Att överleva innebär också gemenskap i frihet

Överlevnadskunskap bör bli ett skolämne, skriver en ung läsare i DN. Ett inlägg fullt av insikter, som jag länkar till här, men också vill citera och kommentera.

Först kort, sådant som naturkatastrofer och smittspridning är inte alltid helt oförutsägbara. Inte heller andra katastrofer, människors attityd till varandra är en viktig faktor, som kan antingen skapa katastrofer - eller förhindra dem.

Så citat: "Vi i Sverige har det väldigt bra – men det betyder inte att vi kan slappna av. Överlevnadskunskap borde bli ett ämne i skolan för att förbereda oss på eventuellt framtida katastrofer." inleder skribenten Saga Modenius.
Och hon fortsätter: "Efter att ha läst boken ”Spring så fort du kan” av Sofia Nordin inser jag hur mycket som kan gå fel och hur lite vi människor vet om hur man överlever ute in naturen. Det kan vara från att man går vilse i skogen, till att man sätts i en situation där man måste överleva under jordbävningar och orkaner. Naturkatastrofer och epidemier kan inte förutsägas och vi alla måste göra oss beredda.

Just nu pågår krig och terror, människor svälter och global uppvärmning hotar hela världen. Som tur är har vi i Sverige det väldigt bra i förhållande till andra länder, men det betyder inte att vi kan andas ut och slappna av, det är nu vi har chansen att utbilda och göra oss beredda på vad som än händer i framtiden.

I tidningen Tjugofyra7 (mars 2017) menar MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) att människor är dåligt förberedda på en situation utan exempelvis el, vatten och värme och att folk söker så konkreta och handfasta råd som möjligt. Det är exakt vad överlevnadskunskapen kan ge dig. Du får kunskaper inom djurhållning, jordbruk, vattenrening, sjukvård och mycket mer.

Överlevnadskunskap kan ge nyttig kunskap i andra ämnen också, SO och NO till exempel. Det kan hjälpa dig i sociala och vardagliga situationer och gör dig också mer allmänbildad.

Det är inte bara att vara förberedd praktiskt, det gäller att ha en mental beredskap också. Ifall ett krig skulle bryta ut, eller om vi drabbas av översvämning, jordbävning eller andra naturkatastrofer gäller det att agera snabbt. För att inte hamna i chock behövs en mental beredskap. Med hjälp av överlevnadskunskapen vet du vad som behöver göras och hur du ska agera på bästa sätt, vilket kan rädda många liv.

Politikerna är också oroade. Nyligen beslutade regeringen att återinföra värnplikten i Sverige. Det säger mycket om vad som händer ute i världen just nu, bland annat att politikerna är oroade för vad som kan hända Sverige och att försvaret måste förstärkas.

Det är nu vi har chansen att göra något åt det här, innan det är för sent. Som sagt har vi som bor i Sverige det väldigt bra, men vi måste vara redo om en katastrof drabbar oss. Det har inte hänt än, och därför är det nu vi ska göra något, genast. Det är dags att vakna och börja inse att vi inte är så trygga som vi tror, men att vi faktiskt kan göra något åt det. Överlevnadskunskap bör bli ett skolämne!"

Jag instämmer, men vill tillägga och stryka under detta.
Att göra överlevnadskunskap till ETT skolämne är kanske inte den bästa vägen. Det är en så omfattande kunskap, och kräver insikter som bör meddelas i många ämnen. I skolan som i övrigt. 

Krig, terror och svält uppstår inte av sig självt. De orsakas av hur människor uppträder och behandlar varandra.  Och detsamma gäller till en del också naturkatastrofer (typ global uppvärmning), vilka kan uppstå genom att vi inte skyddar naturen, inte stoppar klimatförändringar och t ex förbrukar i st f brukar naturresurser, eller använder sådant som olja och kol i för stor och miljöskadlig utsträckning.

Att lära sig hantera olika slag av katastrofer av olika slag är givetvis viktigt. Men minst lika viktigt är att söka förebygga dem. Att förstå orsakerna.
Krig kan förhindras genom att vi har ett försvar, som avskräcker ev angripare. Vilket i dessa tider innebär också försvar emot agrepp via internet.  Att farlig smitta kan användas som ett anfallsvapen.
Men varför skulle någon angripa oss, eller andra länder? Ja, i grunden ligger nog sådant som girighet och maktbegär, att vilja utnyttja andra människor, att utnyttja folks rädsla för det okända, för de av annan religion, av annan hudfärg eller kultur.  Botmedlet är att inse att demokrati, som ger oss frihet och medbestämmande också innebär att vi inser att vi har ett ansvar för varandra. Frihet i gemenskap. Att friheten är viktig, men har en gräns när den skadar andra. Likaså att gemenskapen inte får bli ett kollektivets tvång över den enskilde.
Det innebär då att konfliktorsaker måste undanröjas. Genom utbildning, genom fria och demokratiska val och avskaffande av diktatur och förtryck. Genom samarbete och avvisande av osund och begränsande nationalism.
Vi i Sverige, och i andra i vart fall vad gäller ekonomisk välfärd rika länder, måste inse att allas överlevnad (vår och "de andras")  innebär att också de som lever i fattigare länder och i länder som styrs auktoritärt/diktatoriskt måste få bättre levnadsförhållanden.   Dvs få utbildning, frihet och hjälp att leva i demokrati och utvecklas så de kommer ur fattigdomen. 

Betr fred och fredsminister, förtydligande

Min text nyligen om fred och fredsminister, som också i en något kortad version varit införd i PT, har föranlett en del kommentarer.
Jag har bl a vänligen fått (mp-aren) Valentin Sevéus helt nyutkomna bok i ämnet "Världen behöver fredsministrar" översänd (som fil). Den innehåller i mycket ett antal initiativ i fredsfrågan,  från mp i sig och från mp-medlemmar just betr vikten av en fredsminister.

Om detta och, och kringhörande kommentarer, finns mycket att säga. Just nu vill jag dock bara poängtera följande. Och det fär ses som ett förtydligande till tidigare text.

Alla, eller de flesta, gillar väl fred, i vart fall "vanligt folk" liksom de som styr demokratiska länder. I ett fullt demokratiskt land är det svårt att tänka sig att man röstar fram en aggressiv krigshetsare. Visserligen kan det uppstå, och det är det vanliga, krig där en demokrati och en diktatur än invovlverade, men inte mellan två demokratier.

När det då reses frågan om en fredsminister i olika sammanhang så brukar den hamna i sidospår, som inte visar hela eller ens delar av hur komplicerat det är att få fred.
Felet med resonamanget om fredsminister etc (liksom i nämnda bok) är att man ser för "snällt", för begränsat på det hela. Som om en fredsminister är ett slags quickfix. Att man tror (?) att något slags förbud mot vapen och vapenförsäljning i sig är fredsbefrämjande. Och att man därvid bortser från hur det ser ut i världen, där det faktiskt är bristen på demokrati och överflödet av auktoritära och diktatoriska regimen som är orsaken till icke-fred (krig).

En demokrati måste försvara sig emot angrepp, av skilda slag, från dess fiender, vilka är diktaturer. Då är det farligt att, som en kvarleva från forna tider, tro att neutralitet till förekomsten av diktatur gagnar freden. 
Förutom att orsaka krig emot sina grannar så är ju diktatur också en osäkerhetsfaktor inrikes. Medborgarna vill ha frihet. Fria medborgare röstar inte fram styrande som anfaller andra länder. Mellan demokratier förhandlar man. Man håller fred. 

En fredsminister är inget värd om hen inte har ett omfattande mandat, som inbegriper en stor mängd departement. Plus att det finns, måste finnas,  en helhetssyn - dvs på orsakerna till krig (icke-fred).
Dvs att avskaffandet av diktatur är det viktigaste. Dvs införandet av stabil demokrati är grundbulten.
Vapenförbud är verkningslöst om det inte råder demokrati.
Det hela är alltså mkt svårare än att bara ropa "fred" och lägg ner vapnen eller avstå från NATO eller avstå från försvar.
Ett aktivt arbete för demokrati i alla jordens länder - är det viktiga - och då får inte Sverige vara neutralt till de delar av omvärlden, även mäktiga statet, som är diktaturer.

Och man ska inte tro att det är lätt.
Det torde kräva mer än en "fredsminister". Däremot kräva aktiva demokratiseringssträvanden, från både Sverige och andra demokratiska länder.

Fredsminister, varför det?

Fredsminister – jag hörde i radion i morse att en sådan förespråkades, från mp-håll, . Och skulle placeras inom utrikesdepartementet. (Men noterar att partistyrelsen avstyrker. )

Fredsminister låter ju jättebra, för fred vill vi väl alla (?) ha! Bort med krig och terror.

Men, vad är fred – och framför allt, hur får man fred? Fred är ju motsatsen till krig. Men krig är ”bara” ett skarpare tillstånd än konflikt. Förutom krig mellan nationer så finns ju även inbördeskrig, vilka i sin tur kan ha olika karaktär, omfattning och orsaker.

Det räcker alltså inte bara att ”vilja ha fred”, att ålägga länder eller grupper att hålla sams i största allmänhet, eller att lägga ner vapnen.

Vi vi uppnå en stabil fred måste vi inse orsakerna – och finna (återupptäcka?) vägar att minska krigsriskerna och eliminera djupa konfliktorsaker. 

Vi ska inte tro att t ex FN (som vi ju ofta ser som ett samarbetsorgan för fred) kan lagstifta fram fred. Möjligen kan FN, i något fall bidra till att skilja stridande åt.
Varför det då? Ja, medlemmar i FN är i princip alla världens stater, även de med olika grader av diktatur, utvecklingsgrad och brister i mänskliga rättigheter och syn på minoriteter. Och med väldigt olika mål för sin politik.

EU är däremot en organisation som bildats för att genom samarbete (även betr fri handel och rörlighet) demokratiska stater emellan förhindra krig. Däremot gäller det ”bara” europeiska stater, och den senaste tiden har väckt frågor om hur djupt de demokratiska värderingarna sitter i en del av de nyare medlemsstaterna.

Vi måste alltså gå djupare. Och jag ser att den grundläggande orsaken är brist på demokrati, och då betr både krig och inbördes våldsamma konflikter.
Varför är då inte alla länder demokratiskt styrda?
Ja, demokrati är svårt. Allt sedan tidernas begynnelse så har auktoritärt styre varit det vanliga. Varför det? Ja, p g a maktlystnad, egoism, girighet, förtryck av oliktänkande och underlydande, en ringaktning av kvinnors och barns värde, rasism. Obildning, bristande kunskaper om människors lika värde.

Och – om vi snabbt går till vår tid – även om kunskapen om värdet av demokrati, frihet och medinflytande, i brist på något som är bättre för alla, är mera spridd än för säg hundratalet år sedan, så innebär det ändå inte att demokrati bara kommer till i en handvändning. Att befria sig från en auktoritär regim, av egen kraft eller genom hjälp utifrån, det är ingen garanti för att snabbt det ska bli demokrati. Traditioner och auktoritära ideologier (både till höger och vänster) har visat sig utgöra stora faror. Liksom givetvis brister i utbildning, arbete och svält.

Fredsarbete är därför något komplicerat, och täcker över väldigt många fält. Och måste göra det. Kräver en helhetssyn. Vilket inte per automatik gör det lämpligt med en ”fredsminister”. Denne kan ju få för begränsat uppdrag, formellt eller reellt. Och måste ha en samsyn med, framför allt ha en omgivning, dvs regering och riksdag som inser hur betydelsefullt fredsarbete – och därmed t ex biståndsarbete, integration och diplomati, demokratiarbete, utbildning, försvar etc – är.

Det innebär att Sverige inte ska vara ”neutralt” betr demokrati eller inte. Både diplomati och bistånd, om hur lösa akuta krig (inkl inbördeskrig) flyktingfrågor måste vila på strävan till demokrati och andra för demokrati grundläggande mänskliga rättigheter som utbildning, arbete, rättssäkerhet och yttrande- och pressfrihet, fri rörlighet etc. Där det inte finns frihet kan inte heller finnas en varaktig fred. 

Det räcker inte, även om det är nödvändigt i akuta lägen, att hjälpa till vid katastrofer, vare sig de är naturkatastrofer eller orsakade av människorna själva (genom regeringar och/eller girighet), svält, flyktingströmmar, och liknande.
Det måste till kraftigare åtgärder, som är svåra, som kräver samarbete över gränserna, som är tidskrävande och kostnadskrävande, i vart fall på kort sikt.

Men de är nödvändiga. För hela mänsklighetens överlevnad. 

Hur ser vi på "flyktingfrågan" ? Varför finns flyktingar?

Inleder med ett citat från FB. "Man kan se flyktingar som medmänniskor som är som vi och behöver skydd och kan bli en del av vårt samhälle. Eller kan man se flyktingar som en invasionsarmé som ska ta vårt land från oss. Det handlar alltså om en själv."

Ett annat citat, denna gång från statsvetaren Lennart Lundqist.  "Sinnelagsdemokrati är ett sätt att leva tillsammans som präglas av jämlikhet, frihet, förståelse, solidaritet, tillit och ömsesidig respekt". Den definitionen ligger väldigt nära hur jag vill definiera "min" ideologi, socialliberalismen. 
Ser man flyktingar som medmänniskor, då vill man hjälpa dem när de flyr från krig och ofrihet. Ser man dem som fiender, då vill man givetvis stoppa dem på alla sätt. T ex genom att sprida fördomar och rykten om hur olika de är oss och om hur mycket de kostar. 

Flyktingarna måste hjälpas. På olika sätt. Akut måste de hjälpas genom att vi tar emot dem. När de är på väg att drunkna ska vi dra upp dem, när de klappar på vår dörr ska vi öppna och släppa in dem, ge dem mat och värme. Och låta dem arbeta, vilket de ju vill, så de kan försörja sig - och betala skatt och bidra till vårt demokratiska välfärdssamhället överlevnad. Vi = Sverige ska hjälpa. Men även resten av EU, alla länder, måste solidariskt ställa upp i detta akuta skede, eftersom initialt kräver det både ekonomiska, personella och andra resurser (som boende etc). I längden blir det ju, krasst uttryckt, dessutom en vinst att ta emot flyktingar. 
Men många, de absolut flesta,  flyktingar kommer inte till Sverige eller Europa över huvud taget. Av olika skäl. De stannar, eller blir stannande i de närmaste länderna. De måste också få hjälp på plats, bl a för att de är så många koncentrerade på relativt små ytor. Och där måste alla länder hjälpa till, direkt eller genom FN, och då inte minst de länder som har god ekonomi, dvs västvärlden, rika oljeländer (som Sudiarabien, Kuwait, Norge, Canada etc) - inkl Sverige förstås.  Direkt akut, men även genom att ta emot kvotflyktingar från lägren. 
Men denna hjälp kan och får inte tas från biståndet i övrigt eller genom att stoppa de flyktingar som står vid vår dörr.

Dessutom måste vi, alla demokratiska länder, hjälpas åt att stoppa krig och inbördeskrig, vilket är det som skapar flyktingar. Genom att sprida demokrati och avskaffa diktatur. Vilket inte är en lätt uppgift eftersom det finns många sorters och grader av diktatur, ofta driven av girighet, okunskap (brist på utbildning) eller maktlystnad mer el mindre maskerad som extrem vantolkning av olika religioner - eller grundar sig på odemokratiska ideologier och föreställningar, som kommunism, fascism, nazism, rasism.

Därigenom kan, bör och måste vi avskaffa allas våra verkliga fiender, de som skapar krig och elände. Med demokrati följer utbildning, utveckling och frihet. Och orsakerna till att flyktingar skapas, de elimineras.

Tänk om det vore ditt barn!

Ni har kanske sett bilden. En liten pojke som bara blev tre år. Den syriske flyktingpojkens korta liv var fullt av krig och död och skräck - och han drunknade i ett försök att nå tryggheten. Han  har blivit en symbol för flyktingkatastrofen i Syrien.
Det är en plågsam bild att se.

Pojkens namn är Aylan Kurdi, han och hans familj flydde från Kobane, i inbördeskrigets Syrien. Han var en individ, med samma människovärde som alla andra. Men Aylan kom inte längre än till stranden till den turkiska semesterorten Bodrum. Drunknad. 

Flyktingar flyr från krig och elände. Orsakerna är att diktatur och förtryck leder till krig mellan länder och inom länder. Många, de flesta flyr inom sina länder, flyr undan strider och förgörelse. Men också om de kan till ett grannland, som redan är överfullt av flyktingar. Till länder som inte orkar att ta hand om alla flyktingar, trots alla ekonomiska och administrativa bidrag de får t ex genom FN eller direkt från olika länder. För att överleva söker därför många sig till mindre belastade länder, t ex inom EU. Men alltför många överlever inte, drunknar i människosmugglarnas dåliga båtar eller dör i lastbilars trånga utrymmen utan luft. Och de som överlever hamnar på platser där de inte kan tas omhand. De stoppas vid EU:s gränser, t ex Ungerns. De som tar sig igenom taggtråden - och inte grips av gränspolisen, de får inte resa vidare ut ur Ungern. Trots att de köpt tågbiljetter (för sina sista slantar).  Det är ju makabert, bisarrt. 

Visst, att stoppa krigen är den bästa hjälpen. T ex genom att avskaffa diktatur och nationalism. Men idag ÄR det krig, folk flyr. Måste fly. Det är ett faktum vi inte kan, inte får blunda för. Det hjälper inte att säga stoppa invandringen, inte ens om man menar "bara"flyktingarna för det är ju de som verkligen behöver en fristad. Helst där de kan känna trygghet och kunna skapa sig en hyfsad tillvaro. 


Är det mänskligt att låta folk dö på det sätt som nu sker? Tänk om du vore flyktingen, om det är ditt eller dina barn som drabbas och drunknar på vägen till friheten.

Var glad att du bor i Sverige, och förhoppningsvis inte behöver drabbas direkt på samma sätt. Men inga barn ska behöva drabbas, inte heller de som flyr från krig.  Visar vi inte medmänsklighet så är vi inte värda att själva bli mänskligt bemötta. Vi kan inte leva som om inte omvärlden existerar. 

Om K2 och utmaningar

Kan inte annat än hålla med den radiolyssnare, som ringde in sin åsikt om bergsklättrarna.
Detta med anledning av att flera bergsbestigare omkommit i strävan att nå K2-toppen.

Varför riskerar folk livet på sådana saker? De blir ju inte ens först. Kräver deras kroppar och sinnen stora utmaningar, så kunde de väl göra något som är lite mindre av ego-trippar.
Som t ex att arbeta med bistånd eller annan hjälp i utsatta områden på vår jord. Det pågår ju alltid några krig och olika naturkatastrofer inträffar regelbundet.

Där kan de som vill riskera livet samtidigt göra någon nytta.