Igår var det ett evinnerligt spekulerande om vad den slutliga rösträkningen skulle ge för resutat. Några hundra eller tusen röster skulle kunna flytta mandat så alliansen ändå får majoritet i riksdagen. Och det diskuterades om det är rättvist eller ej. Dagens regelverk är avsett att ge en tämligen rättvis fördelning, men har gett övervikt för stora partier. Det har få protesterat över - i vart fall ingen från de stora partierna. Nu visar det sig att med hela åtta partier i riksdagen så kan det bli skevt igen. Antalet ujämningsmandat räcker inte till, småpartier blir än mera missgynnade än tidigare.
Nu gnäller alltså en del alliansanhängare för att det inte ger deras partier full utdelning i mandat. Men var fanns det rättvisetänkandet när man införde 4%-spärren? Om alla röster ska vara lika värda (dvs utan spärr) så borde t ex PP och FI ha fått 1-2 mandat vardera i detta riksdagsval. Utan att ha räknat på det så finns ändå en teoretisk chans att dessa mandat skulle kommit från SD...
Alltså spelreglerna ska vara rättvisa, och ändras om de inte är det. Men det är fel att ändra dem bara för att man själv missgynnats i förhållande till en motståndare, men aldrig tvärtom!
Uppdat. Till detta hör också spelet om utskottsplatser i riksdagen. Nu vill tydligen både s och m, möjligen även andra, att man ska fiffla med antalet platser i riksdagens utskott för att inte sd ska få den representation som dagens regler säger. Det är ett ovärdigt spel. Att ändra regeler bara för att det kommer in partier som man inte gillar, det är inte enligt demokratiska principer.
Att riksdagspartierna inte förmått att bemöta sd i valrörelsen försvarar inte att de ska skuffa undan dem nu. Gör dem inte till martyrer! Möt dem med argument i st för administrativt fiffel.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
3 kommentarer:
Tja det är den vanliga lite barnsliga jakten på milimeterrättvisa. Vad det nu är. Själv konstaterar jag bara att spelreglerna är lika för alla.
Nu vill man öka utjämningsmandaten, men fullständigt proportionellt blir inte valsystemet förrän man gör som i Holland och har hela landet som en enda valkrets. Då kan man iofs säga hejdå till alla former av personval samtidigt som all lokal koppling mellan väljare och valda försvinner.
Personligen skulle jag hellre se ett rakt personval med flermandatsvalkretsar. Genom att ha en enda valsedel med alla kandidater (grupperade partivis där partierna bestämmer inbördes ordning, som iofs är formellt ointressant, men påverkar starkt psykologiskt och praktiskt) öppnar man också för rent oberoende kandidater. Siktar man på valkretsar med mellan 5 och 10 mandat så behöver man inte ändra särskilt många av dagens. Väljarna kan sedan rangordna lika många kandidater som det finns mandat och därmed ge kandidaterna motsvarande (dvs inverterat) antal röster.
Systemet skulle nog bli hyfsat proportionellt samt öppna för möjligheten att rösta på kandidater från olika partier, vilket jag tror både liberaler och konservativa skulle se som ett stort plus som de borgerliga listorna ser ut idag. Inte heller skulle man riskera att ett kryss på en bra kandidat drar med en dålig.
Pop. man kan diskutera vad som är millimeterrättvisa är. Men nog bör man sträva dit. Inte bara tänka på vad som ger "handlingskraftiga" regeringar.
Däremot har du rätt i att det gäller att finna ett system som gynnar i st f missgynnar ett konsekvent personvalssystem.
Intressant tanke att man som väljare kryssar och rangordnar fler kandidater. Sympatisk, men nog rent praktiskt svår att genomföra. I vart fall torde det kräva en "inskolningsperiod" av både väljare och valförrättare...
Rättvisa är för mig ett system som tagits fram enligt objektiva kriterier och inte för att gynna vissa partier eller intressen (t.ex. att till varje pris få starka regeringar). T.ex. är dagens system tveksamt eftersom det togs fram av en Bondeförbundare tillika statistikprofessor och därmed sannolikt gynnade dem på 50-talet. (Han införde jämkningsfaktorn 1,4 i den existerande uddatalsmetoden). Inget säger egentligen att proportionella val är mer rättvisa än t.ex. enmansvalkretsar (i alla fall inte om man kräver majoritet i valkretsen vilket troligen kommer att bli kompromissen i UK). Rättvisare för vem? För väljaren? För partierna? Osv.
Mitt system är krångligare för väljarna, men det ska de nog klara. I Australien och (tror jag) Irland rangordnar man t.o.m. partier. EU-parlamentsvalet 2014 kunde vara ett lämpligt tillfälle att testa ett sådant system i eftersom man då bara behöver hantera 3-4 valkretsar.
Skicka en kommentar