De gamla partiernas misstag hjälpte in sd.

"Det går inte an att förlora. "
Jag förstår och känner känslorna av djup besvikelse efter valet. Framför allt då betr sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Tyvärr var en stor del av "argumenten" från de etablerade partierna emot sd under valrörelsen till stor del känsloargument, i den mån det alls argumenterades. Förutom Reinfeldts ultrakyliga maktargument. Det gav sd legitimitet som underdog.
Först nu kommer t ex SVT och radion igång med en djupare analys av vad sd står för. Det är för sent.

Jag försöker därför hitta en mix av hjärta och hjärna i mina tankar. Vi måste förstå varför det blev som det blev, om vi ska kunna komma vidare - och hitta en framgångsväg till ett bättre samhälle, utan inflytande för sd-tankar, men med respekt för den enskilda människan och dennes integritet - i alla avseenden.

Det går inte an att förlora. Så avslutar Anders Widén sin bloggpost om reaktionen efter valet.

Om man ska vara ärligt analyserande - inte bara känslomässig - är det ändå svårt att förklara valutslaget och då inte minst betr sverigedemokraterna. Delvis beror det nog (?) på ett samhällsklimat, som alla riksdagspartier är medskyldiga till. Betr både sd och rent allmänt så har jag försökt lite i min första valkommentar från igår. Dessutom har Michael Gajditza en viktig och djup analys, en länk till den hittar du på Liberati, där han puffar för den

Jag har bara hunnit läsa analysen lite snabbt en gång, men den verkar i stort vara korrekt. Och jag konstaterar att både alliansen och de rödgröna haft och har uppenbara problem att tackla sd på ett vettigt sätt. Ohlys rena hat mot sd kan vara förståeligt, känslomässigt sett. Men knappast effekttiv. Han ger dem (sd) med detta legitimitet som underdog.
Mona Sahlin har rätt i att det är svårt att diskutera vettigt med sd:s kärntrupper. Men med enbart den innersta kärnan av hårda rasister skulle sd inte kommit in i riksdagen!
Det är de ytterligare väljarna man måste diskutera med, och söka övertyga om hur dålig sd´s politik är. De som är allmänt oroade över samhällets utveckling, rädda för framtiden när de inte har jobb, rädda för att inte äldreomsorgen är bra nog, rädda för att tala med en som man inte känner. Och som misstror de etablerade politikernas vilja att göra ett gott samhälle, som menar att den politiska klassen lever ett liv avskiljt från vanliga människors. Många av dessa väljare lever i en utanförskapsgrupp, en underklass som skapats av de senaste decenniernas politik. Men inte alla.

Och det är inte en naturlag att denna misstro och rädsla ska leda till att man väljer sverigedemokraterna! Men att många gjort det är ett underbetyg till de etablerade partierna! De har inte varit nog ideologiskt tydliga och mest varit intresserade av att fånga en medelklass med ekonomiska argument. De har inte gett väljarna alternativ!

Det som är otroligt intressant är om man kan utreda varför SD blev stora och starka i Gnosjö. En bra kommun, med många invandrare som dessutom är väl integrerade! Och en sd-are som inte klagar på invandrarna i Gnosjö, men som ogillar invandringspolitiken i övriga Sverige! Jag gissar att sd i Gnosjö haft företrädare med gott loklat anseende och som lyckats fokusera på sd:s politik i andra frågor än invandrarpolitiken. Och att övriga partier (därför?) inte kunnat få grepp om dem.
Men jag vill veta mera!!!

F.ö. är jag besviken över att alliansen i stort sett bara skällt på sd, utan djupare logiska argument, vilket gett dem publicitet och lockat de, som inte gillar dagens partier, att rösta på sd!
I stället förteg alliansen de viktiga demokratiska frågor som piratpartiet står för. Av rädsla för att det skulle leda till att pp kom in i riksdagen.
Resultat, pp kom aldrig med i debatten, och i st fick vi in sd i riksdagen. Samtidigt som den klarast lysande folkpartisten vad gäller integritetsfrågor, Camilla Lindberg, slogs ut ur riksdagens pga fp:s tillbakagång.

De etablerade partierna bet sig själva i svansen...