Yttrandefrihet, hets mot tiggande romer och lite därikring

Jag känner att jag borde skriva en lång och utförlig, heltäckande text som reder ut mina tankar och reaktioner på det elände som SD lyckades skapa kring sin osmakliga reklam i T-banan i Stockholm, med hjälp av SL (Stockholms lokaltrafik, för de som inte befinner sig i stan så frekvent).
Men det är så stort ämne och tiden så knapp att jag väljer att skriva kort och plocka in någon replik och citat från bl a facebook och smärre kompletterande kommentarer.

Alltså. Det parti i Sveriges riksdag (SD) som klart och konsekvent, men ibland med inlindade formuleringar, anser att allt som de anser främmande för  det svenska samhället, det ska ut, bort, förtalas, hindras. Flyktingar/asylsökande, som de oftast kallar - mera neutralt men omfattande fler - för invandrare, de  ska inte komma hit, de ska stoppas vid gränsen, och den fria rörligheten inom EU den ska inte omfatta romer, och tiggare som inte är svenskar de ska förbjudas tigga och tiggande ska kallas "organiserad brottslighet"... etc etc. Det beslöt att trappa upp sin medianärvaro ytterligare.

Så köpte de (med pengar från sitt stora partistöd?)  reklamplats i tunnelbanan, dels på väggarna, dels hängande över huvudet i rulltrappan, så att ingen skulle undgå att se det. Formellt vände den sig till turister och bad om ursäkt för tiggeriet de möter i Sverige. Det gav genklang runt om i världen, som tecken för hur "svenskarna" (genom det stora partiet SD) ogillar det främmande, på invandrare genom att peka ut utländska tiggare.  Stort medialt påslag. "Svensson" såg, insåg ju budskapet, SD vill stoppa invandringen, stoppa och diskriminera tiggarna.  En del gillade det budskapet, andra inte. Men snart sagt alla förstod det.  Men alla förstod inte att SL godkänner sådan reklam med hets mot folkgrupp.  Jag har läst en lagtext som förbjuder sådant (hinner inte ta fram den nu), och även regler med liknande innehåll för reklam som även SL ska följa.
Och SD gnuggade händerna. För en relativt ringa peng hade de fått ett mediagenomslag som till och med överträffade partiets högt ställda förväntningar.

Så ordnades en demonstration emot reklamen. Bra, menar jag. Men tyvärr stannade en mindre del av demonstranterna inte vid en värdig och lugn demonstration, utan några rev ner några affischer och åstadkom en del tumult. I någon mån förståeligt, med tanke på avsändaren SD:s vidriga ideologi. Men så korkat. Så kontraproduktivt.

För nu fick SD ännu mera uppmärksamhet och kunde dessutom spela martyr, eftersom deras budskap av många ansågs borde ha stoppats. Att stoppa reklamen, och riva ner några affischer, det sågs som ett brott mot åsiktsfriheten och - än värre - yttrandefriheten. Och yttrandefriheten är viktig, det anser jag med.
Det många debattörer, som därmed även de trädde på offerkoftan på SD, inte gjorde kopplingen till, det var att, även om yttrandefriheten är viktig, så finns också ett skydd i lagstiftningen (och opinionen) emot t ex missaktning för folkgrupp, anspelningar på ras, hudfärg etc (diskriminering) diskriminering,
I BrB 16 kap  § 8 läser jag: 
"8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids
hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan
sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell
läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två
år eller om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt
eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal
personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande
uppmärksamhet. Lag (2002:800).
I nästa paragraf talas om att näringsidkare inte får diskriminera.

Vi har således yttrandefrihet, men vi får inte i uttalande eller annat meddelande som sprids hota eller uttrycka missaktning... etc  enl ovan.   Och det är alltså inte bara s.k. högmålsbrott (uppmaning till uppror etc) som inte är förbjudna.
...
Jag vill också ge en läsvärd bloggtext med rubriken "”SD vill att det ska brinna och vi hjälper till”. 
Jag delar i huvudsak skribenten, Tor Löwcrantz, uppfattning. Luras inte att spela med i SD:s mediaspel.
Och låt oss inte godkänna att deras vidriga budskap ska skyddas under hänvisning till yttrandefriheten.  Lagen, och yttrandefriheten, innebär inte att vad som helst ska få sägs, men inte heller att att vad som helst kan förbjudas med hänvisning till lagen när denna skyddar i lagen utsatta grupper (t ex tiggande romer) emot hot och missaktning etc. Skyddet är emot hatbrott, som försvar för demokrati och yttrandefrihet. Så ser jag det.
---
Och när jag ska lägga ut denna text ser jag rubriken: Tiggare beskjutna i Boden. 
Var har skytten/skyttarna fått inspiration månntro?

---
- Den här reklamkampanjen är den mest lyckade på flera år, så mycket utrymme och uppmärksamhet vi har fått för den kan man inte förvänta sig att få, säger Henrik Vinge. Presschef hos SD. (TT)
Jojo.

Ska yttrandefriheten ha gränser?

I både gammelmedia och på internet pågår en minst sagt livlig debatt kring yttrandefriheten, demonstrationsrätten etc. Nu senast mot bakgrund av en del nynazistiska demonstrationer, men också på grund av olika motdemonstrationer, ibland med våldsamma inslag, polisens agerande. För en tid sedan uppmärksammades också det våld som utövas av vänsterextremistiska organisationer.

Att våld ska bekämpas när det utövas av nazister och andra högerextremister (med rasistiska inslag), det är de flesta helt överens om  - med undantag av nazisterna/rasisterna själva, som ser det som en rättighet till följd av den åsikts- och yttrandefrihet och demonstrationsrättighet som all har i vårt demokratiska samhälle. Demokratiska rättigheter som de bekämpar...
Gatuvåld kan inte accepteras som en metod att sprida sina politiska idéer.

Vänsterextremistiskt våld, och våldsamheter i samband med motdemonstrationer mot rasistiska/nazistiska demonstrationer får ett mera blandat mottagande. Märkligt (?) nog finns ofta en vilja hos olika vänstergrupperingar och till och med "vänsterintellektuella" att försvara våld från vänsterextremister. Vänsterpartiet söker som parti numera ta avstånd från våld, men har uppenbarligen svårt att få alla sina sympatisörer med i detta avståndstagande.

(Som en randanmärkning kan noteras att Karl Marx - den store inspiratören för kommunister och socialister - sannerligen inte var främmande för rasförakt, tvärtom. Kollar man upp lite så finner man att han snarast var en grov rasist och antisemit. En av Marx skrifter heter t ex "En värld utan judar".)

Jag anser att en demokrati måste försvara de demokratiska grundvärderingarna, däribland yttrande- och åsiktsfrihet och rätten att demonstrera (om polisen finner det kan ske enl lagen).

Yttrandefrihet och åsiktsfrihet måste alltså finnas i en liberal demokrati. Men samtidigt måste rimligen, som en konsekvens därav,  totalitära yttringar, som rasism och annan våldsbenägen extremism motverkas, just för att försvara demokratins grundvärden. 

Jag har stark sympati för tanken att hitta ett sätt att förbjuda odemokratiska grupper att utöva sina våldsideologier. Men jag vet inte hur det ska preciseras och göras på ett glasklart sätt som inte begränsar åsiktsfriheten. Och hur det ska kunna innebära att deras demonstrationer skall vara olagliga. Så, visst, om någon kan hiita en väg som är en lösning på det, så ska jag överväga det.
Dock tror jag inte att det löser problemet i sig - och åsikterna försvinner inte genom något slags förbud. 
De går bara under jorden. Därmed blir de också svårare att bekämpa, att bemöta.
Olagligheterna (som hets mot folkgrupp, våldsamma demonstrationer och motdemonstrationer etc) ska bekämpas genom rättsväsendet. 
Polisens uppgift vid demonstrationer ska vara att upprätthålla lugn och ordning och skilja de olika sidorna åt, om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Därvid ska inte polisen tillgripa mer våld än nödvändigt, och inte agera som om den vill skydda bara endera parten. Och våldsamma demonstranter ska lyda polisens order, inte störa ordningen. 

De extrema åsikterna ska bekämpas med debatt och upplysning.  (Där har också skolan en uppgift att upplysa om vad våldsideologierna står för, att de står i motsats till demokrati.) 

På ett sätt är det bra att t ex SD finns, liksom de extrema kommunistgrupperna till  vänster om vänsterpartiet. Det finns människor med extrema och odemokratiska åsikter hur mycket vi än argumenterar - och det bör nog finnas en ventil för dem. T ex så de inte infiltrerar demokratiska partier. Och så de inte har en giltig orsak att se sig som martyrer... 

Men som sagt, deras åsikter bör vi som demokratiskt sinnade bekämpa. Och våld och andra olagligheter SKA polis och domstolar ta hand om, utan silkeshandskar. Vare sig det kommer från höger eller vänster.

Tillägg. 
Ser att Jasenko Selimovic skrivit bra i DN idag om detta. Det är mera mångordigt än min text, men läs det gärna ändå.

Är det 5:e-kolonneri att anse att även nazzar ska få tycka vad de vill?

Från en del vänsterhåll (väldigt mycket åt vänster) så menar man att liberalismen "argumenterar för att vi ska betrakta nazistpartiet SD som ett parti som andra bara därför att Åkesson önskar så. De liberaler som förordar frihet för nazisterna att förtrycka blir medskyldiga till förtryck och våld. Liberalernas problem är att man inte tar en tydlig ställning för att försvara demokratin mot nazismen".

De som uttrycker sig så har en del anhängare, och menar att "det finns ett flertal liberaler som skriver artiklar om att nazister i olika former ska behandlas som andra. Man kritiserar sådant som att Svenska kyrkan ringar i kyrkklockorna för att överrösta nazisternas talkörer. Man kritiserar Jönköpingsborna som stoppade nazistmarschen. Man kritiserar brandmän, sjukvårdspersonal som inte vill träffa Åkesson. Man kritiserar alla folkliga protester mot nazisterna. Sådana liberaler är nazisternas femtekolonnare. De är odemokratiska som menar att alla andra ska låta nazisterna fortsätta."  

Jag delar inte det resonemanget. Liberalismen som ideologi står i rak motsättning till våldsideologier, som nazism och kommunism.  Vilket också dessa extremrörelsers främsta förespråkare och ideologer erkänt genom ett otal kända uttalande.
Att det däremot kan finnas en och annan som kallar sig liberal kan ha uttryckt sig slarvigt på ett sätt som kan misstolkas, om en motståndare så vill, det är möjligt. 

Jag har dock  inte sett någon liberal som förordar frihet för någon nazist att förtrycka andra. Däremot får alla tycka vad de vill, men vara beredda att bli motsagda, och det kraftfullt. Och att de givetvis inte får göra verklighet av sina våldsidéer, eftersom det är brott emot demokrati och emot  svensk lag.

 Nazister, liksom kommunister,  ska liksom andra få säga vad de vill. I vart fall i en demokrati. En annan sak är vad de gör, och olagligheter ska stoppas och bestraffas. Och åsikterna bör varje demokrat bemöta och bekämpa. Jag har sett att någon s.k. liberal skrivit att SD-are som valts in i  vanlig demokratisk ordning ska behandlas som andra folkvalda i denna sin funktion. Det anser jag är riktigt, om än det måste kännas obehagligt att ha SD-are (el andra med mycket extrema och våldshyllande åsikter) i sin fysiska närhet och "tvingas" debattera med dem. 

Men att bekämpa dem med odemokratiska medel, det vore att låta dem vinna. Det är inte femtekolonneri att hävda demokrati och dess spelregler. Att kritisera de som vill stoppa nassemarscher med vilka medel som helst, dvs inkl de som extremvänstern gör, det är helt OK, ut demokratisk synpunkt. Extremism ska inte mötas med extremism, det föder våld och undergräver demokratin. De s.k folkliga protester som inbegriper våld kan och ska kritiseras.

Men självfallet ska extremisters yttrande- och åsiktsfrihet inte innebära att de får tvinga sig in på arbetsplatser, i hem etc för att sprida sin propaganda. De får hålla sig till media, i den mån de får tillträde till dem, trycka egna skrifter, eller skrika bäst de vill, under fredliga former, på allmän plats. Och därför får de finna sig i att t ex kyrkklockor varnar för fara när de söker sprida sitt budskap. Eller att personer med andra åsikter häcklar dem vid offentliga möten.