Yttrandefrihet, är det ett frikort för rasistiska åsikter?

Yttrandefriheten är oerhört viktig. Det anser jag. Och därför ska vi värna om den, så den inte missbrukas. Det anser även lagstiftaren.
Och en mycket vanlig åsikt är att yttrandefriheten är så viktig att vi ska gå i döden för den, även om det innebär att de yttranden och uppmaningar som sker i dess namn innebär hot mot demokrati, frihet såväl fysiskt som andligt, mot vår överlevnad.
Jag anser att yttrandefriheten inte ska kunna användas för att avskaffa yttrandefriheten, för att avskaffa demokrati och mänskliga rättigheter, inte för att hota utsatta minoriteter av skilda slag.
Ytterst handlar det om yttrandefriheten ska kunna användas som frikort för skada de grundläggande reglerna i det demokratiska samhället.

En del av dessa hot har också lagstiftaren sökt hindra, genom lagstiftning, t ex bl a i
BrB Kap 16, § 8.
(Jag skriver om detta även i föregående bloggpost.)

Ett ytterst aktuellt exempel är synen, på olika håll, på sverigedemokraternas omfattande affischering i T-banan i Stockholm den 2 augusti. Detta med ett, enl min mening ytterst provokativt rasistiskt budskap emot de tiggande romerna, som kommer hit som EU-migranter. Många människor reagerade, protesterade, kände obehag över att tvingas möta ett sådant budskap, och att det skulle vara den bild av Sverige som turister skulle få.
Andra ryckte på axlarna. En och annan till och med gillade det. Och SD:s propagandamakare myste. För det fick ett enormt medialt genomslag.

Så beslöt en del som inte gillade det rasistiska och diskriminerande budskapet, att SD hotar en grupp människor av annat etniskt ursprung och från annat land. De beslöt demonstrera. Som vi ofta gör i detta land, lugnt och behärskat. Men denna gång så var det en liten minoritet av demonstranterna som rev ner ("vandaliserade") några affischer varav en del hängde i taket över rullbanan. Vilket inte var så välbetänkt ur säkerhetssynpunkt. Och att riva ner affischer med ett "politiskt" budskap, det får man inte göra.
Det var dessutom väldigt dumt, korkat och kontraproduktivt.
För därmed fick SD chansen att ropa att dessa demonstranter var huliganer, att de hindrade SD:s yttrandefrihet. Och en mängd tyckare, som till stor det sa sig inte gilla SD, de tyckte detsamma. Därmed flyttades fokus från SD:s vidriga åsikter till affischrivarnas brott mot yttrandefriheten.
Vilket givetvis SD räknat med. Gedigna demokratiförsvarare ryckte de facto ut till försvar för SD! Detta SD fick chansen att bära martyrkronan och dra på sig offerkoftan.

Nu anmäldes förstås både SD och SL för brott mot "hatparagrafen" (BrB 16:8) till JK. Som snabbt uttalade att så kunde man inte göra. Det var inget rasistiskt brott, inget diskrimineringsbrott.
Och så kan yttrandefrihetslagen användas som frikort för att framföra, dessutom på ett mycket uppseendeväckande sätt, rasistiska åsikter.

Jag menar att detta inte är speciellt välbetänkt. Tvärtom, det är trångsynt, insnävat in absurdom på ett sätt som knappast kan ha varit avsikten, och visar att JK:s tolkning innebär att man vid tillämpning av lagen inte behöver (eller ens får) inse avsikten med de i reklamen framförda påståendena.

Jag menar att de som tillämpar lagen på det sättet inte inser vad som är rasism, vad som är bakgrunden till begreppet ras, vad som är en hotad grupp.
Låt mig änb en gång  citera aktuell paragraf:
"Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids
hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan
sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell
läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två
år eller om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt
eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal
personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande
uppmärksamhet. Lag (2002:800)."---
Att avsikten med (i vart fall en del av) affischerna varit att peka ut och hota de romer, EU-migranter, som tigger i Sverige är fullständigt klart.
Det är ett utpekande, ett hot, en missaktning, mot en grupp med visst nationellt och etniskt ursprung, och meddelandet var kränkande, spreds till många personer, och var avsett att väcka betydande uppmärksamhet.
Och gjorde det.

Att riva ner affischerna var fel, det var dumt. Men de skulle aldrig har tillåtits sättas upp. 

För lättfattliga beskrivningar av begrepp som ras, rasism, se t ex denna länk. T o m Nils Funcke, som anser att yttrandefrihetslagen är till för att just möjliggöra avvikande och kränkande åsikter inom alla samhällsområden, anser att det finns gränser. Han nämner därvid just de hot som avses i §8  ovan. Men skriver också bl a att det inte innebär en rätt att kräva att enskilda personer, företag eller organisationer ska ge plats för eller sprida dem oavsett om de delar dem eller ogillar dem. Däremot anser han, märkligt nog, att i detta fall SL var tvungna att ge utrymme för åsikter de inte delar. Jag menar tvärtom att givetvis ska SL inte har diskriminerande åsikter, men ser ingen vits i att de ska tvingas upplåta plats för dem heller. 

I sammanhanget vill jag också ge länken till en artikel, som en facklig företrädare för SEKO skrivit i ETC. Man kan ha olika åsikter om ETC, men artikeln ska bedömas för vilka åsikter som där framförs, inte för var den publicerats.
Ett intressant påpekande där är betr tidpunkten för  SDs affischering.
"Den 2 augusti 2015 hölls en minnesceremoni för förintelsens romska offer i Stockholm, en minnesceremoni för att hedra offren efter massavrättningarna som pågick mellan den 2-3 augusti 1944 i dödslägret Auschwitz. Den 2 augusti 2015, natten mot den 3 augusti tapetserades tunnelbanestationen Östermalmstorg med SD:s hatkampanj om "tiggarna". 

Åsa Romsons Auschwitzgroda (?)

Det blev en märklig mediastorm efter söndagens partiledardebatt. Framför allt politiska motståndare till Åsa Romson passade på att kritisera, och närmast idiotförklara, henne för hennes uttalande i den första delen av programmet där hon sa att hon varnade för att behandlingen av flyktingströmmarna över (och i) Medelhavet kan leda till enorma tragedier i en våldsamt stor omfattning. Jag ser inget fel i denna varning. Men så nämnde hon Auschwitz, och kritikerna såg rött och som om hon ville förringa omfattningen och betydelsen av detta nazismens industriella massmord.

Betr Åsa Romson som politiker så instämmer jag, hon är inte lämplig som vice statsminister el minister öht.  Det har hon visat många gånger, och även i denna debatts senare del. MEN, betr Auschwitzgrodan  tycker jag att kritikerna skjuter rejält över målet. Hon uttryckte sig klumpigt, oerhört klumpig. Jag hörde inte den delen av debatten, men av referat och efterföljande debatt (som i övrigt "försvann" och drunknade i kritiken av Romson) så förskjuter kritikerna fokus från det hon nog ville säga, dvs att utvecklingen av den flyktingkris som berör miljoner människor är farligt och kan leda till en accelererande katastrof, till att hon ville förringa Auschwitz. Men helt uppenbart är, för den som inte bara är ute att göra politiska poäng, att det var inte det hon menade.

Hon ville inte förringa Auschwitz, utan hon ville lyfta fram den flyktingkatastrof, som redan sedan länge är på gång, att den  får allt värre och större proportioner. (Hon nästan bet sig i tungan, och hade svårt att ta sig ur den dåliga "liknelsen", som inte var en liknelse. Men det var för sent.)

Men kritikerna medverkar, faktiskt, till att därmed bagatellisera det kontinuerliga massmord som sker av flyktingar, både när de är på väg till de skurkaktiga och samvetslösa smugglarnas båtar (t ex i det laglösa och kaotiska Libyen), och när de kommit ombord på de undermåliga fartygen.  Om än detta dödande inte sker i industriell skala, så är det systematiskt och snudd på gigantiskt. Och grundat på girighet, grymhet och är en följd av de europeiska ländernas ovilja att låta flyktingarna komma på legala vägar till Europa och oviljan ö h t att ta emot dem.

Ett litet ungefärligt och förkortat citat ur den verklighetsbaserade romanen Tea-bag, av Henning Mankell, som bl a handlar just om vägen över Medelhavet till Europa. Som då boken skrevs var via Marocko till Spanien/Gibraltar.
En dag går man inte ombord på en båt och behöver inte bli blöt om fötterna, man kan gå på liken från de som drunknat eller tagits livet av, för att komma till Europa.

Så kunde man beskriva framtiden av den verklighet som fanns för dryga tiotalet år sedan. Och om än huvuddelen av "båt"flyktingarna (frånsett marockanska ensamma barn) idag tar en annan väg, så är det en katastrof som verkar tillta i styrka.
Och inte ska förringas, inte den heller.

Varför minnas förintelsen?

I dagarna påminns vi om Auschwitz, om nazisternas besinningslösa, men kallt och beräknande industriella likvidering av miljoner judar och andra under WW2.
Det är bra att vi påminns. Men ändå mer om vi betänker varför detta skedde. För,varför ska vi minnas förintelsen?
Vi får inte glömma, sägs det.
   Men varför? För att inte gå på det som (ny)nazisterna påstår om att förintelsen är en myt? Och att därför media inte ska uppmärksamma folkmordet av judarna, vilket budskap hotfullt gick ut i dagarna från någon extrem nynazzegrupp.
Självfallet måste vi förstå att det inte är en myt, förintelsen är ett plågsamt faktum. Vilket bl a ledde till att världssamfundet genom FN bidrog till att överlevande judar skulle få ett område i Mellanöstern som egen stat, Israel. Där judarna till och från under långa tider haft en egen stat.
Ja, det är viktigt att veta.
Men än mera viktigt är att se orsakerna till förintelsen. Att "principerna" bakom den inte är något som är unik för nazismen och dess judehat.
Förintelsens enorma omfattning är unik - i volym. I vart fall i någorlunda modern tid. Men visst finns och har funnits många exempel därefter på liknande handlingar, övergrepp. Som ofta gällt andra än judar, men lika fel för det!

Det nazismen bygger på är den vedervärdiga inställningen att vissa människor är mera värda än andra. Att grupper av människor är mera "högstående" än andra, och därför har rätt (eller till och med skyldighet!) att både förtrycka, fördriva och utrota de som anses som mindervärdiga. P g a ursprung, "ras", religion, sexuell läggning el likn.

Men samma inställning finns även hos andra "ideologier", att vissa är mer värda och andra mindre. Den kommunistiska tanken om "proletariatets diktatur" (där en partielit styr) är i grunden detsamma. Liksom extrema tolkningar/rörelser inom olika religioner. Där "uttolkarna" helt klart har maktpolitiska syften. Jfr påvar, biskopar och prästers uppmaningar till Korsriddarna att "befria Palestina" från judar och muslimer. Hur konungar med våld "kristnade" länder, för att erövra land. Hur morerna med våld erövrade större delen av Spanien för att sprida Muhammeds lära. Hur i dag talibanska ledare "tolkar" islam för att med våld och terror få makt (och pengar), ofta där samhället kapsejsats med vanmakt och fattigdom som följd och där demokrati inte fått ordentligt fotfäste.

Det vi måste minnas och förstå, det är att alla människor har samma värde. Att varje människa är unik. Att inte skuldbelägga, nedvärdera människor p g a något slags mer el mindre godtyckligt definierad grupptillhörighet.

Inte bara med avsky minnas Auschwitz och de nazistiska förintelselägren, utan också kommunistiskt dödande av oliktänkande. Staten Israels urskiljningslösa dödande av palestinier i Gaza. Terrororganisationer som Hamas dito dödande av israeler/judar. ISIS (islamska kalifat) dödande av både muslimer (som de anser som otrogna) liksom kristna och andra folkgrupper som de anser mindervärdiga. Talibaners dödande av andra muslimer, kristna och andra "otrogna". Boko Harams dödande av de som de inte "godkänner" i Nigeria, och flera andra liknande extrema grupper på andra håll som förföljer, terroriserar och dödar oliktänkande eller av "fel" folkslag. 

Stig-Björn Ljunggren skriver idag i PT insiktsfullt och bra speciellt om det svåra i att skriva om islam, att det är att skaffa sig problem. Men jag vill i en detalj kommentera. Han anser, som "hedning" att Islam måste moderniseras, liksom kristendomen gjorts (vilket väl är riktigt, i stort sett). Men också att det måste ske inom islam, av muslimerna själva. 

Jag ifrågasätter om det, när det gäller islam, är en modernisering som måste ske. Det som sker idag kan ju ses som en "modernisering", men som de facto är en utveckling i politiserande syfte, en förgrovning. Jag menar, bl a med stöd av djupt troende muslimen Malala Yousafzai, fredspristagaren, i hennes bok "Jag är Malala" att islam ÄR en tolerant och kärleksfull religion, inte den råa våldsbenägna och totalitärt enögda lära som talibaner och andra extremister menar. Och jag menar att de flesta muslimer har samma tolkning som Malala. "Talibaniseringen" är en "modernisering" som vi kan vara utan. Däremot kan vi kanske välkomna en modernisering av islam i den meningen att islam "accepterar" det moderna samhället, tar till sig framsteg och forskning. Eller som Stig-Björn nog menar, blir en aning sekulariserad. Men Malala är inte sekulariserad, men tolerant och "modern", men ändå rätt konservativ i moralfrågor etc. Den synen hos alla muslimer skulle effektivt stoppa terror och mord i profetens namn.

I sammanhanget vill jag också ge en länk som visar på att allt inte är extremism. Där muslimer visar samhörighet med judarna i Malmö.

Än en gång, det vi måste inse, och övertyga andra om, det är att se människan, varje människas lika värde. Inte "se" grupper som vi är rädda för, inte sortera in det vi inte gillar i stora kollektiva grupper att hata och förfölja. Att se människan.

PS. Ser nu att Göran Persson, som annars jag inte brukar ösa beröm över, tydligen höll ett mycket bra och insiktsfullt tal igår om Förintelsen. I vart fall enligt Expressens referat. Ett tal där han också lyfte fram vad som leder till extrema, hårda ställningstaganden som kan leda till våld och dödande. Dvs ett brett perspektiv.