Märklig tiggeridebatt, några reflexioner + tillägg

Jag måste försöka skriva ihop en del synpunkter på den debatt kring de tiggande EU-migranterna som blivit alltmer infekterad de senaste veckorna. Och jag gör det med avstamp från ett FB-inlägg som Maria Leissner (f.d. fp-ledare) gjort, och som visar att även hon är förundrad och bekymrad över vilka vägar debatten i Sverige tagit på senare tid.

Jag blir lika beklämd som du , Maria Leissner. Dels över den alltmer avvisande attityden rent allmänt till tiggarna och att tiggande får förekomma, dels till del "ministeriella" samförstånd som tycks föreligga (mellan företrädare för s och fp, att m och sd är hopplösa är ju inte lika förvånande) betr att försvåra för tiggarna.

1) Betr begreppet organiserat tiggeri hänvisar jag till denna text.

http://lars-ericksblogg.blogspot.se/2015/05/organiserat-tiggeri-om-ett-tveksamt.html (alltså ett tidigare blogginlägg här hos mig)

2) Jag, och mig veterligt även andra som försvarar rätten för fattiga och utsatta EU-medborgare att tigga, anklagas för att vi inte i tid och otid påpekar att det är andra vägar än tiggeriet som är lösningen på tiggarnas problem.  

Självfallet inser vi att mycket måste göras åt situationen i t ex Rumänien, genom både statliga påtryckningar och organiserad solidaritet genom hjälporganisationer. Men det ena utesluter inte det andra. Tiggeriet är en väg just nu, på kort sikt och som sådan inget som kan el bör förbjudas eller försvåras. Samtidigt vill jag/vi givetvis också stödja mera långsiktiga lösningar. Tyvärr är det ofta (men inte alltid) som de som vill försvåra för tiggarna i Sverige inte heller vill se andra solidariska och mer långsiktiga lösningar.

3) Varför lyfts fram trafficking i denna fråga? Mig veterligt är trafficking redan förbjudet. Det behövs ingen extra lag för att peka ut och försvåra för tiggarna med hänvisning till trafficking. Eller andra redan förbjudna aktiviteter heller för den delen.

4) Tiggarna antal växer, och proportionellt verkar det nog inte som om storstäderna är mest "drabbade". Enl den mycket osäkra statistik, som valsade runt i media för några dagar sedan, så har vi relativt sett fler tiggare i lilla Piteå än i Stockholm. Kanske för att Piteborna är mera givmilda än andra, vad vet jag? Men jag ser inte det växande antalet som en godtagbar orsak för att förhindra folk att hjälpa också kortsiktigt. Jag vet ju att viljan till mera långsiktiga åtgärder finns också.

5) Jag skulle välkomna att fler av de tiggerinegativa med (el utan) politiskt inflytande stödde dessa andra initiativ och förslag som kommit fram, att de inte fastnar i negativism. Såväl från kyrkligt, frikyrkligt, som andra håll finns både förslag och initiativ. Även på FB finns förslag redovisade (för den som orkar leta)

6. De tiggande romerna vill arbeta, Men det är svårt i deras hemländer, men tyvärr också i Sverige. Krångliga byråkratiska regler gör det hart när omöjligt. Se till att förenkla och underlätta!

7. I "fp-s-samsynen" talas det om de kåkstäder som byggts upp av tiggare, som inte hittar någonstans att bo (till överkomlig kostnad). Tält, rostiga bilar, skjul och trasiga husvagnar är givetvis inga bra lösningar, och då vill man få iväg tiggarna från sådant. I bästa fall talar man om bra, närmast lyxiga boenden som lösningen, men sådana finns ju inte. Och en del vill bara har bort "patrasket" från sina ägor. 
Men det finns ju enkla lösningar på många håll, som, även om de inte är perfekta, är oerhört mycket bättre än att bo i som de bor i sina hemländer eller att på i tält i skogen i Sverige. På mina FB-sidor har från olika håll visats på sådant (baracker etc av god standard). 

Som en person skrev (med instämmande av en annan, med erfarenhet). "Ser också problem i den allt eller intet-inställning politikerna har. Att erbjuda baracker som redan finns och som har kokmöjligheter o tvätt o toalett är av någon anledning nedvärderande och ovärdigt. Har myndigheterna inte sett hur tiggarna bor nu? Allt vore bättre. Min son gick sina första skolår i en barack. Ingen såg problem med det. Tillfälliga byggnader för stora årskullar var naturligt. Men när det gäller tiggarna ska vi kunna erbjuda bra lägenheter och arbeten med tydliga avtal och lagstadgad semester. Den inställningen gör att tiggarna bor i kåkstäder och varje morgon tysta går iväg mot städernas centrum där de sprider ut sig för att sitta hela dagen med sin pappersmugg framför sig. Så går det när man inte har någon flexibilitet och hårdnackat säger att: Regler är till för att följas."

8) Betr. Hjälp till självhjälp på plats, dvs i hemländerna skrev Gun Svensson (bloggaren Farmor Gun), med anledning av en artikel av Sofia Mirjamsdotter, i korthet detta förslag. Jag citerar och hoppas på att någon med inflytande nappar.
"Jag undrar: - Finns det verkligen ingen etablerad svensk hjälporganisation, som tillsammans med en liknande organisation i romernas hemländer, kan rigga ett Hjälp till självhjälp-projekt i romernas hemländer finansierat med stöd ur EU:s sociala fonder, där medfinansieringen, som uppgår till 15 procent av projektbudgeten, skulle kunna ordnas med hjälp av Foundedbyme eller en speciell insamling? Någon aktiv part måste visa att en konkret förändring är möjlig. Detta som alternativ till dem som passar på att dra fördel av deras utsatta situation - inte minst bland de flesta politiska partierna." 

9) Slutligen. Jag kan inte se det som annat än ett nyspråk att kalla åtgärder för att försvåra och förhindra tiggarnas rätt och möjligheter att tigga, i den svåra situation de är, för att "hjälpa" dem, förbud och negativa glidningar av begrepp som "organiserad" verksamhet där man pekar ut en solidaritet mellan utsatta som något negativt - och "glömmer bort" att då är all organiserat hjälpverksamhet negativ. Godnatt i så fall för IM, RB, RK, Läkarmission, Läkare utan gränser etc, etc.
---
Vill till ovanstående lägga följande korta kommentarer och två länkar till SvD-artiklar den 24/5.
Dels:  http://www.svd.se/nyheter/inrikes/allemansratten-galler-aven-tiggarna_4588044.svd
Jjuristen Mårten Schlutz påpekar att allemansrätten gäller alla, inget undantag för romer. Vilket många "glömmer" i dagens debatt. Visst är det en i vissa delar svårbedömd lagstiftning, men det gäller alla.
Dels: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hard-kritik-mot-migrationsministern_4588018.svd
Där Morgan Johansson får hård kritik bl a för han anser att inte romska barn har rätt till utbildning i Sverige. Barnkonventionen, som Sverige är på väg "implementera", gör inget undantag för romska barn. "Barn intar en särställning, de kan inte själva påverka sin situation. Därför är de särskilt utsatta. Och just utbildning vet vi är en väg ut ur utsatthet" säger BRIS.  Unicet och andra är också kritiska till ministerns uttalande.

Ska yttrandefriheten ha gränser?

I både gammelmedia och på internet pågår en minst sagt livlig debatt kring yttrandefriheten, demonstrationsrätten etc. Nu senast mot bakgrund av en del nynazistiska demonstrationer, men också på grund av olika motdemonstrationer, ibland med våldsamma inslag, polisens agerande. För en tid sedan uppmärksammades också det våld som utövas av vänsterextremistiska organisationer.

Att våld ska bekämpas när det utövas av nazister och andra högerextremister (med rasistiska inslag), det är de flesta helt överens om  - med undantag av nazisterna/rasisterna själva, som ser det som en rättighet till följd av den åsikts- och yttrandefrihet och demonstrationsrättighet som all har i vårt demokratiska samhälle. Demokratiska rättigheter som de bekämpar...
Gatuvåld kan inte accepteras som en metod att sprida sina politiska idéer.

Vänsterextremistiskt våld, och våldsamheter i samband med motdemonstrationer mot rasistiska/nazistiska demonstrationer får ett mera blandat mottagande. Märkligt (?) nog finns ofta en vilja hos olika vänstergrupperingar och till och med "vänsterintellektuella" att försvara våld från vänsterextremister. Vänsterpartiet söker som parti numera ta avstånd från våld, men har uppenbarligen svårt att få alla sina sympatisörer med i detta avståndstagande.

(Som en randanmärkning kan noteras att Karl Marx - den store inspiratören för kommunister och socialister - sannerligen inte var främmande för rasförakt, tvärtom. Kollar man upp lite så finner man att han snarast var en grov rasist och antisemit. En av Marx skrifter heter t ex "En värld utan judar".)

Jag anser att en demokrati måste försvara de demokratiska grundvärderingarna, däribland yttrande- och åsiktsfrihet och rätten att demonstrera (om polisen finner det kan ske enl lagen).

Yttrandefrihet och åsiktsfrihet måste alltså finnas i en liberal demokrati. Men samtidigt måste rimligen, som en konsekvens därav,  totalitära yttringar, som rasism och annan våldsbenägen extremism motverkas, just för att försvara demokratins grundvärden. 

Jag har stark sympati för tanken att hitta ett sätt att förbjuda odemokratiska grupper att utöva sina våldsideologier. Men jag vet inte hur det ska preciseras och göras på ett glasklart sätt som inte begränsar åsiktsfriheten. Och hur det ska kunna innebära att deras demonstrationer skall vara olagliga. Så, visst, om någon kan hiita en väg som är en lösning på det, så ska jag överväga det.
Dock tror jag inte att det löser problemet i sig - och åsikterna försvinner inte genom något slags förbud. 
De går bara under jorden. Därmed blir de också svårare att bekämpa, att bemöta.
Olagligheterna (som hets mot folkgrupp, våldsamma demonstrationer och motdemonstrationer etc) ska bekämpas genom rättsväsendet. 
Polisens uppgift vid demonstrationer ska vara att upprätthålla lugn och ordning och skilja de olika sidorna åt, om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Därvid ska inte polisen tillgripa mer våld än nödvändigt, och inte agera som om den vill skydda bara endera parten. Och våldsamma demonstranter ska lyda polisens order, inte störa ordningen. 

De extrema åsikterna ska bekämpas med debatt och upplysning.  (Där har också skolan en uppgift att upplysa om vad våldsideologierna står för, att de står i motsats till demokrati.) 

På ett sätt är det bra att t ex SD finns, liksom de extrema kommunistgrupperna till  vänster om vänsterpartiet. Det finns människor med extrema och odemokratiska åsikter hur mycket vi än argumenterar - och det bör nog finnas en ventil för dem. T ex så de inte infiltrerar demokratiska partier. Och så de inte har en giltig orsak att se sig som martyrer... 

Men som sagt, deras åsikter bör vi som demokratiskt sinnade bekämpa. Och våld och andra olagligheter SKA polis och domstolar ta hand om, utan silkeshandskar. Vare sig det kommer från höger eller vänster.

Tillägg. 
Ser att Jasenko Selimovic skrivit bra i DN idag om detta. Det är mera mångordigt än min text, men läs det gärna ändå.

Tobaksdebatt, uppdat.

Det har blåst upp en tobaksdebatt. Igen. Tyvärr alltför hårt vinklad på förbud. Och rökarna poppar upp som om de stuckits av getingar.
Nja, jag älskar inte förbud. Men tobaksrökning ÄR faktiskt farligt, för både rökaren och dennes omgivning.

Tobaksrökare är ytterst sällan så toleranta och hänsynsfulla som de rökare som i debatten säger att de frågar omgivningen innan de tänder en cigarett.
Jag mår illa av tobaksrök och -lukt. Den skadar min livsmiljö och utsätter min hälsa för oönskade risker. Att utsättas för indirekt, s.k. passiv rökning genom att tvingas vistas nära rökare är ungefär lika farligt som att röka själv. Det ska ingen behöva utsättas för!
Rökare måste ta större ansvar för sin omgivning, de lever faktiskt inte på en öde ö. Visst, om någon väljer att röka och utsätta sin kropp för rökningens alla risker, var så god. Men utsätt INGEN annan för det.

Och frågan är vem som ska betala sjukhusräkningen för den som fullt medvetet dragit på sig de stora hälsorisker som rökningen innebär. Ingen ska behöva vara okunnig om tobakens skadeverkningar och börja röka av okunnighet. Därför bör man, anser jag, förhindra att folk och då speciellt unga, att börja röka.

Liberalism innebär frihet - så långt den inte skadar andra. När den gränsen överskrids så innebär den ofrihet för andra.

Frågan är vad man ska göra när många rökare helt struntar inte bara i sin egen hälsa utan även i omgivningens hälsa och välbefinnande?

Uppdatering. Så visar en stor forskarrapport att 600 000 människor dör årligen pga passiv rökning. Dvs pga andras rökning. Därav 165 000 barn! Hur många rökare frågar om barnen vill att de röker? Förklarar de riskerna med att barnen utsätts för passiv rökning?

Ska katolska kyrkan förbjudas? Eller "bara" censurera lite

Ropen på censur och förbud av alla slag skallar runt omkring oss. Inte minst vill en del, främst tydligen politiker, censurera och begränsa internet. Där finns barnporr, bevars.
Jaha, frågar jag, är det internets fel? Är det inte människor som publicerar det? Blir det mindre förgripliga saker av att vi försöker förbjuda det?

Kanske är det människors attityd i sig som vi i stället borde försöka påverka? Och erkänna att det ofta ligger kommersiella avsikter bakom. Försök klämma åt dem som säljer skiten. I stället för att ropa på lagar om censur.

Nej, nu var jag naiv.

I dessa dagar poppar det upp alltfler pedofilskandaler inom den katolska kyrkan. Präster och biskopar som förgripit sig på barn, vars föräldrar trodde att i kyrkan var de säkra.
Ska vi dra parallellen till internet och barnporren, så då borde katolska kyrkan förbjudas. Eller hur?

Eller ska vi nöja oss med att censurera alla nyheter om påven och hans kyrka? Fram för allt då på internet. Ingen (?) vettig människa vill ju veta om barnporr eller pedofeli! Censur, censur.

Då blir ju allt bra då.

Så kan vi passa på att censurera och förbjuda allt annat som vi inte tycker om heller. När vi ändå är på gång. Till exempel, förbjud försvarsadvokater, som bara gör det svårt för domstolarna genom att kräva bevis. Förbjud föräldrar att ha åsikter om deras barn ska få drogtestas. Censurera obehagliga dokumentärfilmer att visas, vi mår ju bara illa av att se hur barn och oskyldiga dödas. Och varför ska poliser behöva tåla att deras övergrepp visas upp? Censurera internet. Förbjud bloggar.
En enda religion räcker väl också! Annars blir det bara bråk.
Och en dagstidning räcker väl - de är ju ändå samma nyheter och åsikter som vi kan läsa i dem.
Och inte behöver vi nyheter och Uppdrag granskning i teve? Ge oss underhållning 24 om dygnet i stället. Bara det inte är satir.

Sedan behöver vi inte tänka längre.
Föresten, då får vi inte tänka heller. Lika bra det. Inga mer bekymmer.