Gillar Jimmy Carter, r&r-presidenten

 Jimmy Carter, musikälskande president 

 Såg teve-dokumentären i lördags om Jimmy Carter, som rubricerades som rock-n-rollpresidenten. Har alltid gillat honom. Men inte precis för att han var en rock-vän. Det hade jag inte kläm på då. 
 Möjligen  p g a att jag inte hade mycket tid att hänga med i världspolitiken de år han var president och åren där omkring. 

Han verkade sympatisk och trevlig. En bra kontrast till watergatefifflaren Nixon (repl) och dennes efterträdare Gerald Ford (var det väl?), som hade svårt att gå nedför trappan från flygplanen och verkade sååå försiktig att göra något. 
   Men Jimmy Carter var en frisk fläkt i förhållande till dessa män. Demokrat, mänsklig, icke det minsta rasist - tvärtom. Inte en proffspolitiker (men varit guvernör), jordnötsfarmare, utan förmögenhet, men bred utbildning. Och han gillade musik i största allmänhet, som jag minns det. Men hade problem med Iran - det s k gisslandramat, Ayatollorna. 

Filmen visade nu att han gillade Dylan, och han var uppvuxen med gospel,  och folkmusik  Och jazzusik.  Och föraktade inte heller rockmusik Allen Brothers m fl. Och Elvis. Och musikerna gillade honom, och han dem. De ställde upp för honom i valkampanjen, vilket också innebar att han fick in pengar till reklam och andra kampanjkostnader. 

Han jobbade hårt som president, och med gott stöd av sin hustru Rosalyn.
Men han hade en egenhet. Hans rådgivare sa att det-och-det förslaget, ställningstagandet skulle vara bra för honom  politiskt, se bra ut... Men det var inte det viktiga för Jimmy Carter, som faktiskt också varit militär (trots sin jordnära religisotet och förkärlek för  jazz- och gopel och rock (musiker som inte alltid var så "rena"). 
Nej, det viktiga var om saken, förslaget, lösningen var RIKTIGT, rätt - moraliskt och socialt.  Inte om det bara såg bra ut politiskt-taktiskt. 

OK. 
Och Iran-krisen där Ayatollorna, den islamska elit som tagit makten och tagit USA-gisslan (för att få tillbaka den avsatte och sjuke Shahen, för att avrätta honom)  det gick inte bra. Carter ville inte tillgripa våld, starta ett krig, utan försökte förhandla med ayatollväldet. Lönlöst, och han  fick åtskillig kritik för sin "vekhet" av  aktivister, hökar som ville se hårda tag. Men en militär aktion skulle innebära gisslans död, och många andras på båda sidor. 
Hans popularitet gick ner, bensinen steg liksom inflationen. Och republikanen Ronald Regan vann valet. 
DOCK, Carter lyckades till slut få loss gisslan, utan blodsutgjutelse. Men bara en kort tid före det att Regan tillträdde som ny president. 
Och Carter avgick utan större åthävor. Återvände till Planes. Men tämligen snabbt aktiverade han sig i olika wellfarefrågor. Bekämpade sjukdomar, t ex aids,  drev fredsfrågor, som "ambassdör" för fred och försoning (med eller utan officiellt stöd). Till slut uppmärksammades det av Nobelpriskommittén så att han fick Nobels fredspris 2002.  Vad jag minns var det ingen som ifrågasatte den utnämningen...  
Nu är Jimmy Carter 98 år, och vidhåller att musiken är en välgörande, samarbetsskapande kraft. Och vid god vigör när filmen spelades in 2018.
Redan som president bjöd han ofta in musiker till Vita huset. Sådana som Dizzy Gillespie (som fick Carter att sjunga i bop-klassikern "Salt peanuts"!) och Charles Mingus med många fler.  
Tyckte mig se Dexter Gordon, ts, också i en glimt.

Verkligen synd att han inte omvaldes för ytterligare mandatperiod, rock n rollpresidenten Jimmy Carter. 

  

Malala - en förebild på internationella kvinnodagen

"Jag är Malala" heter som bekant Malala Yousafzais bok. Hon som 2014 blev den yngste fredspristagaren någonsin. Som kämpade för kvinnors rätt till lika behandling, blev skjuten av talibanerna.
En fantastisk och sann bok om en stark ung kvinna. Boken finns också i en pocketupplaga (PONTO pocket) , som utkom senare och innehåller ett par tillägg. Dels ett förord, som ger en intressant bild av hennes liv nu, som flykting och studerande i England. Hur hon ännu är en flicka, hur hon och hennes familj lever, men också hennes fortsatta kamp för alla barns rätt, och i synnerhet flickornas rätt till utbildning, och hur utbildningen är vägen till frihet och fred. Hur hon träffar politiska ledare och försöker övertyga dem om detta. Att utbildning är ett bättre sätt att bekämpa terrorism än krig.
Dels avslutas boken med en intervjua med henne, som ytterligare belyser detta. Och hennes längtan efter att få återkomma till Pakistan. Gärna, om hon kan, för att arbeta för ett bättre Pakistan.

Samtidigt så får vi veta att talibanledaren i hennes hemprovins nu är talibanernas ledare i hela Pakistan, vilket givetvis gör allt svårare för henne, inte minst för hennes säkerhet.

Jag vill gärna påminna om Malala och hennes bok och kamp inför internationella kvinnodagen, den 8 mars. Malala är verkligen en förebild för alla denna dag.
Läs boken.

---
Jag har tidigare skrivit om Malala, hennes kamp och hennes bok, länkar här, och här och här.
Något lite finns även här.
En kort presentation av henne som fredspristagare finns på denna länk.
Hon har också intervjuats av Skavlan om jag minns rätt. Och har hållit tal (tevesänt) inför FN och i Oslo i samband med att hon fick fredspriset 2014.

Fredspristagare avklädd och avsatt (kompletterad)

Det är sorgligt när glorior kommer på sned eller helt faller av. Men när det är berättigat är det ju skönt att de avslöjas, de som utger sig för att vara fattigdomens bekämpare, men själva skor sig och skickar människor ut i än värre nöd.

Detta handlar alltså om Nobelpristagaren Muhammad Yunus som har avskedats med omedelbar verkan från Grameen Bank, den bank som han grundade. Avskedad på grund av att han dragits in i en skattebrottshärva och anklagats för förtal. Bland annat norska och svenska biståndspengar fördes över från banken till hans privata affärsdel, för att undvika skatt. Detta gillade inte norrmännen, men svenska SIDA var märkligt "förstående", enl Uppdrag granskning för sådär ett par veckor sedan. Programmet verkar inte längre ligga ute på SvtPlay, men en liten uppföljning i Rapport finns på denna länk.

Än märkligt än skattebrottet är ändå den märkliga affärsidé som Yunus bank har, som dessutom lett till att han fick Fredspriset. Detta att rädda folk ur fattigdom genom att göra alla till entreprenörer med hjälp av s k mikrolån. Lån som visserligen var/är små, men som löper med mycket hög ränta och som skall amorteras av från vecka 1. Resultatet har blivit att de som lånar som regel inte klarar av lånen utan måste skuldsätta sig om och om igen för att betala de gamla lånen. Till slut får de sälja allt de äger, även sina enkla hus. Hamnar i en än värre knipa än innan de lånat. Tuffa indrivare tar ifrån dem allt. Och en del begår självmord. Långt ifrån alla är ju entreprenörer. Och dessutom då med räntor som i vart fall i våra ögon är att betrakta som ocker.

Komplettering. Nu hittat länk till Uppdrag granskning. Skall finnas där till 22 juli 2011.

Betr renhållningsarbete, att sprida information eller vara megafon

Måste erkänna att en del debatter blir väldigt tröttsamma när positionerna är låsta. Nu tänker jag just nu mest på vad som kan hända på Facebook. (Jo, debatten med kvarvarande högerliberaler inom fp, den leder ingenstans, fp´s framtid känns helt ointressant med nuvarande företrädare.) Därför över till några intressanta texter jag vill rekommendera. Om viktigare saker.

Anledningen till detta är att jag anser det viktigare att sprida information, och då inte minst att informera om att information är viktigt för frihet och demokrati. Jämför gärna en tidigare text, med utgångspunkt i fredspristagarens resonemang. I anknytning till det vill jag även nämna några texter, i DN faktiskt, på temat Wikileaks och yttrandefrihet, och om lusten att skjuta på budbäraren när obehagliga sanningar kommer fram.

Bloggen Sagor från livbåten har en rasande bra text om att kampen om Wikileaks är kampen om vår demokrati. Dvs om vår frihet. Ett litet, kort citat, men läs hela texten.
"Våra makthavare beter sig alltmer som medeltida furstar, vars stolthet, dignitet och tadel inte får ifrågasättas. Deras hemligheter får inte brytas, oavsett om det rör sig om personliga saker eller om saker som har långt mer med deras verkanden än deras personliga integritet att göra. Vi som folk får inte ha hemligheter, vara anonyma eller kommunicera utan inblandning, medan makthavarna i sin tur inte får granskas. Det är upp och nervända världen, där hemligheter kallas transparens och övervakning kallas personlig integritet."

Dessa dagens medeltida furstar har tyvärr mängder av underdåniga megafoner både bland säljvilliga företagare och hos de media som borde se som sin uppgift att granska furstarna.

Dock finns det smärre tecken, röster som vågar stå upp för det fria ordet och för det renhållningsarbete som Wikileaks faktiskt utför. Här två exempel från min lokaltidning, Piteå-Tidningen.

PT:s politiske chefredaktör Bengt-Urban Fransson skriver under rubriken "Funderingar kring om öppenhet kan skada" att: "Min slutsats blir i varje fall den att den öppenhet som Wikileaks har varit med om att bidra till är av godo för samhällsutvecklingen. Makthavare runt om i världen har blivit påminda om att allt vad man gör och säger en dag kan komma ut. Det kommer att bidra till ett större ansvarstagande i framtiden. Det är jag övertygad om. Och det är minsann inte fy skam det. Då har vi kommit en bra bit på väg mot ett bättre samhälle."

Den "vanlige" journalisten Torbjörn Carlsson har en krönika, också den idag, där han inte skräder orden. Rubrik, "Wikileaks viktiga renhållningsarbete". Några citat:
"Alla som i grunden är motståndare till Wikileaks avslöjanden är också motståndare till demokratin. Att ta fram trollen i ljuset och avslöja maktmissbruk, mygel, korruption och rena brott är ett viktigt renhållningsarbete som måste göras.
Det kan vara en Watergateskandal, det kan vara Boforsmutor eller vidrigheter i Abu Ghraibfängelset i Irak. I det lilla kan det vara märkliga förturer i bostadskön som sker i det fördolda eller myglande politiker som skor sig på det allmänna."
"Wikileaks stora avslöjanden kom i den förra vändan när ett antal allvarliga krigsbrott i Irak och Afghanistan blev kända. Märkligt nog blev genomslaget inte särskilt stort då och så vitt förstått passerade det tämligen obemärkt i USA.
Nu lär Wikileaks sitta inne med mycket ännu opublicerat material och det är möjligen därför som det darras i maktens korridorer. Den ständigt ljugande tv-kanalen Fox News spar inte på krutet. Den obehaglige Bill O´Reilly anser att Julian Assenge bör avrättas och Sarah Palin jämför honom med Usama Bin Ladin."

Torbjörn Carlsson påpekar också att man inte ska blanda ihop Julian Assange och Wikileaks, det viktiga är den insyn i maktens korridorer som vi kan få genom Wikileaks (och liknande journalistik).
"Wikileaks är en viktig aktör och väktare i en tid då makthavarna i allt större utsträckning skapar lagar i syfte att strypa informationen, övervaka medborgarna och urholka demokratin."

Läs dessa texter, de framför bra hur jag ser på detta. Alternativ rubrik till denna text kunde vara: Sanningen oroar makten.

Nobelpristagare hyllar internet för det fria ordet

Måste bara, först och främst, lyfta fram en stor artikel i DN idag. Det är årets fredspristagare Liu Xiabobo som med kraft påpekar vilken kraft som ligger i internet som kanal för det fria ordet.

I dessa dagar då mängder av makthavare i "demokratiska" stater rasar över hur internet används just för att ge oss medborgare information om hur de brukar och missbrukar sin makt, då är fredspristagarens uttalande en viktig påminnelse om vikten av det fria ordet och dess betydelse för demokrati. I Kina finns ingen demokrati, och myndigheterna försöker på alla sätt minska friheten på internet. Ofta med "god" hjälp av en del inställsamma internetföretag.

Det oerhörda är att vi ser denna inställsamhet gentemot makten även i västliga demokratier när företag som Mastercard och Visa hjälper makthavarna att tysta Wikileaks, samt hur Schweiziska myndigheter har stängt Julian Assenges bankkonton i landet. Vi vet också hur starka påtryckningar som USA utövar på EU för att införa regler som underlättar för USA att komma över alla uppgifter över européers bankaffärer.

Det är faktiskt dags för alla som värnar frihet och demokrati att vakna, att inse att så mycket som görs idag av "våra" politiker och deras myndigheter är till för att öka maktens makt, ofta med andra föregivna syften, på bekostnad av vår integritet, vår frihet, rättssäkerheten och vår demokrati.

Det fria ordet är faktiskt grunden för demokrati. Att censurera internet, att strypa informationen, det är att gräva demokratins grav.

Läs fredspristagarens viktiga budskap till oss, klicka länken!