"I en krigszon" - finns ingen beredskapsplanering numera?

Aktuellt igår (onsd 14/10 2015, kl 21) handlade mycket om hur flyktingar i strida strömmar kommer in i landet, något som verkar ha tagit alla myndigheter på sängen.
Bland annat så sa en kommunal tjänsteman (kommunchef tror jag var titeln, en märklig titel i o f sig, på en tjänsteman) ord som  kris och katastrof och krigszon. 
Att det kan ses som en kris när myndigheterna ska ta hand om tusentals flyktingar, familjer eller ensamma barn varje dag, det kan jag förstå, när man varit vana att ta emot betydligt färre i en "lugn" och jämn ström tidigare. Och att en del kommuner då tagit emot mycket få - eller inga alls. 

En av de saker som slog mig var att det inte verkar finnas någon allmän krisberedskap i dagens kommuner.
En gång i tiden (medio 80-talet) blev det min uppgift att genomföra ett slags (lokal) beredskapsplan, enligt åläggande uppifrån. (Jag har för mig att jag också var inblandad i en sådan planläggning en gång tidigare, men då på en lägre nivå).
Det avsåg i första hand för krig eller krigshot mot landet. Dvs hur verksamheten skulle kunna skötas och bedrivas i en utsatt situation och med nya uppgifter. Finns verkligen inget sådant idag?
Görs inga uppdateringar? Eller vet ingen var sådana planer finns? Är de gömda i glömda arkiv?
Eller förstår de inte att de kan vara värdefull handledning i dagens läge - inte i allt, men i tillämpliga avseenden? 

Löfvens åtgärder betr flyktingkrisen verkar halvhjärtade och tafatta

Så har regeringen till slut haft en presskonferens där de visar vad de tänker göra i det som Löfven kallar den värsta krisen efter andra världskriget. Han har givetvis rätt i att EU i sig måste ta sitt ansvar, och då alla medlemsländer.  Samtidigt menar jag att detta rop på att andra ska ta ansvar inte legitimerar att Sverige inte tar sitt ansvar. Som stat, som kommuner - och alla som bor här, på ett eller annat sätt.

Självfallet är det viktigt att inse att det krävs kraftåtgärder för att ta hand om anstormningen av flyktingar. Men jag blir inte imponerad av det regeringen nu presenterar, och inte dämpas min oro av det som Löfven/regeringen säger om hur man vill möta krisen.

Nej, nej, tältläger, icke. Även om de sägs vara "vinterbonade". OK, som en beredskap. Men icke i någon större utsträckning och bara för mycket kort tid, som sista åtgärd. Jag är rädd att om det blir något vanligt så blir det snabbt "normalt", inte en sista åtgärd. Det blir en kapitulation.

Lägre standard när man söker fler boenden, det kan nog visa sig nödvändigt, för en inte alltför lång tid, medan man söker bättre och mera långsiktiga lösningar. Jag tror nog att man i viss mån kan engagera de nyanlända flyktingarna i att bygga eller bygga om eller bygga nytt. Det skulle ju för kortare eller till och med på lite mera sikt lösa sysselsättningen för dem, en del av dem.  En smartare användning av ROT-avdragen (med lite ändrade regler)  kunde nog också ge en del lättnad vad gäller boende. 

Och givetvis måste man möta de skenande kostnaderna. Det är inte acceptabelt att profitörer ska kunna ta vilka priser som helst. Jag misstänker att  det inte räcker med att hänvisa till deras samveten, men det måste ändå göras. Och stoppas på något sätt. Rekvirera tomma bostäder till ett pris som inte är högt över det normala?
Såg någonstans en antydan om att kunna godta boenden, mer el mindre ideellt upplåtna, men det verkade åberopas en del formella skäl, att det skulle ta tid. Jag undrar om man inte gör det för krångligt - och då blir det krångligt. 

En form av stödboende för ensamkommande flyktingbarn tänker man sig tydligen också. Det kan bli bra, om man tänker till på rätt sätt. Jag har inte sett några preciseringar än...  Men man får Inte krångla till det och samtidigt se till barnens bästa - och utan att släppa in profitörer. 

Ett s.k. snabbspår för att lärare med utbildning från ett annat land snabbt ska kunna börja jobba inom den svenska skolan vill regeringen också se. Men det är lättare sagt än gjort med de regler och myndigheter vi har. Så både det, och annat, kräver att regeringen snabbt får fart på regelmodifieringar och praktiskt samarbete. Idag finns ju faktiskt bl a de som har en utländsk lärarutbildning, som inte får anställas då svenska myndigheter inte kan eller inte vill validera dem som likvärdig svensk (att den skulle kunna vara bättre än svensk lärarutbildning, det finns ju inte i deras föreställningsvärld). Vore intressant att se vad Fridolin (regeringen?) tänker i detta...
Betr skolgång för flyktingbarn vill jag även påminna om att det finns glesbygdsskolor som hotas av nedläggning p g a elevbrist. Där finns ledig kapacitet. På orter som troligen också har lediga bostäder... Möjligen inte lediga jobb i överflöd, men om befolkningen ökar så skapar det ju jobb i sig. 

För i mycket verkar regeringens åtgärdspaket både lite tafatt, senkommet och halvhjärtat i det de först nu kommer med. 
Och dessutom ett onödigt fokus på att leta upp och skicka ut papperslösa och de som fått nej. De som inte fått ja kostar rimligen inget extra. Och det är inte olagligt att vara papperslös. Att nu sätta in polisresurser på att leta upp och skicka iväg dessa människor, det förefaller mig vara en dålig prioritering i dagens läge. 
Är den hårda tonen emot icke-godkända asylsökande ett frieri till SD-sympatisörerna? 
Eller än värre, är det så Löfven och regeringen ser på folk som kommer från annat håll? 

Att leta efter misstänkta terrorister är en helt annan sak. Och det ska ske på ett intelligent sätt, inte genom att stämpla asylsökande som grupp. 

En näringslivsprofil, som tänker längre än näsan räcker. Längre än Svenskt näringsliv tänker.

Jag har nämnt det förr, men det förtjänar att nämnas igen; en gång i tiden fanns det många och framstående näringslivsföreträdare som inte uteslutande tänkte på pengar, vinst och fina fallskärmar, folk som tänkte längre än näsan räckte. De insåg att näringslivet är en del av samhället, och att det har ett ansvar som sträcker sig längre än att vara vinstmaskiner. Dvs, de var inte automatiskt moderater/höger, vilket i dag verkar vara regeln. Med få undantag. Ett av dem ska jag nämna nedan.

Idag är det Wallenberg"tänket", som dominerar. Förr fanns dock undantag även där...  Och kontakter med regeringen (= Gunnar Sträng) skedde inte bara för att få förmåner för det egna bolaget eller industrin.

Läser nu, och blir påmind om denna tid när en av de verkliga profilerna uttalar sig om dagens Svenskt Näringsliv och dess kontakter med Sverigedemokraterna. Marcus Storch. Han ger en gruvlig salva mot dagens näringslivsföreträdare, och efterlyser moral i agerandet. Säger t ex detta:

"– Visst är de demokratiskt valda och de finns i Sveriges riksdag, men måste vi ändå bjuda in dem? Jag anser att svaret är nej, säger han.

– Någonstans går det för långt. Är allt till salu för att näringslivet vill få igenom just sin lilla idé på ett litet ganska marginellt område. Jag tycker det är hyckleri."

De som försvarar kontakterna idag har ju sagt att man måste prata med alla, speciellt om det är ett parti som är så stort som SD, det kan ju nå en verklig maktposition. Och de anser det viktigt att påverka SD i näringslivspolitisk riktning.  Det avfärdar alltså Storch som hyckleri, allt får inte vara till salu. Och därmed syftar  han på SD:s ideologi - han har läst deras program. 

Jag citerar mera ur den fullständiga artikeln i Di. En kortare variant finns även i DN.

"Det svenska näringslivet har passerat en gräns. Kontakterna med Sverigedemokraterna är moraliskt oförsvarbara. Det säger Nobelstiftelsens tidigare ordförande Marcus Storch. Marcus Storch är en profil i det svenska näringslivet. Han har varit vd för Aga och bland annat suttit i styrelserna för NCC, Axel Johnson och Mekonomen. Han är en av Antonia Ax:son Johnsons närmaste rådgivare.

(För bakgrund till uttalandet, läs denna min bloggtext också, rubrik Ynkligt och naivt dubbelspel av näringslivet och SD.) 

Fram till 2013 var han ordförande för Nobelstiftelsen, och skapade då stora rubriker när han och övriga styrelsen beslutade att inte bjuda in Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson till Nobelfesten.

”Jag brukar fråga min omgivning hur många som har läst Sverigedemokraternas partiprogram. Det är inte många. Det vore en väldigt nyttig läsning”, säger han.

Di har under veckan granskat de allt tätare kontakterna mellan näringslivet och Sverigedemokraterna och frågan delar näringslivet.

För 73-årige Marcus Storch, vars pappa och mamma flydde undan nazisterna till Sverige i början av 1940-talet, är frågan om vilket förhållningssätt man ska ha till Sverigedemokraterna, som är sprunget ur vitmaktrörelsen, högst personlig.

Han är stolt att Nobelstiftelsen än så länge hållit fast vid hans beslut att porta partiet.

”Andan i Nobel är fred, forskning, litteratur och kultur. Vi står för något som vi ska vara väldigt stolta över att Sverige har. Det här partiet står inte för något av det”, säger han.

Kan man hålla fast vid att SD inte är välkomna, om partiet får 20 procent av väljarstödet?
”Ja, det är inte procentsatsen som avgör. Det är partiets värderingar som avgör. De står inte för allas lika värde. De står inte för att man ska ta en hänsyn till vad som sker i vår omvärld. De vill dela upp oss människor i ett A- och ett B-lag.”

Han är starkt kritisk till att Svenskt Näringsliv, andra intresseorganisationer och Kreab har etablerat nära kontakter med partiet. Att uppvaktningen tycks ha gett stor utdelning spelar ingen roll, anser Marcus Storch.

”Någonstans går det för långt. Är allt till salu för att näringslivet vill få igenom just sin lilla idé på ett litet ganska marginellt område. Jag tycker det är hyckleri”, säger Marcus Storch.

”Carola Lemne är svag när hon säger att de måste behandla Sverigedemokraterna som andra partier. Det är löjligt att säga att vi pratar med vem vi vill utan att vara öppen med det. Har de något att säga, säg det rent ut till allihop.”

Många inom näringslivet har en annan uppfattning än du, varför?
”De flesta instämmer inte med vad jag säger. Jag tror att det har med moraluppfattning att göra.”

Man kan enligt Marcus Storch heller inte blunda för historien, där delar av det svenska näringslivet har ett mörkt förflutet.

”Det är inget nytt detta, det är en gammal tradition. Under andra världskriget var högersidan i Sverige extremt tyskvänlig. Den har alltid haft en fäbless för starka krafter.”

Marcus Storch är inte enbart upprörd över Svenskt Näringsliv och dess lobbyorgan, utan riktar även udden mot de etablerade partierna. Regeringen beskriver han som extremt svag och helt oförmögen att hantera den laddade politiska situationen.

”Lyft blicken. Europa har en flyktingkatastrof som pågår. Det är en mänsklig katastrof. Sluta käbbla om någon miljon hit eller dit till någon idiotisk satsning.”

Ett blocköverskridande samarbete är nu nödvändigt, anser Marcus Storch.
Vad anser du att det skulle innebära för Sverige om SD gavs politiskt inflytande i en borgerlig regering?
”Det skulle vara en tragedi för Sverige, för vår tradition och för den moral vi har i landet.”

Slut citat. Jag noterar att han även är rådgivare till Antonia A:son Johnson, liberal och inte bara framgångsrik företagsledare utan även socialt engagerad (Stadsmissionen mm). Och Storch menar att Sverige också måste ta itu med flyktingkatastrofen.
Jag kan bara instämma. 

- - - 

Ps och tillägg några timmar senare: Ser nu också att det finns ett tydligen växande missnöje med SN-SD historien och Kreabs agerande genom Sverigechefen Martin Uvell.  
Som synes är det dels ett missnöje öht med kontakterna ur moraliska aspekter, men också ur mera affärssynpunkt, för Kreab och SN och förtroendet. 
Från Di. Efter Di:s avslöjande om Kreabs nära kontakter med Sverigedemokraterna skakar marken under Sverigechefen Markus Uvells fötter.
En tung ägarrepresentant bakom lobbyjätten vill nu att Uvells personliga kontakter med partiet utreds grundligt.
Så skrev Uvell ”Är nöjd, glad och eventuellt en liten, liten smula onykter efter middag etc med den eviga Linus Bylund (SD), vi har fått många viktiga insikter!”

Klas Eklund, styrelseledamot i ägarbolaget Magnora, där Kreab, Kunskapsskolan och flera av Peje Emilssons andra bolag ligger, tycker att kontakterna nu måste utredas.

”Di har gett sin bild och Markus Uvell har svarat. Nu får Kreab reda ut vad som hänt. Om det har varit privata kontakter eller om han agerat på Kreabs vägnar. Samtidigt är det svårt att skilja alla de här hattarna åt”, säger Klas Eklund.
I veckan gick Svenskt Näringslivs tidigare ordförande Signhild Arnegård Hanson ut och kritiserade de personliga kontakterna Uvell haft med ledande SD-toppar, även hon styrelseledamot i ägarbolaget Magnora, Signhild Arnegård Hansen. Hon var tidigare ordförande för Svenskt Näringsliv och sitter i styrelsen för Kreabs ägarbolag Magnora.

”Jag tycker det är problematiskt när man blir för personlig med dem man ska påverka och jobba med. 

Som styrelseledamot i Kreabs ägarbolag vill Signhild Arnegård Hansen inte diskutera på vems uppdrag uppvaktningen av SD sker.

”Det här är affärsuppdrag som inte är offentliga. Di har pratat med flera andra i näringslivet som är starkt kritiska till Kreabs nära koppling till SD, men ingen vill träda fram med namn.

”Jag tycker det här direkt stötande”, säger annan.

Om Kreabs agerande får affärsmässiga konsekvenser för byrån, som globalt omsatte närmare en halv miljard kronor 2014, återstår att se. Stockholms stad, som under många år har varit en stor kund hos Kreab, ser dock alvarligt på banden till SD.

Tänk om det vore ditt barn!

Ni har kanske sett bilden. En liten pojke som bara blev tre år. Den syriske flyktingpojkens korta liv var fullt av krig och död och skräck - och han drunknade i ett försök att nå tryggheten. Han  har blivit en symbol för flyktingkatastrofen i Syrien.
Det är en plågsam bild att se.

Pojkens namn är Aylan Kurdi, han och hans familj flydde från Kobane, i inbördeskrigets Syrien. Han var en individ, med samma människovärde som alla andra. Men Aylan kom inte längre än till stranden till den turkiska semesterorten Bodrum. Drunknad. 

Flyktingar flyr från krig och elände. Orsakerna är att diktatur och förtryck leder till krig mellan länder och inom länder. Många, de flesta flyr inom sina länder, flyr undan strider och förgörelse. Men också om de kan till ett grannland, som redan är överfullt av flyktingar. Till länder som inte orkar att ta hand om alla flyktingar, trots alla ekonomiska och administrativa bidrag de får t ex genom FN eller direkt från olika länder. För att överleva söker därför många sig till mindre belastade länder, t ex inom EU. Men alltför många överlever inte, drunknar i människosmugglarnas dåliga båtar eller dör i lastbilars trånga utrymmen utan luft. Och de som överlever hamnar på platser där de inte kan tas omhand. De stoppas vid EU:s gränser, t ex Ungerns. De som tar sig igenom taggtråden - och inte grips av gränspolisen, de får inte resa vidare ut ur Ungern. Trots att de köpt tågbiljetter (för sina sista slantar).  Det är ju makabert, bisarrt. 

Visst, att stoppa krigen är den bästa hjälpen. T ex genom att avskaffa diktatur och nationalism. Men idag ÄR det krig, folk flyr. Måste fly. Det är ett faktum vi inte kan, inte får blunda för. Det hjälper inte att säga stoppa invandringen, inte ens om man menar "bara"flyktingarna för det är ju de som verkligen behöver en fristad. Helst där de kan känna trygghet och kunna skapa sig en hyfsad tillvaro. 


Är det mänskligt att låta folk dö på det sätt som nu sker? Tänk om du vore flyktingen, om det är ditt eller dina barn som drabbas och drunknar på vägen till friheten.

Var glad att du bor i Sverige, och förhoppningsvis inte behöver drabbas direkt på samma sätt. Men inga barn ska behöva drabbas, inte heller de som flyr från krig.  Visar vi inte medmänsklighet så är vi inte värda att själva bli mänskligt bemötta. Vi kan inte leva som om inte omvärlden existerar.