01 oktober 2008

Ekonomikris, vinst och girighet.

I dessa finanskrisens dagar påminns jag om en värdfull visdom som jag fick av min sedan länge avlidne far. Bakgrunden kan vi hoppa över, men slutsatsen var denna:
"Köp aldrig något om du inte har pengar att betala med!"
Med andra ord, låna inte. Pengar är kontanter.

Hade alla följt detta råd, skulle vi nog inte haft någon finanskris. Och kanske inte heller några banker. Möjligen banker som endast lånat ut till företag, men inte till privatpersoner. De skulle bara ha sparat där för att kunna köpa kontant.

Jag har i möjligaste mån sökt följa det rådet. Tyvärr drabbas jag ju av finanskrisen ändå, eftersom jag inte ensam kan styra världens ekonomi (tyvärr)! Dock måste jag erkänna att även jag var tvungen att låna för vårt boende. Men det får väl anses som godkänt. Dvs om man inte lånar mer än vad kåken kan vara värd, helst lite mindre.
En sak vi ska komma ihåg är ju att vi inte äger "våra" hus, det gör banken.

När bankerna inleder oss i frestelse på ett eller annat sätt, då går det åt skogen.
---
För övrigt noterar jag att Anders Widén, författare tagit in min text igår som "gästblogg", vilket ju är OK. (Länk: http://djingis.blogspot.com/2008/10/gstbloggen-av-lars-erick.html )
Han gillade min text, men har en lite avvikande kommentar till stycket där jag beskriver vinsten som en drivkraft till utveckling och välfärd. Denna hans kommentar vill jag i min tur kommentera enligt följande.

"OK, Anders, alla drivs inte av vinstbegär. "Profit" är ju det ord som rödingar ofta använder. Och det är fult ju.
Men, alla måste vi ha så att vi överlever. Det måste jag, det måste du. Jag kan säga att mitt politiska engagemang under flera decennier förhindrat goda inkomster för mig. Som aktiv liberal (det gick länge att vara det inom fp) var det omöjligt att få rätt jobb (i förhållande till min kompetens) i de röda kommuner som jag levt och verkat i. Jag offrade alltså möjligheterna till bättre inkomst (och en hyfsad pension) för att kunna arbeta ideellt som fritidspolitiker för den ideologi som jag anser skulle göra världen bättre.
Nej, jag vet, ingen tackade mig för det Och det är inte det normala idag. De flesta prioriterar pengar högre.

Hur som helst så vill man ha så att man överlever. Dvs driva ett litet företag som går med en liten vinst, dvs ger levebröd. Eller ta ett jobb, vilket förutsätter att det sker i ett företag som går runt, helst med en viss marginal. Eller i offentlig verksamhet, som tar sina medel från att beskatta alla. Man kan säga att offentliganställdas löner är ianspråktagande av "vinsten" från de som beskattas!

Jag vill alltså mena att i din tankevärld Anders så leds du fel av att du ser ordet vinst som ett fult ord. Men alla måste vi leva av "vinst".
Måttlig vinst, som ger oss ett hyfsat liv, det är inte fult. Tvärtom tror jag, liksom vissa teoretiker, att det är en viktig drivkraft till mänsklighetens utveckling.
Däremot vänder jag mig mot den girighet som blivit alltför förhärskande idag i stora kretsar. Den finns i stora kretsar. Påhejad av vulgärmedia som kvällspress och i mängder av de teveprogram vi ser. Sprids som ett gift, från de som lyckats sno åt sig enorma inkomster, till oss vanliga inkomsttagare. Det finns sannerligen inte bara hos direktörer och finansförvaltare av våra pensionspengar.

Indirekt är vi alla delaktiga i detta snuskiga race genom att vi har pengar i pensionsfonder, vars enda syfte är att maximera avkastningen.
Vilket leder till kriser som denna. Jag hör t ex idag i radion att min pension kommer nu att reduceras betydligt. Från en redan mycket låg nivå. Det är ju så att nedgångar tenderar drabba de sämst ställda mera än de drabbar de som har mycket. Det är samma sak med inflationen.

Som Bertil Ohlin sa, hata inflationen!

4 kommentarer:

Gun Svensson sa...

Egentligen tror jag att Du och Anders är överens om en hel del och jag vet att han sätter värde på animerade diskussioner med den som ser honom bakom den "röda" språkdräkten. Han tycker om den sortens motstånd, då det utmanar hans intellekt och har vid ett tillfälle sagt något i stil med att hans parti behöver ett välslipat motstånd för att skärpa till sig.

Lars-Erick Forsgren sa...

Yes, jag tror oxå vi är rätt överens. I vart fall i detta - samt betr FRA.

Mer debatt - ideologisk - skulle behövas i alla partier.
Åsikter MED insikter.

Anonym sa...

Hej - ordet vinst blir bara fult när man hamnar i en situation där man utnyttjar andra människor som inte ges andra val än att sälja sin arbetskraft till ett för lågt pris - man kan tex undra över vår profithunger omvänt då vi köper billiga varor från Kina tex - eller när byggjobbare från andra länder jobbar för lägre lön här än svenska byggare - Vinst är alltså inte fult .. allt är en fråga om propotioner samhällsklimat värderingar och mål ..

Anders sa...

Hej!
Jag skrev något sådan här i kommentarsrutan på min blogg:

När jag hör rödingar prata om profit blir jag less.

Var hade Sverige stått idag utan kapitalstarka och dugliga kaptialförvaltare som exv Wallenberg?

I långa stunder har Wallenbergssfären och sossarna och fackföreningsrörelsen levt i god symbios. Man byggde den svenska modellen i respekt för varandra och en vettig och stabil och solidarisk lönebildning.

Sen under vissa perioder fick sossarna för sig att beskatta företag för hårt, varför Wallenbergsfären bildade sina stiftelser för att slippa viss skatt...
Där gick alltså lagstiftaren för långt i sin iver att bygga det goda samhället...

"Wallenberg" får ofta ta mycket skit från profithatande rödingar. Särskilt för att de har de där stiftelserna...
En del rödingar är lika naiva som de på andra kanten, neoliberalerna...

Jag har inget emot vinster i företag. Människor som är dugliga att driva stora företag och industrier ska få göra det. Genom lagstiftning ska vi sen se till att visst mått av fördelning av pengar sker. Justa lagar ska också se till att företagen mår bra kan reinvestera osv, men inte kunna fuska undan enorma tantiem eller provisioner till ett fåtal, så som skett inom banksfären nu igen...

Men jag tror på fördelning av rikedom. Hur den nu ska gå till, men den måste ske. Slits ett samhälle isär alltför mycket blir det sårigt.
USA exv mår inte bra. Per capita har man flest människor i fängelse i världen...
I världens rikaste och miljonärstätaste land finns också de flest utslagna...

En annan sak. En Nike-sko kostar någon krona att tillverka i Kina. Sen kostar samma sko 1500 kronor på hyllan i sportaffären i Sverige.
Någonstans på vägen tjänar någon på tok för mycket. Inte bara kinesen som syr skon är lurad, utan även hans företag som ju är underleverantör bunden till slavkontrakt, likväl den som köper skon i Sverige.
Redan på 1200-talet såg Thomas av Aquino att detta fenomen inom kapitalismen började förekomma, det att någon i kedjan tog ut en oskäligt stor vinst. Han döpte fenomenet till Inhorentas, det oärliga, det förljugna, det sjuka, inom det system vi ändå måste vidmakthålla för att kunna bedriva handel, marknaden.

Liberaler och sossar, eventuellt vettiga rödingar ännu längre ut på vänsterkanten, har att enas kring detta. Marknaden behövs, men hur komma åt Inhorentas? Detta fenomen som upptäcktes redan för 800 år sen!

Men framför allt är vi överens om en viktig principiell sak. Marknad eller kapitalism i sig är inte ett mål, det är ett medel.

I fokus för mig som socialist står människan. Inte som bricka, som kritiker till socialism vill få det till. Utan som individ och hur hon fungerar och mår i det samhälle hon lever i.
En fungerande, vettigt reglerad marknad är ett medel att fixa individuell frihet åt oss alla. Inget annat.

Farmorgun, som kommenterat här, har envisats med att kalla mig "humanist".
Jag har inte tänkt så, men börjar ge med mig för hennes klokskap!