Jag blir rädd och ledsen, och vacklar om yttrandefriheten ska värna rasistiska terrorister

OK, det finns positiva tecken. Olika manifesteringar till stöd för ett humant flyktingmottagande.  En massa volontärer, frivilliga som möter och hjälper flyktingar som kommer till Sverige. Och många stöder olika hjälporganisationer.
Och till och med rent praktiska råd och förslag om hur flyktingboenden ska ordnas. T ex genom smartare användning av ROT och hur bygga och använda "Attefallshus".
Och så hur Svenska Kyrkan kan ställa upp. Exemplet Växjö stift som över en helg fick fram 570 flyktingplatser.
Men det behövs mycket mer, inte minst genom samordning och resurser via stat och kommun och myndigheter som MIV.  Och förenklingar av regelverk.  Stopp för groteska hyror. Och stimulans och samordning av idéella insatser, exempelvis betr flyktingboenden.

Det som inte behövs, det är mordbränder av flyktingboenden, vare sig i de som används eller som håller på att färdigställas.
Vi behöver inte kampanjer emot flyktingarna, hur de än formuleras, och som direkt eller indirekt triggar rädda eller hatiska eller mentalt störda till hot, sabotage, våld eller mordbränder.
Att Sverigedemokraterna  (ett missvisande namn, då de ej är demokrater) direkt hyllar och applåderar att flyktingboenden bränns ner, det är vidrigt. Och att de kryper bakom yttrandefriheten är ynkligt. Jag ser uppmaningar till hot, våld och t ex mordbränder som åtalsbara brott.
 Det gör att jag börjar vackla betr yttrandefriheten, när den används för att försvara och uppmuntra till brott. Och att det förefaller som att rättsväsendet, p g a yttrandefriheten, underlåter att åtala uppmuntran till brott.
Att man, inkl partier, få tycka vad man vill, hur vanvettigt det än kan tyckas, är en sak, det får man. En helt annan är att uppmuntra till brott - även om det är indirekt, genom att utmåla andra människor som undermåliga och ovälkomna.
Jag vill citera lite från vad Maria Robsahm skriver (på FB) om detta. "Men det som dessa personer inte förstår är att i det ögonblick man hänvisar till den förda asylpolitiken som ett sätt att “förstå” mordbränderna definierar man dem samtidigt som terroristhandlingar. 

Terroristbrott är handlingar som syftar till att ”Injaga allvarlig fruktan hos en befolkningsgrupp eller tvinga offentliga organ att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd.”   Och märk väl – detta är ett brott som kan ge förövaren arton års fängelse. Arton år.

I valkretsen där man brände det planerade asylboendet i Kånna i Ljungby kommun fick SD 25%.
En tillfällighet?  Nej.
På flera håll försvarar nu SD öppet dessa mordbränder – som SD Mullsjö (se bild)
Det är samtidigt denna typ av attacker som 71% av Sveriges folk är rädda för. Medan de som utför dem gärna inbillar sig att de har detta folk bakom sig.

Men SD-sekten med svans är en pinsam liten klick som tror på domedagen.  Och när domedagen inte behagar infinna sig så som de vill - då försöker de skapa den själva.

Och vi vet redan att de som utför dessa mordbränder, de som tänder tändstickan, inte agerar isolerat. Bakom datorer och mobiler sitter ynkryggar och uppmanar folk att begå dessa brott. De gapar gärna om yttrandefrihet men tycks inte inse att de själva gör sig skyldiga till terroristbrott. Det kallas för ”stämpling till terroristbrott”. "

T ex detta med de höga kostnaderna för flyktingmottagande använder ju SD emot flyktingarna. Men det blir ju knappast enklare eller billigare om man bränner ner befintliga boenden...

Initialt är det givetvis stora kostnader när så stora flyktingströmmar kommer, som just nu. Men all erfarenhet visar att både flyktingar och "vanliga" invandrare går med vinst efter en tid. När de blivit integrerade, lärt sig svenska och kommer i jobb och betalar skatt.
Därför är det kontraproduktivt, inkonsekvent, att förespråka tidsbegränsade uppehållstillstånd för de som får asyl (vilket ju ändå långt ifrån alla får). Det innebär ju att flyktingarna ska kastas ut när de börjar gå med vinst för samhället.
Tvärtom bör man i stället underlätta och stimulera en snabbare integration och att de kommer i jobb snabbare, om de kan redan från "dag ett".  Tyvärr lär "dag ett" inte kunna gälla för de barn/ungdomar som kommer hit, p g a krig/inbördeskrig etc i hemländerna. Men de måste få utbildning, utan att det förhindras av byråkratiskt krångel.

Jag blir rädd, lessen och orolig för att det finns personer, ja ett helt parti, som har fientlighet emot flyktingar som sin främsta uppgift. Att de använder alla medel för att ingjuta rädsla för och hat emot människor på flykt, ja emot alla som de inte anser "svenska".  Att skylla alla mer eller mindre verkliga brister i Sverige som invandrarnas fel. Ja, ofta använder de ordet invandrare i st f flyktingar, för att göra målgruppen de är emot som ännu större. Och åberopar inte bara att de kostar (vilket inte alla gör) utan deras "osvenskhet" som ett skäl, dvs ren rasism med en vid definition.

Jag blir oroad när alltfler av de mera anständiga partierna nu steg för steg närmar sig Sverige"demokraterna", kommer med förslag till åtgärder som drabbar flyktingarna på ett eller annat sätt. Se ovan.  Och som är inhumana och ovärdiga. Som ett "svar" på att det kommer många nu. Men orsaken att det är många beror ju på krig/inbördeskrig/förtryck i sina hemländer, och att många länder (i närområdet) är överfyllda av flyktingar, inte kan ta emot fler, och att andra länder inte alls vill ta emot flyktingar.  Samtidigt som Sverige (myndigheter, stat, kommuner) inte har haft en tillräcklig beredskap - och därför har svårigheter att hantera alla flyktingar. Och att det finns en del som passar på att profitera på den dåliga framförhållningen och bristen på boenden.

I skrivande stund verkar inte överläggningarna mellan partierna ha lett till någon överenskommelse. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. För de ändrade positionerna  de senaste dagarna i sd-vänlig riktning är illavarslande.  Centern har hittills varit klar i sin positiva inställning till att Sverige måste ta hand om flyktingarna, men hur längre räcker det? Speciellt som jag tycker mig se tecken på, känna i luften, att socialdemokraternas ledning börjar vackla i fel riktning också. Om av "övertygelse" eller en vilja att komma överens med moderaterna. Småpartierna ser man nog bort ifrån, om man kan nå en kompromiss mellan s+m. Även om man gärna vill se en ännu bredare samstämmighet, som dock formellt utesluter SD.
Men en kompromiss som går m tillmötes, det är ju de facto en framgång för SD....
Vilket vore olyckligt, och det oroar mig.

Att välkomna flyktingar i sitt hem

Först, flykting är man när man är på flykt från ofrihet etc. Man förflyttar sig, ofta under stora risker till ett nytt ställe, ett ställe där man hoppas att bli välkomnad. Men man förblir inte flykting hela livet. Om förhållandena (diktatur, inbördeskrig etc) i det land man flytt ifrån förbättras kanske man återvänder dit. Men även om man inte kan göra det så övergår man efter en tid till att vara invandrare, och efter ytterligare en tid så känner man sig som svensk, blir kanske till och med svensk medborgare. Blir svensk. Hur lång tid det tar beror på många faktorer, men en är givetvis om man just blir välkommen, om man får svenska vänner, hur snabbt man får bostad, arbete etc.

Sedan några veckor har antalet flyktingar som kommer till Sverige och söker asyl ökat mycket snabbt. MIV, kommuner och andra myndigheter verkar inte hinna med och man söker febrilt efter i första hand mer eller mindre tillfälliga bostäder åt flyktingarna. Och i kommunerna där de hamnar har man fullt sjå att ordna skolgång åt barnen i flyktingfamiljerna.

Under några månader har jag i olika sammanhang föreslagit att det ska bli möjligt för de som vill och kan att ta emot flyktingar i sina hem. Jag tror att det finns många som både vill och kan hjälpa till med detta. Att det finns en vilja och beredskap att hjälpa rent praktiskt har vi ju sett genom det volontärarbete som snabbt vuxit fram. Till exempel.

Jag ser det som en naturlig medmänsklighet, men det kan också ses som en konsekvens av hur man ser på samhället, vilken ideologi man har. Min ideologi vill jag beskriva som "frihet i gemenskap". Dvs frihet så långt den inte skadar andra, och kombinerad med ett socialt ansvar, som ofta kan och bör organiseras genom samhällets insatser, men också kan ske frivilligt och ideellt.

Mina tankar i denna speciella fråga formuleras väl i en artikel i Dagens Samhälle av Per Brinkemo. Jag citerar den därför i långa stycken nedan.

Som synes så föreslår artikelförfattaren att en relativt blygsam ersättning utgår till de som kan och vill upplåta delar av sin bostad till flyktingar.  Jag tror i och för sig att det finns ganska många som inte tycker sig behöva ta emot något för denna hjälp. Men givetvis skulle en ersättning, om än blygsam (och definitivt inte i nivå med det MIV tvingas betala när kommersiella uthyrare måste anlitas), göra det möjligt för än fler att hjälpa till.

Artikeln. "Så kan Sverige öppna sina hem för flyktingar. 

Flyktingmottagande. Jag skulle vilja uppmana regeringen att tänka i nya banor och helt enkelt dra nytta av den våg av empati och solidaritet som sveper över landet. Det finns nu möjlighet till förbrödning mellan svenskar och nyanlända, skriver journalisten Per Brinkemo.

Asylsökande kommer till Sverige i större antal än någonsin tidigare. Migrationsverket och kommuner är hårt pressade. Inte minst vad gäller förmågan att få fram boenden.

I september kom 24 000 asylsökande till Sverige. Det är dubbelt så många som under augusti. Det råder en akut brist på förläggningsplatser och Migrationsverket uppger att man behöver tusen nya boendeplatser – per dag.

I en akut fas behövs 10 000 platser i kommunerna. Från regeringens håll erkänns att situationen är prekär och migrationsminister Morgan Johansson säger att ”vi kommer att behöva ta till extraordinära åtgärder.” Evakueringsplatser måste tas i anspråk – gymnastiksalar och stora salar som brukar användas vid krislägen.

Det krävs nu både kreativitet och flexibilitet för att hantera situationen så att människor så snart som möjligt blir en del av det svenska samhället.

Ett stort antal av de asylsökande placeras i boenden ute på landsbygden, långt ifrån infrastruktur och arbete, där de riskerar att bli helt isolerade. Redan i dag sitter alltså 10 000 fast i denna typ av boenden.

Eftersom boendesituationen är så akut riskerar än fler att bli kvar i anläggningsboenden även efter att de erhållit uppehållstillstånd, vilket knappast underlättar inträdet på arbetsmarknaden. Dessutom i boenden som är dyra för staten.

De som väljer EBO, eget boende, flyttar in hos släktingar som inte sällan redan bor trångt. Var och en förstår vad det innebär för arbetsron för barn som går i skolan och har läxor att göra hemmavid.

Dessutom är redan i dag infödda och nyanlända isolerade från varandra i segregerade områden. Det gynnar inte integrationen när de enklaver som redan finns fylls på med än fler individer.

Ju fler som kommer desto sämre boenden tvingas staten acceptera. Redan nu bryter staten mot sina egna lagar om hur ett rimligt boende ska se ut. Situationen är helt enkelt ohållbar. Och akut. Något måste göras och det så snart som möjligt.

Jag skulle vilja uppmana regeringen att tänka i nya banor och helt enkelt dra nytta av den våg av empati och solidaritet som sveper över landet. Det finns nu möjlighet till förbrödning mellan svenskar och nyanlända, en chans att på allvar bryta segregeringen och underlätta bristen på bostäder. Hur?

Få länder har större boendeyta per person än Sverige. Jag vill föreslå att det ges möjlighet för privatpersoner att inte bara öppna sina hjärtan utan också sina hem mot en ersättning som kan diskuteras men som förslagsvis skulle kunna ligga på 100 kronor per person och dag.

I dag ligger summan i anläggningsboenden på mellan 150 och 200 kronor per person och dag, kostnader för kost borträknad. Det finns sannolikt en rad hem där rum står tomma eller där man har en friggebod eller attefallshus på tomten.

Många pensionärer bor ofta kvar i stora villor även sen barnen flyttat ut eftersom det också för infödda är svårt att hitta alternativa boenden till rimliga kostnader.  Vinsterna skulle vara många. För det första skulle segregationen brytas, nyanlända skulle snabbare lära sig den svenska kulturen och språket genom kontakt med en svensk värdfamilj.

Svenskarna å sin sida skulle få en ökad förståelse för den nyanländes kultur och bakgrund. En icke försumbar vinst för värdfamiljen är kapitaltillskottet.

De asylsökande skulle också komma närmare både infrastruktur och arbete. När man är nyanländ kommer man utan socialt kapital. Det är sannolikt ett av de största hindren för en etablering i det svenska samhället. De flesta jobben förmedlas inte av Arbetsförmedlingen utan genom kontakter.

Saknar man nätverk är uppförsbacken brant för en etablering på arbetsmarknaden. Men genom snabb och vardaglig kontakt med en svensk värdfamilj skulle det sociala kapitalet öka betydligt snabbare än om man bor på ett anläggningsboende ute på landet eller i trångbodd lägenhet bland landsmän i förorten.

Statens dagersättning på 61 kronor om dagen per person bör bestå för att inte den summa som värdfamiljen får ska ätas upp av ökade kostnader för kost.

Boendefrågan är mer akut och svårlöslig än vad de flesta utan direkt insyn i dagens flyktingsituation inser. Om inte lösningar hittas riskerar vi att bygga fast problem som kommer ta decennier att lösa. Det är dags att agera nu.  

• Per Brinkemo, journalist och författare" 

Vad säger ni? Alla kan inte hjälpa, alla vill inte. Men jag menar att de som vill och kan ska få möjlighet att hjälpa till, med myndigheternas välsignelse.