Det är väl kärnan det, att bli trampad på, förnedrad, avlyssnad, övervakad, att det är det som är integritetskränkande.
Det är illa nog att vara fattig. Men att vara både fattig, eller sjuk eller arbetslös och dessutom trampad på, det är en kränkande förnedring. Att känna sig trakasserad av rigida och svårtolkade regler och beskäftiga handläggare hos olika myndigheter, att tvingas sälja varje pryl för att överleva. Det är en integritetskränkning av stora mått.
Alliansens chefsdomptörer menar att de minskar utanförskapet när de beordrar att folk som är sjuka ska ut och arbeta. OK, börjar man vara frisk är det en sak. Men är man sjuk är man sjuk.
Att då utförsäkras förbättrar sjukstatistiken. Men inte blir man frisk. Inte heller förbättras sysselsättningssiffrorna!
För, skulle du kunna arbeta till några procent, vad hjälper det eftersom det inte finns något vettigt arbete!
Det verkliga utanförskapet består i att hamna mellan alla stolar.
För att snygga till någon statistik.
Det är illa.
Den kyla, som de som beslutar om detta utstrålar, är fruktansvärd. Det är en skärande falskhet när de försöker övertyga varandra om att detta är "jobblinjen".
Men inte bara det.
De trampar på, de förnedrar de som redan ligger. De kränker den integritet som varje människa har rätt till.
(Ytterligare aspekter på detta med integritet finns här. Liksom dess samband med hur samhället sorterar oss, till exempel här och här och här.)
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar