En medialogisk valrörelse? Eller varför alternativen försvann.

Den tragiska förenklingen.
Så vill jag karaktärisera årets valrörelse.

För vad är det som media blåser upp varje dag, som de själva kommenterar och ber riksdagpartierna uttala sig om?
Jo, opinionsundersökningarna. I princip inget annat. Frånsett struntsaker som ligger på bröstpumpsnivå.
Skulle något annat diskuteras så är det plånboksfrågor, typ skatter, bidrag.

Media och riksdagspartierna verkar vilja idiotförklara oss, tror inte att vi kan tänka. Därför ger de heller föga av inspiration och värdefull information. Ibland undrar jag om de inte orkar med det heller.

Visst kan det vara intressant med en och annan opinionsundersökning. Men inte 2-3 per dag och bemängda med sådana felmarginaler och sådan osäkerhet som de numera är. Det är en störtflod som vilseleder oss, som tubbar en och annan att rösta på en vinnare, som kanske inte vore vinnare med bättre undersökningar och en valrörelse som handlade om idéer i stället för - opinionsundersökningar.

Jag vill inte förbjuda gallups, men önskar att både partier och media besinnade sig och i stället diskuterade innehållet i partiernas politik.

Jag har flera gånger hävdat att skillnaden mellan blockens politik är mycket liten. Att de blåser upp skillnaderna är mest ett sätt att elda de egna valarbetarna och möjligen kan det lura någon väljare. Nu hör jag att s.k. professionella kommentatoren, som av någon anledning dessutom är ekonomer, kommer till samma slutsats. Trots buller och bång är det snart sagt egalt vilket block man väljer. Visst kan man hitta lite betoningar hit och dit, plus och minus. Men i stort är de väldigt små, i vart fall översatt till praktiskt politik. Och summan av skillnaderna tar ut sig.

Dags att välja utan tanke på block och riksdagspartier kanske? För de smärre skillnader som finns ligger i frågor som inte primärt är ekonomiska utan beror på attityder till samhälle och medborgare. Men de aspekterna ligger man lågt med - dvs hos riksdagspartierna. De undviker de grundläggande aspekterna vad vår demokrati ska vara bra för, vilka fri- och rättigheter som är viktiga. Om de är viktiga.
Media och de flesta riksdagspolitiken söker förenklingar, one-liners. Gammelpartiernas ledande politiker har slutat vilja övertyga oss om de idéer de (eventuellt) står för, i stället försöker de sälja in sina påståenden om att deras valfläsk är ekonomiskt mest gynnsamt.

Och media, dagspress, radio och teve, förmår inte tränga igenom detta. I utfrågningar och debatter styrs det till att handla om: opinionsundersökningar, blockens sammanhållning, hur sd ska behandlas, om skatt på pensioner resp löneinkomster, om bidrag ska höjas el sänkas en aning, om jobb och arbetslöshet. Vad som är välfärd definieras slarvigt eller inte alls.

Men ytterst sällan tangerar de frågan om varför partierna har dessa ståndpunkter, om den sakliga skillnaden eller likheten och varför partierna väljer just dessa frågor.
Media ifrågasätter inte om de frågor som partistrategerna sätter upp är de viktigaste för demokratins utveckling eller överlevnad.

Denna insnävning av perspektiv och idéer i politisk debatt är oroande. Politiker och media förenklar utöver trivialiserings gräns vad demokrati är fråga om. De säljer ett litet fåtal snarlika paket av lättförstådda ekonomiska fördelar till en tämligen välmående medelklass, som om denna inte förmår att tänka och som om det inte finns människor som inte lever i medelsvenssons värld.

Det finns "medelsvenssons" som kan se bortom plånboksfrågor. De finns människor, oavsett vilken kategori de sorteras in i, som ser brister i samhället, som vill delta i demokratin, inte bara vara åskådare, som inte vill bli övervakade och kontrollerade och betraktade som presumtiva brottsligar av en överhet som till varje pris vill behålla kontrollen. Det finns väljare som vill se idéburna politiker på medborgarnas sida. Det finns till och med en och annan som undrar varför inte de andra partierna vill (eller vågar?) diskutera med piratpartiet och de frågor som de ställer och driver. Liksom Isobel Hadley-Kamptz i Expressen efterlyser jag alternativ.

Svensk Myndighetskontroll har några tips på sådant som de vanliga media missat.

Och en politiker med egen profil har listat en önskeregering med många överraskande och smått humoristiska inslag. Överraskande då den innehåller bara mycket få ledamöter från hennes eget parti. Personligen har jag många invändningar emot hennes val. Skrattar mer el mindre rått åt andra. Men, som summa skulle det nog bli en åtskilligt bättre regering än dagens regering och dessutom bättre än den regering som kommer efter valet. Vare sig den sätts samman av Reinfeldt eller Sahlin... Med detta säger jag att våra alternativ, om vi väljer efter blockpolitik, det är som att välja mellan pest och kolera.
Det är inte bara skrattretande, det är djupt tragiskt.