Den energiska s-bloggaren Johan Westerholm är ofta intressant, om än i valtid väl så propagandistisk. När jag såg rubriken till hans inlägg idag (6 sept) "Med tystnaden som svar" så tänkte jag att äntligen är det en person från ett gammelparti som tar upp integritetsfrågorna, rättssäkerheten etc. Dvs de frågor som de sju partierna i riksdagen försöker tiga ihjäl.
Nej, Johan skrev om romernas situation. Utan att sätta in den i ett större principiellt sammanhang.
Nå, nu var inlägget om romerna, och hur de behandas, bra. Hur stora delar av det politiska etablissemanget (dvs de sju partierna i riksdagen) tiger ihjäl frågan. Vilket han förtjänstfullt lyfter fram. Särskilt får EU-ministern Birgitta Ohlsson (fp) på tafsen. Han förväntar sig mer, starkare reaktioner från fp och speciellt då från Birgitta Ohlsson. Trots att hon är en av de få som ställt upp till försvar för romernas rättigheter så till den grad att hon fått en (nödtorftigt inlindad) reprimand från sin regeringschef Reinfeldt.
Men faktiskt, detta med romernas öde är "bara" ett exempel på vad som händer när demokratiska fundamenta kommer i skymundan.
Det är ju så att man måste inse att romernas öde och situation både i Sverige, Frankrike och Italien, ja hela EU, hänger tätt ihop med hur man ser på rättssäkerhet, integritet och medborgerliga rättigheter över huvud taget. Ser man det som ett isolerat problem så har man missat något väsentligt.
Därför har jag varit mycket kritisk till Reinfeldts svar i teveutfrågningen av honom. Han visade där ett skrämmande dåligt engagemang i de demokratiska fundamenta som bygger ett gott samhälle.
Det enda parti som på allvar vill lyfta fram de viktiga frågorna om integritet, rättssäkerhet och medborgerliga rättighetet är piratpartiet. För övriga partier gäller: största möjliga tyssstnad.
Därför blir det som det blir också om romerna. Trots Birgitta Ohlsson. Trots Johan Westerholm.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar