För några år sedan hoppade jag av som folkpartist. Det var en plågsam process, men oundviklig allt eftersom fp:s ideologiska förfall fortskred. Jag kunde inte försvara en politik som svävade på målet om det sociala ansvarstagandet, som gradvis började spela på främlingsrädsla, om höll på att gå i Göran Perssons fotspår betr "social turism" etc. Fanns massor av exempel. Och senare tillkom hur FRA-frågan misshandlades inom fp på ett sätt som minst av allt kan ses som liberalt.
Jag ser det som ett friskhetstecken för demokratin att människor tänker igenom om det parti de en gång anslutit sig till, och som man dessutom arbetat aktivt för, håller fast vid sin ideologi eller ändrar sig i en riktning som inte stämmer med den egna grundövertygelsen. Problemet är dock ofta att det inte finns goda alternativ att gå till bland riksdagens partier. Avideologiseringen brer ut sig alltmer.
Igår fick vi veta hur ett par tämligen kända företrädare för s resp c deklarerade att de inte kommer att rösta på sina partier. Det var Henrik Brändén (s) Och Markus Berglund (c) som på grund av integritetsfrågan kommer att rösta på piratpartiet i st för sina gamla partier. Brändén går till och med ur sitt sosseparti.
Jag nyss noterat hur en av de gedigna socialliberaler, som jag uppskattar, nämligen Christian Dahlgren, också han nu hoppar av fp. Han hoppar av efter att lång tid ha vantrivts med fp´s allt längre fjärmande från den socialt ansvarstagande liberalismen. Han går över till sossarna. Det viktiga och riktiga är dock att han (liksom jag) anser det viktigare att vara sin ideologi trogen än att hålla fast vid ett parti som gravt ändrat sin ideologi.
Var man hamnar, om man hittar ett alternativ att rösta på eller till och med ett nytt parti att ansluta sig till, det är av sekundär betydelse kanske. Det kan ju bero på vilka frågor man prioriterar. Det intressanta är att alltfler inser att partierna blivit valapparater för röstmaximering, inte organisationer som har och diskuterar idéer om hur samhället ska utvecklas.
Jag hoppas verkligen att de gamla partierna inser att de är på fel väg. Om inte årets val blir ett uppvaknande så kan smällen bli än värre senare. Det finns ju nya partier. Det är inte obekant att jag sympatiserar med ett (pp) och starkt ogillar ett annat (sd). Poängen är att de inte hymlar med vad de vill, vad de står för.
T ex även FarmorGun är inne på dessa tankegångar. Hon är som alltid högst läsvärd.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
5 kommentarer:
BRA sammanfattnig du fått till i rubriken!
Sedan vet jag inte om det är helt sanningsenligt att kalla mig och Henrik för "kända företrädare", kanske semi-kända i den lilla klicken av politiska bloggare, men det är inte fy skam det heller. Och SvD tyckte tydligen att vi var "tillräckligt kända" för att få synas där. :-)
Ps, den första av dina två länkar är lite konstig, menade du att länka till min eller Henriks egna blogginlägg?
Jag på SvD Brännpunkt - ”Vi värnar integriteten”, därför röstar vi Pirat
Lev väl!
Jag bjuder på kändisskapet. Kretsen man är kändis i kan ju variera...
Jo, jag märkte sedan att den var knepig första länken, från FB, orkade inte fiffla bort den, men la till en rakare länk sedan till SvD. Och i länken till FarmorG finns ju vidarelänkar.
Tack för berömmande ord - det värmer när det blåser kallt. Tycker mig se att vi som tycker att det är viktigt att även hushålla med det sociala kapitalet är i ett klart underläge mot dem som enbart fokuserar på det monitära kapitalet.
Jag tänker så här, att ofta står man där man står politiskt.
När partierna förändrar sig och drar sig själva i en riktning dit man inte själv vill gå då är det partiet som lämnar en före att man lämnar partiet.
Man kan ju inte bara hoppa på tåget och låtas sig tar till en politisk ideologisk plats som man inte känner som hemma.
essbeck. Visst, så kan man verkligen se det! Det är partiet som lämnar mig/oss...
Vilket rimligen innebär att de söker väljare med annan ideologi och grundsyn än vad jag har.
Ett uppenbart och giltigt skäl för skilsmässa!
Skicka en kommentar