Hur vill vi ha demokratin och politikerna?

Jag har tidigare skrivit om hur FRA-debatten blottlagt brister i demokratin, bl a i mitt öppna brev till fp´s partisekr Erik Ullenhag (länk: http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/08/ppet-brev-till-fps-partisekreterare.html ) men även i andra texter. Ser att alltfler nu funderar i liknande banor, t ex Farmorgun den 28 aug (länk: http://farmorgun.blogspot.com/2008/08/fra-i-svt-debatt.html ) och signaturen Rikard i en kommentar till Mark Klambergs blogg ( http://klamberg.blogspot.com/2008/08/r-du-redo-fr-sanningen-om-omrstningen.html ).

Om inget annat gott kommer ut ur FRA-debatten så har den i vart fall stimulerat människors intresse för att bevara (restaurera) demokratin. Frågan är om de ledande politikerna i våra partierna har samma intresse?

Inser de ens behovet av ett medborgerligt engagemang - eller vill de spela ensamma i maktens korridorer? Alltför många yttranden av alltför många toppolitiker i FRA-frågan inger farhågor. Att inte inse klyftan till väljarna är farligt, inte bara för de politikerna, utan för demokratin som sådan! Att blunda bereder marken för antidemokratiska krafter!
Vad nyttar det då om vi får aldrig så många "FRA-lagar" som kollar varje människa in i minsta detalj???

När jag tänker på vilka politiker som jag uppskattat och som jag får något slags förtroende för, så är det de ärliga politikerna, oavsett parti och idéologi. Jag uppskattar ärliga gammelkonservativa som inte hymlar med sin åsikt. Och jag har lättare för ärliga gammelkommunister än för "rödvinsvänstern". Inte så att jag det minsta sympatiserar med deras åsikter, men de har en ideologi och står för den. De är ärliga, och ingendera av dem är faktiskt farliga för demokratin. De vill det bästa, även om jag anser att vägen är förkastlig. Och även om diskussioner med dem kan vara besvärlig pga av deras trosvisshet, så kan man diskutera utifrån resp grundsyn.
Ibland kan man till och med ge och få erkännanden om både mål och medel.

Det jag inte kan med är när målet ska rättfärdiga medlen. Det gäller både i diskussioner med kommunister - och när FRA-kramare vill försvara demokratin med odemokratiska metoder (vilket jag anser att FRA-lagen är).
Inte heller kan jag känna någon respekt för politiker som så uppenbart manövrerar bara för att få eller behålla makten.
Det är vad som man vill göra med makten som är det viktiga, och om man är beredd att lyssna på och ta hänsyn till folket i en demokratisk debatt.