vi kan hitta personer med "avvikande" beteende genom deras elektroniska fotspår. Därmed har vi förklaringen till varför FRA kan uppge att hårdkryptering inte är något oöverkomligt problem och att de inte behöver undersöka innehållet i kommunikation för att avgöra om det är relevant för närmare granskning.

Men det är ett känt faktum att övervakning fungerar bäst mot dem som inte vet att de är övervakade, samt mot dem som saknar förmåga att värja sig mot övervakningen. Vår egen uppfattning är att förhoppningarna på att denna teknik ska förhindra terrorism är kraftigt överdriven.

Vi stödjer oss på en rapport från brittiska Storbritanniens inrikes underrättelsetjänst MI5 som publicerades i The Guardian (MI5 report challenges views on terrorism in Britain) den 21 Augusti 2008. Rapportens enskilt viktigaste slutsats är att de som blir terrorister är olika individer och inte passar in i samma demografiska profil. Det finns ingen typisk bana in i våldsam extremism. Medan den kunnige terroristen vet hur man döljer sina spår, står den vanlige medborgaren hjälplös inför en sådan kartläggning.

Redan genom SVT Rapports inslag "FRA lagrar svenska telesamtal och mejl" den 16 juni 2008 framgick att FRA under tio år sparat sådana trafikdata i trafikdatabasen Titan. Finns det även några tecken på att den lagstiftning som riksdagen antog den 18 juni 2008 medger detta system? Om man studerar den antagna lagstiftningen med det tidigare existerande regelverket för FRA så blir vårt otvivelaktiga svar, ja.

Av prop. 2006/07:63 sidan 86 framgår att "datareduktion behöver genomföras. Detta innebär att huvuddelen av de levererade signalerna sållas bort." Med andra ord: FRA sparar på analysresultat men inte originalkommunikationen. Analysresultat tar mycket lite datautrymme, varför i princip obegränsade mängder kan sparas.

Ett sociogram är inte en kopia av ett meddelande, utan utifrån 3§ förordningen (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet, drar vi slutsatsen att sociogrammet är det bearbetade resultatet av en enskilds trafik som presenteras i form av ett beteendemönster. Trafiken i form av analysresultat sparas i en uppgiftssamling för analyser (analysdatabasen). I likhet med andra förordningar är den nämnda förordningen antagen av regeringen och har således inte behövt passera riksdagens bord.

Vi har inte hört regeringen eller FRA kommentera denna förordning offentligt i den nu aktuella debatten. Därför tror vi att den genomsnittlige riksdagsledamoten inte heller blivit informerad om dessa databaser eller användandet av sociogram. Ordet sociogram har vi inte kunnat hitta i något av förarbetena men vi antar att det motsvaras av vad som är benämnt som "trafikmönster" i prop. 2006/07:46, sidan 29.

Denna form av analys av trafikdata innebär en kränkning av den personliga integriteten som är minst lika stort som intrånget i post- och telehemligheten när all kommunikation i de berörda kablarna görs tillgänglig för FRA, enligt 6 kap. 19 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

Lagstiftningens förespråkare har ofta sökt tona ned kränkningen av den personliga integriteten genom att framhålla att behandlingen inte görs av människor. För oss är det just potentialen i den automatiserade behandlingen -- där till synes harmlösa data med statistikens hjälp förvandlas till en fullständig kartläggning av våra liv -- som är det verkligt hårresande med FRA:s verksamhet.
Dessutom vet vi av erfarenhet från IB-affären, (se Säkerhetstjänstkommissionen - SOU 2002:87), att mönster av dessa slag lätt misstolkas, med allvarliga konsekvenser för den enskilde.

FRA har en specialreglering i förhållande till personuppgiftslagen (PUL), nämligen lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet. Av den framgår att vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv får användas som sökbegrepp om vissa villkor är uppfyllda. Av 1 kap. 17 § i nämnda lag framgår det att personuppgifter insamlade av FRA "får föras över till andra länder".

Genom denna form av analys av sociala nätverk kommer FRA ofta ha bättre kunskap om en viss människas liv än vad denna själv har, t.ex omedvetna vanor. Det stora problemet är att data måste samlas in under väldigt lång tid och vi kan inte i förväg veta vem som uppfyller kriterierna för en "avvikande" person kopplad till ett yttre hot. Därför måste FRA spara på sociogram över en stor mängd människor, med andra ord en omfattande kartläggning av helt oskyldiga människor.

Det finns bestämmelser om gallring, men samtidigt finns det i 6 kap. 1 § lagen (2007:259) ett undantag som säger att "uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål." På vanlig svenska, FRA:s avlyssning av civil kommunikation medför kartläggning av väldigt många helt oskyldiga medborgare på individnivå.Lagen är en styggelse i ett demokratiskt samhälle och måste rivas upp. Vi har ingen invändning mot signalspaning i etern mot rena militärkommunikationssystem, dvs. kommunikation mellan örlogsfartyg, stridsflygplan, stridsvagnar och infanteri. Vi har heller ingen invändning mot teleavlyssning mot terrorister och brottslingar enligt rättegångsbalkens ordinarie regelverk som grundas på brottsmisstanke och domstolsbeslut. Massiv kartläggning av oskyldiga är däremot oacceptabelt. Var det detta som riksdagsledamöterna röstade ja till?

Mark Klamberg, doktorand juridik, Stockholms universitet
Mikael Nilsson, doktorand datalogi, Kungliga Tekniska Högskolan
Anna Petersson, doktorand matematik, Uppsala Universitet
Peter Seipel, professor emeritus rättsinformatik, Stockholms Universitet
Janne Flyghed, professor kriminologi, Stockholms universitet
Cecilia Magnusson Sjöberg, professor i rättsinformatik, Stockholms universitet
Daniel Thorburn, professor i statistik, statistiska institutionen
Jussi Karlgren, docent språkteknologi, Swedish Institute of Computer Science
Markus Bylund, doktor i data- och systemvetenskap inriktning personlig integritet, SwedishInstitute of Computer Science
Karl Palmås, civilingenjör och doktor i sociologi, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet
Christopher Kullenberg, doktorand vetenskapsteori, Göteborgs universitet
Pär Ström, civilingenjör och författare, integritetsombudsman på tankesmedjan Den Nya Välfärden
Johan Westerholm, kapten, reservofficerare underrättelsetjänst, rådgivare Greycat"
---

Jag kommenterar i ett följande inlägg.

Dompan död och annat elände.

Först kände och känner jag mig bedrövad och sorgen av beskedet om Dompans död. Visst, han var inte längre helt ung, men ändå. Arne Domnerus var en person som personifierade svensk jazz på flera sätt.

Var så upptagen av vardagliga saker, vilka dock inte var nedstämmande på något sätt. Lille sonen befanns vara helt OK och mer än det vid treårskollen på BVC.

Så ser jag detta om Telekompaketet. Detta om en knasig EU-parlamentariker från Estland (var det väl) knåpat ihop en grej som skulle innebära dödsstöten för den fria debatten på bloggarna. En censurgrej av högsta potens.

Är det för att avleda intresset från FRA-debatten i Sverige?

Och nu erfar jag att FRA-tillskyndarna menar att i dagens DN-debattartikel så har de 13 forskarna blandat ihop två lagar, dels FRA-lagen, dels FRA-PUL. Som om detta skulle göra FRA-lagen smakligare om den kan tillämpas enligt FRA-PUL.
Jag finner det närmast löjeväckande, denna debattmetod.

Moral, inget för FRA-kramare? Demokratin i diket.

Skickade Anna Trobergs frågor om det moraliska i FRA-lagen till några riksdagsledamöter. Svarsfrekvensen har inte varit överväldigande.

Någon sa kort och gott att det finns inget i FRA-lagen som är omoraliskt.
En annan var lite mera utförlig, men sa i princip samma sak. Lagen förhindrar att FRA tar del av privat information (häpp!). "Var skulle det ske att staten (FRA) kartlägger sociala kontakter?" Och, i så fall, är det polisens sak... (Va, där kom motsägelserna igen om vad som kan ske genom FRAs spaning.) Om det är moraliskt rätt om staten (via FRA) kan registrera din politiska tillhörighet går inte att svara ja eller nej på. Etc. Det här med moral det är svårt det, tydligen.

Men, sättet att svara är belysande i sig. Och gör mig än mera oroad av denna lag. Och av de som ligger bakom den och stöder den.
Demokratin har kommit på avvägar, långt ifrån sitt ursprung. Rent av hamnat i diket.
Låt oss hjälpas åt att restaurera den!

Kanske jag plågar ytterligare några i riksdagen med frågorna. Om jag känner att det är mödan värt. Det känns tveksamt...
Kanske är andra metoder bättre? Vem vet. Ge mig gärna en kommentar om det!

Länk till Annas blogg: http://rosettasten.com/2008/09/01/fra-lagen-vs-morallagen/

FRA. Hur vågar norrmän kolla min blogg?

Ser i min besöksstatistik att ett antal, inte så många dock, norrmän (eller är det norske piger?) varit in och kollat på min blogg.
Modigt av dem. Men jag förstår att det inte känns så bra. För när vet man om inte FRA är inne och kollar. Kanske de får inreseförbud till Sverige. (Hur det nu ska upprätthållas är dock en annan fråga... )
Har jag fattat saken rätt grymtas det lite diskret ogillande på finskt håll också. Förutom att europas advokater är emot FRA-lagen. Men det vet man ju hur sådana är, de ska ju alltid försvara buset...

Och de där från Uganda och China, kan de svenska? Det är mystiskt, det borde väl FRA kolla vad de är ute efter!
För att inte tala om besökaren från Tunisien! En arab väl, och muslim troligen! Jösses, kör igång och se om ni får ihop ett "sociogram". Gör skäl för anslagen nu.