Flyktingkostnader, vilka då?

Jag har försökt tränga igenom det komplex som kallas kostnader för flyktingmottagande. Problemet är just dels att det är en svårgenomtränglig materia, dels att det sker en mängd sammanblandningar av olika saker - och en mer eller mindre medveten fel"information" från många, främst flyktingfientliga (och allmänt invandringsfientliga och SD-inspirerade) debattörer. Ett sådant trick från desinformatörerna är att dubbelräkna samhällets kostnader genom att dels räkna de ersättningar som utgår direkt till asylsökande (och nyanlända som fått asyl) och som går till kommunerna, och dels vad i detta som passerar genom de kommunala kassorna. Men obs, bara passerar, inte belastar den kommunala budgeten då det täcks av statliga bidrag. Ett annat trick är att aldrig ta med några plusposter för samhället i form av skatteinbetalningar från de som skaffar sig jobb och inte heller den stimulans för samhällsekonomin som sker genom att flyktingarna ju konsumerar sina direkta bidrag, dvs t ex handlar mat, kläder, etc etc.
Ett tredje trick är att räkna ihop alla möjliga (och omöjliga) bidrag och ersättningar som en flyktingfamilj kan få, rent teoretiskt, trots att de till en del är sådant som alla "svenskar" också får. Dels bortser ifrån att ev ersättningar är tidsbegränsade, utgår efter redovisning från den sökande, och inte kan kombineras med andra bidrag, är beroende på speciella situationer och kringgärdade av regler och begränsningar.

Nå, i min lokaltidning har också förekommit en del debatt och frågor kring detta. I dagens tidning var ett inlägg från ett av kommunalråden, Helena Stenberg (s), där hon svarar på frågan om kommunala kostnader. Flera insändarskribenter har uttryckts en rädsla för att flyktingkostnaderna drabbar den kommunala verksamheten.

Till detta har jag idag sänt in ett slags replik till PT, som jag lätt redigerad, citerar nedan.
---
Tack Helena Stenberg för din redovisning i PT (4 dec) betr flyktingkostnader mm, och hur de ersätts och fördelas. Jag ser där att de ersättningar som kommunen fått för 2014 (som ju är det senaste redovisningsåret) är hela dryga 31,3 miljoner kronor. Plus  drygt 400 000 extra till Överförmyndarnämnen. (OBS, Piteå har tills ifjol tagit emot förhållandevis få flyktingar, men nu tar emot många fler.)  Det är alltså det kommunen fick från staten (via Migrationsverket)  Du (Helena Stenberg) konstaterar också att för 2015 så kommer kommunen få mycket mera, eftersom i år tagits emot fler flyktingar, dessutom så får kommunen nu ett EXTRA bidrag på 17,2 milj kronor - för arbete med administration och organisation av flyktingmottagande och etablering! 

Av detta kan man utläsa att de kommunala "kostnaderna" för flyktingar i princip helt täcks av statsbidrag. Det gäller även för de ensamkommande flyktingbarnen, ersättningar som är mycket generösa - och som med en vettig organisation och upphandling av boende och tjänster mer än väl täcker de faktiska kostnaderna.

Även om en del (statliga) bidrag till kommunerna bygger på antal platser så är det självfallet inte möjligt att redovisa vad varje person kostar. Många kostnader är gemensamma, andra varierar mellan de olika fallen/personerna - och kommer som klumpsummor från staten och kan inte, i vart fall inte utan en våldsamt tidskrävande och komplicerad, byråkratisk bokföringsadministration, redovisas per person.  

Bidragen från staten fördelas ju dessutom på  flera kommunala nämnder, där huvudparten går till Samhällsbyggnadsnämnden (för samordning, SFI, flyktingbarn etc), men där avsevärda belopp går också till BUN/"skolstyrelsen", Socialnämnden och Överförmyndarnämnden.

Rent administrativa omkostnader kan möjligen till en (mindre) del falla på kommunen och vissa ersättningar kommer med viss fördröjning (efter rekvisition). Men, som jag uppfattar det, så är det alltså egentligen en administrativ/organisatorisk belastning som kommunen (-erna) får vidkännas, inte en ekonomisk.

Att staten har och får stora kostnader, det är en annan sak - inte något som kommer på kommunalskatten. Som givetvis ska redovisas, och som görs av statens myndigheter. Det är dock inget som motiverar att dubbelräkna samhällets kostnader, som en del debattörer (inte minst på sociala medier) gärna gör.  De höga statliga kostnaderna beror på de regler som fastställts (och dyra upphandlingar, där vissa firmor och "förmedlare" skor sig). Däremot är de ersättningar, som de asylsökande får direkt, små och skall nödtorftigt täcka dagliga utgifter, är tidsbegränsade och kringgärdade av en massa regler och förbehåll.

Sammantaget ska kostnaderna för flyktingmottagande dessutom ses som en investering som med tiden kommer att ge en god avkastning.  Detta då förutsatt att de får permanenta uppehållstillstånd, inte tillfälliga, och får och tillåts ta jobb relativt snabbt. D v s snabbare än idag.

Att nu regeringen (och fr f a moderaterna) säger att Sverige inte orkar mera just nu, det ser jag som att de byråkratiska apparaten inte orkar. Inte att det är "för dyrt", inte ens kortsiktigt.

Men vi behöver faktiskt en invandring, även av flyktingar, för att klara vår välfärd. 

Dessutom är det en plikt att visa humanitet och medmänsklighet att ta emot flyktingar som behöver skydd för krig, inbördeskrig och terror.

Lars-Erick Forsgren.
(Insändaren publicerades i PT den 10 dec.) 

Vad ska vi göra med flyktingpengarna?

Jag blir faktiskt irriterad. Folk (nåja, mest sånna som inte gillar folk som inte är födda i Sverige) de klagar över att flyktingarna kostar så mycket. De hittar statistik, eller rättare sagt de citerar påståenden från suspekta källor om hur dyrt det är, eller miss- och övertolkar statistik, lägger ihop summor sin inte ska eller kan läggas ihop. Och får orimliga belopp.

OK, flyktingmottagande kostar pengar, stora pengar. Men även om man sorterar bort alla falska eller missförstådda "redovisningar" så finns mycket man kan undra över. Och dessa undringar kan innebära att det verkar som inte beslutsfattare vet riktigt hur de ska handskas med pengar. Med följd att det kostar mer än det borde, som jag ser det. Och som inte är flyktingarnas fel - utan politikers och myndigheters "fel" (valhänthet och byråkrati)!

I min lokaltidning PT så redovisades igår att Piteå kommun får, hux flux, 17,2 miljoner  för "flyktinginsatser", som sker 2015 och 2016. Och de andra Norrbottenskommunerna får också varierande antal miljoner.  Utan att staten anger vad pengarna mera specifikt ska användas till. Vad kommunen inte vet är om det ens krävs någon redovisning av vart pengarna går.
Det är alltså mycket osäkerhet om pengarna.  Och just Piteå har tidigare inte tagit emot så många flyktingar, klart mindre än vad andra kommuner i norr gjort.

Däremot vet ju kommunen (Piteå liksom alla andra) att de får pengar för varje flykting och ensamkommande barn. Allt som kommunen gör betr flyktingar får de specialdestinerade pengar till. Detta verkar alltså vara några extrapengar.

OBS. Det är ju också så att de bidrag som flyktingarna får "i handen" kommer via Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan, skall ansökas om och är försedda med en massa förbehåll och undantag. (Se t ex SFS 2010:407)

För bara några dagar sedan så spreds i media uppgiften att en Smålandskommun sparat en massa miljoner som staten skickat på dem för att använda för kostnader för flyktingar. Men det hade inte behövts, kommunen hade bara lagt pengarna på hög...

Och beträffande pengaregnet i dessa dagar, jag såg att ett flertal andra kommuner (söderut) också stod helt undrande över vad de skulle göra med de plötsliga pengarna.

Så nog kan man tycka att flyktinghanteringen kostar pengar, speciellt för staten. Men man kan ifrågasätta hur mycket som faktiskt kommer flyktingarna tillgodo. Skyll inte på flyktingarna att det blir dyrt.

Löser vi flyktingkrisen genom att stänga gränserna?

Nu orkar vi inte, säger s-regeringen. Vi har inte, och kan inte få fram boenden till de asylsökande i den takt de kommer.  Regeringen vill ge signaler till de som söker sig till Sverige att det är lika bra de vänder, stannar i Tyskland eller Österrike (de länder som tar emot flest, och där det också börjar bli trångt).
Samtidigt begär regeringen (fullt förståeligt) att fler EU-länder ställer upp och tar emot flyktingar, så det blir en jämnare fördelning inom EU. Det är bara så att många vägrar eller tar bara emot ett mycket ringa fåtal. De länderna säger sig inte ha råd, eller vill inte ta emot flyktingar med annan bakgrund än landet befolkning (dvs rasistmotiveringen).

Och oron sprider sig i Sverige. SD-propagandan har rönt framgång. Men också oron för att vi inte kan organisera och ta emot de mängder som kommer nu, och till det läggs ibland även det ekonomiska argumentet.

Visst kan man hysa stor oro för situationen i världen och vad den leder till.  Men blir det bättre för att man stänger både gränser och hjärtan? Att man blundar? Det är ju det som alltfler verka vilja göra. Säga stopp.

Nej.

Orsaken till i vart fall dagens oro betr flyktingströmmar måste vi inse att de beror på orättvisor som oftast uppstår där det råder förtryck och någon form av diktatur (politisk el religiöst maskerad). Dålig  utbildning, dålig levnadsstandard och ofrihet är en följd av diktatur.
Diktaturer leder förr eller senare till krig med grannarna och/eller inbördeskring.  Vilket ger flyktingströmmar, inom landet men också till närliggande länder - och en del söker sig längre bort , då närliggande länder ofta är överbefolkade även vad betr flyktingar.

Det bästa sättet att minska och t o m stoppa antalet flyktingar är att få slut på krig/inbördeskrig, dvs på diktatur och förtryck. Att arbeta för demokrati i alla länder. Inklusive bistånd som ger utbildning, försörjning och som framtvingar diktaturernas fall.

Tyvärr är det, som det ser ut idag, ett ganska långsiktigt mål. Vi måste därför också ta hand om dagens situation, att ta emot flyktingarna (helst i samarbete med andra länder förstås), eftersom flyktingar som driver runt i sig är en risk för oroligheter.  Men som blir en resurs när de rotat sig, integrerats och skaffat sig jobb, och betalar skatt och får Sveriges ekonomi och välfärd att växa.

Det är visserligen illa att Sverige är så illa förberett att ta emot fler än som varit den "vanliga" mängden. Det gör att det blir närmast panik i hanteringen. Frivilliga ställer upp för att ta hand om de som kommer. Och MIV och kommunerna försöker också, med blandat resultat. Kommunerna ropar på pengar. För allt verkar ju ska gå i offentlig regi, och då blir det stora kostnader, byråkratiskt och svårhanterbart.

Men icke desto mindre måste vi, Sverige, klara av detta. Av humanitära skäl. Och på sikt kommer det att gynna oss också, både mänskligt och ekonomiskt. Klara det genom gemensamma ansträngningar, med mindre byråkrati och genom att släppa fram alternativ och privata engagemang. Och mota girighet och fördomar och främlingsfientlighet.

Klarar vi inte av det, och stänger gränserna, då blir det värre - både för Sverige som nation, för EU,  för flyktingarna, och för demokratin och mänskligheten -  och världsfreden.

Det dyra flyktingboendet skulle inte behöva vara så dyrt

Morgan Johansson är uppgiven. Sverige kan inte få fram boende till alla flyktingar. Liknande signaler har kommit alltfler de senaste dagarna, främst från s-ministrar. Och från olika kommuner.

Jag har nämnt det förr, t ex här, att man (dvs politikerna och myndigheterna) borde pröva fler vägar att fixa boende och mottagande av flyktingar, asylsökande. Fler vägar och billigare än idag. Detta bl a p g a de höga ersättningar som diverse "uthyrarfirmor", som ibland bara är grymt profithungriga förmedlare, kräver - och får - för att tillhandahålla boenden t ex för ensamkommande flyktingbarn, som ju är en växande del av de asylsökande f n.
Också idag kom en artikel som vill se bättre möjligheter att hjälpa till för enskilda.

Jag ser nu att alltfler antingen tänker i mina banor, men också många som är helt uppgivna (trots att de är positiva till flyktingmottagande) likt regeringen. Och så de skadeglada SD-påhejarna som gärna drar upp kostnaderna som ett starkt skäl emot att ta emot flyktingar. Men de senare bortser jag ifrån. De vill ju under inga förhållanden se några flyktingar eller invandrare i Sverige.

Nå, felet som åstadkommer uppgivenheten (och som gör att det desperat ropas på andra EU-länders hjälp) det ser jag som en övertro på att allt ska ske, och måste ske i storskalighet och offentligt.  Både boende och integration och därmed även att få jobb.   Betr att snabba upp integrationen etc så kom ju häromdagen även signaler från en jordnära pensionär, som t ex menade att det skulle göras möjligt att för pensionärer kunna anlita asylsökande som extrahjälp utan krångel, utan att blanda in RUT/ROT och företag. Och utan att det skulle ses som svartjobb. Men för att ge flyktingarna både viss arbetslivserfarenhet och träning i svenska över fikabordet. Det skulle ge mycket - både för flyktingarna i form av snabbare integration och insteg på arbetsmarknaden - och pensionärer får lära känna folk från andra länder, vilket skulle berika deras liv.

När jag så sett kostnaderna för boenden, inte minst för ensamkommande asylsökande barn, böärjade jag gräva lite. Och då speciellt då kommunerna klagar över kostnaderna.
Men - kommunerna har, eller borde inte ha några egna kostnader,  eftersom de får väldigt rundliga ersättningar från staten.

Jag har inte orkat läsa igenom alla detaljer och regler. men klart ät att det inte är konstigt att de inte anser sig behöva höja skatten p g a flyktingmottagande.

Jag ska bara ge ett exempel, gällande de ensamkommande barnen.
Och det är hämtat idag den 5 nov 2015 från MIVs hemsida. Jag ger en länk, men från den kan man leta sig fram till fler sidor att studera.
Alltså.
Varje kommun får ett belopp om en halv miljon bara för att teckna ett avtal om att ta emot ensamma barn. Dvs i princip bara för att "skriva under" ett avtal.  Det torde täcka anställandet av en administratör/samordnare.
Därutöver får de kommuner som tar emot ensamma barn, eller rättare sagt, ordnar boendeplatser, en summa av 1600 kr per plats och dag. Det är ingen småsumma det. 48.000 kr per plats och månad.
Det är alltså vad ett barn anses kosta......   Men som inget barn får kosta, det har inga föräldrar råd med.
Och är det några speciella saker med barnet så kan kommunen få ytterligare 9.000 kr/månad och barn.

Då ska man veta att flyktingbarnet självt ska stå för en hel del kostnader därutöver genom "dagbidraget", sånt som  mat, kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter.

Undra på att det blir dyrt för staten. Men jag häpnar över att kommunerna får dessa bidrag för något som inte kan kosta mera än en bråkdel av de fyrtioåttatusen kr per månad/barn de får, minst.
Och jag undrar inte på att det finns giriga "uthyrare/firmor" som vill förse sig av detta....  och t o m tar ännu mera. De kan ju mena att marknaden sätter priset, om det inte finns boenden så tar man betalt. I övermått.
Men jag ser inte att varken de eller kommunerna (eller staten) har någon verklighetsförankring när de kommer upp i sådana summor.  Och det är inte flyktingbarnens fel.

Som någon skrev så finns det mängder av villor där det finns rum som kunde upplåtas (direkt) till ensamma barn eller flyktingfamiljer, och det till summor som kan synas närmast symboliska jfrt vad kommunerna får av staten, men ändå täcka alla verkliga kostnader och dessutom ge några kronor för den omsorg som då upplåtaren (familjen vars barn flugit ut, yngre pensionärer, el folk som helt enkelt har utrymme ändå som de kan upplåta) bör och ska ge åtminstone för barn. Boenden finns nog, i vart fall för de ensamma barnen och kanske även en del andra, och i hög grad till kraftigt lägre kostnader. I ett och annat fall kan nog t o m finnas de som inte begär en enda krona för att hjälpa barn eller ens familjer.
Och det finns säkert de som vill och kan bygga Attefallshus som de utan överpris kan upplåta till flyktingar en tid. Eller använda ROT-avdrag för att fixa till extrarum till ensamma barn.

Men då måste myndigheterna släppa fram hjälpviljan, utan krångel.

Som komplettering till pengaregnet över kommunerna vill jag bara nämna att utöver det jag nämnt ovan så finns mera att hämta i olika statliga bidrag, i speciella fall liksom för ökade skolkostnader etc. Jag vill inte tro att kommunerna vill "sno åt sig" en massa pengar, utan att de ständigt klagar måste (?) bero på att det är en massa logistik som måste fungera, och som de inte är vana vid - och som beror på byråkratiska regler när allt ska ske genom dem och MIV.
Så släpp fram hjälpviljan!

Löfvens åtgärder betr flyktingkrisen verkar halvhjärtade och tafatta

Så har regeringen till slut haft en presskonferens där de visar vad de tänker göra i det som Löfven kallar den värsta krisen efter andra världskriget. Han har givetvis rätt i att EU i sig måste ta sitt ansvar, och då alla medlemsländer.  Samtidigt menar jag att detta rop på att andra ska ta ansvar inte legitimerar att Sverige inte tar sitt ansvar. Som stat, som kommuner - och alla som bor här, på ett eller annat sätt.

Självfallet är det viktigt att inse att det krävs kraftåtgärder för att ta hand om anstormningen av flyktingar. Men jag blir inte imponerad av det regeringen nu presenterar, och inte dämpas min oro av det som Löfven/regeringen säger om hur man vill möta krisen.

Nej, nej, tältläger, icke. Även om de sägs vara "vinterbonade". OK, som en beredskap. Men icke i någon större utsträckning och bara för mycket kort tid, som sista åtgärd. Jag är rädd att om det blir något vanligt så blir det snabbt "normalt", inte en sista åtgärd. Det blir en kapitulation.

Lägre standard när man söker fler boenden, det kan nog visa sig nödvändigt, för en inte alltför lång tid, medan man söker bättre och mera långsiktiga lösningar. Jag tror nog att man i viss mån kan engagera de nyanlända flyktingarna i att bygga eller bygga om eller bygga nytt. Det skulle ju för kortare eller till och med på lite mera sikt lösa sysselsättningen för dem, en del av dem.  En smartare användning av ROT-avdragen (med lite ändrade regler)  kunde nog också ge en del lättnad vad gäller boende. 

Och givetvis måste man möta de skenande kostnaderna. Det är inte acceptabelt att profitörer ska kunna ta vilka priser som helst. Jag misstänker att  det inte räcker med att hänvisa till deras samveten, men det måste ändå göras. Och stoppas på något sätt. Rekvirera tomma bostäder till ett pris som inte är högt över det normala?
Såg någonstans en antydan om att kunna godta boenden, mer el mindre ideellt upplåtna, men det verkade åberopas en del formella skäl, att det skulle ta tid. Jag undrar om man inte gör det för krångligt - och då blir det krångligt. 

En form av stödboende för ensamkommande flyktingbarn tänker man sig tydligen också. Det kan bli bra, om man tänker till på rätt sätt. Jag har inte sett några preciseringar än...  Men man får Inte krångla till det och samtidigt se till barnens bästa - och utan att släppa in profitörer. 

Ett s.k. snabbspår för att lärare med utbildning från ett annat land snabbt ska kunna börja jobba inom den svenska skolan vill regeringen också se. Men det är lättare sagt än gjort med de regler och myndigheter vi har. Så både det, och annat, kräver att regeringen snabbt får fart på regelmodifieringar och praktiskt samarbete. Idag finns ju faktiskt bl a de som har en utländsk lärarutbildning, som inte får anställas då svenska myndigheter inte kan eller inte vill validera dem som likvärdig svensk (att den skulle kunna vara bättre än svensk lärarutbildning, det finns ju inte i deras föreställningsvärld). Vore intressant att se vad Fridolin (regeringen?) tänker i detta...
Betr skolgång för flyktingbarn vill jag även påminna om att det finns glesbygdsskolor som hotas av nedläggning p g a elevbrist. Där finns ledig kapacitet. På orter som troligen också har lediga bostäder... Möjligen inte lediga jobb i överflöd, men om befolkningen ökar så skapar det ju jobb i sig. 

För i mycket verkar regeringens åtgärdspaket både lite tafatt, senkommet och halvhjärtat i det de först nu kommer med. 
Och dessutom ett onödigt fokus på att leta upp och skicka ut papperslösa och de som fått nej. De som inte fått ja kostar rimligen inget extra. Och det är inte olagligt att vara papperslös. Att nu sätta in polisresurser på att leta upp och skicka iväg dessa människor, det förefaller mig vara en dålig prioritering i dagens läge. 
Är den hårda tonen emot icke-godkända asylsökande ett frieri till SD-sympatisörerna? 
Eller än värre, är det så Löfven och regeringen ser på folk som kommer från annat håll? 

Att leta efter misstänkta terrorister är en helt annan sak. Och det ska ske på ett intelligent sätt, inte genom att stämpla asylsökande som grupp. 

Bekymmersamt kd-utspel.

Jag är verkligen bekymrad över kd-ledaren Hägglunds utspel. Han talar volym och kostnader. Om sänkta bidrag, om tuffare regler och svårare att få permanent uppehållstillstånd. Att flyktingar ska vänta i tre år på att få veta om de får stanna. Inte om flyktingarnas behov, vad de flyr från. Tyvärr verkar det som om Göran Hägglunds hugskott öppnat dammarna för mer el mindre flyktingfientliga uttalande hos många andra politiker utanför SD också. OK, ofta maskerat som en oro över kostnaderna för Sverige om flyktingströmmen ökar kraftigt.

Självfallet kostar det initialt att ta emot flyktingar, det är ju en självklarhet. Men vi vet ju, i vart fall finns det flera utredningar som visar det, dvs att på lite sikt är det lönsamt även ekonoimiskt att ta emot flyktingar. Samtidigt så är det många som likställer siffran för invandring som om det vore flyktingar. Och allt hamnar snett eftersom man blandar ihop både begrepp och kostnader.

Flyktingars integration underlättas inte av att bara få ett tillfälligt uppehållstillstånd. De behöver trygghet, de flyr ju ifrån otrygghet. De måste få bättre chanser att snabbt komma i jobb, att få hitta rätt jobb, att få göra det de kan (vilket ofta är mycket mer än fyrkantiga svenska myndigheter vill tro), de måste kunna få rota sig. De behöver inte motivation att söka jobb, det som behövs är jobb att söka! Vilket Mark Klamberg påpekar i ett kort blogginlägg. Efterfrågan öht på arbetskraft måste öka, vilket kan ske genom att stimulera ekonomin. Samtidigt är många flyktingar välutbildade och borde snabbare kunna lotsas till rätt jobb, utan alltför mycket byråkratiska hinder.

Flyktingarnas boende, både tillfälligt och permanent, måste man se på kostnadsmässigt. Liksom byråkratin. Det är t ex inte rimligt att entreprenörer som Bert Karlsson och gelikar ska kunna skära guld med täljknivar, men inte heller att asylboenden ofta är ännu kostsammare när de anordnas direkt i offentlig regi. Etc.

Och det verkligt kostnadssänkande, det vore att arbeta för en värld där det finns demokrati och frihet. Inte att räddhågat skyffla över problem på andra länder.
Fast det är klart, då kanske bristen på viss arbetskraft inom vissa områden i Sverige, skulle bli än mera akut. Idag söker ju vissa arbetsgivare aktivt efter utbildad (t ex inom vård och omsorg) arbetskraft på flyktingförläggningarna.
I en värld med frihet, fred och demokrati, där skulle arbetskraftsimporten bli mycket dyrare än idag. Och där skulle inte finnas några flyktingar. En utopi -  kanske det. Men nog är det dit vi borde sträva. Istället för att kortsiktig och snålt stänga våra gränser och hjärtan.

Detta med flyktingar, antal, kostnader och välfärdsbygge. Demokratisk debatt, det är svårt det.

Demokrati är svårt det. I praktisk tillämpning. Och likaså att diskutera om den, med bibehållande av de demokratiska principernas hållfasthet.

En sådan debatt är om ett i demokratisk ordning invalt (och numera än större) parti (SD) som anser sig vara demokratiskt, men i sitt program och även i sin allmänna framtoning visar allvarliga brister i demokratiskt hänseende - och i sin historia.  Är det ett "vanligt" parti p g a sitt röstetal?  Ska ett sådant parti kunna besätta en (vice) talmanspost. Besätta poster som ordförande i riksdagens utskott?  Besätta nämndemansposter i domstolarna?
Till och med kunna få bidrag för "biståndsarbete" i demokratisyfte?

Betr det sista säger jag definitivt NEJ. Om reglerna tillåter det, måste de ändras så de stämmer med avsikten och andan för sådan biståndsverksamhet. I övrigt känner jag tvekan och motvilja även de, med motvilja och tvekan, "måste" erkännas kunna tillsätta en vice talmanspost.

En annan debatt är den som man vill föra om SD som parti, respektive deras väljare och sympatiers åsikter och bevekelsegrunder. Där menar jag att en mindre del av sd-väljarna är rasister i egentlig mening. Men det finns en glidande skala via allmänt flyktingfientliga och främlingsrädsla till de som "bara" är rädda för kostnaderna för "invandrare" (som de oftast kallar flyktingarna), Dvs en ovilja att se flyktingfrågan ur humanitär synpunkt, och en ovilja att se mottagande av flyktingar (och andra invandrare) som en investering som med tiden "förräntar" sig och faktiskt skapar välfärd.

Ett exempel från en FB-debatt denna dag. En sd-sympatisör reagerade negativt på en artikel av ett par ledande sossar med en rubrik som sa att SD ska blockeras.  Det var givetvis en provocerande rubrik för sd-sympatisörer som ansåg det vara s-hyckleri och att  det inte var demokrati att inte SD godtas som ett parti som de andra (fastän lite bättre).  Det tyckte jag var överdrivet, och menade att har man inte majoritet så måste man komma överens, och att det inte kan vara ett tvång för andra att gå med på saker hos SD som man inte gillar.
Det föranledde ett inlägg som, med citat från en anonym källa, sökte beräkna kostnaderna för flyktingarna, som klagade över att de andra inte ställer upp på SD:s "fakta" etc och ifrågasatte om de andras agerande och åsikter är demokratiska. En summerings som slutade i en kostnad (inga inkomster) på drygt 122 miljarder plus ytterligare 87 miljarder, bara för bostäder. Samt de 42 miljarder ytterligare som MIV sagt sig komma behöva vid ökad flyktingström.

Till det invände jag ungefär detta, något förkortat:
  Jag är skeptisk till att åberopa anonyma fb-källor. Samtidigt vet jag ju att det kan vara tidsödande att snabbt hitta objektiva källor till det man tror sig veta, har i sin hjärna. Men, det den anonyma fb-källan skrivet är inte bara "fakta" utan faktiskt till stor del subjektiva bedömningar som grund för räkneexempel, som jag till viss del starkt ifrågasätter. 
Exempel. Om jag godtar påstående att 14 000 pers väntar på bostad så betyder det inte att det är = 10.000 lägenheter. Alla kvinnor lever inte i parrelationer. Det finns singlar, och dessutom är nog en del "barn" som bor med sina föräldrar. (Vilket jag ju ser när jag möter dem "på stan" etc.)  Jag räknade inte på det, men påpekade att mina invändningar innebär ett kraftigt mindre behov av lägenheter jfrt påståendet.   Men förnekade inte att ökat antal flyktingar medför ett behov av fler bostäder. 
De kostar att bygga, och delvis i "drift" initialt (där tiden varierar), men där flyktingen givetvis betalar hyra (el köper hus el lgh) när hen skaffat sig jobb. Därför är det självfallet viktigt att de får jobb, helst i det de är utbildade för. 

(En bekant, i det privata näringslivet, sa en ggn att Sverige kunde/behövde snabbt ta in säg 5 milj ryssar hit. Vi har plats i detta glesbefolkade land. De skulle ju snabbt försörja sig själva. Genom t ex att bygga bostäder, ge varandra service, starta affärer och större el mindre företag. Och därmed öka Sveriges ekonomi, skatteintäkter och välfärd. - Ett liknande resonemang kan man nog föra för flyktingarna, med reservation för att 5 milj pers kan vi inte ta emot på 3-5 år, samt att flyktingars utbildning är mera blandad än "normal arbetskraftsinvandring".) 

Nå, p g a de grymma krig som pågår just nu så MÅSTE Sverige ta emot flyktingar. Om än det blir fler än vi varit vana några år. Av humanitära skäl. Krigen slutar inte för att vi stänger gränserna. Enda sättet att få stopp på och förhindra krig är att hjälpa till att avsätta krigstokiga diktatorer och bygga upp demokratiska styren världen runt. Vilket innebär utbildning och handel och bistånd. Men det är långsiktigt, tyvärr, inte något som gör det onödigt att ta emot dagens flyktingar. Av vilka, trots allt, ändå bara en rännil kommer till Sverige, jfrt med närområdena. Men hur ska de klara av, som Turkiet nu, att ta emot 130.000 flyktingar på 3 dygn och där strömmen fortsätter så länge det finns överlevande kvar... och där Turkiet redan har minst en miljon flyktingar som kommit på relativt kort tid. Liknande situation finns i många andra grannländer, t ex i lilla Libanon. 

Sverige måste anstränga sig, och akut skulle jag gärna se att privatpersoner kunde ta emot flyktingar under akutläget. Många har nog utrymme i sina kåkar när barnen flyttat ut, och som kan upplåtas utan att de begär el får några överdrivna ersättningar. Det finns tomma hus också, som kan användas till ringa kostnader under en övergångstid, tills bostäder på orter där det finns jobb har fixats. Om vi bjuder till kan nog mycket fixas till rimliga kostnader. Och tills bostäder byggts. Vilka som sagt, där hyror kommer in som med tiden betalar investeringen. Och vi har fått nya invånare som bygger upp och förbättrar Sveriges välfärd. 

Detta svar gillade inte sd-sympatisören. Som skrev (förkortat) att den anonyma källan är en vän som vill förhålla sig anonym när jag lägger ut uppgifterna och som jag har mycket stort förtroende för. I övrigt håller jag inte med dig ett dugg, speciellt inte din ton. Jag lägger upp en artikel och ger mina åsikter till den. Du går i argumentation utan anledning, Hon menade att jag argumenterade på gränsen till otrevlig, eftersom hon "inte har de minsta förståelse" för vad jag skrivit. Förstår inte mig, är ingen offentlig person, politiker eller debattör, jag är bara en vanlig liten arg medborgare som uttrycker mina åsikter, p g a den ilska jag känner.  Jag är inte intresserad av att argumentera med personer som inte överhuvudtaget förstår mina ståndpunkter och åsikter, det överlåter jag åt de personer som kallar sig offentliga debattörer. Jag har rätt till mina åsikter, skrev hon. 

Jag tyckte allt att jag hade en lugn och resonerande ton, utan överord. Och menade att måste kunna  diskutera lugnt och behärskat. Även om man inte tycker samma sak. Jag  skrev att jag förstår hennes  åsikter, men det betyder inte att jag delar dem, utan förbehåller mig rätten att diskutera dem. Lugnt och behärskat, utan att någon ska bli arg för att vi har olika åsikter. 

Vilka slutsatser kan man då dra av detta? (Och även mot bakgrund av andra jag resonerat med.) 

Först och främst detta att hur demokratin och det demokratiska samtalet bör fungera, det har många ingen större förståelse för. Nu är ju detta bara ett exempel, men jag har mött mängder liknande tidigare. 

Sverigedemokraternas väljare och sympatisörer är en mycket blandad skara. Kärnan och partiledningen är givetvis starkt fientlig emot alla typer av invandring och invandrare, möjligen med något undantag för andra nord-européer. Där finns klara rasistiska inslag. 

Men hur mycket rasism finns i den stora väljarskaran? Det är svårt att mäta. Men, som sagt, klart är ändå att det är en blandad skara. En del har mer eller mindre rasistiska sympatier, eller i vart fall drag i den riktningen. Men ofta är det inte helt klart för dem själva, och dessutom så motiverar de sin ståndpunkt med oro för kostnaderna för invandringen - vad den medför för olika delar av välfärden. 

Jag har sålunda mött mycket respektabla personer som är genuint oroliga för kostnaderna, en del kan inte nog ekonomi för att se helheten, en del överdriver kostnaderna, en del vill inte se att finns en inkomstsida också, trots att de nog förstår ekonomi. Många har svårt att se de humanistiska aspekterna, de försvinner ur synfältet på  grund av deras uppfattning om kostnaderna. 
Och inte minst de förutsätter att de är orsak till de välfärdsbrister som finns. Och då blir man "arg på invandrarna", dvs vill låsa gränsen för flyktingar. I detta ligger dock inte som det viktigaste att kostnaderna uppstår (menar de) pga flyktingarna. De känner, eller befarar, välfärdsbristerna så mycket att det är det som väger tyngst. Och då köper de SD:s argument. För att få lägre pensionärsskatt, bättre sjukvård, bättre äldreomsorg, bättre och högre sjukpeng och a-kassa. Och i vissa fall, för att få lägre skatt dessutom.  
Samtidigt känner de att de gamla politikerna, de etablerade partierna "inte lyssnar" på dem.  För politikerna sitter i sitt glashus. Och gör som de vill, inte som folk vill... 

Att de inte får som de vill måste ju innebära att partierna inte vill lyssna, menar de. Och när inte det går fram, vill de inte diskutera heller. För de blir ju bara emotsagda, "mobbade", blockerade.  En känsla och attityd som SD skickligt profiterar på och blåser under.  För, menar SD och dess väljare, ett så stort parti som dessutom är vågmästare, det borde ju bestämma... det anser de "demokratiskt". 

De klara och tydliga rasisterna tror jag inte det går att övertyga, de är förlorade. De är ändå inte så många, men det farliga är när de lyckas få sympatisörer, som visserligen till en del kan ligga i ett gränsfält, men som ändå mest är oroliga för välfärdsbristerna i samhället.  Och det är något som alla övriga partier, de etablerade, måste inse och förhålla sig till.

De demokratiska partierna måste upp till bevis att det demokratiska systemet inte bara garanterar (?) fria, demokratiska val, utan även är det system som bäst skapar välfärd för alla. Det klarade inte de demokratiska partierna i Tyskland mellan WW1 och WW2. Och det har inte de sju partierna i riksdagen klarat av heller. I folks ögon.
Att få in en kil mellan SD/kärntruppen och de med mera "lösa" sympatier, det måste vara den riktiga vägen.

Då duger det inte att bara "blockera" SD, att manövrera bort SD och partiegoistiskt gynna sig själva. Då måste man gemensamt försvara de demokratiska värdena på ett sätt som också alla (eller i vart fall 95-97% av) väljare förstår och uppskattar. Och samverka för att reparera de sprickor och välfärdsbrister som uppstått under de senaste två decennierna.