Är integritet viktigt? Och vad har piratpartiet med det att göra, och vad har det - och andra - gjort?

I anslutning till min bloggpost om och delning av en DN-artikel om folkpartiets (ev.) pålitlighet i integritetsfrågan uppkom en livlig debatt på Facebook. Jag vill därför göra en del påpekanden och klargöranden.
 Jag anser att den personliga integriteten är viktig. Det ska mycket till för att den ska kränkas, exempelvis starka och konkreta misstankar om grov organiserad brottslighet eller brott mot rikets säkerhet (spioneri). Att utsätta stora grupper av medborgare, eller till och med hela folket,  för en kollektiv omfattande spaning, registrering, och användande av sådana data för att t ex genom upprättande av sociogram och tro att det är förenligt med bevarad personlig integritet och rättssäkerhet i ett demokratiskt samhälle, det går inte ihop. Sådan "spaning", som i Sverige sker genom FRA med stöd av FRA-lagen och genom det datalagringsdirektiv (DLD) som nyligen Europadomstolen ogiltigförklarade i ett uppmärksammat domslut,  den är integritetskränkande - och ineffektiv. Trots datorer är det sådana enorma mängder information att det är väldigt tidskrävande, dyrt och dessutom osäkert då det är enorma svårigheter att rätt analysera data sorterade efter ett antal sökord.

Sveriges riksdag har vid flera beslut ändå genomdrivit FRA-lagen (ett helt kluster med lagar) och DLD. Det senare med en, som det visat sig felaktig hänvisning till att EU krävde det. Hade man inväntat Europadomstolens beslut hade man undvikit både det olagliga beslutet och diverse kostnader.
Citat ur DN "  (det har hävdats)  att Sverige var ”skyldigt att införa” direktivet, men detta är en felaktig historieskrivning. I själva verket hade regeringen kunnat vägra att införa datalagringen, med hänvisning antingen till den granskning EU-domstolen utförde av direktivet, eller till att EU-kommissionen själva inte följt det EU-reglerna krävde i form av utvärdering av datalagringen inom uppsatt tid.

Så föreslog Piratpartiet att regeringen skulle agera – och nu vet vi att våra förslag hade fungerat. Regeringen hade, om man tagit strid för integriteten, fått rätt i EU-domstolen. De böter Sverige tilldömdes kommer vi nu efter EU-domstolens dom att få tillbaka. Sverige hade således inte förlorat någonting på att stå upp för sina medborgares mänskliga rättigheter och vägra datalagra, men regeringen valde likväl att införa datalagringen." 

Piratpartiet (pp) gick alltså emot införandet av DLD.  Pp gick givetvis emot även FRA-lagsklustret. Även det trumfades dock igenom i riksdagen, trots intern opposition inom flera av regeringspartierna. Vid 2009 års val till europaparlamentet kom dock pp in, och fick två mandat!

Nu är det dags för val i år både till parlamentet och till Sveriges riksdag. Var står partierna idag?
Först ska vi veta att det motstånd, uppenbarligt taktiskt, som fanns inom den rödgröna oppositionen som sådan inte finns idag. Möjligen kan man se vissa rester av det inom miljöpartiet och vänsterpartiet. Sossarna har återgått till Thomas Bodström-linjen att säga ja till massövervakning. De kritiker som fanns inom fp, c och m har tystats och/eller utmanövrerats på olika sätt.  Det enda de uppnådde var några marginella och värdelösa "säkerhetsgarantier" av myndigheter med munkavle och som verkar helt lojala till FRA.

Fler angrepp emot integriteten i data- och internetområdet har gjorts under de gångna åren, men den enda myndighet som verkar ha kraft att stå upp för integriteten är Datainspektionen.

Inför årets olika val anser jag, och många andra, det viktigt att integritetsfrågorna kommer upp på den politiska dagordningen igen. Och att det märks i valresultatet. Vilket just nu inte verkar kunna ske på annat sätt än genom att piratpartiet dels fortsätter i europaparlamentet och dels kommer in i Sveriges riksdag. De smärre positioneringar som skett av enstaka individer inom andra partier verkar inte helt trovärdiga, dels för att de kommer först nu, dels för att partierna som sådana verkar fortsatt hålla hårt i partipiskorna för att försvara lagar som införts med motiveringar och under premisser som inte stämmer.

(Se gärna fd fp-riksdagsmannen och försvarsexperten Hans Lindblads mördande kritik. Finns på denna blogg under sidrubriken "Hans Lindblad" tillsammans med andra inlägg av honom i frågan.)


Att piratpartiet är emot FRA-lagsklustret (motto: riv upp, gör om, gör rätt) är väl allom bekant. Och det bör det vara också att det är emot DLD, se annars denna länk, med motiveringar. Det är skamligt att justitieministern (Beatrice Ask m) fortsätter att krångla och vill behålla DLD, det förefaller mig vara rena domstolstrotset!

Men vad har piratpartiet gjort i eu-parlamentet? Det har ju i dessa dagar ifrågasatts i media. Här några svar och länkar.

Eu-parlamentarikern Christian Engström har bl a lyft fram att man fått parlamentet att försvara nätneutraliteten, se denna länk.
Den andra representanten, Amelia Andersdotter, som anklagats för dålig närvaro i utskottsarbetet, redovisar öppet i denna länk en transparensrapport om vad hon gjort. Där redovisar hon också vilka eu-texter hon arbetar med!  Liksom vilka som "lobbar".....
Det var ju Amelia A som SR m fl påstod varit mindre aktiv. Deras granskning tog inte hänsyn till att hon tillträdde i mitten av mandatperioden då piratpartier  fick en extra plats på grund av Lissabonfördraget.)

En mera samlad och koncentrerad sammanställning finns också i följande länk med rubriken Piratpartiet levererar i EU. Huvudpunkterna där är Stoppat ACTA-avtalet, Fått stöd för upphovsrättsreform, 
Försvarat skyddet av personuppgifter, Försvarat rättssäkerheten för misstänka fildelare. Allt detta har med integritet och rättssäkerhet att göra! 
Därtill redovisas ett antal andra saker de arbetat och arbetar med. 

Detta gäller således europaparlamentet. Att riva upp och få stil på FRA-lagarnar, inklusive att stoppa andra myndigheters nyttjande av "FRA-shoppen",  det är givetvis något som måste ske i Sveriges riksdag. Och att få regeringen att följa och respektera Europadomstolens beslut om att underkänna datalagringsdirektivet är också primärt en svensk uppgift.

Massregistrering och demokrati - vi får inte skrämmas till tystnad

Apropå detta med registreringsraseriet. Både betr romer (i flera register) och andra.

I grunden är detta massregistrerande tillkommet för att det finns en vi-dom-känsla hos dels myndigheter, dels hos politiska makthavare som har svårt med att inse vad demokrati innebär. Man vill ha koll på vad folk gör, vad folk tänker, alla misstänks, och man vill inte att folk ska våga säga, skriva och tycka fritt.

Därför vill och får FRA en lag (det som kallas FRA-lagen) som tillåter det mesta, med en fernissa av tillsyn som ska låta oss tro att de gör bara "behagliga" ting, lagligt. Men som gör det legitimt att konsekvent bryta till och med emot de alltför vida lagar som finns. 

Därför köper och säljer eller byter  "våra" myndigheter uppgifter om oss som myndigheterna behagar. Därför känner enskilda polismän och andra tjänstemän att det är OK att göra som de själva vill - och de upprättar register ("analysfiler") "som kan vara bra att ha, utifall att"...  utifrån alla möjliga  och omöjliga sorteringsprinciper där etnisk tillhörighet bara är en grupp. När det gäller FRA finns i praktiken ö h t ingen begränsning till grupp - allt om alla kan tas in.  

Minns begreppet sociogram. Skyldig genom bekantskap, med bekantas bekanta, genom att råkat ha befunnit sig på en plats där något hänt samtidigt, eller tidigare eller senare. 

Genom registren så säger sig  polis m fl bekämpa brott och terrorism. Men det klarar de ju inte! Massregistren blir för stora och ohanterbara. 

Självfallet måste polisen få föra anteckningar över misstänkta. Men inte över andra, inte över hela grupper. Och så fort någon inte är misstänkt längre ska den tas bort ur dessa tillfälliga "analysfiler". OCH man kan och får inte registrera hela grupper eller ett helt folk.  Det är emot alla demokratiska principer. 

Därför  får vi  inte låta oss skrämmas att hålla tyst. Då har dessa demokratins dödgrävare vunnit. 

Juholt, hans särbo, hans fallskärm och - FRA-lagen!

Självklart ska Håkan Juholt granskas. Noga. Han är ju partiledare för Sveriges näst största parti, och kan bli statsminister om olyckan är framme. Jag tycker också att det gäller ledande politiker från alla partier.
Det man kan önska är dock att granskning sker utifrån relevans. Utifrån eventuella försyndelsers tyngd - och utifrån politikernas officiella attityd betr det brott eller den förseelse som denne begått, liksom tidsavståndet och om ev straff för brottet är avtjänat eller inte.

Den som förespråkar hårda straff för en viss slags brott ska givetvis synas i sömmarna om han/hon själv (relativt nyligt) själv begått ett (el flera) sådant brott.

En viss grad av integritet bör dock även ledande politiker tillerkännas, så saker som tillhör privatlivet bör de få slippa tvätta offentligt om det inte har relevans för deras offentliga uppdrag. Så, om nu Håkan Juholts särbo bedragit sin arbetsgivare på pengar (ca 46 000 från Fritidsresor) men erkänt och avtjänat sitt straff (villkorligt) så är det en aning intressant, men bör inte drabba Håkan Juholt. Det är ju inte han som begått brottet, vilket t ex Mårten Schultz påtalat.

För Juholt - och för hur politiska ställningstaganden kan uppfattas - är då den fallskärm som Juholt fick när han sparkades som bitr partisekreterare och gick tillbaka till den "ynkliga" riksdagsmannalönen, värre. De dryga 25.000 kr/mån extra som han fick en tid av partiet är visserligen inte i näringslivsklass och hade sossepartiet så gott om pengar, så OK.
Det betänkliga, som jag ser det, är att denna attityd från de som sitter i samhällets topp, på makt och pengar, den ger en demoralisernade effekt på samhällsklimatet i stort. Alltfler anser sig ha rätt att kräva extra ersättningar, bara man befinner sig en bit upp i samhällsstegen. Och samtidigt så ökar politikerföraktet hos gemene man. Och i slutändan är det inflationsdrivande också, vilket är negativt för de som har det sämst.

Men det finns en aspekt till, som även Facebookaktiva Tindra-Annette Broström pekat på. Det är hur FRA-lagen är konstruerad. Hur vår överhet, dvs våra lagstiftande politiker, anser att FRA ska kolla upp oss vanliga medborgare. Hur FRA-lagen bygger sitt informationsinsamlande på sociogram, vilket leder till skyldig pga bekantskap (guilt by association)!

Det vill säga. Med stöd av FRA-lagen kan vi bestämt fastslå att Håkan Juholt är en skummis av högsta rang, eftersom han inte bara är bekant med utan till och med är särbo med en för bedrägeri dömd kvinna. Sådan är den praktiska konsekvensen av den FRA-lag som riksdagen beslutat om och som är gällande. Vilket även makthavare nu bör inse.

Kommer försvarspolitikern Håkan Juholt nu vilja riva upp FRA-lagen?

Massmord på journalister och djurplågeri

Ibland känns det inte helt angeläget att skriva av sig alla tankar man har i nya bloggposter. Det kan vara lika bra att bara kommentera på andras bloggar.

Den senaste tiden har djurplågeriet (vanskötseln av grisar), med rätta, upprört många bloggare.

Vikten att bekämpa sverigedemokraterna (och deras idéer) har också, glädjande nog, fått allt bredare anslutning. Och Sveriges kristna protesterar helt rätt i den inkränkta syn som MIV (och andra svenska myndigheter) har på vilken roll religionen har i andra länder.

Folkpartiets landsmöte föredrar jag att inte ytterligare kommentera, det skulle bara göra mig deprimerad (trots enstaka ljuspunkter).

Situationen för SAAB och Vattenfall (såväl bolagets som regeringens och tidigare regerings (van-)skötsel upprör många bloggare och kommentatorer i gammelmedia.

Lite vid sidan av detta kan ett par andra inlägg ses. Ex-vis Sagor från livbåten, som väcker frågan om bekantskapstest, med en ironisk släng. Vilket får mig att tänka på Sociogram...

Och en av piratpartiets förträffliga riksdagskandidater, Olof Bjarnason, har en intressant bloggpost om det enkla och komplicerade, vilken rekommenderas till läsning inklusive den livliga kommentarsdebatten!

Allt detta är viktiga saker, men förefaller dock som något småttigt när man tar del av nyheterna från Filippinerna, om det makabra massmord som skedde där häromdagen. Dvs där ett femtiotal människor grymt mördades i en massaker när hustrun till en kandidat var på väg att registrera maken till nästa års val (enl uppgift för det liberala partiet) ledsagad av bl a ett stort uppbåd journalister. De flesta dödade var journalister. Det förefaller uppenbart att de skyldiga var hejdukar till den lokale politikerpampen, lierad med president Gloria M Arroyo, som inte vill ha konkurrens om sin position. Om den filippinska reaktionen kan t ex läsas här. Till och med svensk press reagerade! T ex här och här.

Politiska mord är vanliga i Filippinerna, men detta var en ovanligt grov och omfattande kränkning av den sköra filippinska demokratin. Antalet offer är ovanligt stort, det förefaller planerat och genomfört av framstående lokala politiker som har (haft) stöd på det nationella planet. Massakern var förberedd, med gravar grävda i förväg, först skedde en kidnappning och sedan avrättning.
Att vara politiker, speciellt då i opposition, är farligt i Filippinerna. Samtidigt kan konstateras att landet är ett av de absolut mest farliga för journalister! Formellt är pressen mycket fri i landet, men de överhängande hoten om att mördas är en stark anledning till självcensur.

Ett hot mot rättssäkerheten är givetvis att i kampen mot terrorister (som muslims gerilla) så har lokala politiker privata arméer (milis), vars främsta syfte verkar vara att säkra makten för politikern och dennes klan. Nu har president Gloria förklarat undantagstillstånd och sagt att de skyldiga ska straffas, vilka de än är.

Nu är det upp till bevis för presidenten.

Sociogrammen igen. Vad FRA kan göra med sådana.

I Expressen förklarar Isobel Hadley-Kamptz (ledarredaktionen) vad sociogram är, på ett folkligt sätt. För att kunna visa på källor etc är Mark Klambergs analys bra att ha, men i vardagligare sammanhang duger Isobels förklaring bra.
Det hon visar är skrämmande.

http://www.expressen.se/ledare/1.1290592/isobel-hadley-kamptz-vi-maste-prata-om-sociogrammen

Jag citerar ett stycke: " FRA kommer att känna till alla människor som du ringer till och mailar med. Kartan över detta ditt sociala nätverk är ett sociogram. De kommer också känna till allt annat du gör på internet, dina bankärenden, vilka tidningar du läser, vilka chattar du besöker, vilka böcker du beställer på biblioteket. Det kan man göra mer avancerade kartor av, som kombineras med sociogrammen. Allt det här görs av datorer, även om människor sedan tittar på resultaten."

Sedan visar hon hur insamlandet går till, från massinsamling av enorma mängder data, vilka sedan "mals ner" till individnivå. Citat igen: " Den här sortens kartläggning säger mer om människor än vad man kanske ens vet själv, eftersom så mycket handlande är omedvetet. Lägg dessutom till att FRA inte hindras av personuppgiftslagen från att söka efter sånt som religion, sexuell läggning och politisk eller facklig tillhörighet. De har fått ett undantag. Bilden av massavlyssning och masskartläggning av vanliga enskilda medborgare blir allt mer skrämmande. När FRA-förespråkarna säger att spaningen inte riktar sig mot enskilda känner de antingen inte till sociogrammen, eller också ljuger de."

Så påpekar hon, i likhet med vad jag skrev helt nyligen, att resultatet av denna massavlyssning har mycket klent resultat. Lite ull för mycket skrik, som ordspråket säger. Eller litet om ens något resultat, men med väldiga integritetsskadande ingrepp, säger jag. Det har britterna kommit på, och enl refererad artikel har amerikanerna upptäckt det också.

Varför ska FRA köra detta tokiga spår då? Bara för att samla allsköns info om oss medborgare?

Kommentar kring DN-debatt om FRA-lagen

Här lite kommentarer till just citerad DN-artikel av tretton forskare om FRA-lagen och massavlyssningen.
(Direktlänk till artikeln: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=823492 )

De främsta argumenten för FRA-lagen och emot lagens kritiker verkar vara att lagen tvärtom skyddar integriteten, att inga svenskar kommer att drabbas, att lagen begränsar spaningen eftersom den idag är oreglerad (sic!), man spanar inte på individer utan på sökbegrepp, att FRA inte "säljer" (dvs inte byter eller vidarebefordrar) insamlad info till främmande makt, eller att de inte får göra så.
Det anförs också att FRA-lagens kritiker blandar ihop begreppen med FRA-PUL, den egna personuppgiftslag som gäller för FRA. Detta enligt tämligen likalydande kommentarer som härstammar från Allan Widman och Carl B Hamilton (båda fp), den senare dessutom medlem i den fp-avdelning som Mark Klamberg är ordförande i. Och den avdelningen är en av de nio fp-avdelningar i Stockholm som gemensamt går emot FRA-lagen!

Jag menar nog att DN-artikeln pulvriserar alla dessa argument, och fler därtill. Och självfallet måste man ta i beaktande FRA-PUL när man ser på FRA-lagen. De hänger ju ihop och därigenom får, som jag ser det, FRA-lagen de möjligheter som vi inte finner förenliga med personlig integritet. Att man säger sig använda sökbegrepp är ju en ordlek som döljer att i det finns persondata i sociogram. Det är inte omöjligt att FRA-PUL borde ses över också, men de värsta konsekvenserna verkar den lagen få i och med att FRA-lagen kommit till stånd.

Summan av kardemumma blir, med FRA-lagen, att integriteten inte skyddas som den borde, att i Sverige boende personer (och många utomlands också) som är helt oskyldiga kommer att kunna granskas genom de data som insamlas och som systematiseras i s.k. sociogram

FRA-anhängare menar också att det som vi vill utreda redan är utrett. Jasså, varför då all denna oro och varför kvarstår alla dessa frågetecken?

Om allt är solklart och jättebra med FRA-lagen, hur kan det komma sig att de inte lyckas övertyga oss om dess förträfflighet även beträffande integritetsskyddet?
Vi är ju inte emot vare sig försvar eller underrättelsetjänst, vilket ofta antyds av FRA-kramarna.
Det vi är emot är insamlande av data över oskyldiga personer mot vilka inga misstankar finns, enskilda eller hopfogade i s.k. sociogram och hur man än leker med orden för att dölja denna insamling. Vi vill bevara och skydda personlig integritet, liksom yttrande- och åsiktsfrihet.

FRA-lagen möjliggör massiv kartläggning av oskyldiga.

FRA-lagen medför massiv kartläggning av oskyldiga.

I dagens DN-debatt skriver tretton vetenskapsmän en artikel på det temat, och med den rubriken. Jag hade tänkt referera och diskutera artikeln, men väljer i stället att här citera den i sin helhet. (Mina kursiveringar.)

"Med den digitala revolutionen är det ett faktum att vi människor lämnar elektroniska fotspår efter oss, i form av kortbetalningar, hemsidebesök, telefonsamtal och e-mail.
Föreställ er att någon kunde samla ihop allt detta och samköra det i en kraftfull dator. Med rätt verktyg kan man då finna mönster som ingående beskriver vilken typ av person du är. Dessa mönster beskrivs med så kallade sociogram.
Ett sociogram är ett diagram som avbildar relationer mellan individer, organisationer, hemsidor etc. i syfte att kartlägga personers sociala nätverk, maktställning, åsikter och annan personlig information. Vad en person kommunicerar om är kanske endast av sekundär betydelse. Det räcker med att känna till exempelvis sändare, mottagare, tidpunkt för transaktionen och kommunikationsslag. Denna information går inte att undanhålla även om man krypterar innehållet i kommunikationen. Känner man till sociogrammet vet man vilka kontakter en person har och den kunskapen är ofta allt som behövs.

Två frågor har framstått som obesvarade i FRA-debatten. För det första, hur kan FRA tillgodogöra sig information om alltfler väljer att hårdkryptera sin kommunikation?
Trenden har varit och är att det blir allt lättare att kryptera i förhållande till hur kryptoforcerande datorapplikationer utvecklas. FRA har själv uppgett att detta inte är något oöverkomligt problem eftersom de enligt egen utsaga inte behöver undersöka innehållet i kommunikation för att avgöra om det är relevant för närmare granskning.

Den andra frågan är vad som händer med all trafik som överförs till FRA. Svaret ligger i kartläggning av sociala nätverk med tekniker såsom sociogram.

Olika människor har olika sociogram. Vi rör oss på olika sätt i vår vardag och har olika sociala relationer, intressen och åsikter vilket avspeglar sig i vår elektroniska kommunikation. Det gör att vi med en kraftfull dator och rätt analysverktyg skulle kunna urskilja den ensamstående mamman, pensionärsparet, tonårspojken, bögparet, datahackern, den gömda flyktingen, bidragsfuskaren och den politiske aktivisten.
Om vi därtill har transittrafik från andra länder så kan vi - fortfarande i teorin - identifiera sociogrammet för valutaspekulanten, främmande staters politiska och militära ledare.

Det står klart att inriktningen av FRA:s avlyssning av civil kommunikation passar in i denna form av analys. Inriktningen, och därmed den nödvändiga kartläggningen av människor och grupperingar, styrs av de yttre hot som politikerna angett: internationell terrorism, annan stats agerande mot Sverige, IT-beroende, försörjningskriser, ekologiska obalanser, miljöhot, etniska eller religiösa konflikter, stora flykting- och migrationsrörelser samt ekonomiska utmaningar i form av valuta- och räntespekulationer. Tanken är att vi kan hitta personer med "avvikande" beteende genom deras elektroniska fotspår. Därmed har vi förklaringen till varför FRA kan uppge att hårdkryptering inte är något oöverkomligt problem och att de inte behöver undersöka innehållet i kommunikation för att avgöra om det är relevant för närmare granskning.

Men det är ett känt faktum att övervakning fungerar bäst mot dem som inte vet att de är övervakade, samt mot dem som saknar förmåga att värja sig mot övervakningen. Vår egen uppfattning är att förhoppningarna på att denna teknik ska förhindra terrorism är kraftigt överdriven.

Vi stödjer oss på en rapport från brittiska Storbritanniens inrikes underrättelsetjänst MI5 som publicerades i The Guardian (MI5 report challenges views on terrorism in Britain) den 21 Augusti 2008. Rapportens enskilt viktigaste slutsats är att de som blir terrorister är olika individer och inte passar in i samma demografiska profil. Det finns ingen typisk bana in i våldsam extremism. Medan den kunnige terroristen vet hur man döljer sina spår, står den vanlige medborgaren hjälplös inför en sådan kartläggning.

Redan genom SVT Rapports inslag "FRA lagrar svenska telesamtal och mejl" den 16 juni 2008 framgick att FRA under tio år sparat sådana trafikdata i trafikdatabasen Titan. Finns det även några tecken på att den lagstiftning som riksdagen antog den 18 juni 2008 medger detta system? Om man studerar den antagna lagstiftningen med det tidigare existerande regelverket för FRA så blir vårt otvivelaktiga svar, ja.

Av prop. 2006/07:63 sidan 86 framgår att "datareduktion behöver genomföras. Detta innebär att huvuddelen av de levererade signalerna sållas bort." Med andra ord: FRA sparar på analysresultat men inte originalkommunikationen. Analysresultat tar mycket lite datautrymme, varför i princip obegränsade mängder kan sparas.

Ett sociogram är inte en kopia av ett meddelande, utan utifrån 3§ förordningen (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet, drar vi slutsatsen att sociogrammet är det bearbetade resultatet av en enskilds trafik som presenteras i form av ett beteendemönster. Trafiken i form av analysresultat sparas i en uppgiftssamling för analyser (analysdatabasen). I likhet med andra förordningar är den nämnda förordningen antagen av regeringen och har således inte behövt passera riksdagens bord.

Vi har inte hört regeringen eller FRA kommentera denna förordning offentligt i den nu aktuella debatten. Därför tror vi att den genomsnittlige riksdagsledamoten inte heller blivit informerad om dessa databaser eller användandet av sociogram. Ordet sociogram har vi inte kunnat hitta i något av förarbetena men vi antar att det motsvaras av vad som är benämnt som "trafikmönster" i prop. 2006/07:46, sidan 29.

Denna form av analys av trafikdata innebär en kränkning av den personliga integriteten som är minst lika stort som intrånget i post- och telehemligheten när all kommunikation i de berörda kablarna görs tillgänglig för FRA, enligt 6 kap. 19 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

Lagstiftningens förespråkare har ofta sökt tona ned kränkningen av den personliga integriteten genom att framhålla att behandlingen inte görs av människor. För oss är det just potentialen i den automatiserade behandlingen -- där till synes harmlösa data med statistikens hjälp förvandlas till en fullständig kartläggning av våra liv -- som är det verkligt hårresande med FRA:s verksamhet.
Dessutom vet vi av erfarenhet från IB-affären, (se Säkerhetstjänstkommissionen - SOU 2002:87), att mönster av dessa slag lätt misstolkas, med allvarliga konsekvenser för den enskilde.

FRA har en specialreglering i förhållande till personuppgiftslagen (PUL), nämligen lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet. Av den framgår att vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv får användas som sökbegrepp om vissa villkor är uppfyllda. Av 1 kap. 17 § i nämnda lag framgår det att personuppgifter insamlade av FRA "får föras över till andra länder".

Genom denna form av analys av sociala nätverk kommer FRA ofta ha bättre kunskap om en viss människas liv än vad denna själv har, t.ex omedvetna vanor. Det stora problemet är att data måste samlas in under väldigt lång tid och vi kan inte i förväg veta vem som uppfyller kriterierna för en "avvikande" person kopplad till ett yttre hot. Därför måste FRA spara på sociogram över en stor mängd människor, med andra ord en omfattande kartläggning av helt oskyldiga människor.

Det finns bestämmelser om gallring, men samtidigt finns det i 6 kap. 1 § lagen (2007:259) ett undantag som säger att "uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål." På vanlig svenska, FRA:s avlyssning av civil kommunikation medför kartläggning av väldigt många helt oskyldiga medborgare på individnivå.Lagen är en styggelse i ett demokratiskt samhälle och måste rivas upp. Vi har ingen invändning mot signalspaning i etern mot rena militärkommunikationssystem, dvs. kommunikation mellan örlogsfartyg, stridsflygplan, stridsvagnar och infanteri. Vi har heller ingen invändning mot teleavlyssning mot terrorister och brottslingar enligt rättegångsbalkens ordinarie regelverk som grundas på brottsmisstanke och domstolsbeslut. Massiv kartläggning av oskyldiga är däremot oacceptabelt. Var det detta som riksdagsledamöterna röstade ja till?

Mark Klamberg, doktorand juridik, Stockholms universitet
Mikael Nilsson, doktorand datalogi, Kungliga Tekniska Högskolan
Anna Petersson, doktorand matematik, Uppsala Universitet
Peter Seipel, professor emeritus rättsinformatik, Stockholms Universitet
Janne Flyghed, professor kriminologi, Stockholms universitet
Cecilia Magnusson Sjöberg, professor i rättsinformatik, Stockholms universitet
Daniel Thorburn, professor i statistik, statistiska institutionen
Jussi Karlgren, docent språkteknologi, Swedish Institute of Computer Science
Markus Bylund, doktor i data- och systemvetenskap inriktning personlig integritet, SwedishInstitute of Computer Science
Karl Palmås, civilingenjör och doktor i sociologi, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet
Christopher Kullenberg, doktorand vetenskapsteori, Göteborgs universitet
Pär Ström, civilingenjör och författare, integritetsombudsman på tankesmedjan Den Nya Välfärden
Johan Westerholm, kapten, reservofficerare underrättelsetjänst, rådgivare Greycat"
---

Jag kommenterar i ett följande inlägg.

FRA-lagen. Sociogram var ordet. Med mera.

Jag missade tv-debatten igår om FRA, av någon märklig anledning. Det gjorde inte Mark Klamberg, han var till och med där och deltog. Från detta har han rapporterat i sin blogg ( http://klamberg.blogspot.com/2008/08/svaret-r-sociogram-i-analysdatabasen.html ) och ger en del upplysningar som är ganska ruskiga. Även de kommentarer till detta som redan inkommit är upplysande, och obehagliga.

Det har ju påståtts att FRA inte "spanar" på ord. Nu kom förklaringen, de använder sociogram! Kolla gärna det ordets betydelse på Wikipedia. Innebörden är dock att "vi lämnar alla elektroniska fotspår, genom betalningar, mail och telefonsamtal. Allt färdas i fiberoptiska kablar och allt som går genom de berörda kablarna överförs till FRA. Olika typer av människor rör sig på olika sätt vilket gör att man kan skapa profiler (sociogram). Det går bra att identifiera mönster även om trafiken är krypterad och utan att söka på text i meddelandet. Reduktion är att man plockar ut nyckeldata ur ursprungsmeddelandet där det senare ej sparas. Nyckeldatan hamnar i analysdatabasen för att bygga upp sociogram." (citat från Marks blogg)

Det är ju än mer skrämmande att FRA genom sin spaning kan kartlägga allt detta. Synnerligen intressant redovisat av Mark, kolla in hans blogg.
Läs också redovisningen om FRA:s PUL , som innebär att man kan kartlägga och använda sexualliv, etnicitet och politisk åskådning som sökbegrepp. Integritet är det inte fråga om det minsta.
Sannerligen, ju mera man gräver och tar del av fakta i denna fråga, ju märkligare blir FRA-lagen när man försöker koppla ihop den med begreppet integritet.

Det som framkommer av alla debatter, på internet, på TV, på olika hearings bildar en alltmer skrämmande bild av vår "överhet" och hur den ser på oss vanliga väljare!

Dock - en god sak av denna FRA-historia är just hur många i riksdagspartiernas toppar (och diverse byråkrater) avslöjar sin märkliga demokratisyn. Det gör att vi kommer att kolla dem än mera framöver. Fortsätter de på detta sätt kommer vi att kunna utkräva ansvar på valdagen.

Dvs, om vi inte dessförinnan betecknats som säkerhetsrisker och genom någon märklig och i smyg införd lag förhindras att rösta.

Men demokratin är värd att kämpa för - när de som säger sig försvara demokratin så skändligen kränker den med sitt praktiska handlande.

Jag hoppas att denna debatt också väcker många av de som röstade ja den 18 juni, och att de nu vågar visa att de inte godkänner motiven för FRA-lagen utan sätter bevarandet av demokratin högre!